Liberalernas partistyrelse har med knapp majoritet ett förslag i regeringsfrågan. Innan Liberalerna väljer väg är det fler frågor som kräver svar. Partiets beslut kan inte tas i ett vakuum. Och viktiga svar kan vi få genom att lyssna på vad andra partier faktiskt säger. Annars ger vi bort vårt förhandlingsutrymme.

Debattartikel publicerad i liberala nyhetsmagasinet NU torsdag 18 mars 2021 (se faksimil nedan).

Begränsa inte Liberalernas förhandlingsutrymme efter valet!

Många frågetecken behöver rätas ut i det liberala vägval som vår partiledning föreslår. Kommer en borgerlig regering som blir mindre än vänstern släppas fram utan motkrav? Vill våra tilltänkta partner ens sitta i regering ihop? Vilken syn på samhällsproblem delar liberaler med sverigedemokrater? Och huvudfrågan: vilket förhandlingsutrymme får vi egentligen genom att surra oss så vid masten i förväg?

Kommer Sveriges snart 120-åriga liberala parti samarbeta med ett nationalistiskt, populistiskt och främlingsfientligt parti – som utnämnt liberaler och den liberala samhällsmodellen till sina värsta fiender? Det är den fråga många liberaler ställer sig inför partirådet 28 mars. 

Vad innebär egentligen det vägval som vår partiledning föreslår? Frågorna kommer återkomma från väljare och journalister varje dag fram till valet, och efter. Därför vill jag uppmana alla liberaler ställa frågorna redan nu – och att lyssna. 

Lyssna på Sverigedemokraterna! Att kunna samarbeta med ”alla” partier i riksdagen innebär förhandlingar, vilket innebär kompromisser. Vi vill bilda en regering som kan behöva stöd av SD men utan att budgetförhandla – hur ska det gå ihop? Sverigedemokrater har upprepade gånger tydliggjort att man kommer att ha krav på en regerings politik, budget och eventuellt också sammansättning. 

Lyssna på tilltänkta regeringspartner. Moderatledaren öppnar för skriftliga avtal med SD och SD-tjänstemän i regeringskansliet, vilket borde omöjliggöra medverkan även med den liberala partiledningens utgångspunkter. Kristdemokraternas ledare är inte så säker på att liberalerna bör få plats i den konservativa regering hon uppenbarligen ser framför sig. Och Centerns ledare kan förvisso tänka sig en borgerlig regering – men aldrig i beroendeställning av SD. Hur ska vi kunna gå till val på att bilda en regering utifrån detta?

Fråga var de röda linjerna går. Partiledningen talar om att värna liberala värderingar, men då blir den självklara följdfrågan: Vilka kompromisser med SD är möjliga för liberaler? Med många andra partier kan vi förhandla på en mer eller mindre delad värdegrund, men vad delar vi för värdegrund med nationalistpopulisterna? Vilka frågor tror vår partiledning att SD kommer att prioritera i en förhandling? Deras hjärtefråga är kraftigt begränsad, rentav negativ, invandring – vilket bara kan uppnås med utvisningar eller mycket avskräckande behandling. En annan hjärtefråga är kultur och media. Vi har sett angreppen på public service och fria museer, viljan att censurera den fria konsten. Är det förhandlingsbart för en liberal?

Detta leder fram till nästa fråga:

Fråga vilka samhällsproblem som ska lösas – och hur. Samarbete med SD motiveras med att de har samma syn på viktiga samhällsproblem. Var finns denna gemensamma syn? Invandring? Kultur? Internationellt samarbete? Och: politisk logik handlar inte så mycket om problem som om lösningar. Vilka lösningar för t ex integrationen, jämställdheten, Europasamarbetet eller rättstryggheten är det vi liberaler delar med nationalistpopulisterna?

Det svenska politiska landskapet har förändrats. Inget traditionellt block kan räkna med egen majoritet. Liberalerna måste i detta landskap värna liberala värderingar och maximera genomslaget för liberal sakpolitik. Det görs inte genom att på förhand binda oss vid ett samarbete med partier som inte självklart välkomnar oss, och med stöd av ett parti som är vår politiska och ideologiska motpol. Vårt förhandlingsutrymme blir väldigt svagt om man kan ta oss för givna i en sådan konstellation.

Och för att förekomma ett vanligt missförstånd: ett nej till samarbete med ett parti är inte odemokratiskt. I politiken väljer man sina samarbetspartner men uppträder självklart enligt demokratiska spelregler och allmän hyfs. Lika självklart röstar man på samma förslag om man råkar ha samma uppfattning i någon enskild fråga.

Det är helt naturligt att Liberalerna strävar efter att bilda regering med borgerliga partier. Om det råder stor enighet. Men om gamla Alliansen åter blir mindre än de rödgröna i valet 2022 bör man söka stöd hos Miljöpartiet. Liberaler måste varje dag föredra ett grönt samarbete framför ett brunt. Och om det inte heller räcker – då måste vi gå i frimodig, högljudd och konstruktiv liberal opposition. Den linjen hoppas och tror jag vinner flertal på partirådet 28 mars.