Kategori: Publicerat

Lagstifta för biblioteksfrid

Alla ska kunna vara trygga på biblioteket. Överallt. Vi behöver lagstifta om det jag kallar biblioteksfrid.

I SvD skriver jag tillsammans med Christer Nylander om att lagstifta om biblioteksfrid. Det behövs möjlighet att utfärda tillträdesförbud för personer som upprepade gånger hotar, trakasserar eller utsätter bibliotekspersonal eller besökare för våldshandlingar. Trygga och lugna bibliotek är en frihetsfråga – viktigast för de personer, kanske ungdomar utan trygga hemförhållanden, som behöver biblioteken allra bäst. Läs gärna fler av mina inlägg om #biblioteksfrid.

Vi kan göra skillnad, i smått och stort

Går det att påverka politiken och samhällsutvecklingen? Javisst – nya Fridhemsplan och dess kiosker är ett uppmuntrande lokalt exempel. Tillsammans kan vi också göra skillnad i de stora frågorna.

Låt mig avsluta veckan med en optimistisk betraktelse, med avstamp i det nära och lokala (och en insändare i lokaltidningen). 2016 har inneburit omvälvande händelser i världen och i vår närhet. Som enskild människa kan det kännas tufft och svårt att försöka påverka sin omvärld i en bättre riktning – men visst går det att göra skillnad. Det är förstås enklare i det lilla och vardagsnära – och här finner jag i höst exemplet nya Fridhemsplan, och dess kiosker. Med flera års opinionsarbete har vi lyckats påverka så att Fridhemsplan kommer att göras om, få mer torgkänsla och präglas mer av folkliv än biltrafik. Och i höst har vi lyckats rädda de uppskattade kioskerna på Fridhemsplan. Jag skriver ”vi” och menar politiker men framför allt Kungsholmsbor och andra som gjort sina röster hörda.

Steget är förstås långt från Fridhemsplan till de stora frågorna i världen – men jag menar att det går att påverka utvecklingen i stort liksom i smått. Den folkrörelse på webben som börjat ta form under devisen #jagärhär – att motverka näthat och rasism med positiva, kärleksfulla, konstruktiva och uppmuntrande kommentarer – är ett tecken. Världens progressiva krafter har mycket att göra men tillsammans kan vi göra skillnad.

I det lilla – insändare från Vårt Kungsholmen nedan.

Kioskerna visar att vi kan göra skillnad

Ibland kan det verka svårt eller rentav omöjligt att påverka politiken och omgivningen – men det går. Det visar exemplet Fridhemsplans kiosker.

Förslagen om ett nytt Fridhemsplan utan kiosker mötte stort motstånd. Vi var många, bland annat liberaler, som gladdes över omdaningen – men som också menade att platsen skulle förlora mycket av sitt syfte och sin själ utan kioskerna. Ett torg behöver små näringsidkare! Och se, det gick att påverka! Även för oppositionspolitiker och vanliga kommuninvånare.

Första segern var att kioskerna skulle få återvända. Andra segern var att de får återvända till den bästa platsen, dvs själva den breda trottoaren i söderläge utanför Åhléns.

Nu hoppas vi liberaler att de nya kioskerna kan bli i form av de Stockholmskiosker som tagits fram i en arkitekttävling. Och att vi kan få mer torghandel, kanske både matmarknad och loppis, även söder om Drottningholmsvägen.

Engagemang i vårt samhälle gör skillnad. Ibland märks det snabbt och konkret. Ibland tar det förstås längre tid än med Fridhemsplans kiosker. Men i de långsiktiga stora frågorna är det ännu viktigare att försöka påverka. Det går!

Rasmus Jonlund
Kungsholmsbo och kommunpolitiker (L)

Bild: ur Vårt Kungsholmen 10 december, nr 49, 2016.

Kulturhuset Stadsteatern illa ute

Allt färre besöker Kulturhuset Stadsteatern – och därmed försämras ekonomin. Nu väntar hårda besparingar. Vi liberaler varnade tidigt och vill se ett tydligt uppdrag att nå ökad publik.

dnkultur160920
DN 20 september 2016 (klicka).

