Kategori: Liberalerna & andra

Kungsholmsordförande

Ordförande för Kungsholmens stadsdelsnämnd blir mitt politiska värv de kommande fyra åren. Nu är jag nominerad av Liberalernas representantskap i Stockholms stad.

Över 70 000 invånare – som en ganska stor svensk stad. Ett ansvarsområde som omfattar bland annat ”kommunal förskola, äldreomsorg, Fortsätt läsa ”Kungsholmsordförande”

Vardag och vision, för liberal opposition

Även liberaler i maktställning måste samtidigt stå i tydlig opposition – mot en illiberal samhällstendens. Vi behöver vara väsentliga i människors vardag, med en tydlig liberal vision.

Många liberaler har efter valet nått en maktposition, lokalt och regionalt. Kanske får vi snart också betydande inflytande över den nationella politiken. För liberaler är det dock viktigt att ständigt vara i opposition – särskilt mot illiberala tendenser, faktaresistens, populism och extremism. Vi behöver vara relevanta i vardagen – med en tydlig liberal vision. En vision om ett samhälle som inte behöver se ut på ett visst sätt, men som alltid ska garantera alla människor frihet. Om detta skrev jag i liberala nyhetsmagasinet NU:s senaste nummer, 48/2018. Fortsätt läsa ”Vardag och vision, för liberal opposition”

Borgerlig men ingen bracka

Är du borgerlig, min vän? Javisst, svarar jag!

Liberala nyhetsmagasinet NU ställer i senaste numret (48/2018) frågan om begreppet  borgerlig. Är det något positivt, och något värt att bevara och bejaka? För min del blev svaret ja. Här är mitt bidrag.

Rasmus Jonlund

Liberal och kulturnämndens ordförande, Stockholms stad

En borgerlig tillhörighet är inget att skämmas för. Som alla gruppetiketter är det ett begrepp som kan skava, och laddas med både positiv och negativ laddning. För mig överväger det positiva – kanske för att vara lite motvalls Fortsätt läsa ”Borgerlig men ingen bracka”

Det politiska är personligt

Tänk tanken att alltid känna dig annorlunda och utanför. Att behöva förklara mig – eller gömma mitt verkliga jag. Personliga erfarenheter av att inte passa in i normen bidrog till att jag blev liberal. De får mig att kämpa för att alla ska få möjlighet att vara de unika individer de är.

Politik är något personligt för mig. Det är det kanske för de flesta politiskt aktiva. Jag blev liberal av flera anledningar – inte minst för grundtanken att alla människor ska kunna förverkliga sig själva, och nå framgång, samtidigt som vi får stöd vid livets motgångar. Min liberala grundsyn kan sammanfattas med att problemet som politiken ska lösa aldrig kan vara människors framgång – utan när människor far illa.

För mig tar min övertygelse och mina värderingar sig praktiskt uttryck i t ex utbildningspolitiken, där jag anser att läraren ska vara auktoriteten som fokuserar på livslångt lärande – en kunskapsskola på riktigt. I skattepolitiken, där avskaffad värnskatt Fortsätt läsa ”Det politiska är personligt”

Böcker och bildning – inget privilegium

Litteratur och kultur är viktigt på riktigt. För sin egen skull – men också för den nytta det ger oss i vardagen och yrkeslivet. Därför måste vi liberaler slåss för bildning.

Jag växte upp omgiven av böcker. Det har fått sina konsekvenser. Alla kanske inte skulle kalla dem helt godartade i mitt fall – sällan utan näsan i en bok eller tidning (numera allt oftare i digital version), till frukost, lunch, middag och på promenaderna också, om jag får. (Jag har nästan helt lyckats undgå att gå in i stolpar, eller andra människor).

På det hela taget tror jag dock att läsandet har gynnat mig. Och det borde få gynna fler. Fortsätt läsa ”Böcker och bildning – inget privilegium”

Vad ska jag i kommunfullmäktige att göra?

Stockholm kan bli en ännu bättre plats att leva på – med plats för fler människor, och större frihet att forma våra liv. Jag kandiderar till kommunfullmäktige för att göra skillnad för stockholmarna.

