Etikett: entrepenörer

Ekonomi & arbete, Jämställdhet

Gör det lättare att starta företag – släpp fram kvinnorna

Sverige kan bli ett mycket bättre land för företagande, vilket skulle leda till fler jobb och ökat välstånd. Framför allt kan vi göra det betydligt lättare för nya entrepenörer att starta nya företag. Världsbanken ger ett nyttigt utifrånperspektiv i sin nya Sverige-rapport. Fler kvinnliga företagare och fler kvinnliga ledare i näringslivet skulle också vara ekonomiskt gynnsamt, tvärtemot vad Företagarna påstod i en märklig debattartikel i DN.

Sverige har ett ganska gott företagsklimat, konstaterar Världsbanken och dess företrädare Lopez Claros (chef för globala indikatorer) i sin färska studie av företagandet i vårt land. Men vi har en svaghet, som blivit större de senaste åren: Det är för krångligt och för dyrt att starta nya företag (SVT). Svagheten har inte ökat p g a svenska försämringar, men för att andra länder har blivit bättre och förenklat mer för sina företagare. Den internationella konkurrensen gör det tydligt att vi behöver fortsätta reformera och förbättra vårt företagsklimat.

JOBB OCH JÄMSTÄLLDHET. "Välfärdens Grupp 8" undrar varför vänstern ifrågasätter kvinnliga företagare som bidrar till jämställdhet och kvalitet.
JOBB OCH JÄMSTÄLLDHET. ”Välfärdens Grupp 8” undrar varför vänstern ifrågasätter kvinnliga företagare som bidrar till jämställdhet och kvalitet.

Varje oförverkligad, realistisk affärsidé är en potentiellt stor förlust för hela samhällsekonomin. Viktigast för nya företagare är sannolikt att förenkla regelverket och rentav våga avskaffa en del regler. Det nyttiga i utifrånperspektivet som ges av utomstående betraktare och jämförelser med andra länder är att man också kan ifrågasätta sådant som ”alltid” har gällt. Varför har vi t ex ett så relativt högt ställt kapitalkrav för aktiebolag?

Att göra det enklare och billigare att starta och driva företag skulle göra att fler vågar ta steget. Det kanske innebär till fler affärsidéer som inte visar sig hålla och rentav slutar i konkurs – men något vi i Sverige också behöver bli bättre på är att se vad som är ett misslyckande och vad som är en lovande ambition. Om det inte blir så dyrt att misslyckas, skulle fler våga pröva sina vingar – och fler skulle också lyckas.

Viktigt för alla företag är reformer av skatter och byggande. Gärna skatteväxling mellan sänkta skatter på företagande och höjda skatter på miljö, liksom de alkohol- och tobaksskattehöjningar som inte varit främmande för Alliansregeringen. Och mer än gärna enklare byggprocesser. Återigen är utifrånperspektivet befriande, och mer än en smula pinsamt, när Lopez Claros påpekar att det kan ta upp till tio år att förverkliga ett bygglov.

Ytterligare en viktig faktor för framgångsrika företag är fler kvinnor som företagare och chefer. Världsbanken konstaterar att studier talar för att företag med fler kvinnor i ledningen också går bättre ekonomiskt – och det är förstås inte konstigt att det är lönsamt att ha med perspektivet från denna viktiga ”andra” halva av befolkningen. En halva som ofta står för många viktiga ekonomiska beslut i hushållen och säkerligen klarar av dem också i företag.

Världsbankens och Lopez Claros förtydligande av kvinnors positiva betydelse för näringslivet var mer än välkommet dagen efter den märkliga debattartikeln från Företagarna och dess VD Elisabeth Thand Ringqvist (DN). Företagarna påstår att de gjort en studie som visar att företag som leds har kvinnor har lägre vinstmarginal – och att detta skulle gälla rensat för skillnader i branscher där kvinnor kan vara mer förekommande. Detta påstående och deras metod i övrigt kritiseras dock av professor Karin  Thorburn (DN), som påpekar att kvinnor ofta leder mindre företag (ibland enmansföretag) och ofta i specifika branscher (om man ser inte bara till servicebranschen utan mer till hushållstjänster eller omsorg). Tre ekonomer från Handelshögskolan och Columbia-universitetet sågar också Företagarnas ”studie” (DN Debatt).

Kvinnliga företagare kan förstås också göra mycket nytta också för de branscher där de väljer att verka. Många av dem utnyttjar de nya möjligheter som öppnats genom valfriheten inom välfärden, där de erbjuder uppskattade tjänster för t ex äldre och sjuka. Ett område där de som Välfärdens Grupp 8 påpekar förbättrar både jämställdhet och kvalitet (SVT Debatt). Många positiva värden för många människor som valfrihetens motståndare i vänstern alltså väljer att bortse från. Många positiva värden som motiverar ett omval av Folkpartiet och Alliansen.

Ekonomi & arbete

Därför bör du bry dig om marginaleffekter

Alla ord får inte den vikt de förtjänar. Marginaleffekter är något som borde diskuteras, och ifrågasättas, mer. Det handlar om drivkrafterna att utbilda och anstränga sig, om vi ska främja eller motverka framgång. Därför är Miljöpartiets förslag om höjda inkomstskatter för ”höginkomsttagare” så farligt. Och därför blir såväl Alex Schulmans som tidigare Claes de Faires resonemang om att de gärna betalar mer skatt missvisande.

