Kategori: Demokrati & ideologi

Expertis räcker inte mot populisterna

Fakta och kunskap är viktiga vapen mot extremister och ”fake news”. Men experterna kan inte vinna kampen mot populisterna – det måste vara politikens uppgift, skriver jag i tidningen NU.
NU-20170727-Rasmus-krönika
NU 28/2017 (13 juli).

De senaste dagarna har hört till de mest turbulenta i svensk inrikespolitik på länge. Regeringen har visat en oförmåga att sköta regerandets grundläggande uppgifter – att säkerställa rikets säkerhet – i samband med haveriet i Transportstyrelsens hantering av känslig information. Den största bristen har varit regeringens egen oförmåga att informera internt eller externt. Den socialdemokratiske statsministern Stefan Löfven har mot sin vilja tvingats skiljas från två av sina statsråd. I det sammanhanget känns kanske min sedan tidigare planerade krönika i Tidningen NU något apart – men budskapet är ändå giltigt. I tider när politikens traditionella former och innehåll ifrågasätts kan det vara lockande att lita till experter, men det är en förrädisk hamn att söka trygghet i. Populismens utmaningar kan bara mötas av politiska svar, om den liberala demokratin ska överleva.

Expertvälde inget alternativ till populismen

”Vi har fått nog av experter”. Uttalandet från en av de ledande Brexit-företrädarna skar i hjärtat hos många liberaler. Vi ser likaså med oro och fasa på Trump-administrationens förakt för vetenskapliga fakta inom t ex miljöpolitiken och kraftigt neddragna forskningsanslag. Vi är övertygade om vikten av aktuell kunskap – inte bara i medicin och naturvetenskap, utan också som grund för politiska beslut.

Finns dock inte en fara i att alltid luta sig mot experter?

Vetenskapliga metoder, matematiska beräkningar, experiment som kan upprepas: det är basen för vårt moderna samhälle. För maskinerna och tekniken vi omger oss med; sjukvården och medicinerna som blir allt bättre på att lindra och bota plågor som förföljt människan genom årtusendena; en ständigt ökande kunskap om världen och rymden omkring oss.

Vetenskapen riktar också blicken mot de samhällen vi bygger. Metoder som används för att studera våra institutioner och konstruktioner, roller och relationer, samveten och själsliv är annorlunda än naturvetenskapens. Vetenskapen inom juridik, humaniora och ekonomi ger inte lika säkra svar som i laboratoriet. Den rationella människan är inte alltid tillstädes. Lackmustestet är i samhällsvetenskapen bara en användbar språklig metafor.

Fakta från olika håll kan också ge motstridiga besked. Bygga en järnväg som möjliggör miljövänliga transporter men förstör naturvärden? Införa sanktioner som av erfarenhet är effektiva mot en diktatur, men som kommer drabba diktaturstatens civilbefolkning? Subventionera läkemedel som till en hög kostnad ger en liten förbättring jämfört med andra preparat? Vem gör prioriteringen?

Och värderingar: Hur kan deras riktighet ”bevisas”? Kan yttrandefrihet eller religionsfrihet motiveras med vetenskapliga metoder?

Människors värderingar, erfarenheter och förnuft är oundgängliga i samhällsbygget. Vi ska utgå från fakta, när fakta finns. I politiken ska vi lyssna till rekommendationerna från expertisen, forskare såväl som de som tillämpar kunskapen.  Avvägningarna måste dock göras av personer som är utsedda för att representera, som har fått förtroendet att fatta beslut. Jurister skriver lagtexter, men politiker stiftar lagar. Ekonomer räknar på finanserna, men politiker antar budgeten.

Politiker som struntar i forskning eller hittar på egna fakta, undergräver förvisso både vetenskapen och politiken. I försvaret mot Trump, Le Pen et al kan vi dock inte gömma oss bakom sakkunniga, vetenskapsmän och domare. Den faktaresistenta populismen behöver ett politiskt svar.

En viktig liberal värdering är givetvis i vetenskapens frihet. Forskning och fakta ska inte styras av politiska agendor av vad som är ”rätt” svar. Men – lika lite ska politiken styras av forskare. Med enbart hårda fakta för ögonen blir politiken otillräcklig.

