Kategori: Demokrati & ideologi

Det politiska är personligt

Tänk tanken att alltid känna dig annorlunda och utanför. Att behöva förklara mig – eller gömma mitt verkliga jag. Personliga erfarenheter av att inte passa in i normen bidrog till att jag blev liberal. De får mig att kämpa för att alla ska få möjlighet att vara de unika individer de är.

Politik är något personligt för mig. Det är det kanske för de flesta politiskt aktiva. Jag blev liberal av flera anledningar – inte minst för grundtanken att alla människor ska kunna förverkliga sig själva, och nå framgång, samtidigt som vi får stöd vid livets motgångar. Min liberala grundsyn kan sammanfattas med att problemet som politiken ska lösa aldrig kan vara människors framgång – utan när människor far illa.

För mig tar min övertygelse och mina värderingar sig praktiskt uttryck i t ex utbildningspolitiken, där jag anser att läraren ska vara auktoriteten som fokuserar på livslångt lärande – en kunskapsskola på riktigt. I skattepolitiken, där avskaffad värnskatt och att hålla nere andelen som betalar statlig skatt är viktiga mål. I socialpolitiken, som ligger mig nära hjärtat och där jag ser den generella välfärden, med socialförsäkringar som alla finansierar och kan ta del av vid behov, som grunden i ett socialliberalt samhälle.

Det personliga är inget jag talar om lika enkelt och ofta. Men en viktig orsak till min liberalism är högst personlig. Det handlar om rätten att få vara sig själv, att bli betraktad som en individ. Det klarar liberalismen som ingen annan ideologi.

Tänk tanken att alltid känna dig annorlunda och utanför. Inte passa in i normen. Behöva förklara att det är så och varför – eller avstå och låtsas vara något man inte är. Eller hoppas och önska att man vore det.

Det är den verklighet jag växt upp med – liksom andra som skiljer ut sig, med sin sexuella läggning, funktionshinder, etniska eller kulturella bakgrund. För mig finns ändå fördelen att kunna välja om jag ska vidkännas mitt annorlundaskap. Men att inte göra det – är det verkligen ett alternativ?

Jag är liberal för att jag vill att alla människor ska kunna få vara sig själva, utan att grubbla.

Kommer jag kunna ta mig fram till skolan, butiken eller i möteslokalen, eller kommer jag hänvisas till en bakväg och inte kunna ta samma dörr som alla andra? Kommer jag att ifrågasättas på grund av min hudfärg, eller den gud jag ber till, eller inte ber till? Kommer jag att vara välkommen fast jag inte har samma bakgrund och uppväxtvillkor och inte vet att ”föra mig”? Kommer jag att få leva med min ärvda ångest, eller kommer jag att komma undfly den skuggan – utan att avsäga mig barnets kärlek till sin förälder? Kommer jag att våga berätta vem jag älskar, eller kommer jag att dömas för vilken slags andra människor jag blir attraherad av?

Vi är alla olika, alla annorlunda. Men ingen ska behöva känna sig utanför. Det Sisyfosarbetet upphör aldrig och är ännu viktigare idag när flera av de rättigheter vi kämpat för och vunnit återigen är hotade, i Sverige och inte minst andra delar av världen.

Sakpolitiskt rör det allt från bra skolor, trygga bibliotek och fri kultur till viktiga förändringar för lika rättigheter i t ex familjerätten, diskrimineringslagstiftning och rättsstatens skydd.

Målet kan dock aldrig nås med enbart politiska åtgärder. Politik är mer än fullmäktigemöten och budgetbeslut. Det handlar om attityder och opinionsbildning, ett försvar för allas frihet. Till det försvaret vill jag fortsätta bidra.

Bildning mot nazism

”Inga nazister på våra gator!” Hur når vi dit? Genom att rusta unga  för att stå emot nazismen. Kunskap och bildning behövs. Det är dags att göra en ny storsatsning som 90-talets ”Om detta må ni berätta”, i modern digital form, föreslår vi kulturliberaler i Stockholm.

