Etikett: förstelärare

Kunskap & skola

Rösta för skolan

Alliansens omfattande skolpaket är både väntat och välkommet. I fokus står en storsatsning på läraryrket, med en kraftig utökning av karriärtjänsterna. Det är bra för skolan och bra för jämställdheten. Lågstadiet får berättigad uppmärksamhet för sin grundläggande betydelse.

Skolan är en av valets viktigaste frågor och prioriteras högt av både partier och väljare. Det är en välmotiverad prioritering: skolan är helt enkelt den kanske viktigaste framtidsfrågan för Sverige. De stora reformer som har genomförts de senaste åren börjar nu sätta sig och ge effekt. Nya läroplaner, betygssystem och skollag med krav på skolbibliotek och skolpsykolog, återinförd speciallärarutbildning, karriärtjänster som förstelärare, ny lärarutbildning, högre lärarlöner (åtta miljarder på två år, sex procent bara i år i Stockholm)… Men mer kan göras för att alla barn ska få lika chanser och få med sig den kunskap de behöver i livet.

Vi behöver ge lärare och skolledare mer resurser och rätt verktyg att klara sitt viktiga uppdrag. Läraryrket måste få den ställning och status som dess betydelse berättigar. Barns svårigheter och talanger måste uppmärksammas tidigt så att stöd och uppmuntran kan ges i tid och på rätt sätt.

665x320_klassrum (1)

Alliansens skolpolitik i det gemensamma valmanifestet bygger vidare på de reformer vi har genomfört och stärker svensk skola ytterligare. Förslagen fokuserar på två saker: lärare och lågstadiet, och visar hur Folkpartiet får stöd för våra idéer. Karriärtjänsterna som förstelärare ska utökas kraftigt från 14 000 till 22 000 tjänster. Det betyder, som Jan Björklund skriver, att var femte utbildad lärare får ett lönelyft på 5 000 kronor. Det är lärare med stor betydelse för skolans utveckling och kunskapsuppdrag. Extra mycket satsas där det behövs allra mest: i s k utanförskapsområden inrättas särskilda karriärtjänster, med dubbelt så stor löneökning. Utbildningarna byggs ut för lärare, förskollärare och speciallärare. Fortbildning ska ges i de centrala ämnena svenska och matematik. Och minst lika viktigt som en god löneutveckling är en minskad administrativ börda: bl a ska nationella prov i framtiden rättas centralt.

Att lyfta läraryrket, och därmed skolan, är viktigt för jämställdheten av två skäl: Det skapar karriärvägar och löneutveckling i ett yrke som domineras av kvinnor. Det måste löna sig utbildning, erfarenhet, ansvar och skicklighet, även  för kvinnor i offentlig sektor! Dessutom är skolan inte bara den viktigaste jämlikhets- utan också en viktig jämställdhetsskapare. I dag är det flickor som ligger före pojkar, som generellt har sämre skolresultat, läser mindre osv. Därför är alla skolsatsningar också jämställdhetssatsningar, och därför går Folkpartiets två huvudfrågor så väl ihop.

För att alla pojkar och flickor ska få lära sig skriva, läsa och räkna och få börja bygga kunskaperna från början, görs strategiska satsningar på skolans första år och på stödet för de elever som, långsiktigt eller under en viss tid, har det lite svårt i skolan. Det är ett stort problem att svensk skola sätter in särskilt stöd så sent, oftast först i åttan, fast man ofta ser behovet mycket tidigare.

Lågstadielyftet innebär mindre klasser, fler lärare och fler speciallärare. Skolstarten tidigareläggs till sex år – många barn gick redan i s k förskoleklass, nu blir det året en del av den tioåriga grundskolan. Kunskapsmål för läsning införs i årskurs 1, det blir mer svenska för nyanlända elever, mer tid för matematik och mer tid för idrott (det sistnämnda dock kanske snarast på högstadiet). Läxhjälp och sommarskola ska erbjudas alla elever som behöver, i alla skolor. Och i slutet av grundskolan ska den som trots dessa förändringar och satsningar inte lyckas nå behörighet till gymnasiet, få ett år till i grundskolan.

Det är många kloka liberala förslag för bildning och kunskap som nu förs fram. Ett förslag har dock Folkpartiet ännu inte fått med sig Alliansen på: statlig skola. Det skulle innebära att staten tog över huvudmannaskapet och arbetsgivaransvaret från kommunerna, och ge förutsättningar för en likvärdig skola med mer likvärdiga möjligheter för alla rektorer och lärare och mer likvärdiga chanser för alla elever. Ett förslag som t ex Lärarnas Riksförbund varmt stödjer. I väntan på det gäller det att alla kommuner implementerar de viktiga skolreformerna, satsar på lågstadiet och anställer förstelärare.

