Freda biblioteken – porta fridsstörarna

Ingen ska behöva vara rädd på biblioteket. Varken besökare eller anställda. För att stoppa hot och trakasserier borde besökare som upprepade gånger bryter mot ordningsregler få tillträdesförbud.

Biblioteken ska vara en frizon – för dem som behöver en lugn vrå, vill resa i fantasins världar, söka information eller plugga. Biblioteken ska inte vara en frizon för stök, hot och trakasserier. Tyvärr är situationen med ordningsstörningar fortfarande allvarlig på flera av landets bibliotek. En liknande diskussion har förts om problem med hot och övergrepp i badhus och simhallar. Continue reading ”Freda biblioteken – porta fridsstörarna”

Migrationspolitiska betraktelser och bekännelser

Migrationspolitiken från 2010 mötte en förändrad verklighet efter 2014, och behövde förändras. Det betyder inte att migrationspolitiken var fel 2010 – eller att den framgångsrike statsministern Fredrik Reinfeldt kan stämplas som misslyckad. Grunden för det öppna Sverige måste bestå.

Politik skapas aldrig i ett vakuum, utan måste förhålla sig till verkligheten. Sedan 2014 har många haft anledning att ompröva sina ställningstaganden, inte minst kring migration. Nyligen har det kommit flera avståndstaganden från en politik som man nu anser ha varit orealistisk. En politik för vilken den förre statsministern har blivit en symbol.  Continue reading ”Migrationspolitiska betraktelser och bekännelser”

Vi kan göra skillnad, i smått och stort

Går det att påverka politiken och samhällsutvecklingen? Javisst – nya Fridhemsplan och dess kiosker är ett uppmuntrande lokalt exempel. Tillsammans kan vi också göra skillnad i de stora frågorna.

Låt mig avsluta veckan med en optimistisk betraktelse, med avstamp i det nära och lokala (och en insändare i lokaltidningen). 2016 har inneburit omvälvande händelser i världen och i vår närhet. Som enskild människa kan det kännas tufft och svårt att försöka påverka sin omvärld i en bättre riktning – men visst går det att göra skillnad. Det är förstås enklare i det lilla och vardagsnära – och här finner jag i höst exemplet nya Fridhemsplan, och dess kiosker. Med flera års opinionsarbete har vi lyckats påverka så att Fridhemsplan kommer att göras om, få mer torgkänsla och präglas mer av folkliv än biltrafik. Och i höst har vi lyckats rädda de uppskattade kioskerna på Fridhemsplan. Jag skriver ”vi” och menar politiker men framför allt Kungsholmsbor och andra som gjort sina röster hörda.

Steget är förstås långt från Fridhemsplan till de stora frågorna i världen – men jag menar att det går att påverka utvecklingen i stort liksom i smått. Den folkrörelse på webben som börjat ta form under devisen #jagärhär – att motverka näthat och rasism med positiva, kärleksfulla, konstruktiva och uppmuntrande kommentarer – är ett tecken. Världens progressiva krafter har mycket att göra men tillsammans kan vi göra skillnad.

I det lilla – insändare från Vårt Kungsholmen nedan.

Kioskerna visar att vi kan göra skillnad

Ibland kan det verka svårt eller rentav omöjligt att påverka politiken och omgivningen – men det går. Det visar exemplet Fridhemsplans kiosker.

Förslagen om ett nytt Fridhemsplan utan kiosker mötte stort motstånd. Vi var många, bland annat liberaler, som gladdes över omdaningen – men som också menade att platsen skulle förlora mycket av sitt syfte och sin själ utan kioskerna. Ett torg behöver små näringsidkare! Och se, det gick att påverka! Även för oppositionspolitiker och vanliga kommuninvånare.

Första segern var att kioskerna skulle få återvända. Andra segern var att de får återvända till den bästa platsen, dvs själva den breda trottoaren i söderläge utanför Åhléns.

Nu hoppas vi liberaler att de nya kioskerna kan bli i form av de Stockholmskiosker som tagits fram i en arkitekttävling. Och att vi kan få mer torghandel, kanske både matmarknad och loppis, även söder om Drottningholmsvägen.

Engagemang i vårt samhälle gör skillnad. Ibland märks det snabbt och konkret. Ibland tar det förstås längre tid än med Fridhemsplans kiosker. Men i de långsiktiga stora frågorna är det ännu viktigare att försöka påverka. Det går!