I Platons idealstat är det experterna som styr. Den idealstaten är inte liberal. Vi ska värna kunskap och fakta. Men vi ska också vara tydliga med rollerna: Experter ger underlag. Politiker fattar beslut.

 

Demokratimuseum på Stortorget?

Börshuset på Stortorget kan bli lämpliga lokaler för ett nytt demokratiforum när Nobelmuseet flyttar. Liberalerna i Stockholm föreslår ett museum och forum för den svenska demokratins historia och framtid.

Den svenska demokratin börjar fylla 100 år i år, och förtjänar att uppmärksammas. De demokratiska värderingarna om allas lika värde och röst, är inget vi kan ta för självklart. Demokratin måste erövras på nytt, gång på gång, i varje generation. Ett demokratiforum och museum skulle därmed fylla en dubbel uppgift.

Vårt liberala förslag till demokratimuseum innebär alltså fokus på både historia, nutid och framtid, med en målgrupp inte minst bland skolelever och unga. Läs gärna vad jag har skrivit tidigare: Demokratikamp värd att firas, och föras på nytt (med bl a motionen från Hanna Gerdes, Anne-Lie Elfvén och mig).

Vi liberaler vill att Stockholms stad medverkar till ett nytt forum för den svenska demokratin, t ex genom att hjälpa till med lokalfrågan. DN skriver om detta i dag.

Continue reading ”Demokratimuseum på Stortorget?”

Frihetens källa måste förklaras

Ryska aggressioner hotar åter Europas frihet. Monumentet ”Frihetens källa” på Norrmalmstorg är en påminnelse om historien som vi har all anledning att vårda. Vi liberaler vill att den historien uppmärksammas och återberättas med tydlig skyltning.
DN mars 2017.

Frihet och demokrati kan inte tas för givna. Det har blivit allt mer uppenbart på senare tid. Det är länge sedan någon påstod att historien var slut, att liberalismen var segerrik och överflödig. Populistiska demagoger och auktoritära regeringar i länder inte långt bort, och i synnerhet ett aggressivt auktoritärt Ryssland, gör tillvaron i vår del av världen mer spänd än sedan Sovjetimperiets dagar.

Låt oss i dessa tider minnas den historiska frihetskampen i Östeuropa, och inte minst våra baltiska grannländers frigörelse.

Continue reading ”Frihetens källa måste förklaras”

Demokratikamp värd att firas, och föras på nytt

Demokratin måste ständigt erövras på nytt. Hundra år efter demokratins seger i Sverige är det hög tid att inrätta ett demokratimuseum i Stockholm.

För hundra år sedan kröntes demokratikampen i Sverige med framgång. 1917 segrade parlamentarismen, och 1921 genomfördes de första riksdagsvalen med allmän, dvs också kvinnlig, rösträtt. Det förtjänar att uppmärksammas. Särskilt som demokratikampen inte är över, utan ständigt måste föras på nytt. Just nu står demokratin i vår omvärld – men även i Sverige – inför större utmaningar än på länge.

Ett demokratimuseum i Stockholm vore ett sätt att både minnas historien, och stärka demokratin i dag. Demokratin lever genom människors engagemang. En levande demokrati förutsätter kunskap och diskussioner, den kan inte tas för given. Uppväxande generationer måste vinnas på nytt. Den demokratiska rättsstaten, den rättsstatliga demokratin, är verkligen en frihet värd att försvara!

Continue reading ”Demokratikamp värd att firas, och föras på nytt”

Snabbt ja till snubbelstenar i Stockholm

”Snubbelstenar” är till för att minnas historien, och förintelsens offer. För Liberalerna är det självklart att de ska finnas även i Stockholm – för nazismens offer har vandrat på och levt även vid våra gator.

50.000 snubbelstenar syns runtom i europeiska städer. De finns där för att påminna om offer för förintelsen. Om judar, romer, homosexuella och andra som i den förvridna nazistiska tankevärlden var mindre värda människor, och skulle utrotas från jordens yta. Människor som en gång levt sina vardagsliv mitt ibland andra, innan de försvann.