Nazister som marscherar på svenska gator. Hot mot judar, journalister och andra som står upp för demokrati, yttrandefrihet och människors lika värde. Det är viktigt att göra något mot intolerans, antisemitism, hot och hat som sprids av ondskans budbärare. Många verkar nu inse och anse att mer behöver göras – befintliga lagar tillämpas effektivare, kanske också lagar skärpas eller nya stiftas. Allra viktigast för framtiden är dock att förebygga att fler unga faller under nazismens inflytande, med dess rasbiologiska idéer och hatiska våldsamma rörelser.

Kunskap och bildning behövs. Om nazismens historiska fasor, som ett vaccin mot dess ondskefulla lära – och som ett vapen mot de som förnekar att Förintelsen ens ägt rum.

För snart 20 år sedan genomfördes kunskapssatsningen ”Om detta må ni berätta”. Det är dags för en ny stor satsning, i modern, digital form. Det föreslår vi liberaler i Stockholms kulturnämnd – Hanna Gerdes, Anne-Lie Elfvén och jag – i en artikel hos Dagens Samhälle i dag. Bildning bygger motstånd mot nazism.

Jag kandiderar till riksdagen 2018

En stark liberalism behövs mer än på länge. Jag vill arbeta för liberala värderingar om allas lika värde, och för en samhällsdebatt där åsikten är fri men där fakta tas på allvar. Sverige och världen behöver mer av liberal ekonomisk politik, välfärdspolitik och kulturpolitik. Människor och tankar ska vara fria.

Liberala värderingar är i dag mer utmanade och ifrågasatta än på länge, i världen omkring oss och även i Sverige. Samtidigt är behovet av liberalismen och våra idéer lika viktiga som någonsin tidigare. Idéer om alla människors lika värde, om att se individen och inte hemfalla åt grupptänkande och kollektiv skuldbeläggning. Försvaret av den starka och opartiska rättsstaten.

Vi liberaler behöver stå upp mot fascistiska och nygamla exkluderande nationalistiska krafter, men också alltjämt mot socialister och konservativa. Vi behöver stå upp mot kollektivistisk identitetspolitik i dess sämsta former, samtidigt som vi lika självklart står upp för jämlikhet och mot diskriminering.

Jag har lång erfarenhet av politiskt arbete och idéutveckling, i min yrkesroll och nu ganska många år i praktisk kommunalpolitik. Det är erfarenheter som jag tror kan komma till nytta även för Liberalerna i riksdagen. Men politik är inte bara innehåll utan också yta – vi liberaler och våra idéer måste bli kända och presenterade på ett sätt som skapar förtroende hos människor. Jag är en skicklig kommunikatör som har arbetat länge på lokal och regional nivå för att föra ut sakfrågor och liberala idéer.

Sakpolitiskt finns oändligt mycket att engagera sig i och för. Friheten att vara sig själv oavsett vem man är och vem man älskar är något jag aldrig slutar brinna för  (HBTQ-frågorna är något av ett lackmustest för ett liberalt samhälle).Kvinnors och mäns lika möjligheter (en jämställd föräldraförsäkring ger en jämställd arbetsmarknad). Funktionshindrades rättigheter (LSS måste försvaras). Energi (fossilfri kärnkraft i nya former förblir en framtidsfråga). En ansvarsfull alkoholpolitik (friheten att njuta av goda drycker måste balanseras av friheten för människor som lider av alkoholens skadeverkningar – ofta som anhöriga). Ett ändamålsenligt försvar och Nato-medlemskap. Ett starkt rättsväsende (friheten att vara trygg från brott, och rättsövergrepp, är fundamental).