Rasmus Jonlund
Kungsholmsbo och kommunpolitiker (L)

Bild: ur Vårt Kungsholmen 10 december, nr 49, 2016.

För kulturens frihet, i kulturdebatten

I två dagar har stockholmarnas förtroendevalda debatterat 2017 års budget. Det handlar om mycket mer än pengar – inte minst i kulturdebatten och inte minst för oss liberaler.
MÅL FÖR KANDIDATER. Stockholms kommunfullmäktige sammanträder i Rådssalen i Stadshuset.
PLATS FÖR DEBATT. Rådssalen, Stadshuset.

En budgetdebatt handlar om värderingar, vilja, världsbild och den verklighet vi vill se i Stockholm de kommande åren. Vi liberaler talade om hur vi vill att Stockholm ska utvecklas de kommande åren, och om stadens plats i världen. Continue reading ”För kulturens frihet, i kulturdebatten”

Inför ett kulturråd för Stockholms kulturstöd 

Politiken ska inte bestämma om vem som får kulturstöd. Därför vill vi liberaler införa ett råd utan politiker, som tar besluten om stöden. Det är dags för Stockholms kulturråd!

Ett fritt kulturliv är viktigt av många skäl. För yttrandefriheten, demokratin, mångfalden, ifrågasättandet, upplevelserna; och för kulturen i sig. För att värna kulturens frihet måste politiken hålla armlängds avstånd. Det ska man särskilt kunna förvänta sig av en liberal kulturpolitik.

Det är ett politiskt beslut att stödja viktig kultur som inte är kommersiellt bärkraftig – men politiska beslut bör aldrig avgöra exakt vilka aktörer, projekt och verksamheter som får kulturstöd.

När Liberalerna hade ansvar för kulturpolitiken i Stockholm stärkte vi principen om armlängds avstånd. Det nya kulturstödet var en viktig del. En del tyckte att det var klåfingrigt med tydliga kriterier och mål – men naturligtvis måste vi ha en förutsägbarhet gentemot både kulturutövare och medborgare. Grunderna för hur stödet ska fördelas måste vara tydliga. Det är politikens ansvar.

Tillämpningen av kriterierna, bedömningen av vem och vilka som ska få stöd, och inte minst av den konstnärliga kvaliteten, kan däremot inte göras av politiker. Den vänster som anklagar oss för politisk detaljstyrning när vi gör den distinktionen måste ha fått saker om bakfoten.

Nu vill vi gå vidare och befästa principen om armlängds avstånd. Liberalerna i Stockholm föreslår att ett fristående råd får ansvar för för fördelningen av stadens kulturstöd.

DN skriver om vårt förslag till kulturråd för kulturstödet i dag (se också nedan), och Liberalerna i Stadshuset har skickat ett pressmeddelande. Nu ska Hanna Gerdes, Anne-Lie Elfvén och jag driva frågan i kulturnämnden. Så här har vi tänkt om Stockholms kulturråd:

  • Syftet är att skilja de specifika besluten om kulturstöd från den partipolitiska nivån – att förverkliga principen om armlängds avstånd. Denna princip ska i praktiken redan råda, men formellt tas kulturstödsbeslut av nämndens politiker. Vi har också sett tendenser till politisering med politiska direktiv om enskilda stöd.
  • Rådet ska utses av kulturnämnden men vara fristående och oberoende i sina beslut. Mandatperioden bör vara flerårig och sammansättningen förnyas delvis och löpande varje år. Uppdraget är ett fritidsuppdrag. Arvode ska utgå enligt kommunala principer.
  • Rådet ska bestå av omdömesgilla personer med kunskap om och intresse för kultur, och med bred erfarenhet från olika delar av kulturlivet och samhället. De ska ej vara partipolitiskt aktiva. Med tanke på erfarenhets- och kunskapskrav går personliga kopplingar till kulturlivet inte helt att undvika men gängse jävsregler ska gälla.
  • Kulturnämnden fastslår budget, kriterier och riktlinjer liksom i dag. Rådet ska inte ha någon egen organisation och pengarna förvaltas och skötas liksom i dag via stadens ekonomisystem. Kulturförvaltningen/kulturstrategiska avdelningen fortsätter att sköta administrationen. Systemet med referensgrupper etc består.
DN Kultur 25 oktober 2016.
DN Kultur 25 oktober 2016.