Ofta är det skönt att få rätt, men skadeglädje är trots allt inte särskilt roligt. Skadan av Kulturhuset Stadsteaterns sjunkande besökstal och kraftigt försämrade ekonomi drabbar många. Vi liberaler vill se både en stor publik och stora egenintäkter – nu ser vi rakt motsatt utveckling. Våra varningssignaler från i våras, om att inte låta Stadsteaterns ekonomi kapsejsa, verkar tyvärr inte ha gett effekt. Farhågorna slår in. Stormvindarna blåser nu över Stockholmskulturens flaggskepp.

Både Dagens Nyheter och SVT Stockholm   rapporterar om Kulturhuset Stadsteaterns problem med minskande besök och intäkter. Jag kommenterar angående min och Liberalernas oro.

Så här är fakta från den senaste tertialrapporten (ett tertial omfattar fyra månader, här alltså maj-augusti):

  • Färre besökare, såväl betalande som de till biblioteken och andra verksamheter, program och utställningar med fri entré.
  • 70 000 färre betalande besökare är nu prognosen för 2016 jämfört med 2015.
  • 18,4 miljoner kronor lägre är prognosen för biljettintäkterna för helåret – jämfört med budget. Jämfört med föregående år beräknas biljettintäkterna minska med 20,2 mkr. Det är 21,5 procent lägre än 2015.

Och vad blir följden? Samtliga verksamheter får i tertialrapport 2 för 2016 en lägre verksamhetsram än i budget. Antalet visstidsanställningar minskas, liksom rörliga kostnader såsom inköp, utbildningar, tjänsteresor m.m

Problemet för Kulturhuset Stadsteatern är dubbelt: Färre besökare betyder att färre nås och tar del av kulturen. Lägre intäkter betyder mindre pengar till kultur framöver. Vilket i sin tur riskerar att slå mot både utbud och kvalitet. Det blir en negativ cirkel som måste brytas.

Ett besparingsprogram med ”osthyvel” som slår hårdast mot rörliga kostnader betyder sämre förutsättningar att producera kultur. De rörliga kostnaderna handlar ofta om konstnärliga kostnader – inte minst konstnärlig personal. Det blir färre kulturjobb i Stockholm när Kulturhuset Stadsteatern skär ned. Att den politiska ledningen som ger Kulturhuset Stadsteatern dess uppdrag verkar så obekymrad gör mig än mer oroad. Åtminstone i maj verkade man fortfarande anse att färre besökare och lägre intäkter följde något slags plan, eller i varje fall inte kom överraskande. Det beskrevs nästan som en del i en medveten förflyttning. Men en förflyttning till vad?

Problemen grundlades redan inför verksamhetsåret, i för betungande nya uppdrag, för snål budget och uppenbarligen överoptimistiska kalkyler. Inför 2016 anslog majoriteten 5 miljoner kronor i ökat koncernbidrag till Kulturhuset Stadsteatern AB, men det motsvarar knappt kostnaden för löneökningar. Samtidigt fick teatern tre nya stora uppdrag: Ett nytt kulturhus i Skärholmen och i Vällingby och ”Parkteater” på förortsscener under vintern.

800px-Kulturhuset_2009_HolgerEllgaard

Liberalerna har i sin budget för Kulturhuset Stadsteatern anslagit 5 miljoner kronor utöver majoritetens budget. I sitt budgetförslag betonar Liberalerna vikten av att långsiktigt minska behovet av koncernbidrag genom ökade egenintäkter och breddad finansiering, och att koncentrera resurserna mot konstnärlig och publik verksamhet.

Vad måste göras?

  • Kortsiktigt behövs smartare ekonomiska åtgärder. Inga osthyvelbesparingar utan prioriteringar. Värna först och främst den konstnärliga verksamheten, försök behålla en del resurser för rörliga kostnader som är nödvändiga för en bra kulturproduktion, för bra program, utställningar och uppsättningar – för fler besökare. Annars riskerar publiken – och intäkterna – att krympa ytterligare.
  • Långsiktigt krävs ett tydligt politiskt mandat att öka besöken, både antalet unika besökare och antalet besök som görs, och att återigen öka egenintäkterna. Den negativa cirkeln måste brytas.

 

Lyssna till den liberala grundtonen

I politiken, precis som i körsången, är det viktigt att finna och hålla grundtonen. I veckans utgåva av NU, det liberala nyhetsmagasinet, skriver jag om vikten av den liberala grundtonen.