Stockholm har hittills sagt nej till snubbelstenar. Continue reading ”Snabbt ja till snubbelstenar i Stockholm”

Migrationspolitiska betraktelser och bekännelser

Migrationspolitiken från 2010 mötte en förändrad verklighet efter 2014, och behövde förändras. Det betyder inte att migrationspolitiken var fel 2010 – eller att den framgångsrike statsministern Fredrik Reinfeldt kan stämplas som misslyckad. Grunden för det öppna Sverige måste bestå.

Politik skapas aldrig i ett vakuum, utan måste förhålla sig till verkligheten. Sedan 2014 har många haft anledning att ompröva sina ställningstaganden, inte minst kring migration. Nyligen har det kommit flera avståndstaganden från en politik som man nu anser ha varit orealistisk. En politik för vilken den förre statsministern har blivit en symbol.  Continue reading ”Migrationspolitiska betraktelser och bekännelser”

Vi kan göra skillnad, i smått och stort

Går det att påverka politiken och samhällsutvecklingen? Javisst – nya Fridhemsplan och dess kiosker är ett uppmuntrande lokalt exempel. Tillsammans kan vi också göra skillnad i de stora frågorna.

Låt mig avsluta veckan med en optimistisk betraktelse, med avstamp i det nära och lokala (och en insändare i lokaltidningen). 2016 har inneburit omvälvande händelser i världen och i vår närhet. Som enskild människa kan det kännas tufft och svårt att försöka påverka sin omvärld i en bättre riktning – men visst går det att göra skillnad. Det är förstås enklare i det lilla och vardagsnära – och här finner jag i höst exemplet nya Fridhemsplan, och dess kiosker. Med flera års opinionsarbete har vi lyckats påverka så att Fridhemsplan kommer att göras om, få mer torgkänsla och präglas mer av folkliv än biltrafik. Och i höst har vi lyckats rädda de uppskattade kioskerna på Fridhemsplan. Jag skriver ”vi” och menar politiker men framför allt Kungsholmsbor och andra som gjort sina röster hörda.

Steget är förstås långt från Fridhemsplan till de stora frågorna i världen – men jag menar att det går att påverka utvecklingen i stort liksom i smått. Den folkrörelse på webben som börjat ta form under devisen #jagärhär – att motverka näthat och rasism med positiva, kärleksfulla, konstruktiva och uppmuntrande kommentarer – är ett tecken. Världens progressiva krafter har mycket att göra men tillsammans kan vi göra skillnad.

I det lilla – insändare från Vårt Kungsholmen nedan.

Kioskerna visar att vi kan göra skillnad

Ibland kan det verka svårt eller rentav omöjligt att påverka politiken och omgivningen – men det går. Det visar exemplet Fridhemsplans kiosker.

Förslagen om ett nytt Fridhemsplan utan kiosker mötte stort motstånd. Vi var många, bland annat liberaler, som gladdes över omdaningen – men som också menade att platsen skulle förlora mycket av sitt syfte och sin själ utan kioskerna. Ett torg behöver små näringsidkare! Och se, det gick att påverka! Även för oppositionspolitiker och vanliga kommuninvånare.

Första segern var att kioskerna skulle få återvända. Andra segern var att de får återvända till den bästa platsen, dvs själva den breda trottoaren i söderläge utanför Åhléns.

Nu hoppas vi liberaler att de nya kioskerna kan bli i form av de Stockholmskiosker som tagits fram i en arkitekttävling. Och att vi kan få mer torghandel, kanske både matmarknad och loppis, även söder om Drottningholmsvägen.

Engagemang i vårt samhälle gör skillnad. Ibland märks det snabbt och konkret. Ibland tar det förstås längre tid än med Fridhemsplans kiosker. Men i de långsiktiga stora frågorna är det ännu viktigare att försöka påverka. Det går!

Rasmus Jonlund
Kungsholmsbo och kommunpolitiker (L)

Bild: ur Vårt Kungsholmen 10 december, nr 49, 2016.

För kulturens frihet, i kulturdebatten

I två dagar har stockholmarnas förtroendevalda debatterat 2017 års budget. Det handlar om mycket mer än pengar – inte minst i kulturdebatten och inte minst för oss liberaler.
MÅL FÖR KANDIDATER. Stockholms kommunfullmäktige sammanträder i Rådssalen i Stadshuset.
PLATS FÖR DEBATT. Rådssalen, Stadshuset.