Stora bilden: Danskultur (koreansk modern dans, Wikimedia).

Stockholmskiosker på Fridhemsplan

Kioskerna ska få finnas kvar på ”nya Fridhemsplan” – men det kan bli en återkomst i ny form. Vi liberaler vill se konceptet Stockholmskiosker förverkligas, med start på Fridhemsplan.

STOCKHOLMSKIOSK. Dalahästen, ett av de vinannde bidragen, av Saga Karlsson och Linda Oredsson.
STOCKHOLMSKIOSK. Dalahästen, ett av de vinannde bidragen, av Saga Karlsson och Linda Oredsson.

Fridhemsplan ska äntligen omvandlas. Liberalerna och jag har propagerat länge för ett större, grönskande torg i soligt söderläge – med större plats för människor, handel och folkliv. Biltrafiken ska få flytta in i skuggan genom att den breda mittrefugen tas bort. Nu är dessa planer på väg att  bli verklighet.

Stockholmskioskerna är ett nytt koncept som togs fram för några år sedan – dåvarande kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt beskrev idén på sin blogg, där du också kan se bilder på de tre vinnande förslagen.

Tanken var att de många små byggnaderna i Stockholms stadsmiljö skulle kunna få ett mer tilltalande utseende som samtidigt gav ett modernt, Stockholmstypiskt tillägg. Tyvärr lades tanken med Stockholmskioskerna i träda efter valet. Det är tråkigt, för Stockholms stadsmiljö, och för vårt anseende, efter att staden (och de tävlande arkitekterna) lagt ned så mycket arbete.

Kioskerna vid Fridhemsplan såg ett tag ut att vara hotade – de ansågs inte få plats på det nya torget. Vi liberaler hörde till dem som protesterade livligast, och vi och de andra som värnade kioskerna fick rätt. Kioskerna med de små näringsidkarna får komma tillbaka när det nya torget är klart. Vore det då inte passande att låta Stockholmskioskerna göra sin fullvärdiga entré i stadsmiljön här, på Kungsholmens mest urbana plats?

Jag skriver om Stockholmskiosker till Fridhemsplan i veckans Vårt Kungsholmen (se nedan).

Läs vad jag tidigare skrivit om Fridhemsplan.

Vårt Kungsholmen 22 oktober 2016.
Vårt Kungsholmen 22 oktober 2016.

Fri scen-debatt

Hur fri är scenkonsten? Och vilka scener ska den kunna finnas på? I dag har jag deltagit i ännu en debatt om kultur, pengar och lokaler.

TEATER - FÖR FLER ATT UTÖVA OCH SE. Brad Mays via Wikimedia.
TEATER – FÖR FLER ATT UTÖVA OCH SE. Brad Mays via Wikimedia.

Kulturlivets frihet är viktig att slå vakt om. Men hur gör vi det, när de fria kulturaktörerna ofta är beroende av offentligt stöd? Och hur fri kan man vara om man är beroende av dyra lokaler och andra höga fasta kostnader? Det är frågor som ständigt återkommer i kulturdebatten.

Vi liberaler i Stockholm vill göra kulturlivet ännu friare. Vi är noga med armlängds avstånd mellan politiken, som ska fatta övergripande beslut om riktlinjer och budgetutrymme, och de specifika besluten om stöd till enskilda kulturaktörer.

Det är viktigt att fortsätta eftersträva högre intäkter från fler och andra håll än kommunen, landstinget och staten. Och det är angeläget att utveckla samarbeten, i olika former, som kan främja konsten – och minska de fasta kostnaderna för var och en.

Om detta och annat har jag debatterat i dag, i en panel som samlades av Stockholm Fringe Festival. Så här såg agendan och panelens sammansättning ut:

Är den fria scenkonsten verkligen fri?

Vad behöver scenkonststockholm för att verkligen vara fri?
Vad krävs för ett hållbart, fritt skapande?
Vilken infrastruktur behövs?
Hur möter politikerna utövarnas behov?

