Tagg: hälsa

Behovet av en liberal berättelse

Folkpartiet har många starka sakfrågor, grundade i våra värderingar. Hur vi får till den liberala berättelsen som knyter ihop dessa sakfrågor och deras liberala bevekelsegrunder, är vår stora uppgift i förnyelsen av Folkpartiet. Om det skriver jag en krönika i NU – och tipsar om att kulturpolitiken kan vara en hjälp.

”Vi behöver en liberal berättelse”, är rubriken på min krönika i veckans utgåva av det liberala nyhetsmagasinet NU. Nedan ser du en något längre version. Berättelser kan ibland tjäna på att kortas – vilket NU förtjänstfullt gjorde! I sökandet efter och formulerandet av den liberala berättelsen, tror jag att kulturen och kulturpolitiken kan vara en hjälp, som en liberal klangbotten – i kulturpolitiken knyter vi nämligen ihop och berör väldigt många viktiga liberala områden.

Vi behöver en liberal berättelse

BERÄTTELSEBEHOV. Krönika i NU 29/2015, 16 juli.
BERÄTTELSEBEHOV. Krönika i NU 29/2015, 16 juli. Klicka för full storlek.

Folkpartiet har en stark position i flera viktiga sakfrågor – men vilken är den liberala berättelsen? Det som knyter samman sakpolitiken, ger oss riktning och förankring? Att skapa en sammanhängande och gemensam berättelse är den viktiga uppgift vi liberaler har framför oss i förnyelsen av vårt parti.

Många av oss folkpartister känner nog en självklar hemhörighet i förstatligande av och ökad lärarstatus i skolan, antidiskriminering och tillgänglighet för personer med funktionsvariationer, nya kärnkraftsreaktorer, Europasamarbete, HBTQ-rättigheter, bistånd, pappamånader, stärkt försvar och flexiblare arbetsmarknad.

Jag kan härleda det mesta ur min liberala grunduppfattning och ideologi. Frågan är förstås hur det framstår för andra – de inte redan övertygade och insatta. Vi kan säkerligen vinna stöd av många människor som gillar våra förslag på ett visst område – borgerliga feminister, försvarsvänner på olika håll – men hur knyter vi samman helheten och vinner mer djupgrundat förtroende på lång sikt? Och hur kan vi folkpartister få ökad igenkänning i den liberala grundberättelsen, även i de nya sakpolitiska förslag som självklart måste levereras snabbt och effektivt, dag för dag?

Ett område som kan ge styrka i sökandet efter den liberala grundberättelsen är kulturpolitiken. Nej, tänker ni nu, en kulturpolitiker som vill lyfta fram sitt politikområde som den saliggörande lösningen… Men jag säger inte att det är kulturen som ska bli Folkpartiets nya stora profilfråga. Så pass realistisk är jag. Däremot kan kulturpolitiken ge en liberal klangbotten och visa hur vi kan knyta ihop och visa upp viktiga liberala värden som berör många andra områden.

Kultur och kulturpolitik handlar om bildning i bred mening och har en självklar koppling till liberalismens och Folkpartiets långvariga engagemang för skola, utbildning och forskning. Inte minst kan kulturpolitiken lyfta behovet av, och förse oss med strategier för, ökad läsning. Biblioteken är templen och palatsen i vår bildningsvurm. Böcker och litteratur i alla former, på alla slags plattformar, är något vi liberaler hänger oss åt. Ett nyttigt nöje. Och som jag svarade på en fråga här i NU häromveckan, angående lästips i sommar: Det viktiga är att ni läser! Jag kunde ha fortsatt: Särskilt om ni har barn och ungdomar – inte minst pojkar och unga män – i omgivningen. Visa att vuxna kan, vill och njuter av att läsa! (För vissa av oss gäller det bara att också visa att läsplattan bara innehåller text – inte bara häftiga eller aldrig så pedagogiska spel…)

Kultur handlar också om hälsa. Den vetenskapliga evidensen visar med all större tydlighet att framför allt sådana stimulanser som kombinerar intellekt och fysik – dans, musik, sång – har en välgörande effekt. Det ger inte bara trivsel utan kan också bidra till att bota, lindra och trösta, sjukvårdens tre viktiga uppdrag. För att inte tala om de förebyggande effekterna!

