Kultur som berikar och befriar

Kulturen gör stockholmarna rikare. Kulturen handlar om igenkänning och identitet – och om att utmana. Trygghet ska råda, såväl från sexuella trakasserier i arbetslivet som från hot, våld och övergrepp på bibliotek och evenemang. Det fria kulturlivet ska vara fritt från politisk klåfingrighet.

Fullmäktige, åhörare. Jag vill börja med att ta upp de fruktansvärda avslöjandena om sexuella övergrepp och trakasserier i kulturlivet som nog har chockat oss alla. Vi måste vara tydliga: nolltolerans ska gälla. Alla verksamhetschefer, oavsett om det är kommunala, statliga eller fristående verksamheter, måste ta detta på största allvar, ta fram tydliga och konkreta handlingsplaner för att förebygga – och ta itu med alla fall enligt lagar och regler. Här kan inte ges någon mannamån eller läggas några fingrar emellan. Alla ska ha frihet från trakasserier –  alla ska ha frihet att själva bestämma över sina kroppar.

Fullmäktige, åhörare. Kulturen gör stockholmarna rikare.

Det vi debatterar nu – kulturens avsnitt i Stockholms stads budget för 2017 – är viktigt. Men det är förstås bara en liten del av all kultur som skapas och konsumeras i Stockholm.

Continue reading ”Kultur som berikar och befriar”

Det politiska är personligt

Tänk tanken att alltid känna dig annorlunda och utanför. Att behöva förklara mig – eller gömma mitt verkliga jag. Personliga erfarenheter av att inte passa in i normen bidrog till att jag blev liberal. De får mig att kämpa för att alla ska få möjlighet att vara de unika individer de är.

Politik är något personligt för mig. Det är det kanske för de flesta politiskt aktiva. Jag blev liberal av flera anledningar – inte minst för grundtanken att alla människor ska kunna förverkliga sig själva, och nå framgång, samtidigt som vi får stöd vid livets motgångar. Min liberala grundsyn kan sammanfattas med att problemet som politiken ska lösa aldrig kan vara människors framgång – utan när människor far illa.

För mig tar min övertygelse och mina värderingar sig praktiskt uttryck i t ex utbildningspolitiken, där jag anser att läraren ska vara auktoriteten som fokuserar på livslångt lärande – en kunskapsskola på riktigt. I skattepolitiken, där avskaffad värnskatt och att hålla nere andelen som betalar statlig skatt är viktiga mål. I socialpolitiken, som ligger mig nära hjärtat och där jag ser den generella välfärden, med socialförsäkringar som alla finansierar och kan ta del av vid behov, som grunden i ett socialliberalt samhälle.

Det personliga är inget jag talar om lika enkelt och ofta. Men en viktig orsak till min liberalism är högst personlig. Det handlar om rätten att få vara sig själv, att bli betraktad som en individ. Det klarar liberalismen som ingen annan ideologi.

Tänk tanken att alltid känna dig annorlunda och utanför. Inte passa in i normen. Behöva förklara att det är så och varför – eller avstå och låtsas vara något man inte är. Eller hoppas och önska att man vore det.

Det är den verklighet jag växt upp med – liksom andra som skiljer ut sig, med sin sexuella läggning, funktionshinder, etniska eller kulturella bakgrund. För mig finns ändå fördelen att kunna välja om jag ska vidkännas mitt annorlundaskap. Men att inte göra det – är det verkligen ett alternativ?

Jag är liberal för att jag vill att alla människor ska kunna få vara sig själva, utan att grubbla.

Kommer jag kunna ta mig fram till skolan, butiken eller i möteslokalen, eller kommer jag hänvisas till en bakväg och inte kunna ta samma dörr som alla andra? Kommer jag att ifrågasättas på grund av min hudfärg, eller den gud jag ber till, eller inte ber till? Kommer jag att vara välkommen fast jag inte har samma bakgrund och uppväxtvillkor och inte vet att ”föra mig”? Kommer jag att få leva med min ärvda ångest, eller kommer jag att komma undfly den skuggan – utan att avsäga mig barnets kärlek till sin förälder? Kommer jag att våga berätta vem jag älskar, eller kommer jag att dömas för vilken slags andra människor jag blir attraherad av?

Vi är alla olika, alla annorlunda. Men ingen ska behöva känna sig utanför. Det Sisyfosarbetet upphör aldrig och är ännu viktigare idag när flera av de rättigheter vi kämpat för och vunnit återigen är hotade, i Sverige och inte minst andra delar av världen.

Sakpolitiskt rör det allt från bra skolor, trygga bibliotek och fri kultur till viktiga förändringar för lika rättigheter i t ex familjerätten, diskrimineringslagstiftning och rättsstatens skydd.

Målet kan dock aldrig nås med enbart politiska åtgärder. Politik är mer än fullmäktigemöten och budgetbeslut. Det handlar om attityder och opinionsbildning, ett försvar för allas frihet. Till det försvaret vill jag fortsätta bidra.