Det säkraste om man vill rösta för skolan, är en röst på Folkpartiet. Målet? En skola som åter får internationell topplacering i kunskap, och som ger alla elever en bra start i livet.

Aftonbladet, SVT, Skolvärlden, Alliansen.

Jämlikhet, Kunskap & skola

Lågstadiet går inte i repris

Alla barn har rätt till en bra start i livet. Förskolan och lågstadiet lägger grunden till en bra skolgång – därför prioriterar Folkpartiet i Stockholm de första skolåren, framför allt för de barn som behöver extra stöd.

EJ I REPRIS. Förskolan och de första skolåren kan ha avgörande betydelse för barns framtid. Bild, på albanska skolbarn, från Wikimedia, Goodfaith17.
EJ I REPRIS. Förskolan och de första skolåren kan ha avgörande betydelse för barns framtid. Bild, på albanska skolbarn, från Wikimedia, Goodfaith17.

Om det går fel tidigt, kan det bli väldigt fel senare. Det bästa, och effektivaste, är att göra rätt från början. Det blir tydligt inte minst i skolan; svårigheter som riskerar att växa sig stora kan upptäckas och förebyggas, så att problem rentav aldrig uppstår – och barn och unga kan förverkliga sin fulla potential. Lågstadiet och dessförinnan förskolan är av central betydelse för att ge alla barn en bra start på sin utbildningsresa, och därmed i livet, och därför har Folkpartiet satsat hårt på de första skolåren. Det vill vi fortsätta göra – i dag presenterades en stor satsning på speciallärare, förskolan och lågstadiet, om Folkpartiet får bestämma efter valet 14 september (Lotta Edholm, Folkpartiet i Stadshuset, Stockholmsbloggen).

Förskolan är inte obligatorisk (även om det som tidigare hette förskoleklass nu blir ett riktigt ”år 0” i en utökad, tioårig grundskola). Men förskolan är likväl viktig för barns sociala och kunskapsmässiga utveckling. Förskola ska vara lek, men också pedagogik, och därför behövs ett lyft för förskolan. Ett nytt Folkparti-förslag för att utveckla förskolan och förbereda skolgången, är ett språkförståelsetest i förskoleklassen. Små barngrupper (och fritidsgrupper!) är viktigt – men det är också fler utbildade förskollärare och kontinuitet i personalen, en av våra viktiga valfrågor lokalt på Kungsholmen. Folkpartiet vill att Stockholm ska ha Sveriges högsta förskollärarlöner, och nu föreslår skolborgarrådet Lotta Edholm även förstelärare i förskolan: 600 karriärtjänster för förskollärare, närmare bestämt.

Ett mål för oss liberaler är att så många barn som möjligt ska gå i förskolan. Därför vill vi avskaffa vårdnadsbidraget – och lägga resurserna på förskolan! Det vore bra för förskolan, för barnen – och för jämställdhet och integration.

Elever som har tuffare förutsättningar och behöver extra stöd måste upptäckas i tid. Så sker inte i dag – en av de stora skillnaderna mellan Sverige och Finland, med sin framgångsrika skola, är t ex att merparten av det särskilda stödet hos oss sätts in först på högstadiet, inte redan under de första skolåren. Trots att man i de flesta fall har sett behoven mycket tidigare kommer stödet först efter att de första betygen har satts (vilket visar på värdet av betyg). Folkpartiet har i Alliansregeringen återinfört utbildningen till speciallärare som Socialdemokraterna slopade i missriktad jämlikhetssträvan 1990, och vi ser på nationell nivå till att fler speciallärare kan utbildas.

En av de viktigaste punkterna i Folkpartiets nya skolprogram för Stockholm är 200 miljoner till fler speciallärare – och till en starkare elevhälsa. Skolhälsovården är ytterligare en angelägen faktor för att ge alla elever goda förutsättningar, och det handlar förstås både om den fysiska och psykiska hälsan. Alla som behöver ska ha tillgång till skolpsykolog!

Folkpartiet har ibland anklagats för att vara ett ”lärarparti”. Om det betyder att vi ser lärares betydelse och vill satsa på läraryrkets status och attraktivitet, så har jag inget emot epitetet. Jan Björklund har infört karriärtjänsterna med förstelärare, och förutom de 600 nya förstelärarna i förskolan vill vi nu se ytterligare 550 förstelärare i Stockholms skolor. Och givetvis ska Stockholm ha Sveriges högsta lärarlöner; vi har redan visat att vi menar allvar.