I kulturen kan vi människor komma från olika håll med olika förutsättningar och mötas som jämlikar. Den möjligheten får vi inte förlora. Kulturen som dialogskapare och överbryggare av klyftor är något vi liberaler bör värna och utveckla. I konkret politik handlar det om att slå vakt om institutioner som kommunal kulturskola och bibliotek, med sina livsviktiga uppgifter. Men det kan också vara förslag om fritidspeng – något vi nu kan och måste driva kommunalt, när den rödgröna regeringen valt att avskaffa denna subvention av alla ungas deltagande i kultur- och fritidsaktiviteter, även när föräldrarna har försörjningsstöd. Och det kan vara en Eurovisionsfinal, som vi i Stockholm hoppas kunna göra till mer än bara en folkfest – en mötesplats för stockholmare och européer oavsett bakgrund.

Sist och slutligen – men blott i denna begränsade uppräkning – är kulturen förstås arenan för liberalers varmaste hjärtefrågor: Yttrandefrihet, demokrati och värnandet av alla människors lika värden. Här försvarar vi rätten att uttala sig, friheten som sträcker sig så långt den inte inskränker någon annans. Och i den öppna debatten där åsikter bryts mot varandra, är den friheten oerhört långsträckt, nästintill obegränsad. Då kan vi ibland själva bli överbevisade, övertygade, eller åtminstone mindre tvärsäkra; en nyttig upplevelse. Och då demonstrerar vi demokratins och öppenhetens värde för liberalismens och det öppna samhällets fiender. Den frihet som är värd att försvara, även militärt – för att knyta upp ytterligare en angelägen och aktuell Folkparti-fråga.

Kulturen ger livet både sötma och sälta. Och kanske kan det också hjälpa till med inspiration till den liberala berättelse vi söker. Till synes disparata frågor har ett samband, i allmänmänsklig frihetslängtan.

(Skrev jag att kulturen också ger utrymme för högstämda formuleringar och högtidstal..?)

Idrott med glädje

För att huvudet ska hänga med måste kroppen må bra – mer idrott i skolan är viktigt både för hälsan och för skolresultaten. Nu blir idrottstimmarna fler än någonsin i den svenska grundskolan. Men det måste vara idrott som är anpassad till alla barn.

GLÄDJEFYLLT. Skolidrotten handlar både om antal timmar - och om rätt innehåll. Bild Wikimedia (Lu2icek)
GLÄDJEFYLLT. Skolidrotten handlar både om antal timmar – och om rätt innehåll. Bild Wikimedia (Lu2icek)

Jag hörde definitivt inte till dem som längtade efter fler och längre idrottslektioner i skolan – tvärtom. Jag var en bokmal och en soffpotatis, men någonstans tände det till slut till. Dråpligt nog var det inte den aktiva idrottsutövningen utan den lilla teoretiska delen av ämnet ”idrott och hälsa” som fick mig att slutligen bli fysiskt aktiv. För mig var det torra fakta om hälsa, kondition, hjärta och kalorier som spelade roll. Resultatet blev knappast en aktiv idrottsutövare eller en engagerad idrottselev – men däremot en mycket enveten motionär. Det är jag väldigt tacksam för.

Fysisk aktivitet är viktigt för både kroppen och huvudet. Motionen gör också att inlärningsförmågan förbättras. Därför är Expressens rubrik i dag helt rättvisande: Kunskapssatsningen – mer idrott i skolan. Det är en mycket välkommen förändring av grundskolans timplan som utbildningsminister Jan Björklund kunde presentera i dag. Idrottstimmarna utökas med en femtedel, från 500 till 600 timmar. Det har aldrig varit så mycket idrott i den svenska grundskolan, vilket framgår av diagrammet från regeringen.se.

MEST IDROTT NÅGONSIN. Antalet idrottstimmar i nya timplanen för grundskolan.
IDROTTSREKORD. Idrottslektioner i grundskolan.

Mer idrott i skolan handlar om att motverka övervikt och fetma. Även om vi nu ser hoppfulla tendenser till ett trendbrott mot minskad barnfetma, framför allt i Stockholm, har svenska barn och ungdomar blivit större och tyngre under lång tid dessförinnan. Men det handlar alltså också om kunskap och skolresultat.

