Nästa onsdag, 11 december, fastställer Folkpartiet i Stockholm våra listor till kommun- och landstingsvalen. Jag satsar liksom jag gjort de senaste åren och under hela hösten på en bra plats på kommunlistan – för att jag vill vara med och driva politik och göra Stockholm bättre, för alla stockholmare. Jag siktar på plats 4 på kommunlistan i andra kretsen, som omfattar Kungsholmen-Essingeöarna och Bromma.

Jag brinner för att underlätta livet för dem som har det svårast i samhället. Jag provoceras oerhört av alla tendenser att sätta de mest utsatta i andra rummet, och jag är mäkta stolt över när folkpartister som Lotta Edholm tar strid för rumänska tiggare – mot Rumäniens regering, om så krävs.

I provvalet placerade jag mig på en tionde plats, i hela Stockholms stad – klart före efterföljande personer i andra kretsen, och med betydligt fler röster. På vårt kretsmöte 12 november vann jag också stöd för att stå på den fjärde platsen, med drygt 2/3 av rösterna. Tyvärr valde nomineringskommittén att lägga ett förslag som inte speglar detta och jag vill nu berätta om varför jag hoppas att du och andra ändå kommer att stödja mig i min strävan.

Om jag fick chansen att komma in i fullmäktigegruppen, skulle jag gärna fortsätta arbeta med den liberala kulturpolitiken. Jag vill också koppla samman det lokala och det stadsövergripande vilket märks inte minst i stadsmiljöfrågor: hur vi bygger staden, hur trafiken fungerar men också allt mellan husen och gatorna. Den populära kvartersstaden ska växa, liksom trädgårdsstaden. Och bland de täta kvarteren behövs ett levande offentligt rum med grönskande parker, konst, torg och mötesplatser.

Mitt liberala engagemang i mer organiserad form började i Folkpartiet (som faktiskt kom före LUF för min del) 1998 och sedan dess har jag varit aktiv i Falköping, Göteborg och sedan 2000 i Stockholm.

På Kungsholmen där jag bor sedan 2005 har jag drivit en lång rad lokala frågor, inte minst kring parker, stadsbyggnad och stadsmiljö, och är ordförande i lokalföreningen (sedan 2011; dessförinnan vice ordförande från 2006). I staden har jag framför allt engagerat mig i kulturfrågor, med flera kulturpolitiska uppdrag som jag tror mig sköta på ett bra sätt. Jag är också engagerad i en rad andra frågor och har varit aktiv i att forma vår Stockholmspolitik, varit flitig i talarstolen och med yrkanden – som ofta vinner stöd på våra representantskap. Mitt politiska intresse är brett, i jämställdhet, försvarspolitik, skatter, energi och mycket annat,  och jag brinner för att skriva. Det framgår inte minst här på min blogg. Jag vågar säga att jag dessutom är en av de flitigaste och mest publicerade insändarskribenterna i Folkpartiet i Stockholm.

Jag är också anställd i Folkpartiet, i landstingskansliet sedan 2006. Men jag har långt dessförinnan, och hela tiden parallellt, alltså haft ett ideellt och ett fritidspolitiskt engagemang. I min yrkesroll som landstingsrådssekreterare har jag i princip aldrig någon funktion inom Folkpartiet i Stockholms stad. Däremot hoppas jag förstås att den kunskap och kommunikativa förmåga jag har och får utöva som pressekreterare i landstinget kan komma till nytta också i fritidspolitiken. Precis som alla fritidspolitikers yrkeserfarenheter är värdefulla.

När jag inte är den liberale politikern och tjänstemannen så är jag Rasmus, 33 år gammal, gift, körsångare och bokslukare.

Jag har så mycket att ge och ska nu försöka göra allt för att det blir så. Tack för din tid!