Tänk tanken att alltid känna dig annorlunda och utanför. Att behöva förklara mig – eller gömma mitt verkliga jag. Personliga erfarenheter av att inte passa in i normen bidrog till att jag blev liberal. De får mig att kämpa för att alla ska få möjlighet att vara de unika individer de är.
Politik är något personligt för mig. Det är det kanske för de flesta politiskt aktiva. Jag blev liberal av flera anledningar – inte minst för grundtanken att alla människor ska kunna förverkliga sig själva, och nå framgång, samtidigt som vi får stöd vid livets motgångar. Min liberala grundsyn kan sammanfattas med att problemet som politiken ska lösa aldrig kan vara människors framgång – utan när människor far illa.
För mig tar min övertygelse och mina värderingar sig praktiskt uttryck i t ex utbildningspolitiken, där jag anser att läraren ska vara auktoriteten som fokuserar på livslångt lärande – en kunskapsskola på riktigt. I skattepolitiken, där avskaffad värnskatt Fortsätt läsa ”Det politiska är personligt”→
Ja, varför ska Kungsholmsbor, stockholmare eller svenskar bry sig om Europa? Den frågan ställer vi från Folkpartiet på Kungsholmen i ett brev till Kungsholmsbor – men alla andra är förstås välkomna att läsa. Vi berättar lite om varför vi tycker Europa behöver mer samarbete. Vad tycker ni?
Avsändare av brevet är Maria Johansson, kandidat till Europaparlamentet från Kungsholmen och tidigare bl a förbundsordförande i DHR, och jag som ordförande i Folkpartiet på Kungsholmen.
Varför ska Kungsholmsbor bry sig om Europa?
KUNGSHOLMEN I EUROPA. Brev till Kungsholmsborna. Klicka för att se större bild!
På fredag 9 maj firar vi Europadagen. 25 maj är det dags för val till Europaparlamentet. Vi från Folkpartiet på Kungsholmen har skrivit brev till er Kungsholmsbor tidigare, med fokus på våra lokala frågor. Den här gången höjer vi blicken – men det som händer i Europa handlar också i högsta grad om vår vardag här på Kungsholmen.
Europaparlamentet kan kännas långt borta men har makt över de flesta beslut inom EU, och det är beslut som påverkar oss. Vår handel och våra svenska jobb är beroende av EU:s inre marknad. Den fria rörligheten gör oss alla till vinnare – inte bara om vi vill resa passfritt till kontinenten. Genom rättsligt samarbete värnar vi integriteten, slåss för klimatet och kan bättre bekämpa internationell brottslighet.
Miljöregler håller koll på badvattenkvaliteten och luften över hela Europa. De gör att vi ska kunna bada tryggt vid Kungsholmens stränder, vid de nya strandbad i Kristineberg och Hornsberg som Folkpartiet har arbetat för. Tack vare EU ska vi också kunna andas friskare luft på Fleminggatan i framtiden.
Europasamarbetet handlar i grunden om principen om allas lika värde. Vi i Sverige kan vara förebilder på många områden, t ex med LSS och färdtjänsten, så att en miljon européer med funktionsnedsättning inte ska behöva leva instängda på institutioner för att de inte kan få hjälp i sin dagliga livsföring. Men EU höjer också trycket på Sverige och ger oss verktygen att förbättra tillgängligheten här i Stockholm, och undanröja funktionshinder i såväl byggnader och kollektivtrafik som IT.
Svenska liberaler i Europaparlamentet har gjort insatser för både Sverige och Europa, genom förbud mot dödsstraff, bättre djurskydd, m m. Det spelar roll vilka vi skickar till Europaparlamentet. Vi hoppas att du vill välja personer som tror på Europa och på ökat samarbete, och på att leverera resultat för miljön, jobben, tryggheten och friheten i Europa.
Vi vill gärna ha kontakt med dig! På fpkungsholmen.wordpress.com ställer vi aktuella frågor och där kan du kommentera. Eller mejla oss direkt! Naturligtvis är du välkommen även med andra politiska frågor.
Maria Johansson
Europaparlamentskandidat (FP), Kungsholmen
När människor som lever med en funktionsnedsättning möts av otillgänglighet är det självklart diskriminerande. Nu blir bristande tillgänglighet diskriminering också i lagens ögon. Integrationsminister Erik Ullenhags förslag bör välkomnas av långt fler än funktionshinderrörelsen.
PÅTRYCKARE. DHR har kampanjat varje torsdag vid Rosenbad i den s k Torsdagsaktionen. Foto lånat från dhr.se
Funktionshinder sitter inte i individen. Funktionshinder skapas av omgivningen och samhället, när man inte klarar att möta människor som lever med en funktionsnedsättning. Det är egentligen något självklart men tål att upprepas. När regeringen genom integrationsminister Erik Ullenhag (FP) i dag presenterar förslaget om utvidgad diskrimineringslag, är det förstås en seger för funktionshinderrörelsen som har drivit ett långsiktigt och målmedvetet påverkansarbete inte minst med Torsdagsaktionen, och för alla de människor som berörs direkt. Men det är också en landvinning för alla andra.
”Om skäliga åtgärder för tillgänglighet ej vidtagits” är det fråga om diskriminering, föreslår integrationsministern, som också ger fler detaljer kring hur det är tänkt att fungera (SvD Brännpunkt). Det är då viktigt att komma ihåg att alla funktionsnedsättningar inte syns utanpå, vilket t ex alla de många som har nedsatt hörsel, eller alla med födoämnesallergi nog har erfarit. Att utgå från att alla uppfyller ”normen” för vad som är normalt är en vanlig fälla som leder in i diskriminering och kränkande bemötande.
