Större resurser är inte allt svensk skola behöver. Det gäller att använda resurserna rätt, vilket Folkpartiet konsekvent arbetar för genom en lång rad genomförda skolreformer. En satsning på lågstadiet som Alliansregeringen nu aviserar är en klok prioritering av nya resurser.

Mindre klasser är en av svenskarnas mest efterfrågade skolreformer (som DN skrev i februari). Med färre elever per lärare kan varje elev få mer tid med sin lärare. Det är viktigast för elever som behöver mer stöd, men också för dem som behöver stimulans för att utnyttja sin talang och potential. Och högst prioriterat är att ge alla elever en bra start, på lågstadiet.

Regeringens satsning på mindre klasser och fler lärare för de tidigaste skolåren, är därför rätt prioritering av nya resurser till skolan (DN, TT/SvD). Folkpartiet och Alliansregeringen har redan genomfört en rad viktiga skolreformer, inte minst på lågstadiet: satsning på läsning, skrivning och räkning, tidig uppföljning för att så fort som möjligt hitta dem som behöver stöd, och senast en avisering att göra förskoleåret till en del av den vanliga skolan.

I ett internationellt perspektiv hör Sverige till de länder som redan satsar störst resurser på skolan, och många av de länder som når bättre kunskapsresultat i den omtalade Pisa-studien har större skolklasser. Varje skolsystem har samtidigt sina förutsättningar. Mindre klasser framför allt på lågstadiet har flera värden och syften. Nu kommer en del att skadeglatt tala om att regeringen och Jan Björklund har svängt (som Tomas Ramberg också analyserar för SR), men det utbildningsministern t ex sade då frågan var aktuell i riksdagen var: ”De tio i topp i Pisa har alla mindre resurser till skolan än vad Sverige har, allihop har lägre personaltäthet, allihop har större klasser än vad Sverige har. Jag tycker att vi ska försöka minska klasserna, men tro inte att det är detta enbart som förbättrar resultaten.” (Ekot: Regeringen vill minska klasserna). Det är fortfarande vad som gäller.

Vi måste använda de resurser vi redan lägger på skolan bättre. En större andel måste gå till undervisning. Bättre användning av skolans resurser är hela syftet med Folkpartiets skolpolitik, men under det stora reformarbetet är det rimligt att satsa ytterligare på strategiska delar av skolan. Dit hör lågstadiet, och dit hör också lärarlöner. Lärarnas strategiska roll och vikten av bättre villkor för dem var som bekant det som OECD:s skol- och Pisa-expert framför allt rekommenderade Sverige.

Lärarna är också skillnaden mellan Folkpartiets och regeringens lågstadielyft, och det som Socialdemokraterna tidigare har föreslagit. 300 miljoner till 700 fler platser på F-3-lärarutbildningen är av central betydelse. Totalt omfattar paketet 2,3 miljarder kronor. Om kommunerna och friskolorna genomför satsningen fullt ut innebär det 4-5 elever i varje svensk skolklass.

Karriärtjänster för lärarna och den nya lärarutbildningen är ett par av de viktiga reformer som genomförts av Folkpartiet i Alliansregeringen, men som liksom nya läroplaner och ny skollag ännu ej hunnit få full effekt (framför allt inte i den omtalade Pisa-rapporten, hur angelägen och bekymrande den än är). Folkpartiet har ytterligare ett viktigt förslag, för att skolreformerna verkligen ska få genomslag. Det är dags att förstatliga skolan.

Lotta Edholm: Storsatsning på lågstadiet. Folkpartiet Kumla: 4,3 miljoner till skolan i Kumla. Sivert Aronsson: MVG för lågstadielyftet.