En budgetdebatt handlar om värderingar, vilja, världsbild och den verklighet vi vill se i Stockholm de kommande åren. Vi liberaler talade om hur vi vill att Stockholm ska utvecklas de kommande åren, och om stadens plats i världen. Continue reading ”För kulturens frihet, i kulturdebatten”

Bibliotek och museer ska stå upp mot tyckarmobben

Ett samtal om normer i scenkonsten har ställts in på Stadsbiblioteket, och debattens vågor går höga i medierna. En högljudd grupp med en stark egen uppfattning tycks ha lyckats med att hindra den öppna debatten i en aktuell och viktig fråga. Det är mycket oroande.

Goda avsikter har legat bakom de andra aktörerna i detta drama: arrangören Nationella Dramaturgiatet, de paneldeltagare som tackat ja till att medverka, och Stadsbiblioteket som ville ge rum åt ett intressant, aktuellt – och säkert evenemang. Ändå blev det fel. Ändå blir bilden och effekten att staden och kulturlivet har vikt sig för den högljudda minoriteten, för de som vill monopolisera ämnet, anser sig ha tolkningsföreträde, och rätt att avgöra vilka som ska få debattera och samtala.

Läs mer: Åsa Linderborg, kulturchef Aftonbladet: Normkritiken satt i tvångströja. Katti Hoflin, stadsbibliotekarie: Vi gjorde allt för att samtalet skulle hållas. Kulturminister Alice Bah Kuhnke: ”Ängsligheten gör mig mörkrädd”.

TYSTA INTE SAMTALET. De som hävdar tolkningsföreträde förstör den demokratiska öppna debatten.
TYSTA INTE SAMTALET. De som hävdar tolkningsföreträde förstör den demokratiska öppna debatten. (Sankta Anna, 700-talet, nu i nationalmuseet i Warszawa, bild via Wikimedia).

De som förstör debatten är de grupper som vill kontrollera vad som sägs på en sammankomst, som anser att de själva företräder den enda Sanningen och som tycks anse att grupptillhörighet är viktigare än argument. De står i tydlig konflikt med det uttalade uppdrag vi ger våra institutioner, att stå upp för yttrandefriheten och en pluralistisk debatt.

Turerna fram och tillbaka är smått förvirrande, och för mig som en av de ansvariga kulturpolitikerna i Stockholms stad finns anledning att be om klargöranden. Naturligtvis ska Stadsbiblioteket kunna ta ansvar för säkerheten och det meningsfulla i att genomföra ett arrangemang. Om man möter aktivister som är ute efter att stoppa och förstöra – kanske genom att ta över ett arrangemang och fylla lokalen med sina meningsfränder – blir det knepigt. Vi är inte vana vid denna nivå av ”debatt”, vi som vill kunna föra sansade samtal även om svåra ämnen.

Turerna fram och tillbaka ledde till slut till att arrangemanget ställdes in, enligt en tolkning verkar det nästan ha varit av praktiska kalenderskäl: vissa deltagare sägs ha blivit uppbokade på annat. Nu utlovas nya samtal i ämnet. Det behövs.

Parallellt förs sedan en tid debatten om politiseringen av våra museer. Naturligtvis är museer, deras samlingar och hur man väljer att presentera dem, politik. Självklart ska vi ifrågasätta gångna tiders normer om manlighet och vithet. Givetvis ska moderna perspektiv och nya vinklar på samlingar och ämnen introduceras för dagens publik. Men politisk detaljstyrning och tillrättalägganden där man riskerar att inte längre presentera något som överensstämmer med kunskapsläge och fakta, är allvarligt.

Som ansvarig kulturpolitiker vill jag att våra gemensamma institutioner ska kunna fyllas även av de svåra frågorna, utställningarna, böckerna och samtalen. Att vi ska kunna stå upp för friheten. Och stå emot tyckarmobben. En offentlig institution ska inte kapitulera inför yttrandefrihetens fiender. Lättkränktheten å ena sidan, ängsligheten å den andra blir en farlig mix. Och det är ett politiskt ansvar att se till att det inte behöver bli så.

Museerna, Stadsbiblioteket och våra övriga institutioner måste känna vårt politiskt starka stöd i ryggen – att stå fria, och raka när det blåser.