Böcker och bildning – inget privilegium

Litteratur och kultur är viktigt på riktigt. För sin egen skull – men också för den nytta det ger oss i vardagen och yrkeslivet. Därför måste vi liberaler slåss för bildning.

Jag växte upp omgiven av böcker. Det har fått sina konsekvenser. Alla kanske inte skulle kalla dem helt godartade i mitt fall – sällan utan näsan i en bok eller tidning (numera allt oftare i digital version), till frukost, lunch, middag och på promenaderna också, om jag får. (Jag har nästan helt lyckats undgå att gå in i stolpar, eller andra människor).

På det hela taget tror jag dock att läsandet har gynnat mig. Och det borde få gynna fler.

Litteratur och kultur är något som jag önskar att alla barn skulle få ta del av – även de som inte växer upp i hem fyllda av böcker, eller musik, eller återkommande museibesök. Kultur handlar om bildning – och det är viktigt på riktigt. Skola och utbildning är liberala hjärtefrågor – men för bildning behövs mer.

Att genom kultur ta del av andra människors upplevelser och tolkningar, att möta andra världar, bearbeta det verkliga livets företeelser och odla fantasin – det gör oss starkare som människor. Litteratur, film, konst, musik, sång skapar till exempel en bättre grund att göra bruk för de sakkunskaper som den goda skolan förmedlar. Det breddar intrycken och tolkningsmöjligheterna, gör det enklare att föra resonemang, se samband och argumentera.

Kulturella upplevelser ger också referenser och ramverk som är viktiga för det sociala och professionella samspelet. Sådana referenser som blir viktiga i vuxenlivet är inte självklart att alla har med sig hemifrån.

Bra och trygga bibliotek är något av det viktigaste vi kan arbeta för. Likaså kultur i skolan. Alla barn och unga bör ha möjlighet att ta del av, och själva prova på att utöva, kultur i olika former.

Som liberal vurmar jag för kulturen för dess egen skull, för det fria uttrycket och mångfalden. Kulturens frihet är något vi alltid måste försvara.

Också bildning är något vi ofta förvärvar för dess egen skull, för nöje och förströelse. Samtidigt ser jag som liberal också nyttan av bildning. Den nyttan måste fler få del av.

Bildning ska inte vara ett privilegium. Det är en frihet för alla, som måste försvaras. Det vill jag fortsätta göra, i kultur- och kommunpolitiken.

Vad ska jag i kommunfullmäktige att göra?

Stockholm kan bli en ännu bättre plats att leva på – med plats för fler människor, och större frihet att forma våra liv. Jag kandiderar till kommunfullmäktige för att göra skillnad för stockholmarna.

Lokalpolitik står inte alltid i centrum. Mycket kretsar kring nationella och internationella frågor, som förvisso påverkar oss även i vår stad och stadsdel. Besluten som fattas i kommunen påverkar dock våra liv och vår vardag, varje dag. Är skolan bra för dina barn? Är biblioteket nära och öppet? Byggs det bostäder? Hålls parkerna i bra skick? Får de äldre en god omsorg? Hur fungerar det sociala skyddsnätet för de mest utsatta? Ger stadsmiljön och servicen utrymme att idrotta, umgås, trivas och roa sig – kanske hela natten lång?

Staden skapas av oss människor som bor där. Men våra förutsättningar påverkas av kommunpolitiken. Varje dag.

Continue reading ”Vad ska jag i kommunfullmäktige att göra?”

Låt Stockholms historia pryda fler väggar

Stockholmarna äger en fantastisk bildskatt. Historiska Stockholmsfotografier borde gå att ta med sig hem. Vi liberaler föreslår att Stadsmuseet ska sälja reproduktioner ur sin fotosamling.

3,5 miljoner fotografier från 1840-talet och framåt: det är en enorm skatt som finns i Stadsmuseets bildarkiv. Att kunna köpa med sig en bild, eller flera, skulle ge fler en möjlighet att ta del av denna skatt, även i hemmet eller på arbetsplatsen. Continue reading ”Låt Stockholms historia pryda fler väggar”

Trygga bibliotek – raka motsatsen till klassförakt

Stockholms socialdemokratiska kulturborgarråd fördummar debatten om trygga bibliotek. Det är sorgligt att se. Otrygga bibliotek drabbar framför allt de barn och unga som inte har böckerna och läsvanan med sig hemifrån.

Debatten om trygga bibliotek tog i veckan en absurd vändning. Kulturborgarrådet Roger Mogert (S) har länge varit tyst, men när han slutligen yttrar sig, blir det med en anklagelse om klassförakt och främlingsfientlighet – en anklagelse han riktar mot dem som debatterar och oroar sig för biblioteksstöket.

Continue reading ”Trygga bibliotek – raka motsatsen till klassförakt”

Bildning mot nazism

”Inga nazister på våra gator!” Hur når vi dit? Genom att rusta unga  för att stå emot nazismen. Kunskap och bildning behövs. Det är dags att göra en ny storsatsning som 90-talets ”Om detta må ni berätta”, i modern digital form, föreslår vi kulturliberaler i Stockholm.