Moderator: Jenny Aschenbrenner (SR)

Panel: Ann Mari Engel (V), Danjel Andersson (MDT), Max Lundqvist(Teater Kaos), Rasmus Jonlund (L), Rebecka Pershagen (Tempus Fugit),Tina Eriksson Fredriksson (SITE)

Mer om våra konkreta liberala idéer och förslag kan du läsa här:
Fri scen eller kommunalt kulturimperium?
Ett hus för den fria scenkonsten

Bibliotek och museer ska stå upp mot tyckarmobben

Ett samtal om normer i scenkonsten har ställts in på Stadsbiblioteket, och debattens vågor går höga i medierna. En högljudd grupp med en stark egen uppfattning tycks ha lyckats med att hindra den öppna debatten i en aktuell och viktig fråga. Det är mycket oroande.

Goda avsikter har legat bakom de andra aktörerna i detta drama: arrangören Nationella Dramaturgiatet, de paneldeltagare som tackat ja till att medverka, och Stadsbiblioteket som ville ge rum åt ett intressant, aktuellt – och säkert evenemang. Ändå blev det fel. Ändå blir bilden och effekten att staden och kulturlivet har vikt sig för den högljudda minoriteten, för de som vill monopolisera ämnet, anser sig ha tolkningsföreträde, och rätt att avgöra vilka som ska få debattera och samtala.

Läs mer: Åsa Linderborg, kulturchef Aftonbladet: Normkritiken satt i tvångströja. Katti Hoflin, stadsbibliotekarie: Vi gjorde allt för att samtalet skulle hållas. Kulturminister Alice Bah Kuhnke: ”Ängsligheten gör mig mörkrädd”.

TYSTA INTE SAMTALET. De som hävdar tolkningsföreträde förstör den demokratiska öppna debatten.
TYSTA INTE SAMTALET. De som hävdar tolkningsföreträde förstör den demokratiska öppna debatten. (Sankta Anna, 700-talet, nu i nationalmuseet i Warszawa, bild via Wikimedia).

De som förstör debatten är de grupper som vill kontrollera vad som sägs på en sammankomst, som anser att de själva företräder den enda Sanningen och som tycks anse att grupptillhörighet är viktigare än argument. De står i tydlig konflikt med det uttalade uppdrag vi ger våra institutioner, att stå upp för yttrandefriheten och en pluralistisk debatt.

Turerna fram och tillbaka är smått förvirrande, och för mig som en av de ansvariga kulturpolitikerna i Stockholms stad finns anledning att be om klargöranden. Naturligtvis ska Stadsbiblioteket kunna ta ansvar för säkerheten och det meningsfulla i att genomföra ett arrangemang. Om man möter aktivister som är ute efter att stoppa och förstöra – kanske genom att ta över ett arrangemang och fylla lokalen med sina meningsfränder – blir det knepigt. Vi är inte vana vid denna nivå av ”debatt”, vi som vill kunna föra sansade samtal även om svåra ämnen.

Turerna fram och tillbaka ledde till slut till att arrangemanget ställdes in, enligt en tolkning verkar det nästan ha varit av praktiska kalenderskäl: vissa deltagare sägs ha blivit uppbokade på annat. Nu utlovas nya samtal i ämnet. Det behövs.

Parallellt förs sedan en tid debatten om politiseringen av våra museer. Naturligtvis är museer, deras samlingar och hur man väljer att presentera dem, politik. Självklart ska vi ifrågasätta gångna tiders normer om manlighet och vithet. Givetvis ska moderna perspektiv och nya vinklar på samlingar och ämnen introduceras för dagens publik. Men politisk detaljstyrning och tillrättalägganden där man riskerar att inte längre presentera något som överensstämmer med kunskapsläge och fakta, är allvarligt.

Som ansvarig kulturpolitiker vill jag att våra gemensamma institutioner ska kunna fyllas även av de svåra frågorna, utställningarna, böckerna och samtalen. Att vi ska kunna stå upp för friheten. Och stå emot tyckarmobben. En offentlig institution ska inte kapitulera inför yttrandefrihetens fiender. Lättkränktheten å ena sidan, ängsligheten å den andra blir en farlig mix. Och det är ett politiskt ansvar att se till att det inte behöver bli så.

Museerna, Stadsbiblioteket och våra övriga institutioner måste känna vårt politiskt starka stöd i ryggen – att stå fria, och raka när det blåser.

Kulturhuset Stadsteatern illa ute

Allt färre besöker Kulturhuset Stadsteatern – och därmed försämras ekonomin. Nu väntar hårda besparingar. Vi liberaler varnade tidigt och vill se ett tydligt uppdrag att nå ökad publik.

dnkultur160920
DN 20 september 2016 (klicka).