Mitt engagemang är brett, som bland annat framgått av denna blogg. Det är några frågor som jag nu framför allt vill lyfta fram. Sverige behöver liberal ekonomisk politik  – där människor får friheten att lyckas och förverkliga sig själva, genom bildning, forskning, eller framgångsrika företag. Och vi behöver ett starkt välfärdssamhälle som också ger människor stöd när det behövs, i rätt tid. Det hänger ihop.

En grundsats i min liberala övertygelse är att det inte är människors framgång som är problematisk. Framgång ska bejakas, talanger ska uppmuntras, potential ska förverkligas. Det är när människor har sämre förutsättningar än andra, när vi behöver hjälp i början eller slutet av livet, eller stöd vid motgångar mitt i livet, som vi gemensamt behöver ordna och finansiera den hjälpen och det stödet.

Där finns mitt liberala rättvisepatos. Frihet och rättvisa är inga motsatser; frihet förutsätter rättvisa möjligheter.

I ett starkt och fritt samhälle ska vi liberaler också värna den starka rättsstaten, bygga ett utbildningsväsende som ger alla möjlighet att förverkliga sin potential, och väva ett starkt socialt skyddsnät. Det kräver resurser. Därför krävs bättre villkor för företagande, Sätt stopp för stopplagarna för välfärdsföretagande! Genomför en rejäl skattereform, där vi gör något åt marginalskatter och ränteavdrag. Liberala reformer krävs också för en bostadsmarknad med mer av både bostäder och marknad.

Sverige behöver också en liberal kulturpolitik – för vi människor är mer än materiella varelser. Vi måste värna kulturens frihet, och säkerställa allas tillgång till bildning och kultur. Politiken ska inte blanda sig i kulturens innehåll, men se till att alla, och framför allt barn och unga, har möjlighet att ta del av, och rentav ha en chans att pröva att utöva, konst och kultur. En bra kulturskola och bra bibliotek är viktig infrastruktur som vi jobbat mycket för i Stockholm. Självklart ska alla kunna vara trygga på biblioteken, överallt – därför vill jag lagstifta om det jag kallar biblioteksfrid. Läs mer här!

Till den liberala kulturpolitiken i bred bemärkelse räknar jag också fria och starka medier och ett samhällsklimat där åsikten är fri, och där fakta tas på allvar. En herkulisk uppgift som inte politiken och det offentliga klarar eller är lämpad att ensam klara. Samhällsklimatet måste vi skapa tillsammans. Riksdagen och partipolitiken är en plattform för att medverka till det.

I dag är jag bl.a. vice ordförande i kulturnämnden i Stockholms stad och förtroendevald till kommunfullmäktige som ersättare. Läs mer på här på rasmusjonlund.se och följ mig gärna på facebook.com/rasmusliberal!

Expertis räcker inte mot populisterna

Fakta och kunskap är viktiga vapen mot extremister och ”fake news”. Men experterna kan inte vinna kampen mot populisterna – det måste vara politikens uppgift, skriver jag i tidningen NU.
NU-20170727-Rasmus-krönika
NU 28/2017 (13 juli).

De senaste dagarna har hört till de mest turbulenta i svensk inrikespolitik på länge. Regeringen har visat en oförmåga att sköta regerandets grundläggande uppgifter – att säkerställa rikets säkerhet – i samband med haveriet i Transportstyrelsens hantering av känslig information. Den största bristen har varit regeringens egen oförmåga att informera internt eller externt. Den socialdemokratiske statsministern Stefan Löfven har mot sin vilja tvingats skiljas från två av sina statsråd. I det sammanhanget känns kanske min sedan tidigare planerade krönika i Tidningen NU något apart – men budskapet är ändå giltigt. I tider när politikens traditionella former och innehåll ifrågasätts kan det vara lockande att lita till experter, men det är en förrädisk hamn att söka trygghet i. Populismens utmaningar kan bara mötas av politiska svar, om den liberala demokratin ska överleva. Continue reading ”Expertis räcker inte mot populisterna”

Demokratimuseum på Stortorget?