Liberaler brinner för skolan. Utbildning är den stora utjämnaren i samhället – det främsta sätt på vilket vi kan ge alla barn och ungdomar mer likvärdiga förutsättningar i livet. Och det börjar redan i förskolan och lågstadiet.

Jämställdhet, Kunskap & skola, Liberalerna & andra

Lika chanser med liberalerna

Alla ska ha lika möjligheter i livet – oavsett bakgrund eller kön. Det är den liberala grunden för såväl skola som jämställdhet – Folkpartiets viktigaste frågor inför valet.

10547715_837387762952282_2773457798382828139_nDu har rätt att vara den du är, och försöka bli den du vill vara, utan att hindras – eller behandlas sämre. Tvärtom ska vi i samhället gemensamt värna människors lika rättigheter, och försöka utjämna skillnader i livschanser. Det är utgångspunkten för liberaler i idé och praktik. Inför valet märks det tydligt i Folkpartiets prioriterade frågor: skolan och jämställdheten. Så också när Jan Björklund i dag presenterade Folkpartiets valmanifest: efter att i Almedalen och Göteborg ha fokuserat på jämställdhet lanserades i dag ett skolpaket. Samma dag noterar Folkpartiet den största ökningen i Aftonbladet/United Minds.

Utbildning är nyckeln till jämlikhet. En skola för kunskap, med tydliga mål, arbetsro och läraren som leder undervisningen, är viktigast för de elever som har sämre förutsättningar med sig hemifrån eller av omgivning och omständigheter.

Kunskap och arbetsro har varit fokus för de skolreformer som Folkpartiet har genomfört i regeringsställning. Många av dessa har genomförts och börjat ge resultat först de senaste åren. Nu sätter Folkpartiet målet att den svenska skolan ska vara en av världens tio bästa, sett till de internationella kunskapsmätningarna, inom tio år (i den senaste Pisa-mätningen, bland elever som gått hela sin grundskoletid i en skola med den gamla S-regeringens läroplan, låg vi på plats 38).

Arbetsron ska stärkas med ett skriftligt ordningsomdöme. Syftet är att lektioner ska ägnas åt undervisning – inte ätas upp av stök och sena ankomster. Och för det kanske viktigaste av allt, lärarna, föreslår Folkpartiet 10 000 ytterligare karriärtjänster. Med de satsningar som hittills gjorts har Sverige snart 15 000 förstelärare – med Folkpartiets ytterligare förslag kan de bli 25 000.

Jämställdhet handlar om att sätta människan – inte könet – främst. I grunden är vi människor så lika, och skillnader finns framför allt mellan individer. Att därför behandla människor som just enskilda individer är något vi alla vinner på.

En av Sveriges stora fördelar är t ex att så många kvinnor arbetar – samtidigt som arbete och egen inkomst ger svenska kvinnor större frihet och möjlighet till självförverkligande. Det gör att vår sysselsättning som andel av befolkningen i arbetsför ålder är så mycket högre än andra europeiska länders – t ex Österrike som Socialdemokraterna nu ser som en förebild. Denna svenska styrka vill Folkpartiet bygga vidare på – för också vi har mycket kvar att göra för jämställdheten! Folkpartiet har tidigare presenterat förslag om att avskaffa vårdnadsbidraget, fördubbla jämställdhetsbonusen och införa en ytterligare ”pappamånad” i föräldraförsäkringen. Karriärtjänsterna i skolan, och vården som Folkpartiet också föreslår, är förstås också bra för jämställdheten.

Skola för kunskap och liberal jämställdhetspolitik är viktigt också för integrationen: Möjligheten för alla att få en god utbildning och lyckas i Sverige, och möjligheten för kvinnor liksom män att arbeta och förverkliga sig själva. Förstelärarna och resurserna behöver vara fler och större i skolor i s k utsatta områden. Vårdnadsbidraget riskerar att bli en kvinnofälla inte minst för invandrarkvinnor.

”Det viktiga är inte var du kommer ifrån, utan var du har din framtid” som bilden ovan säger. Ett uttryck som kan användas i de flesta sammanhang.

SVT: Ordningsbetyg ett av FP:s vallöften. SR: Folkpartiet går till val på ordningsbetyg i skolan. Jan Björklund: Folkpartiet går till val på skola, jämställdhet och jobb. Anna Lundberg och Jesper Svensson bloggar.

Jämställdhet, Kunskap & skola

Karriärtjänster lyfter kvinnolöner

När också kvinnor i offentlig sektor kan göra karriär, får jämställdheten ett lyft. Därför är karriärtjänsterna i skolan extra välkomna – tre fjärdedelar av förstelärarna är kvinnor. Och därför vill Folkpartiet göra en liknande statlig satsning i vården.