Liberalerna är ett idéparti. Liberalismen är vår grundideologi och behöver vara utgångspunkten för all vår politik och kommunikation. Det är en stor utmaning – men också en stor tillgång. I en tid när politik är viktigare och liberalismen mer utmanad än på länge, finns behov av en sammanhängande ideologiskt tydlig berättelse. Då gäller det att vi hittar och håller fast vid en grundton.

När vi finner vår grundton, hör den i bakhuvudet och känner den vibrera i stämbanden, får vi igenkänning och trygghet. Olika sakfrågor får ett samband. Det gör det enklare att övertyga andra. Om detta skriver jag i en krönika i veckans nummer av det liberala nyhetsmagasinet NU.

En vibrerande liberal grundton

NU 25 februari 2016.
NU 25 februari 2016 (klicka för större bild).

För körsångaren krävs grundtonen för att få till ackord och harmoni. Stämmor gör en vacker helhet. Analogin från sång till politik känns inte långsökt.

Precis som i körsången gäller det i politiken att ha koll på både helheten och grundtonen. Det går att göra skarpa skrällar i enskilda frågor – för enfrågerörelser och lobbyister är det ofta hela syftet. Politiker och partier som söker förtroende som medborgarnas representanter behöver dock grundtonen.

Liberalismen är den ton vi alltid måste känna vibrera i huvud och stämband. Kraftfullt eller i bakgrunden. Grundtonen behövs för både kör och publik – för sammanhang, igenkänning och trygghet.

Liberalerna och vår repertoar är mycket mer än grundtonen, ideologin. Tvärtom ägnar vi mest tid och kraft åt sakfrågor – men våra budskap och lösningar måste hänga ihop. Grundtonen ger harmonin, berättelsen.

Grundtonen är svaret på frågan: Varför är du liberal – varför är vi Liberalerna? För mig blir svaret: därför att jag tror på människors frihet och styrka, med gränser i andra människors fri- och rättigheter; men samtidigt att vi blir starka tillsammans och ibland behöver stöd för att kunna rädda eller förverkliga oss själva. Jag är liberal för att jag inte bekymras över människors framgång, utan när människor far illa. Vi behöver skyddsnät, inte glastak.

Vår tillämpning av ideologin ska vara pragmatisk och lösningsinriktad. Få lyssnar på en kör som bara sjunger grundtoner. Det krävs melodier, refränger, ibland rentav en tonartshöjning.

För Liberalerna i vår pågående förnyelse är kärnfrågan. Hur gör vi grundtonen igenkänningsbar för oss själva, och andra?

När jag tryggt kan svara på olika sakfrågor med utgångspunkt i min liberala grundton, då kan jag också övertyga andra om hur det hänger ihop. Starkare försvar (värna Sveriges och Europas frihet), ytterligare ”pappamånad” (allmän välfärd bör inte bidra till ofria könsroller), avskaffad värnskatt (oginheten i en kontraproduktiv skatt) eller miljöregleringar (ingen kan ha rätt att förgifta andras livsmiljö).

Grundtonen blir ännu viktigare när vi vill ge nya svar på gamla eller nya frågor. Då legitimeras även överraskande ställningstaganden; uppseendeväckande nya förslag där grundtonen inte känns igen blir omvänt svåra att försvara

Med vår trygga grundton kan vi gå vidare och övertyga andra om varför de bör ge Liberalerna sitt förtroende. Då kan vi också stämma in i Alliansens fyrstämmighet, där utrymmet för disharmonier måste vara ännu större – och lösas i politiska kompromisser – men där resultatet kan bli mäktigare och mer effektfullt än vi ensamma liberaler kan räkna med att åstadkomma.

Sist som först frågar vi oss om inte hela samhällets grundton numera är liberal. Har Liberalerna blivit överflödiga? För alltfler borde det vara uppenbart att svaret är nej.

Liberalismen är inte självklar. Illiberala, obehagligt skorrande toner hörs allt starkare. Vi måste stärka och hålla i den liberala grundtonen – vi får inte bli överröstade.

Tryggt Stadshagen

Hela Kungsholmen ska vara tryggt, för alla. I Stadshagen ryms både fler bostäder, och sociala verksamheter. Folkpartiet vill se konstruktiva lösningar kring t ex sprutbytesprogrammet. Det skriver tre liberaler i lokaltidningarna.