Staden bör stödja nya Judiska museet

Judiska museet har stora planer för ett nytt museum i Stockholms första synagoga. Ett förverkligande kräver stöd från många håll. Vi liberaler vill att staden gör ett tydligt åtagande för det nya Judiska museet.

480px-sja%cc%88laga%cc%8ardsgatan_19_mars_2007_matshalldin
HISTORISK MARK. Själagårdsgatan var platsen för Stockholms första synagoga, och blir nu det framtida hemmet för Judiska museet. (Wikimedia, Mats Halldin.)
Den judiska kulturen har varit en viktig del av Stockholm i många hundra år. På 1700-talet fanns Stockholms första synagoga på Själagårdsgatan i Gamla stan. Nu kan det bli platsen för det nya Judiska museet, något som skulle ge en historisk förankring, bättre förutsättningar för att visa museets samlingar och utställningar, och en större synlighet och tillgänglighet inte minst för internationella turister.

Ett förverkligande av det nya Judiska museet kräver medverkan från många håll. Vi liberaler vill att staden gör ett tydligt åtagande.

Judiska museet är en fristående aktör, med kulturstöd från bland andra Stockholms stad. Bedömningen och fördelningen av kulturstöd är ingenting vi politiker bör lägga oss i; vi liberaler håller på principen om ”armlängds avstånd”. Däremot bör staden genom politiskt beslut visa att det judiska kulturarvet och det judiska museet är viktigt för Stockholm. Det handlar om en av våra nationella minoriteter, om historia men också om integration och tolerans i vår nutid och framtid. Ett starkare och ännu intressantare judiskt museum mitt i Stockholms historiska hjärta skulle också vara mer attraktivt för turister och stärka Stockholm som besöksmål.

Tillsammans med vårt oppositionsborgarråd Lotta Edholm har jag lagt en motion i Stockholms kommunfullmäktige, se nedan. I Mitt i berättar museichefen Christina Gamstorp om Judiska museets planer och behov av stöd, och tidningen nämner också vårt liberala förslag. (Observera att vårt förslag alltså inte handlar om det kulturstöd som kulturnämnden beslutar om, vilket Roger Mogert (S) tycks kommentera.)

Motion om ett tillfälligt stöd till Judiska museet i Stockholm

Judiska museet i Stockholm är en viktig del av Stockholms och Sveriges kulturliv. Den fristående institutionen grundades 1987 och har sedan dess huserat i lokaler på Hälsingegatan i Vasastan. Judiska museet har en mycket viktig uppgift i att förmedla kunskap om judendomen, judiskt liv i Sverige, nazismen, andra världskriget och Förintelsen. Det är framför allt genom levande kontakter och kunskap som rasism, nynazism och antisemitism kan motverkas.

Nu vill museet flytta till gamla auktionskammarens hus vid Själagårdstorget i Gamla Stan, platsen där en av de första synagorna bildades 1775. Det är inte bara en laddad plats med mycket historia, Judiska museet ser också chansen till ökad tillgänglighet för besökare och ökad synlighet. Miljontals turister passerar Gamla Stan varje år, och lokaler där skulle ge stora möjligheter för museet att öka besöksantalet och därmed egenintäkterna.

Regeringen har i vårbudgeten avsatt 1,5 miljoner kronor för att möjliggöra för Judiska museets nyöppning i Gamla Stan. Museet räknar också med att själva bekosta en stor del genom insamling. Enligt museet krävs dock ytterligare medel för att kunna finansiera nyöppningen.

Judiska museet är en stor tillgång och en viktig resurs inte bara i det svenska judiska livet utan också i Stockholms och Sveriges museivärld. När denna fristående institution nu tar initiativet till att skapa ett nytt museum och flytta till mer tillgängliga lokaler som ger förutsättningar för ökade besökstal och egenintäkter, och dessutom stärker Stockholm och Gamla Stan som besöksmål, bör staden ta ansvar för att förverkliga detta. Vi föreslår att staden matchar statens tillfälliga bidrag på 1,5 miljoner kronor till Judiska museet, och att medlen för detta tas ur centrala medelsreserven.

Mot bakgrund av vad som ovan anförs yrkar vi:

– Att staden ger Judiska museet ett tillfälligt stöd på 1,5 mnkr för att möjliggöra museets nyöppning i Gamla Stan.