KARRIÄRVÄG. Att vara lärare måste kunna medföra gpda möjligheter till karriär och löneutveckling. Foto Wikimedia, Mosborne01.
KARRIÄRVÄG. Att vara lärare måste kunna medföra goda möjligheter till karriär och löneutveckling. Foto Wikimedia, Mosborne01.

Bra lärare är det viktigaste för en bra skola, och läraryrket kan hävdas vara det viktigaste av alla. Arbetsvillkor som lockar skickliga lärare är en strategisk fråga för hela Sverige. En god löneutveckling, att utbildning, ackumulerad erfarenhet och visad skicklighet också spelar roll för lönen, är en av de viktigaste förändringarna i en liberal skolpolitik. Nu lyfter också lärarlönerna – inte minst i Stockholm där Lotta Edholm och Folkpartiet styr.

Än så länge är det som bekant kommunerna som är huvudmän för skolan och arbetsgivare för de offentliganställda lärarna (Folkpartiet vill ändra på det också). Men regeringen har gjort sitt för lärarnas löneutveckling och karriärmöjligheter: karriärtjänsterna som Jan Björklund har infört betyder att staten betalar den extra lönekostnaden.

Karriärtjänster kan om skolornas huvudmän hanterar det rätt bli ett lyft för skolor och elever, för läraryrket – och för jämställdheten.

Lärarna är ett av de stora, numera kvinnodominerade yrkena med högskoleutbildning i offentlig sektor. Dessa yrken har en sak gemensamt: låga löner och framför allt en dålig löneutveckling. Satsningar på läraryrket lyfter därför också kvinnor i offentlig sektor; som Skolverket skriver i sin rapport Vem är försteläraren? är 77 procent av förstelärarna kvinnor (se också Skolvärlden). (Om betydelsen av karriärtjänster och löneutveckling för offentliganställda kvinnor skriver folkpartisterna Lina Nordquist, Anna Manell, Maria Weimer och Erica Närlinge förtjänstfullt i UNT: Kompetens ska löna sig.) Fler förstelärare är därför välkommet av flera skäl (nästa år väntas de, enligt Lärarnas Tidning, mångdubblas.)

Karriärtjänster och högre lärarlöner är bra för skolan och bra för jämställdheten. Detsamma gäller förstås inom andra välfärdsområden. Folkpartiet och Anna Starbrink har höjt sjuksköterskelönerna i bl a Stockholm och går nu till val på statligt finansierade karriärtjänster även för specialistsjuksköterskor. Och varför inte för socialsekreterare?

Christer Sörliden bloggar.

Kunskap & skola

Fler förstelärare på rätt plats

En bra skola är det viktigaste för att ge alla människor mer likvärdiga livsvillkor, och lärarna är det viktigaste för en bra skola. Fler förstelärare på skolor i s k utsatta förorter är en helt riktig prioritering. Studierna har störst betydelse för dem som har det svårast i skolan: utbildning bryter utanförskap.

FÖRVÄNTANSFULLT LEDARSKAP. Lärare måste vara ledare i klassrummen - och själva få stöd av goda ledare i skolledning, och politik.
RÄTT FOKUS. Fler förstelärare är viktigt för hela skolan – och framför allt för elever med störst behov och skolor i utanförskapsområden.

Skolans betydelse för jämlikhet och trygghet kan inte nog understrykas. Det är med en god utbildning som människor har störst chanser att förändra sina livsvillkor. Omvänt är dåliga skolresultat, eller rentav en avbruten skolgång, den största riskfaktorn för att det ska gå illa i livet. Därför måste vi fortsätta satsa på en skola för kunskap, med fokus på undervisning och arbetsro, med bra förutsättningar för lärare och skolledningar, och med resurser på rätt ställe.

Att satsa på fler förstelärare i skolor i s k utsatta förorter är därför rätt prioritering av flera skäl. Bra lärare är det enskilt viktigaste för att lyfta skolan, och det är allra viktigast i utanförskapsområden. Utbildning bryter utanförskap.

Svensk skola har i internationellt perspektiv gott om resurser, men de måste användas rätt. Pengarna i skolan måste i högre grad användas till undervisning. Lärare måste få bättre löner och arbetsvillkor. Och en högre andel av resurserna måste gå till elever och skolor med särskilda problem och utmaningar. Det handlar om stöd till elever på individnivå, oavsett var de bor, och det handlar om skolor i utanförskapsområden – där utbildningsnivåerna och inkomsterna är lägre, och arbetslösheten högre. Det är tuffa förutsättningar, men de behöver inte gå i arv.