Lokalpolitik står inte alltid i centrum. Mycket kretsar kring nationella och internationella frågor, som förvisso påverkar oss även i vår stad och stadsdel. Besluten som fattas i kommunen påverkar dock våra liv och vår vardag, varje dag. Är skolan bra för dina barn? Är biblioteket nära och öppet? Byggs det bostäder? Hålls parkerna i bra skick? Får de äldre en god omsorg? Hur fungerar det sociala skyddsnätet för de mest utsatta? Ger stadsmiljön och servicen utrymme att idrotta, umgås, trivas och roa sig – kanske hela natten lång?

Staden skapas av oss människor som bor där. Men våra förutsättningar påverkas av kommunpolitiken. Varje dag.

Fortsätt läsa ”Vad ska jag i kommunfullmäktige att göra?”

Friare kultur, för alla – liberal kulturpolitik inför 2018

Kulturen måste få vara fri. Och alla ska ha möjlighet att ta del av och utöva kultur – framför allt i ungdomen. En liberal kulturpolitik är en hjärtefråga för mig, som kandidat för Liberalerna. Det handlar om allt från trygghet på biblioteken till att värna yttrandefrihet – och det goda samtalet.

Kultur i olika former hör till det som gör oss till människor, och gör våra liv rikare – oavsett om den utmanar och skaver, eller gläder och tröstar. En liberal kulturpolitik i min tolkning vill göra kulturen till en angelägenhet för fler människor. Alla som vill ska tryggt kunna ta del av kultur, och få en chans att också utöva den. En liberal kulturpolitik handlar förstås också främst om ett försvar av friheten: konstnärernas frihet, kulturkonsumenternas frihet, alla medborgares frihet att yttra sig. Fortsätt läsa ”Friare kultur, för alla – liberal kulturpolitik inför 2018”

Jag kandiderar till riksdagen 2018

En stark liberalism behövs mer än på länge. Jag vill arbeta för liberala värderingar om allas lika värde, och för en samhällsdebatt där åsikten är fri men där fakta tas på allvar. Sverige och världen behöver mer av liberal ekonomisk politik, välfärdspolitik och kulturpolitik. Människor och tankar ska vara fria.

Liberala värderingar är i dag mer utmanade och ifrågasatta än på länge, i världen omkring oss och även i Sverige. Samtidigt är behovet av liberalismen och våra idéer lika viktiga som någonsin tidigare. Idéer om alla människors lika värde, om att se individen och inte hemfalla åt grupptänkande och kollektiv skuldbeläggning. Försvaret av den starka och opartiska rättsstaten.

Vi liberaler behöver stå upp mot fascistiska och nygamla exkluderande nationalistiska krafter, men också alltjämt mot socialister och konservativa. Vi behöver stå upp mot kollektivistisk identitetspolitik i dess sämsta former, samtidigt som vi lika självklart står upp för jämlikhet och mot diskriminering.

Jag har lång erfarenhet av politiskt arbete och idéutveckling, i min yrkesroll och nu ganska många år i praktisk kommunalpolitik. Det är erfarenheter som jag tror kan komma till nytta även för Liberalerna i riksdagen. Men politik är inte bara innehåll utan också yta – vi liberaler och våra idéer måste bli kända och presenterade på ett sätt som skapar förtroende hos människor. Jag är en skicklig kommunikatör som har arbetat länge på lokal och regional nivå för att föra ut sakfrågor och liberala idéer.

Sakpolitiskt finns oändligt mycket att engagera sig i och för. Friheten att vara sig själv oavsett vem man är och vem man älskar är något jag aldrig slutar brinna för  (HBTQ-frågorna är något av ett lackmustest för ett liberalt samhälle).Kvinnors och mäns lika möjligheter (en jämställd föräldraförsäkring ger en jämställd arbetsmarknad). Funktionshindrades rättigheter (LSS måste försvaras). Energi (fossilfri kärnkraft i nya former förblir en framtidsfråga). En ansvarsfull alkoholpolitik (friheten att njuta av goda drycker måste balanseras av friheten för människor som lider av alkoholens skadeverkningar – ofta som anhöriga). Ett ändamålsenligt försvar och Nato-medlemskap. Ett starkt rättsväsende (friheten att vara trygg från brott, och rättsövergrepp, är fundamental).

Mitt engagemang är brett, som bland annat framgått av denna blogg. Det är några frågor som jag nu framför allt vill lyfta fram. Sverige behöver liberal ekonomisk politik  – där människor får friheten att lyckas och förverkliga sig själva, genom bildning, forskning, eller framgångsrika företag. Och vi behöver ett starkt välfärdssamhälle som också ger människor stöd när det behövs, i rätt tid. Det hänger ihop.