KNAPPT HÄLFTEN KVAR? Allt fler får behålla mindre än hälften av en inkomstökning.
KNAPPT HÄLFTEN KVAR? Allt fler får behålla mindre än hälften av en inkomstökning.

Få motsätter sig nog tesen att arbete ska löna sig – den som får ett jobb ska få mer pengar i plånboken, och framför allt mer av egna pengar. Det ger självbestämmande och frihet. Det blir också en viktig drivkraft för arbete, den s k arbetslinjen som egentligen alla svenska partier muntligen bekänner sig till. I verkligheten är det sällan så enkelt att arbete, utbildning och ansträngning lönar sig – framför allt var det inte så före Alliansregeringen. Och det beror på marginaleffekter.

Den som arbetar betalar förstås inkomstskatt. Dessutom minskar eller försvinner eventuella behovsprövade bidrag. Inkomstbaserade avgifter kan öka. Risken är att inkomstökningen inte blir så stor att det lönar sig att ta ett jobb, eller gå upp i arbetstid, för en låginkomsttagare. Därför har Alliansens jobbskatteavdrag varit så viktiga.

Marginaleffekterna slår även mot dem med högre inkomster och längre utbildning. Först kommer den statliga skatten för den som tjänar mer än ca 40 000 kronor i månaden – en brytpunkten som har höjts av Alliansregeringen, även om den senaste höjningen (som alltså hade gjort att färre hade behövt betala den statliga skatten om 20 procent, ovanpå kommunalskatterna på ofta 30-35 procent) stoppades av S, SD, MP och V. Sedan kommer värnskatten, ytterligare fem procent för den som tjänar mer än ca 50 000 kronor i månaden (Skatteverket). Den som bor i en högskattekommun kan alltså få betala upp till 60 procent av en inkomstökning i skatt. Det är marginaleffekten.

Utöver de inkomstskatter vi själva betalar finns förstås också arbetsgivaravgiften, som de flesta inte tänker på även om den anges på lönebeskedet. Det handlar om drygt 31 procent varav nästan en tredjedel, eller nästan tio procent på din bruttolön, är en ”allmän löneavgift” (Skatteverket). För den som tjänar 25 000 kronor i månaden och teoretiskt betalar 30 procent i inkomstskatt, har arbetsgivaren alltså betalat nästan 33 000 kronor för att löntagaren ska få ut 17 500 kronor (med en mycket förenklad beräkning).

Precis som för låginkomsttagare spelar marginaleffekterna förstås roll för den som funderar på att arbeta mer, utbilda sig vidare, söka ett mer ansvarsfullt jobb som kräver mer, starta ett eget företag, forska och omsätta sina innovationer i praktik, expandera, ta risker och anställa fler… Särskilt som högre inkomster ungefär vid brytpunkten för statsskatt inte längre medför någon motsvarande inkomsttrygghet: Taken i socialförsäkringarna gör att den med högre inkomster som vill försäkra sig mot inkomstbortfall vid t ex sjukdom får stå för denna risk själv.

Det är rimligt att en person med högre inkomst betalar mer i skatt. Såväl Claes de Faire i höstens uppmärksammade Resumé-krönika som Alex Schulman i Aftonbladet i går betalar som höginkomsttagare redan i dag betydligt mer skatt än personer med lägre inkomster, såväl i kronor (proportionellt kommunal- och landstingsskatt) som i procent av inkomsten (progressiv stats- och eventuell värnskatt). Har man egen firma finns förstås dock möjligheten att ta ut mindre pengar i lön, vilket ger avsevärt större effekt än jobbskatteavdrag och höjd brytpunkt (som bloggen Rödgrön röra uppmärksammar, liksom i höstas Göran Fröjdh)… Viljan att få behålla mer av de pengar man har jobbat ihop finns uppenbarligen hos de flesta. Därför blir de Faires och Schulmans resonemang på flera sätt missvisande.

Fler och högre marginaleffekter är det sista vi behöver. Därför är också Miljöpartiets förment oskyldiga och välmenande förslag om att höja skatterna ”bara” för dem som tjänar över 40 000 kronor så olyckligt. Ovanpå statsskatten som inträder ungefär då, skulle alltså ytterligare en ökad skattebelastning läggas. Det kommer att minska drivkrafterna för utbildning, ansträngning, innovation och entrepenörskap ytterligare i ett känsligt inkomstsegment.

Att satsa mer pengar på skolan, som Miljöpartiet vill göra, är förstås populärt och kan säkert behövas på sina håll. Men viktigast är förstås att vi ser hur vi använder de stora resurser vi redan satsar – Sverige ligger, som OECD/Pisa-granskningen häromdagen visade, redan i den absoluta världstoppen när det gäller resurser till skolan. Problemet är att för lite pengar går till undervisning och lärarlöner.

Utbildning är en investering för både samhället och för individen. För att samhället ska få avkastning måste även individen känna att det lönar sig.

Sivert Aronsson anser att skattehöjningsförslaget är ”skogstokigt av MP”. Läs mer av vad jag tidigare skrivit om skatter. SvD: MP vill ta in ny skatt till skolan.