Börshuset på Stortorget kan bli lämpliga lokaler för ett nytt demokratiforum när Nobelmuseet flyttar. Liberalerna i Stockholm föreslår ett museum och forum för den svenska demokratins historia och framtid.

Den svenska demokratin börjar fylla 100 år i år, och förtjänar att uppmärksammas. De demokratiska värderingarna om allas lika värde och röst, är inget vi kan ta för självklart. Demokratin måste erövras på nytt, gång på gång, i varje generation. Ett demokratiforum och museum skulle därmed fylla en dubbel uppgift.

Vårt liberala förslag till demokratimuseum innebär alltså fokus på både historia, nutid och framtid, med en målgrupp inte minst bland skolelever och unga. Läs gärna vad jag har skrivit tidigare: Demokratikamp värd att firas, och föras på nytt (med bl a motionen från Hanna Gerdes, Anne-Lie Elfvén och mig).

Vi liberaler vill att Stockholms stad medverkar till ett nytt forum för den svenska demokratin, t ex genom att hjälpa till med lokalfrågan. DN skriver om detta i dag.

Continue reading ”Demokratimuseum på Stortorget?”

Frihetens källa måste förklaras

Ryska aggressioner hotar åter Europas frihet. Monumentet ”Frihetens källa” på Norrmalmstorg är en påminnelse om historien som vi har all anledning att vårda. Vi liberaler vill att den historien uppmärksammas och återberättas med tydlig skyltning.
DN mars 2017.

Frihet och demokrati kan inte tas för givna. Det har blivit allt mer uppenbart på senare tid. Det är länge sedan någon påstod att historien var slut, att liberalismen var segerrik och överflödig. Populistiska demagoger och auktoritära regeringar i länder inte långt bort, och i synnerhet ett aggressivt auktoritärt Ryssland, gör tillvaron i vår del av världen mer spänd än sedan Sovjetimperiets dagar.

Låt oss i dessa tider minnas den historiska frihetskampen i Östeuropa, och inte minst våra baltiska grannländers frigörelse.

Continue reading ”Frihetens källa måste förklaras”

Demokratikamp värd att firas, och föras på nytt

Demokratin måste ständigt erövras på nytt. Hundra år efter demokratins seger i Sverige är det hög tid att inrätta ett demokratimuseum i Stockholm.

För hundra år sedan kröntes demokratikampen i Sverige med framgång. 1917 segrade parlamentarismen, och 1921 genomfördes de första riksdagsvalen med allmän, dvs också kvinnlig, rösträtt. Det förtjänar att uppmärksammas. Särskilt som demokratikampen inte är över, utan ständigt måste föras på nytt. Just nu står demokratin i vår omvärld – men även i Sverige – inför större utmaningar än på länge.

Ett demokratimuseum i Stockholm vore ett sätt att både minnas historien, och stärka demokratin i dag. Demokratin lever genom människors engagemang. En levande demokrati förutsätter kunskap och diskussioner, den kan inte tas för given. Uppväxande generationer måste vinnas på nytt. Den demokratiska rättsstaten, den rättsstatliga demokratin, är verkligen en frihet värd att försvara!

Continue reading ”Demokratikamp värd att firas, och föras på nytt”

Snabbt ja till snubbelstenar i Stockholm

”Snubbelstenar” är till för att minnas historien, och förintelsens offer. För Liberalerna är det självklart att de ska finnas även i Stockholm – för nazismens offer har vandrat på och levt även vid våra gator.

50.000 snubbelstenar syns runtom i europeiska städer. De finns där för att påminna om offer för förintelsen. Om judar, romer, homosexuella och andra som i den förvridna nazistiska tankevärlden var mindre värda människor, och skulle utrotas från jordens yta. Människor som en gång levt sina vardagsliv mitt ibland andra, innan de försvann.