Folkpartiets och Alliansregeringens skolreformer har redan inneburit steg på rätt väg. Återupprättandet och utökningen av speciallärare och specialpedagoger är angelägen för att kunna ge individuella elever rätt stöd. Ökade krav på skolhälsovård, skolpsykologer och skolbibliotek gör också att skolan enklare klarar sitt kunskapsuppdrag. Fler förstelärare i skolorna i utanförskapsområden är en logisk fortsättning och riktig prioritering. Förstelärarnas uppgift är att utveckla pedagogiken och inspirera sina kollegor. Karriärtjänsterna med lektorer och förstelärare innebär att välbehövligt lyft för läraryrket, och ett välkommet lönelyft på 5-10 000 kronor för de lärare som omfattas, men framför allt förstås i förlängningen ett lyft för skolan och eleverna.  Och det lyftet behövs bäst där de nu ska bli flest, i utsatta områden t ex i Rinkeby och Tensta i Stockholm och i Ronna i Södertälje.

175 förstelärare extra på 40 skolor kan låta som en liten satsning – men den är strategisk. Det är i utanförskapsområdena som utmaningarna är störst. Men så länge skolan är ett kommunalt ansvar kan regeringen och en liberal utbildningsminister aldrig göra allt det som behövs.

En bra skola är beroende av engagerade lokala politiker – som inte detaljstyr ger sina skolor, rektorer och lärare rätt förutsättningar. I Stockholm satsar vi t ex på karriärtjänster, lärarlöner och större resurser utifrån socioekonomiska faktorer. Andra enskilda kommuner, ofta med folkpartister som ansvariga som Landskrona, är också framgångsrika och har bibehållit goda eller vänt dåliga skolresultat. Omvänt har inte minst socialdemokratiskt styrda kommuner, som Sveriges andra stad Göteborg, en tristare utveckling.

Svenska elever borde inte behöva vara beroende av att ha folkpartister som ordförande för utbildningsnämnden. En bra skola har störst betydelse för de elever som har det svårast i skolan och elever borde ha likvärdiga villkor och chanser över hela landet. I väntan på att Jan Björklund får förstatliga skolan ska vi dock göra det bästa av situationen, med hjälp av reformer som förstelärare.

SR: Lönelyft ska rädda utsatta skolor, SvD/TT: Extra förstelärare i utsatta områden. Lotta Edholm på Stockholmsbloggen: Fler förstelärare i Tensta och Rinkeby.

Dessa skolor berörs i Stockholms stad (läs mer från Lotta Edholm om hur satsningen på extra förstelärare berör Stockholm):
Akalla grundskola
Hjulstaskolan
Rinkebyskolan
Askebyskolan
Husbygårdsskolan
Knutbyskolan
Kvarnbyskolan
Kvarnbackskolan
Oxhagsskolan
Ärvingeskolan

Kunskap & skola

Högre lärarlöner – och höga förväntningar på eleverna

Det är inte pengarna eller klasstorleken som främst kan lyfta svensk skola. Det är lärarna och eleverna. Rätt förutsättningar för lärarna och rätt förväntningar på eleverna är den internationella skolexpertens råd till Sverige. Det går väl i linje med den långsiktiga skolpolitiken.

FÅR RÅD OCH RÅG I RYGGEN. OECD:s skolexperts råd går väl i linje med Jan Björklunds skolagenda: Rätt förutsättningar för lärarna och rätt förväntningar på eleverna.
FÅR RÅD OCH RÅG I RYGGEN. OECD:s skolexperts råd går väl i linje med Jan Björklunds skolagenda: Rätt förutsättningar för lärarna och rätt förväntningar på eleverna.

Skola och utbildning är förstås alltid viktiga framtidsfrågor. I år lär skolan dessutom tävla om att vara bland de allra viktigaste valfrågorna. Det nedslående resultatet av Pisa-studien i november bidrog till att än mer sätta utbildningspolitiken i centrum för debatten. Pisa satte också fokus på de viktigaste aspekterna av skolans uppdrag: Att förmedla kunskap till eleverna, och garantera arbetsro för både elever och lärare. Som många har påpekat och som också Leif Lewin visade i sin utredning om kommunaliseringens effekter (DN Debatt) har styrningen av skolan och stödet till lärarna fallerat på flera sätt, och betyget på tidigare regeringars skolpolitik får anses lågt.

Lärarna har förstås nyckelrollen för att skapa en bra skola. Det har jag och många med mig sagt och skrivit tidigare, och det bekräftas av OECD:s skolexpert och Pisa-ansvarige Andreas Schleicher i dennes råd till Sverige i dag. Att satsa på lärarna är viktigare än t.ex. mindre klasser. Det handlar om lärarlöner och om karriärmöjligheter. Och just högre löner och karriärvägar är det som Folkpartiet och regeringen nu satsar på, med förstelärare och lektorer som har större ansvar för pedagogisk utveckling och akademisk koppling.