Som all diskriminering kan bristande tillgänglighet vara svår att se för dem som inte själva är direkt utsatta. Jag vet inte hur det är att inte kunna gå på möten för att jag inte kommer fram till eller kan röra mig i lokalen, jag vet inte hur det är att kanske rentav – som inträffat alltför många gånger – inte kunna komma in i vallokalen på valdagen, jag vet inte hur det är att inte förstå vad som sägs då det saknas teknisk utrustning eller tolkning för syn- och hörselnedsättning, hur det är att inte kunna äta den mat som serveras, att inte kunna ta sig fram till tunnelbanan eller bussen på egen hand, att hänvisas till en i bästa fall fungerande, kanske urinstinkande hiss, att vara beroende av färdtjänst som kanske inte ger mig ett värdigt bemötande eller rentav inte kör mig dit jag skulle…
Jag vet inte hur detta utanförskap känns, men jag kan föreställa mig. Jag bär också min särart, även om den är dold. Alla som någon gång har varit i någon slags liknande situation, att inte passa in, att förbises, att ingen har tänkt på dina behov, att du måste påpeka eller bekväma dig om att vara obekväm, kan ta den upplevelsen och mångfaldiga den, göra det till en återkommande permanent inslag i vardagen. Då kanske vi är på väg att förstå.
Tillgänglighet och eliminering av funktionshinder (som alltså finns i omgivningen, inte hos personen i sig!) är av avgörande betydelse för alla som lever med en funktionsnedsättning. Men det är också något som är bra för oss alla. En tillgänglig miljö gynnar förstås alla som har lite svårt att ta sig fram, tillfälligt eller mer långvarigt; alla med barnvagn, eller cykel. Viktigare är att i en miljö och ett samhällsklimat där man utgår från att människor inte nödvändigtvis tillhör ”normen”, kan vi alla andras och agera friare. Varje steg mot att alla människor behandlas individuellt, utan förutfattade meningar och fördomar, är ett steg mot ett bättre samhälle som verkligen utgår från allas lika värde.
En utvidgad diskrimineringslag är ett sådant viktigt steg. Det löser inte alla problem – tvärtom, nu återstår alla kvarvarande problem fortfarande att lösa. Alla trösklar, bokstavliga och bildliga, försvinner inte över en natt. Alla kommer inte att kunna försvinna. Själv kommer jag bl a att fortsätta lägga kraft inte minst på ett tillgängligt kulturliv. Nu har vi fått ett ytterligare, vasst verktyg.
Lämnad på fel plats, otrevligt bemött, att själv behöva guida chauffören rätt: för människor som är beroende av färdtjänst är dålig service inte bara ovärdigt. Det kan vara farligt. Genom kundval skulle färdtjänstresenärer precis som du och jag kunna välja med vem de vill åka. Men i dag är det olagligt.
VARDAGSVAL. Alla färdtjänstresenärer borde få välja med vilket bolag de vill åka. Rullstolstaxis framgångar med kundval visar vägen. Bild (något beskuren från originalet): Wikimedia/Snowmanradio
För personer som inte kan ta sig fram själva har färdtjänsten helt avgörande betydelse. För de flesta resenärer fungerar det oftast bra – men när det inte fungerar kan konsekvenserna bli svåra. Nu rapporterar Sveriges Radios Kaliber om fall där gamla med demens, barn och andra med funktionsnedsättningar lämnats på fel platser och bemötts illa. I ett fall som radion rapporterar kan avlämning av en tunt klädd, skör och förvirrad person på fel plats i kylan ha bidragit till dödsfall.
Även när det inte går riktigt illa kan dåligt bemötande och allmänt bristfällig service vara illa nog. Människor med funktionsnedsättning, som inte kan köra bil eller åka kollektivt, har rätt till ett värdigt resande.
Resenärerna bör naturligtvis garanteras gott bemötande och fullgod service – där rätt destination är själva grunden för hela verksamheten. Men det är ett problem att upphandlingarna av taxibolag inte är ett optimalt verktyg. Prispress och små marginaler kan ge sämre förutsättningar – och leder till att små lokala bolag med viktig lokal- och personkännedom slås ut. Några få stora aktörer blir kvar, och chaufförer byts och måste täcka och kunna kartan i ett stort område.
Resenärerna har heller inga valmöjligheter. De är hänvisade till det som upphandlats och kan inte visa sitt missnöje genom att välja bort. Lösningen heter kundval.
Kundval fungerar på liknande sätt som vårdval. Istället för att upphandla med priskonkurrens, ställer man upp ett antal kvalitetskrav och fastslår ett pris. De som uppfyller kraven får utföra den skattefinansierade färdtjänsten – och resenären, kunden, väljer med vem man vill åka.
Kundval i färdtjänsten finns redan – fast det egentligen är olagligt. När Folkpartiet och Alliansen återinförde den viktiga frihetsreformen rullstolstaxi i Stockholm förra mandatperioden var det med kundval. Det har varit väldigt uppskattat av resenärerna, men har senare visat sig oförenligt med upphandlingsreglerna. Eftersom ingen överklagade beslutet rullar rullstolstaxi vidare – men bara ett år till. 2015 löper avtalen ut och då krävs upphandling.
Kundvalet måste räddas, och införas i hela färdtjänsten. Folkpartiet driver på i landstinget och riksdagen – för det kräver en lagändring. Vi behöver en LOV, lag om valfrihet, även för färdtjänsten!
Alla ska kunna leva ett liv där man kan ta sig till jobbet eller besöka familjen, lämna barn på förskolan eller gå på bio med kompisar. Alla har rätt till ett värdigt och tryggt resande.
Rasmus (liberal) 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.