Kungsholmen är en av Stockholms tryggaste stadsdelar, om inte rentav den tryggaste. Det uppger Kungsholmsborna själva i enkäter. Den tryggheten måste gälla hela vår stadsdel (och hela vår stad). Samtidigt upplever vissa otrygghet vilket måste tas på allvar. Det kan handla om allt från bättre städning och parkskötsel över belysning, till kunskap och dialog om frågor som sprutbytet och andra sociala verksamheter.

Stadshagen är ett område med annorlunda karaktär än de mer tätbefolkade och kvartersbebyggda delarna. Här finns också flera av stadens sjukvårds- och sociala verksamheter: S:t Görans sjukhus, Norra Stockholms psykiatri, Stadsmissionen och sprutbytesprogrammet. Nu kommer även denna del av Kungsholmen att förtätas med fler bostäder, samtidigt som behovet av sociala verksamheter kvarstår. Vi i Folkpartiet anser att det är viktigt att vi kan skapa trygghet för alla invånare i vår stad – barnfamiljer, äldre, idrottare, men även de som lider av missbruk, hemlöshet eller psykisk sjukdom. Om detta skriver tre Kungsholmsliberaler – Maria Johansson, Magnus Liljegren och jag – i veckans Mitt i – se nedan. Uppdatering 21 oktober: Vi skriver också i Vårt Kungsholmen/StockholmDirekt

Tryggt och städat i Stadshagen

MITT I Kungsholmen 13 oktober 2015.
MITT I Kungsholmen 13 oktober 2015. Klicka för större bild.

Många delar av Kungsholmen utvecklas i snabb takt. Stadshagen öster om Hornsberg är nästa steg – här kommer det också bli fler bostäder och verksamheter, inte minst vid Stadshagens IP, vilket kommer att bidra till ökad trygghet. Men redan nu behöver vi göra åtgärder för att öka tryggheten och trivseln.

Sjukvård och sociala verksamheter finns i Stadshagens närhet. Det är viktiga funktioner för att alla stockholmare ska känna trygghet, även den som lider av missbruk, hemlöshet eller psykisk sjukdom. En viktig verksamhet är sprutbytesprogrammet, som sannolikt kommer att permanentas. Då är det viktigt med en dialog i lokalsamhället. Att sprutbytet bör finnas på fler platser och med en mobil verksamhet, inte bara på Kungsholmen, är en tanke som är viktig att utveckla.

Otrygghet handlar också ofta om hur närmiljön ser ut. Där finns en del att göra. Parker behöver skötas, bänkar repareras, klotter saneras, belysningen förbättras, papperskorgar finnas – och tömmas. Det är små, vardagliga åtgärder som kan bidra till ökad trygghet.

Stadshagen ska utvecklas, och enkla men viktiga steg kan tas redan nu. Så får vi ett Stockholm och Kungsholmen med plats för alla.

Maria Johansson (FP)
vice ordförande Kungsholmens stadsdelsnämnd

Rasmus Jonlund (FP)
kommunfullmäktige

Magnus Liljegren (FP)
ordförande Folkpartiet Liberalerna Kungsholmen

Liberalisera namngivningen av platser i Stockholm

Fler platser i Stockholm borde få namn. Det ökar vår möjlighet att orientera oss i staden – och det skapar identitet för platser och människor. Nu motionerar vi från Folkpartiet om en mer liberal namngivningspolicy.

Vad heter parken egentligen..? Namnlös plats på kartan från Google Maps.
Vad heter parken egentligen..? Namnlös plats vid Klara sjö, på kartan från Google Maps.

Vad heter parken mellan S:t Eriksområdet och Klara sjö? Var ligger Svanviken? Och borde inte ”platsen vid macken” på Norr Mälarstrand få ett riktigt namn?

Det sistnämnda tyckte jag, när just denna plats på Norr Mälarstrand dessutom står inför en utveckling med mer aktivitet, serveringar och folkliv. Tillsammans med Vårt Kungsholmen blev resultatet en namnförslagstävling som väckte stort engagemang (se Vårt Kungsholmen 1, Vårt Kungsholmen 2, Vårt Kungsholmen 3). Tyvärr nappade inte stadens namnberedning på våra och Kungsholmsbornas förslag – de tyckte inte att platsen behöver ett namn (Vårt Kungsholmen 4). Det fick mig och min partivän Björn Ljung att reagera, och agera.