Nazister som marscherar på svenska gator. Hot mot judar, journalister och andra som står upp för demokrati, yttrandefrihet och människors lika värde. Det är viktigt att göra något mot intolerans, antisemitism, hot och hat som sprids av ondskans budbärare. Många verkar nu inse och anse att mer behöver göras – befintliga lagar tillämpas effektivare, kanske också lagar skärpas eller nya stiftas. Allra viktigast för framtiden är dock att förebygga att fler unga faller under nazismens inflytande, med dess rasbiologiska idéer och hatiska våldsamma rörelser.

Kunskap och bildning behövs. Om nazismens historiska fasor, som ett vaccin mot dess ondskefulla lära – och som ett vapen mot de som förnekar att Förintelsen ens ägt rum.

För snart 20 år sedan genomfördes kunskapssatsningen ”Om detta må ni berätta”. Det är dags för en ny stor satsning, i modern, digital form. Det föreslår vi liberaler i Stockholms kulturnämnd – Hanna Gerdes, Anne-Lie Elfvén och jag – i en artikel hos Dagens Samhälle i dag. Bildning bygger motstånd mot nazism.

Gårdsförsäljning: Varför ska det vara så svårt?

Varför ska inte svenska vinodlare få sälja några flaskor till besökare? Är du emot småföretag och levande landsbygd? Men gårdsförsäljning handlar inte om näringspolitik – utan om alkoholpolitik.

Gårdsförsäljning av alkohol är återigen en het fråga i den politiska debatten. Få borde kunna vara emot att småskaliga svenska vinodlare kan sälja lite av sina produkter till besökare. Många ser positivt på turism och blomstrande vingårdar som kan bidra till en levande landsbygd. Och så kommer vi glädjedödare som säger: Nej, tyvärr, det går inte ihop med den svenska alkoholpolitiken.

Hur rigida får man vara? Hur kan småskaliga svenska vinodlare hota Systembolagets monopol? I dag skriver jag hos SvD om gårdsförsäljning – denna tulipanaros.

Problemet är inte de svenska vinodlarna. Problemet är att Systembolaget finns kvar tack vare ett svenskt undantag från EU:s regelverk, och det undantaget bygger på att vi inte ger några aktörer en positiv särbehandling. Utländska producenter får inte diskrimineras. Därför har de utredningar som tittat på gårdsförsäljning inte kunnat visa hur det kan genomföras, eller så har de föreslagit en lösning som i praktiken innebär att Systembolaget faller likafullt. För att inte positivt särbehandla enbart svenska producenter skulle alla europeiska alkoholtillverkare behöva ges tillstånd att öppna egna butiker. De kan då hamna var som helst – och vips är idén med Systembolaget borta.

Den svenska alkoholpolitiken har varit relativt framgångsrik i att hålla nere dödsfall och alkoholskador. Försäljningsmonopolet, som ger en tillgänglighet och ett utbud över hela landet men drivs utan intresse av vinst eller merförsäljning, är en av de viktigaste delarna.

Givetvis ska Systembolaget fortsätta att utveckla sin service, och kan säkert bli bättre både på tillgängligheten inte minst på landsbygden och i utbud. Men detta är det enda monopol som jag som liberal vill slå vakt om.

Kulturarv värt att värna

Museer som stängs eller krymps. Politiserade tolkningar och användningar av kulturarvet. Lever kulturarvet farligt? Vi liberaler undrar vem som tar ansvar för helheten.
img_8335-1
Kulturarv under mörknande skyar? Biologiska museet. Foto Arild Vågen via Wikimedia

Myntmuseet, Biologiska, Världskulturmuseerna… Museidebatten har haft många delar det senaste året. En del museer stängs. Andra flyttas och krymps, eller slås samman. Samtidigt finns farhågor om politisering av kulturarvet, där historien läggs till rätta för att passa dagens agendor. Givetvis växer och utvecklas kulturarvet med sin tid, och tolkningar ska moderniseras och uppdateras. Men en politisering är lika fel oavsett om den kommer från identitetspolitiska förvillelser eller nationalistisk högerpopulism. Continue reading ”Kulturarv värt att värna”

Friare kultur, för alla – liberal kulturpolitik inför 2018

Kulturen måste få vara fri. Och alla ska ha möjlighet att ta del av och utöva kultur – framför allt i ungdomen. En liberal kulturpolitik är en hjärtefråga för mig, som kandidat för Liberalerna. Det handlar om allt från trygghet på biblioteken till att värna yttrandefrihet – och det goda samtalet.

Kultur i olika former hör till det som gör oss till människor, och gör våra liv rikare – oavsett om den utmanar och skaver, eller gläder och tröstar. En liberal kulturpolitik i min tolkning vill göra kulturen till en angelägenhet för fler människor. Alla som vill ska tryggt kunna ta del av kultur, och få en chans att också utöva den. En liberal kulturpolitik handlar förstås också främst om ett försvar av friheten: konstnärernas frihet, kulturkonsumenternas frihet, alla medborgares frihet att yttra sig. Continue reading ”Friare kultur, för alla – liberal kulturpolitik inför 2018”