Ofta är det skönt att få rätt, men skadeglädje är trots allt inte särskilt roligt. Skadan av Kulturhuset Stadsteaterns sjunkande besökstal och kraftigt försämrade ekonomi drabbar många. Vi liberaler vill se både en stor publik och stora egenintäkter – nu ser vi rakt motsatt utveckling. Våra varningssignaler från i våras, om att inte låta Stadsteaterns ekonomi kapsejsa, verkar tyvärr inte ha gett effekt. Farhågorna slår in. Stormvindarna blåser nu över Stockholmskulturens flaggskepp.

Både Dagens Nyheter och SVT Stockholm   rapporterar om Kulturhuset Stadsteaterns problem med minskande besök och intäkter. Jag kommenterar angående min och Liberalernas oro.

Så här är fakta från den senaste tertialrapporten (ett tertial omfattar fyra månader, här alltså maj-augusti):

  • Färre besökare, såväl betalande som de till biblioteken och andra verksamheter, program och utställningar med fri entré.
  • 70 000 färre betalande besökare är nu prognosen för 2016 jämfört med 2015.
  • 18,4 miljoner kronor lägre är prognosen för biljettintäkterna för helåret – jämfört med budget. Jämfört med föregående år beräknas biljettintäkterna minska med 20,2 mkr. Det är 21,5 procent lägre än 2015.

Och vad blir följden? Samtliga verksamheter får i tertialrapport 2 för 2016 en lägre verksamhetsram än i budget. Antalet visstidsanställningar minskas, liksom rörliga kostnader såsom inköp, utbildningar, tjänsteresor m.m

Problemet för Kulturhuset Stadsteatern är dubbelt: Färre besökare betyder att färre nås och tar del av kulturen. Lägre intäkter betyder mindre pengar till kultur framöver. Vilket i sin tur riskerar att slå mot både utbud och kvalitet. Det blir en negativ cirkel som måste brytas.

Ett besparingsprogram med ”osthyvel” som slår hårdast mot rörliga kostnader betyder sämre förutsättningar att producera kultur. De rörliga kostnaderna handlar ofta om konstnärliga kostnader – inte minst konstnärlig personal. Det blir färre kulturjobb i Stockholm när Kulturhuset Stadsteatern skär ned. Att den politiska ledningen som ger Kulturhuset Stadsteatern dess uppdrag verkar så obekymrad gör mig än mer oroad. Åtminstone i maj verkade man fortfarande anse att färre besökare och lägre intäkter följde något slags plan, eller i varje fall inte kom överraskande. Det beskrevs nästan som en del i en medveten förflyttning. Men en förflyttning till vad?

Problemen grundlades redan inför verksamhetsåret, i för betungande nya uppdrag, för snål budget och uppenbarligen överoptimistiska kalkyler. Inför 2016 anslog majoriteten 5 miljoner kronor i ökat koncernbidrag till Kulturhuset Stadsteatern AB, men det motsvarar knappt kostnaden för löneökningar. Samtidigt fick teatern tre nya stora uppdrag: Ett nytt kulturhus i Skärholmen och i Vällingby och ”Parkteater” på förortsscener under vintern.

800px-Kulturhuset_2009_HolgerEllgaard

Liberalerna har i sin budget för Kulturhuset Stadsteatern anslagit 5 miljoner kronor utöver majoritetens budget. I sitt budgetförslag betonar Liberalerna vikten av att långsiktigt minska behovet av koncernbidrag genom ökade egenintäkter och breddad finansiering, och att koncentrera resurserna mot konstnärlig och publik verksamhet.

Vad måste göras?

  • Kortsiktigt behövs smartare ekonomiska åtgärder. Inga osthyvelbesparingar utan prioriteringar. Värna först och främst den konstnärliga verksamheten, försök behålla en del resurser för rörliga kostnader som är nödvändiga för en bra kulturproduktion, för bra program, utställningar och uppsättningar – för fler besökare. Annars riskerar publiken – och intäkterna – att krympa ytterligare.
  • Långsiktigt krävs ett tydligt politiskt mandat att öka besöken, både antalet unika besökare och antalet besök som görs, och att återigen öka egenintäkterna. Den negativa cirkeln måste brytas.