Många platser i Stockholm har namn i folkmun men inte officiellt. Andra platser saknar namn men borde få det. Det är dags  att sätta namn inte bara på ”platsen vid macken” utan på en rad andra i dag namnlösa parker, torg, hörn, trappor och platser i Stockholm.

Stockholmarna bör i större utsträckning inbjudas att delta och medverka till namngivning med olika förslag. Självklart krävs rutiner och en ordentlig process, men i grunden behövs en betydligt mer frisinnad syn på platsnamn – en mer liberal namngivningspolicy helt enkelt.

Vårt Kungsholmen skriver om Björn Ljungs och mitt förslag i dag. Här följer motionen i nuvarande skick (med reservation för småjusteringar inför inlämnandet till kommunfullmäktige).

Om en frisinnad och folkligt förankrad namngivning av platser i Stockholms stad

Platsers namn är viktiga för identitet och orientering, för en stad och för människorna som lever och rör sig i den. Platsnamn förmedlar en historia och ger gemensamma referenspunkter, och nya platsnamn kan också vara en betydelsefull del i utvecklingen av staden. I Stockholm råder i dag en alltför försiktig inställning till namngivning av platser, särskilt i den befintliga staden. Vi kallar den inte den redan färdigbyggda staden – för en levande stad blir inte färdigbyggd. På samma sätt kan det enligt vårt förmenande bli aktuellt att ge namn åt platser som redan finns. Eller, sett ur ett annat perspektiv, nya platser med betydelse för människor kan uppstå i det befintliga stadsrummet.

Ett färskt exempel är kajen vid Norr Mälarstrand och mer specifikt platsbildningen nedanför Kungsholmstorg – en plats som i dag saknar namn och kanske mest refereras till som ”vid macken”. Det är också en plats i den befintliga staden som står inför en utveckling med mer serveringar och folkliv. På initiativ av en liberal kommunpolitiker och lokaltidningen Vårt Kungsholmen tillfrågades Kungsholmsborna/läsarna om namnförslag på denna plats, men namnberedningen avfärdade förslaget. Platsen är inte tillräckligt definierad och behöver hursomhelst inte något namn, kan man sammanfatta det lakoniska svaret till tidningen.

Vår uppfattning är att det finns fler platser i Stockholm som skulle vara förtjänta av officiella namn. Vissa har redan namn som är väl förankrade i det folkliga medvetandet, andra är anonyma platser där ett namn kanske kunde bidra till en högre status och ett bättre utnyttjande. Bara i Stadshusets närhet finns t ex Svanviken, parken bakom Trygg-Hansa-huset, parken mellan Klara sjö och S:t Eriksområdet. Precis som kajplatsen vid Norr Mälarstrand inryms de i dag i ”större” platsnamn – Rålambshovsparken, Kungsholms strandstig – vilket blir oprecist och ofunktionellt. En plats i behov av ett namn – och där Folkpartiet liberalerna kommit med ett förslag som vunnit brett gillande – är parken tvärs över Hantverkargatan från Stadshuset, där Yngve Larssons gärning fördelaktigt kan hedras.

Att ge namn åt fler platser i Stockholm är en möjlighet att stadfästa redan förankrade, inofficiella namn; att bidra till lokal identitet; att minnas och uppmärksamma fler förtjänta stockholmare; att förenkla orienteringen i staden. Med skyltar som förklarar platsens namn, historik och kulturella betydelse förstärks upplevelsen.

Namn på mer ”oprecisa” platser förekommer för övrigt i dag i Stockholm men praxis verkar något svårgenomtränglig.

Vi vill yrka att kommunfullmäktige beslutar att

1) uppdra att finna ett lämpligt och värdigt namn på platsbildningen vid Norr Mälarstrands kaj nedanför Kungsholmstorg;

2) uppdra att utforma en namngivningspolicy som intar en positiv inställning till namngivning av platser som i dag saknar officiella namn.

Städa upp Hornsberg

Parker ska vara fulla av grönska och folkliv – inte skräp. Fler sopkärl och möjligheter att återvinna kartong och glas behövs vid Hornsbergs Strand, menar vi i Folkpartiet.