En grundsats i min liberala övertygelse är att det inte är människors framgång som är problematisk. Framgång ska bejakas, talanger ska uppmuntras, potential ska förverkligas. Det är när människor har sämre förutsättningar än andra, när vi behöver hjälp i början eller slutet av livet, eller stöd vid motgångar mitt i livet, som vi gemensamt behöver ordna och finansiera den hjälpen och det stödet.

Där finns mitt liberala rättvisepatos. Frihet och rättvisa är inga motsatser; frihet förutsätter rättvisa möjligheter.

I ett starkt och fritt samhälle ska vi liberaler också värna den starka rättsstaten, bygga ett utbildningsväsende som ger alla möjlighet att förverkliga sin potential, och väva ett starkt socialt skyddsnät. Det kräver resurser. Därför krävs bättre villkor för företagande, Sätt stopp för stopplagarna för välfärdsföretagande! Genomför en rejäl skattereform, där vi gör något åt marginalskatter och ränteavdrag. Liberala reformer krävs också för en bostadsmarknad med mer av både bostäder och marknad.

Sverige behöver också en liberal kulturpolitik – för vi människor är mer än materiella varelser. Vi måste värna kulturens frihet, och säkerställa allas tillgång till bildning och kultur. Politiken ska inte blanda sig i kulturens innehåll, men se till att alla, och framför allt barn och unga, har möjlighet att ta del av, och rentav ha en chans att pröva att utöva, konst och kultur. En bra kulturskola och bra bibliotek är viktig infrastruktur som vi jobbat mycket för i Stockholm. Självklart ska alla kunna vara trygga på biblioteken, överallt – därför vill jag lagstifta om det jag kallar biblioteksfrid. Läs mer här!

Till den liberala kulturpolitiken i bred bemärkelse räknar jag också fria och starka medier och ett samhällsklimat där åsikten är fri, och där fakta tas på allvar. En herkulisk uppgift som inte politiken och det offentliga klarar eller är lämpad att ensam klara. Samhällsklimatet måste vi skapa tillsammans. Riksdagen och partipolitiken är en plattform för att medverka till det.

I dag är jag bl.a. vice ordförande i kulturnämnden i Stockholms stad och förtroendevald till kommunfullmäktige som ersättare. Läs mer på här på rasmusjonlund.se och följ mig gärna på facebook.com/rasmusliberal!

Expertis räcker inte mot populisterna

Fakta och kunskap är viktiga vapen mot extremister och ”fake news”. Men experterna kan inte vinna kampen mot populisterna – det måste vara politikens uppgift, skriver jag i tidningen NU.
NU-20170727-Rasmus-krönika
NU 28/2017 (13 juli).

De senaste dagarna har hört till de mest turbulenta i svensk inrikespolitik på länge. Regeringen har visat en oförmåga att sköta regerandets grundläggande uppgifter – att säkerställa rikets säkerhet – i samband med haveriet i Transportstyrelsens hantering av känslig information. Den största bristen har varit regeringens egen oförmåga att informera internt eller externt. Den socialdemokratiske statsministern Stefan Löfven har mot sin vilja tvingats skiljas från två av sina statsråd. I det sammanhanget känns kanske min sedan tidigare planerade krönika i Tidningen NU något apart – men budskapet är ändå giltigt. I tider när politikens traditionella former och innehåll ifrågasätts kan det vara lockande att lita till experter, men det är en förrädisk hamn att söka trygghet i. Populismens utmaningar kan bara mötas av politiska svar, om den liberala demokratin ska överleva. Fortsätt läsa ”Expertis räcker inte mot populisterna”

För kulturens frihet, i kulturdebatten

I två dagar har stockholmarnas förtroendevalda debatterat 2017 års budget. Det handlar om mycket mer än pengar – inte minst i kulturdebatten och inte minst för oss liberaler.
MÅL FÖR KANDIDATER. Stockholms kommunfullmäktige sammanträder i Rådssalen i Stadshuset.
PLATS FÖR DEBATT. Rådssalen, Stadshuset.

En budgetdebatt handlar om värderingar, vilja, världsbild och den verklighet vi vill se i Stockholm de kommande åren. Vi liberaler talade om hur vi vill att Stockholm ska utvecklas de kommande åren, och om stadens plats i världen. Fortsätt läsa ”För kulturens frihet, i kulturdebatten”