 

Staden bör stödja nya Judiska museet

Judiska museet har stora planer för ett nytt museum i Stockholms första synagoga. Ett förverkligande kräver stöd från många håll. Vi liberaler vill att staden gör ett tydligt åtagande för det nya Judiska museet.

480px-sja%cc%88laga%cc%8ardsgatan_19_mars_2007_matshalldin
HISTORISK MARK. Själagårdsgatan var platsen för Stockholms första synagoga, och blir nu det framtida hemmet för Judiska museet. (Wikimedia, Mats Halldin.)
Den judiska kulturen har varit en viktig del av Stockholm i många hundra år. På 1700-talet fanns Stockholms första synagoga på Själagårdsgatan i Gamla stan. Nu kan det bli platsen för det nya Judiska museet, något som skulle ge en historisk förankring, bättre förutsättningar för att visa museets samlingar och utställningar, och en större synlighet och tillgänglighet inte minst för internationella turister.

Ett förverkligande av det nya Judiska museet kräver medverkan från många håll. Vi liberaler vill att staden gör ett tydligt åtagande.

Judiska museet är en fristående aktör, med kulturstöd från bland andra Stockholms stad. Bedömningen och fördelningen av kulturstöd är ingenting vi politiker bör lägga oss i; vi liberaler håller på principen om ”armlängds avstånd”. Däremot bör staden genom politiskt beslut visa att det judiska kulturarvet och det judiska museet är viktigt för Stockholm. Det handlar om en av våra nationella minoriteter, om historia men också om integration och tolerans i vår nutid och framtid. Ett starkare och ännu intressantare judiskt museum mitt i Stockholms historiska hjärta skulle också vara mer attraktivt för turister och stärka Stockholm som besöksmål.

Tillsammans med vårt oppositionsborgarråd Lotta Edholm har jag lagt en motion i Stockholms kommunfullmäktige, se nedan. I Mitt i berättar museichefen Christina Gamstorp om Judiska museets planer och behov av stöd, och tidningen nämner också vårt liberala förslag. (Observera att vårt förslag alltså inte handlar om det kulturstöd som kulturnämnden beslutar om, vilket Roger Mogert (S) tycks kommentera.)

Motion om ett tillfälligt stöd till Judiska museet i Stockholm

Judiska museet i Stockholm är en viktig del av Stockholms och Sveriges kulturliv. Den fristående institutionen grundades 1987 och har sedan dess huserat i lokaler på Hälsingegatan i Vasastan. Judiska museet har en mycket viktig uppgift i att förmedla kunskap om judendomen, judiskt liv i Sverige, nazismen, andra världskriget och Förintelsen. Det är framför allt genom levande kontakter och kunskap som rasism, nynazism och antisemitism kan motverkas.

Nu vill museet flytta till gamla auktionskammarens hus vid Själagårdstorget i Gamla Stan, platsen där en av de första synagorna bildades 1775. Det är inte bara en laddad plats med mycket historia, Judiska museet ser också chansen till ökad tillgänglighet för besökare och ökad synlighet. Miljontals turister passerar Gamla Stan varje år, och lokaler där skulle ge stora möjligheter för museet att öka besöksantalet och därmed egenintäkterna.

Regeringen har i vårbudgeten avsatt 1,5 miljoner kronor för att möjliggöra för Judiska museets nyöppning i Gamla Stan. Museet räknar också med att själva bekosta en stor del genom insamling. Enligt museet krävs dock ytterligare medel för att kunna finansiera nyöppningen.

Judiska museet är en stor tillgång och en viktig resurs inte bara i det svenska judiska livet utan också i Stockholms och Sveriges museivärld. När denna fristående institution nu tar initiativet till att skapa ett nytt museum och flytta till mer tillgängliga lokaler som ger förutsättningar för ökade besökstal och egenintäkter, och dessutom stärker Stockholm och Gamla Stan som besöksmål, bör staden ta ansvar för att förverkliga detta. Vi föreslår att staden matchar statens tillfälliga bidrag på 1,5 miljoner kronor till Judiska museet, och att medlen för detta tas ur centrala medelsreserven.

Mot bakgrund av vad som ovan anförs yrkar vi:

– Att staden ger Judiska museet ett tillfälligt stöd på 1,5 mnkr för att möjliggöra museets nyöppning i Gamla Stan.