Sol och folkliv har präglat åtminstone delar av sommaren i Hornsberg. Offentliga, avancerade toaletter är på plats, och badförbudet är äntligen hävt. Men mer behöver göras. Det gäller dels trafiksituationen, och dels nedskräpningen. Vi i Folkpartiet fortsätter att slå vakt om Kungsholmens parker och allas möjlighet att vistas och vara trygga där. Då måste det också gå lätt att plocka upp och städa efter sig. Överfulla papperskorgar och sopkärl är ett stort problem vilket alla som passerat Hornsbergs Strand efter en varm sommardag lätt kan konstatera.

Fler och större sopbingar, och återvinningskärl för framför allt glas och kartong, behövs. I senaste Vårt Kungsholmen skriver jag tillsammans med stadsdelsnämndens vice ordförande Maria Johansson och vår lokala ordförande Magnus Liljegren om Folkpartiets senaste förslag för att städa upp Hornsberg.

Uppdaterat 29 september: I dag skriver Maria Johansson, Magnus Liljegren och jag även i Mitt i Kungsholmen, se Folkpartiet Kungsholmens blogg.

Städa upp på Hornsbergs strand

Vårt Kungsholmen 34/2015, 22 augusti.
Vårt Kungsholmen 34/2015, 22 augusti. Foto Magnus Liljegren.

Sommaren blev kallare och blötare än många hoppats, men så snart solen och värmen kom tillbaka gav vi stockholmare oss ut i våra vackra parker, inte minst här på Kungsholmen. Hornsbergs Strand visade liksom i fjol snabbt sin popularitet. Tyvärr såg vi återigen en del trista effekter, inte minst i form av nedskräpning.

Vi gläds som många andra Kungsholmsbor åt både sol och folkliv. I år kom lyckligtvis de nya offentliga, självrengörande toaletterna äntligen på plats vid Hornsberg. Dessutom hade badförbudet äntligen hävts, vilket vi arbetat för i flera år. Men nedskräpningen förblir ett stort problem, som vi vill göra något åt.

De flesta som vistas på Hornsbergs strand försöker göra rätt och plocka med sig sitt skräp från gräsmattor och solytor – men det hjälper inte när sopkärlen inte räcker till. Mängder av fulla soppåsar och löst liggande skräp har samlats vid papperskorgar, även typen ”Big Belly” har snabbt blivit överfull. Flaskor och kartonger är en stor del.

Folkpartiet vill att Hornsbergs strand ska vara både tryggt och snyggt, för alla Kungsholmsbor och stockholmare. Vi välkomnar och efterlyser fortsatta och förstärkta insatser med polis-, hastighets- och parkeringsbevakning. Och vi kommer i stadsdelsnämnden efterlysa åtgärder mot nedskräpningen. Fler och större sopkärl behövs – och varför inte en återvinningsstation? Stockholmarna ska inte behöva fylla sopkärlen med glasflaskor och pizzakartonger, mitt i Stockholm.

Maria Johansson (FP)
vice ordförande Kungsholmens stadsdelsnämnd

Rasmus Jonlund (FP)
kommunfullmäktige

Magnus Liljegren (FP)
ordförande FP Kungsholmen

Riv Tekniska nämndhuset – och bygg 500 bostäder

Inga nya bostäder på Kungsholmen, inga nya arbetsplatser vid Gullmarsplan. Den rödgrönrosa majoritetens kursbyte gör många stockholmare till förlorare.

ALTERNATIV ANVÄNDNING? (Idébild för nybyggnation istället för Tekniska nämndhuset, från Stockholms stad).
ALTERNATIV ANVÄNDNING? (Idébild för nybyggnation istället för Tekniska nämndhuset, från Stockholms stad).

Strategin var tydlig och positiv: genom att flytta ut kommunala förvaltningar och bolag från innerstaden skulle flera förorter få viktiga tillskott av nya arbetsplatser. Samtidigt ville Folkpartiet och Alliansen möjliggöra för nya verksamheter och inte minst fler bostäder på t ex Kungsholmen. En strategi som många och däribland jag applåderat. Flera flyttar har redan skett, t ex av kulturförvaltningen, men en av de största och viktigaste stoppas nu av den nya rödgrönrosa majoriteten: Tekniska nämndhuset verkar bli kvar på Kungsholmen.

Att de rödgrönrosa överger Alliansens strategi betyder att det inte blir något nytt tekniskt förvaltningshus vid Gullmarsplan. Det innebär inte bara färre arbetsplatser, utan också stopp för de bostäder som samtidigt skulle byggas -bakom kontorshusets skärm mot trafikbullret.