När svenskarna i en ny undersökning har tillfrågats om vad som är viktigast för skolan hamnar mindre skolklasser överst på önskelistan. Om man ska satsa på det, eller på fler lärare i varje klass, är något som bör vara upp till professionen och varje skolas egen bedömning. Svenskarna sätter dock tydligt lärarnas villkor och förutsättningar att göra ett gott arbete högt bland sina prioriteringar – mer tid för undervisning och planering, fler specialpedagoger, höjda lärarlöner och befogenheter att skapa arbetsro i klassrummen får t ex stort stöd i samma undersökning (DN).

Ur elevperspektiv är OECD:s viktigaste rekommendation att ha rätt, och höga, förväntningar på eleverna. Som det uttrycks i Folkparti-termer: Att ställa krav i skolan är att bry sig. Förväntningar ska givetvis utgå från varje elevs förutsättningar, talanger och svårigheter och är något i grunden positivt. Det handlar om att förmedla en tydlig känsla av att vi vet att du kan anstränga dig och uppnå målen, och att du får stöd att göra det utifrån dina behov.

Stödet till eleverna handlar också om att de får den undervisning de har rätt till – något som långtifrån alltid verkar vara fallet i dagens skola. Detta problem har uppmärksammats och adresserats av min liberala Kungsholmsvän Charlotta Schenholm, vars förslag om undervisningsgaranti har blivit Folkpartipolitik (Stockholmsbloggen).

De internationella rekommendationerna utgår från vad som lyckas i andra skolsystem, och tycks alltså passa väl in i den förda skolpolitiken. Det gäller nu att ha en långsiktighet, att hålla fast vid de viktiga reformer som har beslutats, modifiera dem så som krävs (med t ex minskad administrativ börda för lärarna) och sträva efter arbetsro och kontinuitet för både lärare och elever. Mer resurser är inte det viktigaste; Sverige är redan i världstoppen i resurser till skolan – men symtomatiskt nog inte i lärarlöner.

Folkpartiets krav om statligt ansvar för skolan då? Ja, det är fortfarande i högsta grad aktuellt. Det handlar just om att implementera de långsiktiga reformerna, om t ex lärarnas karriärmöjligheter och skolresultatens uppföljning. Det är en omorganisation som inte skulle belasta lärare och elever i klassrummen – men däremot i högsta grad påverka deras förutsättningar.

SR: Så ska Sverige förbättra skolan. SVT: Satsa på lärarna. DN: OECD: Låga lärarlöner i Sverige. Läs hela rapporten ”Resources, policies and practices in Sweden’s schooling system” som pdf via regeringens hemsida. Lotta Edholm: Skickliga lärare lyfter skolan. Jan Björklund: Stöd för regeringens skolpolitik. Martin Skjöldebrand: PISA, OECD s analys. Anna Lundberg: Lärarna en nyckel till framgång. Sivert Aronsson reflekterar över utbildning och marginaleffekter: Skogstokigt av MP.

Kunskap & skola

Jag minns mina lärare med värme och tacksamhet

Bra lärare är det viktigaste för en bra skola. Det kan nog alla enas om – särskilt om vi tänker tillbaka på våra egna skolår och lärarerfarenheter.

Lärare är viktiga i alla länder. Bild från US Census Bureau.
Lärare är viktiga i alla länder. Bild från US Census Bureau.

Alla har vi våra minnen från skoltiden, goda och dåliga. Och alla minns vi väl våra lärare: de bra, och de mindre bra. Med åren känner jag hur det är de goda lärarerfarenheterna som finns kvar, och rentav växer.

När utbildningsministern Jan Björklund i sitt jultal som Folkpartiets partiledare lyfter fram lärarna förvånar det föga. Folkpartiets och Alliansregeringens skolreformer har handlat mycket om att stärka lärarnas ställning, höja läraryrkets status, göra det mer attraktivt att utbilda sig till och arbeta som lärare… Allt har inte landat perfekt – lärarlegitimationernas införande har varit en plågsam historia men det gör det förstås inte mindre riktigt att lyfta fram och kvalitetssäkra lärarnas utbildning och meriter, och därmed kvalitetssäkra elevernas utbildning.

Den nya lärarutbildningen kommer att få stor betydelse för framtida generationer lärare. Karriärtjänsterna, som ger pedagogisk utvecklingsansvar och koppling till den akademiska världen för förstelärare och lektorer, betyder mycket redan i dag för lärares möjligheter och vilja att stanna och utvecklas i yrket. Kunde vi bara ge lärarna  tydligare arbetsgivare, genom ett återförstatligande, skulle dessa reformer och andra åtgärder lättare implementeras och få effekt.