Det räcker dock inte med mer idrott, kan jag och många andra säga av egen erfarenhet: Det gäller också att eleverna verkligen rör på sig – även utanför idrottslektionerna – och gärna med glädje!

Roliga, spännande idrottslektioner som får unga att vilja röra på sina kroppar är en stor utmaning. Länge var det något som skolan inte verkade bry sig så mycket om – det har förhoppningsvis blivit mycket bättre. Idrott ska vara något man går till med lätta steg – inte med en klump i magen! Bara då kan vi få unga att bli fysiskt aktiva, också den övriga skoldagen, på fritiden, och i det framtida vuxenlivet.

Jan Björklund: Mer idrott i skolan. SvD (TT): Regeringen: Elever ska idrotta mer. DN (TT): 100 nya timmar idrott i skolan. Stockholmsbloggen: Bravo Björklund!

Ljusnande, lättare framtid för barn och unga

Flera goda nyheter om barn och unga har lyst upp sommaren: mer läsning, mindre alkohol – och även mindre fetma. Sedan tidigare vet vi att brottsligheten sjunkit. Framtiden blir så ljus som vi tillsammans gör den.

PEKAR MOT LJUS FRAMTID? Flera trender för dagens unga går i positiv riktning.
PEKAR MOT LJUS FRAMTID? Flera trender för dagens unga går i positiv riktning. Foto Alex Proimos via sallyanspach.com och Wikimedia.

Framtidsoptimisten i mig har det inte alltid så lätt. Fenomenet att svarta rubriker och negativa nyheter får störst utrymme är bekant och ofta diskuterat – men svårt att göra något åt. Jag menar inte att katastrofer, tragedier och mänskliga tillkortakommanden att lösa konflikter som i Ukraina och Palestina inte ska bevakas och ges stort utrymme. Det är självklart att det sorgliga och ondskefulla tar stor plats i våra medvetanden – delvis för att det trots allt för de flesta är något ovanligt, avlägset och ofattbart. Det tar oftare formen av plötsliga händelser.

Det positiva är mer ett gradvist framåtskridande, och också det mer ”normala”; ett mänsklighetens grundtillstånd. Framsteg i vetenskap och välfärd rapporteras således – men varken medborgare eller journalister, i våra numera alltmer uppblandade roller som mottagare och (vidare)förmedlare, visar lika stort intresse eller ger dem lika stor uppmärksamhet.

Om sommaren – särskilt en sådan kanonsommar som vi verkar gå mot – är vår uppmärksamhet generellt mindre riktad utåt. Ett nedskjutet passagerarplan i inbördesstridernas Ukraina och ännu ett blodigt kapitel i den tröstlösa Palestinakonflikten tar förstås berättigad plats. Men dessförinnan har sommarens tunnare tidningar och fattigare nyhetssändningar också hunnit ge utrymme åt inte mindre än tre mycket glädjande nyheter som gäller våra barn och unga.

Pojkars ökade läsning var en särskilt glad nyhet eftersom den kom en smula överraskande. Vi hade inte trott att en vändning skulle komma så snabbt. Att ungas drickande minskar var mindre överraskande – de låga siffrorna jämfört med tidigare årtionden har vi sett ett tag nu – men inte mindre glädjande för det. Om dessa glädjande tidender har jag redan skrivit. Till dem kan fogas en tredje: Fetma bland barn minskar, framför allt i Stockholm.

Inte heller den minskade förekomsten av fetma hos barn är helt förvånande. Nu gällde det åttaåringar; vi har tidigare sett hur viktökningen bland barn i Stockholm stannat av och tycks ha börjat vända nedåt bland de som så var fyra år. Det glädjande är att tendensen tycks bli en trend och att Stockholm tros följas av övriga Sverige. Och vändningen beror troligen delvis på medvetna, långsiktiga insatser riktade mot barnfamiljer; det hälsofrämjande arbete i landstinget som inte minst Folkpartiet prioriterar, ger resultat.

Jag vill gärna komplettera denna triss av glada sommarnyheter med ett konstaterande av en fjärde mycket positiv trend för unga: Brottsligheten har minskat och är lägre nu än för tidigare generationer. Tryggheten i samhället, om än inte alltid vår upplevelse av trygghet, ökar.