Stockholm har hittills sagt nej till snubbelstenar. Continue reading ”Snabbt ja till snubbelstenar i Stockholm”

Migrationspolitiska betraktelser och bekännelser

Migrationspolitiken från 2010 mötte en förändrad verklighet efter 2014, och behövde förändras. Det betyder inte att migrationspolitiken var fel 2010 – eller att den framgångsrike statsministern Fredrik Reinfeldt kan stämplas som misslyckad. Grunden för det öppna Sverige måste bestå.

Politik skapas aldrig i ett vakuum, utan måste förhålla sig till verkligheten. Sedan 2014 har många haft anledning att ompröva sina ställningstaganden, inte minst kring migration. Nyligen har det kommit flera avståndstaganden från en politik som man nu anser ha varit orealistisk. En politik för vilken den förre statsministern har blivit en symbol.  Continue reading ”Migrationspolitiska betraktelser och bekännelser”

Vi kan göra skillnad, i smått och stort

Går det att påverka politiken och samhällsutvecklingen? Javisst – nya Fridhemsplan och dess kiosker är ett uppmuntrande lokalt exempel. Tillsammans kan vi också göra skillnad i de stora frågorna.

Låt mig avsluta veckan med en optimistisk betraktelse, med avstamp i det nära och lokala (och en insändare i lokaltidningen). 2016 har inneburit omvälvande händelser i världen och i vår närhet. Som enskild människa kan det kännas tufft och svårt att försöka påverka sin omvärld i en bättre riktning – men visst går det att göra skillnad. Det är förstås enklare i det lilla och vardagsnära – och här finner jag i höst exemplet nya Fridhemsplan, och dess kiosker. Med flera års opinionsarbete har vi lyckats påverka så att Fridhemsplan kommer att göras om, få mer torgkänsla och präglas mer av folkliv än biltrafik. Och i höst har vi lyckats rädda de uppskattade kioskerna på Fridhemsplan. Jag skriver ”vi” och menar politiker men framför allt Kungsholmsbor och andra som gjort sina röster hörda.

Steget är förstås långt från Fridhemsplan till de stora frågorna i världen – men jag menar att det går att påverka utvecklingen i stort liksom i smått. Den folkrörelse på webben som börjat ta form under devisen #jagärhär – att motverka näthat och rasism med positiva, kärleksfulla, konstruktiva och uppmuntrande kommentarer – är ett tecken. Världens progressiva krafter har mycket att göra men tillsammans kan vi göra skillnad.

I det lilla – insändare från Vårt Kungsholmen nedan.

Kioskerna visar att vi kan göra skillnad

Ibland kan det verka svårt eller rentav omöjligt att påverka politiken och omgivningen – men det går. Det visar exemplet Fridhemsplans kiosker.

Förslagen om ett nytt Fridhemsplan utan kiosker mötte stort motstånd. Vi var många, bland annat liberaler, som gladdes över omdaningen – men som också menade att platsen skulle förlora mycket av sitt syfte och sin själ utan kioskerna. Ett torg behöver små näringsidkare! Och se, det gick att påverka! Även för oppositionspolitiker och vanliga kommuninvånare.

Första segern var att kioskerna skulle få återvända. Andra segern var att de får återvända till den bästa platsen, dvs själva den breda trottoaren i söderläge utanför Åhléns.

Nu hoppas vi liberaler att de nya kioskerna kan bli i form av de Stockholmskiosker som tagits fram i en arkitekttävling. Och att vi kan få mer torghandel, kanske både matmarknad och loppis, även söder om Drottningholmsvägen.

Engagemang i vårt samhälle gör skillnad. Ibland märks det snabbt och konkret. Ibland tar det förstås längre tid än med Fridhemsplans kiosker. Men i de långsiktiga stora frågorna är det ännu viktigare att försöka påverka. Det går!

Rasmus Jonlund
Kungsholmsbo och kommunpolitiker (L)

Bild: ur Vårt Kungsholmen 10 december, nr 49, 2016.