Betydelsen av bra lärare kan inte nog betonas. Det är lärarna som ger förutsättningar för att lusten att lära består och växer. Det är lärarna som ger trygghet i skolvardagen, som har den pedagogiska kompetensen att förmedla både kunskap, och kunskapens betydelse. Det är lärare som har förväntningar och ställer krav på barn och ungdomar som ska bli vuxna. Det är lärarna som för vidare vår bildningstradition och knyter ihop det förflutna och framtiden. Det är lärare som skapar skolan där alla barn oavsett förutsättningar får chanser att lyckas.

Jan Björklund minns Margareta, Birgitta och Maj-Lis. Jag minns Lena, Rune, Karin och Staffan; Elisabet, Lennart, Peter, Håkan, Anita, Inga-Lill, Annika och Siv; Helena, Yvonne, Eva, Per, Inga-Britt, Jan, Maria, Ewa och alla er andra. Jag minns er med värme och tacksamhet. Och det vet jag att många andra också gör. Tack. Och god jul!

Läs vad jag skrivit om lärare. LG Wallmark krönicerar om lärarnas betydelse, för honom och i allmänhet, på Stockholmsbloggen.

Kunskap & skola

Reflektioner om PISA

Svenska niondeklassares sjunkande resultat i PISA-undersökningen är en mycket allvarlig signal. Orsakerna går att finna långt tillbaka. Många förändringar som kan vända utvecklingen är redan på plats. Nu behövs arbetsro.

PISA-undersökningarna har inte varit någon rolig läsning för svenskar de senaste åren. Årets redovisning – som utgår från test som gjordes 2009 – innebär ingen ljusning, tvärtom. (Om Pisa i SvD, Nattsvart chock för svenska skolan; i DN: Sverige sämst i klassen, Björklund: Det är allvarligt; och från Jan Björklund: Spiken i kistan för gamla skolpolitiken.)

Bild från Folkpartiet i Stockholm via Facebook.
Bild från Folkpartiet i Stockholm via Facebook.

Vad beror problemen på? De har i varje fall inte uppstått de senaste åren. En partipolitisk vinkling blir mycket tydlig i bilden till höger: De elever som gjorde PISA-testen 2012 hade gått sina nio år i grundskolan enligt det gamla systemet. Först några år senare genomfördes flera av Alliansens viktigaste reformer kring bl.a. betyg och nationella prov.

Andra mycket viktiga reformer handlar om lärarna: Lärarutbildningen har gjorts om och karriärtjänster har inrättats för förstelärare och lektorer. Tillräckligt många och bra lärare är det absolut viktigaste för att vända den svenska skolan. Där behöver mer göras för att få fler att vilja bli, och stanna kvar som, lärare.

Vi folkpartister ska dock inte lägga vårt krut på att skylla ifrån oss. Den utbildningspolitik som Jan Björklund har fört fram i många år har nu i stort sett accepterats brett över det partipolitiska fältet. När vi arbetar framåt ska vi göra det med utgångspunkt i våra reformer, och med öppenhet för de justeringar som behövs. Den partipolitiska enigheten i friskolekommittén och samsynen med lärarfacken och arbetsgivarna är lovande.

Efter alla reformer behöver skolan dock först och främst arbetsro och inte kortsiktiga, panikartade förslag, som ett antal folkpartister skriver i Dagens Samhälle. Det tar tid att vända utvecklingen. Sex år, talar man om i internationella PISA-sammanhang – utifrån de reformer som trädde i kraft runt 2011 blickar vi i så fall mot slutet av detta årtionde innan vi kan se effekter.

En reform som dock återstår är att förstatliga skolan. Där står Folkpartiet tillsammans med Lärarnas Riksförbund (som också debatterar i Dagens Samhälle) ganska ensamma – men fler röster börjar höjas. Om fler vinner insikt om behovet av likställdhet och uppgradering av skolans och lärarnas status, så kan PISA-chocken ha gett något bra.

Bland andra Hans Åberg, Lotta Edholm, Johan Pehrson, Per Altenberg bloggar.

Kunskap & skola, Liberalerna & andra

Ett skolval

Ju närmare valet kommer, desto tydligare blir det att skola, utbildning och forskning kommer att bli en av de stora valfrågorna. Det är förstås en stor möjlighet för Folkpartiet, som så länge och envetet arbetat för att reformera svensk skola, och för partiledaren och utbildningsministern Jan Björklund. Att ha lett utbildningspolitiken under sju, snart åtta, regeringsår medför naturligtvis ett stort ansvar som ska tas på allvar. Samtidigt har vi liberaler en oerhört stark plattform – den som vill debattera skolpolitik måste utgå från Folkpartiet och Jan Björklund.