För Kungsholmen innebär stoppet ca 500 färre bostäder, när inte Tekniska nämndhusets tomt kan användas för nya och för dagens Stockholm mer ändamålsenliga behov. Det är en förlorad chans till en mer stadsmässig miljö och ny, vacker arkitektur i ett av stans mest centrala lägen, vid Kungsbron och Klara sjö.

De stoppade planerna för Tekniska nämndhuset har kritiserats skarpt och med rätta inte minst av Folkpartiet och Lotta Edholm (bland annat också för bristande jämställdhet i besluten att behålla traditionellt ”manliga” arbetsplatser i innerstaden, till skillnad från traditionellt kvinnodominerade förvaltningar; Direktpress). Björn Ljung, Kungsholmsliberal i stadsbyggnadsnämnden, och jag följer upp i veckans Vårt Kungsholmen – se nedan. Uppdatering 21 april: Nu även i Mitt i Kungsholmen (se nedan).

VÅRT KUNGSHOLMEN 18 april 2015.
VÅRT KUNGSHOLMEN 18 april 2015.

Riv Tekniska nämndhuset

Stockholm behöver fler bostäder – och fler arbetsplatser, över hela stan. Genom att flytta ut de tekniska förvaltningarna från innerstaden kunde vi både få arbetsplatser i det växande klustret vid Gullmarsplan – och minst 500 bostäder på Kungsholmen.

Störst potential finns om vi river nuvarande Tekniska nämndhuset och bygger nytt. Då kan det bli betydligt fler än 500 bostäder. Det skulle också ge chansen till ett betydelsefullt arkitektoniskt tillskott i ett av stans mest centrala lägen vid Kungsbron.

Tyvärr backar den nya majoriteten från Folkpartiets och Alliansens strategi. Kommunala förvaltningar ska

MITT I KUNGSHOLMEN 21 april 2015.
MITT I KUNGSHOLMEN 21 april 2015.

helt plötsligt inte flyttas ut enligt de tidigare planerna. Tekniska nämndhuset verkar bli kvar. Det betyder färre arbetsplatser i ytterstaden – och färre bostäder i innerstaden.

Den rödgrönrosa röran har svårt att enas om några nya positiva beslut – men tar gärna chansen att sätta stopp för Folkpartiets och Alliansens. Stockholmarna, oavsett var de bor i stan, är att beklaga.

Rasmus Jonlund (FP)
Kommunfullmäktige, vice ordförande kulturnämnden

Björn Ljung (FP)
Kommunfullmäktige, gruppledare stadsbyggnadsnämnden

Fortsatt politisk ”propaganda”

Kommunikation och dialog är en viktig del av demokratin. Jag tänker fortsätta med både bloggande och insändare, även när valrörelsen är över.

Det demokratiska samtalet kan föras på många sätt. Bloggar som denna är förstås ett. Klassiska insändarsidor är ett annat; en plats där både allmänhet och politiker kan mötas, inte minst i lokala frågor. Som lokalpolitiker i Stockholm och på Kungsholmen försöker jag både hänga med i den lokala debatten och bidra med egna inlägg – och det tänker jag fortsätta göra, skriver jag just i en insändare i senaste Vårt Kungsholmen. De som hoppats på slut för ”politisk propaganda” blir kanske besvikna – men kan måhända övertygas.

En annan del av demokratin och det demokratiska samtalet är att respektera att människor har olika åsikter och rätt att förs fram dem – utan att dela åsikterna, eller nödvändigtvis ens respektera dem. I samma insändare i helgen svarar jag en väljare som upprörs över att inga andra partier vill samarbeta med Sverigedemokraterna. Inget konstigt i det; t ex Folkpartiet har liksom andra varit extremt tydliga inför valet med vår syn på SD, deras politik och människosyn.

VÅRT KUNGSHOLMEN 4 oktober 2014.
VÅRT KUNGSHOLMEN 4 oktober 2014.