Vad förenar dessa glada fakta? Jo, att politisk handlingskraft, långsiktiga medvetna insatser och engagemang på alla nivåer ger resultat. Och att de goda krafterna i samhället och mänsklighetens naturliga strävan efter framsteg, tillsammans, står starka. Utöver det förtröstansfulla i de goda nyheterna i sig, är detta väldigt hoppfullt för framtiden. Vi är inte utlämnade åt händelser och ofrånkomlig utveckling.

Samhället formas av oss, här, nu och varje dag framöver. Det är ingen anledning att slappna av; problem läser sig sällan av sig själva. Även trender bygger på individers handlingar och val. Fortfarande är det för många unga som dricker för mycket, har för dålig hälsa, inte läser, eller riskerar en brottslig bana. Mycket återstår att göra för att hjälpa barn och unga fram i livet, och framför allt hjälpa dem bygga sina egna liv. Vi och de kan göra det.

Den ansedda brittiska tidningen Economist skrev häromveckan om en ungdomsgeneration som tycks överträffa negativa förväntningar.

Ode till körsången

I dag ägnar jag en dag åt en av de viktigaste sakerna i mitt liv jämte politiken: Körsången. Min kör är både ett kulturellt och ett socialt andningshål. Och körsång liksom kultur i allmänhet är ju bevisat hälsosamt, för kropp och själ.

HÄLSOFRÄMJANDE. För egen del passar körsång bättre än yoga (även om jag prövat det senare också).
HÄLSOFRÄMJANDE. För egen del passar körsång bättre än yoga (även om jag prövat det senare också).

Som många musikälskare kan intyga krävs varken instrumentfärdighet eller notkunskap för att melodier och toner ska ha en viktig plats i ens liv. Det gäller också för utövande – åtminstone i form av körsång. Själv får jag lita till örat och muskelminnet, och kopplingen mellan hörsel, hjärna, andning, kropp och sång hör till det som gör körsång så roligt, utmanande – och nyttigt.

För mig är torsdagskvällarna med kören ett andningshål, och i dag var terminens höjdpunkt: kördagen med en hel lördags repetition, och umgänge. För körsjungandet, där svenskarna är världsledande, är förstås i hög grad en social aktivitet. Vad kan vara mer sammanförande än att låta sina röster förenas till en, i stämman, och till harmoni, i kören? Sedan finns naturligtvis utrymme för många trevliga samtal, över fika och middagar.

Nyttigt ja – en dag med kören är ett slags motionspass, som kräver mycket energi. Men vi får också mycket energi tillbaka, av sången och varandra. Körsång har liknats vid yoga; med min begränsade erfarenhet av meditation är jag fel person att döma men andning och kroppskontrollen står i fokus. Ökat välbefinnande och mindre stress – som kan mätas rent fysiskt – är både omvittnat och belagt.

Körsång, liksom annan kultur som vi tar del av eller allra helst utövar, torde också gynna hjärnans hälsa och utveckling. Kopplingen mellan det fysiska och psykiska, praktik och intellekt, eller kropp och själ om ni så vill.

Sången rustar mig för supervalåret. Men först middag – och en tidig kväll.

Om kulturens betydelse för hälsan har jag bloggat tidigare, liksom om körsång. Mer att läsa finns bl a här: Aftonbladet (2010): Körsång gör dig hög. Expressen (2013): Sjung ut! Körsång lika hälsosamt som yoga. Anna Starbrink: Kultur som medicin.

Kultur för hälsa och hjärna

ABC_kultur-hälsa-131029-2

När man som jag jobbar med politik både yrkesmässigt och på fritiden, får man ibland kombinera arbete och fritidsintresse mer än annars. När chefen Anna Starbrink ser till att vi kan sprida kunskap om kulturens betydelse för hälsan, men råkar vara bortrest, får talesmannen rycka in i ABC. Och som kulturpolitiker i egen kapacitet var det förstås en glädjande plikt. Här kan du se hela kvällens ABC, inslaget om kultur och hälsa kommer efter ca 9:30. DN rapporterade i morse.

Och visst är kultur viktigt för hälsan. Musicerande kan stärka barns hjärnutveckling, något som sitter i många år efteråt. Parkinson-patienter kan få förbättrad rörelseförmåga och balans med hjälp av dans. Läs mer på hemsidan som landstinget nu stödjer, Den kulturella hjärnan. Bakom den står professor emeritus Gunnar Bjursell, som har koll på forskningen både i Sverige och världen.