De skolpolitiska reformerna måste nu fullföljas, även om det tar tid att få effekt på vissa. Alla reformer är heller inte huggna i sten. En god politiker vet att kunna ändra sig, när verkligheten förändras, eller förslag inte får de effekter man förutsett. Ingen har det skolpolitiska facit – men att reformer har behövts, är uppenbart. Få eller inga debattörer talar heller om en återgång till det som gällde före maktskiftet.

Lärarna är nyckeln till en framgångsrik skola. Det handlar om att ge dagens lärare goda förutsättningar att bedriva sitt arbete, och att utvecklas i sitt yrke. Och det handlar om att locka, utbilda, rekrytera och behålla framtidens lärare.

Folkpartiet och Jan Björklund har under året gått till skolpolitisk offensiv. Samtidigt som Socialdemokraterna och Miljöpartiet båda vill göra den skolpolitiska arenan till sin, och samtidigt som övriga Allianspartier gör skolpolitiska utspel, har utbildningsministern visat att han har kvar initiativkraften. Den administrativa bördan för lärarna ska minskas. Enighet har nåtts med lärarförbunden och arbetsgivarna i kommuner och friskolor om en reforminriktning för att lyfta läraryrket och rädda den svenska skolan (DN Debatt). Friskolekommittén signalerade ett brett partipolitiskt stöd för att värna friskolorna och valfriheten – men minimera risken för avarter. Yrkesutbildningarna ska ses över i dialog med arbetsgivarna. Och så vidare.

I sitt sommartal fortsatte Jan Björklund sin skolpolitiska offensiv. Vi liberaler ger inte upp om kravet att åter ge staten ansvaret för skolan – för att säkra en likvärdighet och en tydligare och bättre arbetsgivare för lärarna. Vi vill gå vidare med att lyfta läraryrket, karriärvägen: fler förstelärare och lektorer ska göra det möjligt att utvecklas, fördjupa sin kompetens, ta en ledarroll utan att bli administratör, och samtidigt få lön därefter. Och vi vill fortsätta med fler lärlingsjobb som är en framgångsfaktor för att få in unga på arbetsmarknaden (i bl.a. Tyskland, som SvD:s reportage visade häromdagen). (DN, SvD, SVT; ta del av talet hos Folkpartiet.)

Folkpartiets skolpolitik fortsätter framåt. Vi ska fullfölja reforminriktningen – samtidigt som vi slipar av det som blivit kantigt och inte fungerar. Och samtidigt som vi förnyar och breddar anslaget i skolpolitiken. Vi ska tala ännu mer om kunskapsskolans betydelse för elever som har tuffare förutsättningar. Om betydelsen av bra skolbibliotek, skolmat och skolhälsovård, jämte undervisning och uppföljning.

Skolan, lärarna och eleverna behöver arbetsro. Förändringar ska genomföras med varsamhet. Men skolan måste fortsätta utvecklas och förändras för att ge dagens och framtidens barn och ungdomar den goda start på ett kunskapssökande yrkesliv som de – och Sverige – behöver.

Kunskap & skola

En bättre lärarkarriär – lektor, inte bara rektor

Få reformer är så välmotiverade – och mottas så väl – som Jan Björklunds karriärvägar för Sveriges lärare. Att man  ska kunna utvecklas och göra karriär utan att i praktiken lämna läraryrket är oerhört angeläget. Återinförande av lektorer har länge stått på den liberala utbildningspolitiska agendan. Nu är det äntligen på väg att genomföras.

Rent praktiskt införs två nya slags lärartjänster, förstelärare och lektor. Staten bidrar med medel så att kommunerna kan höja deras löner. Både titel och pengar är viktiga. (Jag bloggade om detta i höstas.)

Lektors- och förstelärartjänsterna kommer innebära en större koppling mellan akademi och skolväsende – ett högre kunskapsinnehåll och en forskningskoppling i skolan. Det kommer att möjliggöra mer arbete med utveckling av undervisningen. Och det höjer statusen för läraryrket.

Duktiga, ambitiösa unga människor kommer inte längre behöva tveka inför en framtid i läraryrket på grund av begränsade karriärmöjligheter. Den som vill göra karriär kommer inte, som det nu de facto är, vara hänvisad till att bli skolledare och administratör.

Inte konstigt att båda lärarfacken och de flesta andra jublar.

SVT, Regeringskansliet, Jan Björklunds nyhetsbrev. Anna Lundberg bloggar.