Svar till Irma och Lurad pensionär, Vårt Kungsholmen 27 september 2014

Politisk ”propaganda” består

Som politiskt engagerad arbetar jag för att förverkliga mina idéer och mitt partis olika förslag. Naturligtvis vill jag, liksom andra politiker, också kommunicera dem till väljarna. Det är tråkigt om Irma (Vårt Kungsholmen 27/9) inte uppskattar ”politisk propaganda” men för mig är kommunikationen och dialogen på bl.a. insändarsidor en viktig del av demokratin. Inte minst i många nära, lokala frågor känns det viktigt att få ta del av andras förslag, föra fram egna, komma med motargument – och få svar på tal. Jag tänker fortsätta skriva om Kungsholmens parker, bostäder, förskolor, kultur, trafik m m – och jag hoppas att ”vanligt folk” som Irma vill delta i det demokratiska samtalet och ibland ge oss politiker svar på tal!

Och apropå demokrati – allas röster ska räknas men ingen kan kräva att partier och politiker samarbetar med andra, vars idéer de inte delar. Jag hoppas att ”Lurad pensionär” (VK 27/9) före valet uppfattade att t ex Folkpartiet klart och tydligt deklarerade att vi aldrig kan samarbeta med ett parti som Sverigedemokraterna. Deras människosyn och politiska förslag är djupt oliberala, och därtill orealistiska. Det är knappast heller en politik som gynnar pensionärer

Rasmus Jonlund (FP)
Ordförande Folkpartiet Kungsholmen

Fler träd i Stockholm och på Kungsholmen

Ett växande Stockholm behöver både fler bostäder – och fler träd. Trivsel och luft på bl a Kungsholmen blir bättre med välplanerad grönska.

GRÖNARE STAD. Träd är bra för trivseln och för luften. Holger Ellgaard via Wikimedia.
GRÖNARE STAD. Träd är bra för trivseln och för luften. Holger Ellgaard via Wikimedia.

En tätare och grönare stad är en av de frågor jag brinner mest för i lokalpolitiken. Det är positivt att Stockholm växer, och vi ska förtäta staden genom att låta den uppskattade kvartersstaden  växa, i och utanför den gamla stenstaden. Nordvästra Kungsholmen är förstås ett lysande exempel, även om arkitekturen ibland kunde få bjuda på lite mer överraskningar och varierande detaljer. Men en stad byggs inte enbart av hus. För att människor ska trivas behövs också luft och ljus. Vi ska inte bygga ”hus i park”, som man gjorde under efterkrigstiden i många områden som nu betraktas som alltför glesa. Vi ska bygga park i stad, och sätta träd längs gatorna.

Ett rimligt mål som Stockholm bör fortsätta ha är ett träd per ny bostad. Inte alltid på samma plats – men i en park eller allé i närheten. Alléer har funktionen att göra även tyngre trafikerade gator mer trivsamma. (Föga förvånande delar jag inte kritiken från en medborgare – som om man forskar lite visar sig ha en bakgrund i Miljöpartiet – mot stadens trädplantering som ABC rubricerade som Vallöfte fick nödlösning.)

Träden både dämpar buller, ger avstånd och renar luften. Behovet av mer park och träd på Kungsholmen manifesterar sig bl a i vårt stora engagemang för att fullborda Kristinebergs Strandpark.

Jag skriver om detta i senaste numret av lokaltidningen Mitt i, se nedan!

GRÖNARE STAD. Träd är bra för luft och trivsel.
MITT I Kungsholmen 12 augusti 2014 (klicka för större bild).

Plantera fler träd på Kungsholmen

Vi har blivit många fler Kungsholmsbor de senaste åren. Det är väldigt roligt att se hur tidigare ganska öde kontors- och industrikvarter förvandlas till bostadsområden, med restauranger och lokaler och ett levande gatuliv.

Men det borde inte bara bli fler människor, utan också fler träd på Kungsholmen. I det snabbt växande Stockholm får vi inte glömma bort människors behov av grönska, frisk luft och rekreation. Den täta kvartersstaden som uppskattas av så många har alltid varit fylld av både hus och grönska.

Därför slår Folkpartiet så hårt vakt om våra parker – och slåss för nya. Vi ger oss inte förrän det blir fler träd i stan!

För varje ny bostad i Stockholm borde det planteras ett nytt träd. Det kanske inte blir i direkt anslutning till bostadshuset. Det kanske inte blir i en park, utan i en grönskande allé. Träd, parker och alléer gör staden trivsammare – och renare!

Rasmus Jonlund (FP)
Ordförande Folkpartiet Kungsholmen, kommunfullmäktigekandidat