Tagg: internationell gästspelsscen

Ett hus för den fria scenkonsten

Ett gemensamt scenkonsthus kunde ge fler fria teatrar chansen att nå en publik. Större och bättre men också billigare lokaler, när fler delar, kan ge mer pengar till kultur – och göra så att kulturen når fler stockholmare. Nu vill vi liberaler undersöka möjligheterna för ett scenkonsthus.

TEATER - FÖR FLER ATT UTÖVA OCH SE. Brad Mays via Wikimedia.
TEATER. Något fler borde kunna utöva, och se. (Brad Mays via Wikimedia.)

Det finns alldeles för många teatrar och fria grupper i Stockholm – som saknar tillgång till lokaler. En egen lokal är dyr och ofta heller inget man kanske egentligen behöver. Det som behövs är platser att repetera, och scener att spela på. Sådana resurser kan med fördel delas – i ett scenkonsthus för många aktörer. Då finns dessutom möjligheter att dela på kostnaderna för saker som en ensam aktör inte har råd med, t ex utrustning, inredning, administration och service av olika slag, vilket kan förbättra både publikens upplevelse och arbetsmiljön. Kanske både restaurang och ordentliga omklädnings- och duschrum?

Nya grupper och nya idéer skulle pröva sina vingar och komma fram lättare med ett större gemensamt scenkonsthus. Det ger förstås också andra förutsättningar för marknadsföring – och därmed för att nå en större publik. Det finns en förebild inom dansen: MDT på Skeppsholmen.

Vi liberaler slår vakt om det fria kulturlivet – och dess frihet. Vi vill inte att kommunen ska ordna och styra med allt. Däremot vill vi att de kommunala pengarna till kulturen, t ex stödet till det fria kulturlivet, ska gå till så mycket kultur för så många stockholmare som möjligt, och ge förutsättningar för just nya grupper och nya idéer. Bra lokaler behövs, men med samordning kan man få bättre lokaler – för mindre pengar. Och då blir det mer pengar till kultur.

Ett samlat scenkonsthus skulle naturligtvis inte ersätta alla dagens fria teatrar, utan kunna skapas utifrån teatergruppers behov och på deras initiativ. Det kommunen kan behöva göra är att stötta samarbeten och genomförandet. Vår liberala kulturpolitik handlar mycket om att skapa sådana möjligheter. Nu vill vi liberaler att staden och kulturförvaltningen undersöker intresset och möjligheterna för ett gemensamt scenkonsthus för talteatern. Se Hanna Gerdes, Anne-Lie Elfvéns och min kommande skrivelse till kulturnämnden nedan!

DN 26 juli 2016 (klicka för större bild).

DN skriver om detta i dag. I en kommentar är DN:s Johan Hilton kritisk och talar nästan föraktfullt om ”teaterhus av galleriamodell”. Hilton verkar dock ha missförstått; han behöver inte försvara dagens teatrar – vårt förslag handlar framför allt om de grupper och kulturskapare som överhuvudtaget inte har eller har svårt att få använda en lokal. Och det kanske är dags att ägna dem lite större intresse. Även SR Kulturnytt rapporterar; här står regissören Oskar Thunberg för liknande kritik om ”galleria” (men tror han på allvar att det inte är någon som bestämmer över vilka som får plats på scenerna i dag; och vad är hans svar på hur nya eller mer långvariga grupper utan tillgång till – eller kanske önskemål eller behov av – en egen lokal, ska ha möjlighet att skapa och nå ut med sin teaterkonst?)

Här finns dagens pressmeddelande.

 

Skrivelse till kulturnämnden om att inrätta ett scenkonsthus för det fria kulturlivet

Det fria kulturlivet är en mycket viktig del av det kulturella utbudet i Stockholm. Många kulturaktörer saknar idag egen scen att verka på. Fria teatergrupper som saknar egen scen har stora problem med höga lokalkostnader alternativt inga lokaler alls att varken repetera eller uppträda på.

När Liberalerna hade ansvar för kulturen startades Fri Scen på kulturhuset. Syftet med initiativet var dels att erbjuda en plats och skapa ett skyltfönster för Stockholms kulturaktörer som saknar lokal och stöd, dels att tillgängligöra den teaterkonst som finns utanför de etablerade teatrarna för stadens invånare. Fri Scen har visserligen inneburit framsteg för kultur- och teateraktörer som saknar lokal och stöd, men behovet är ännu inte uppfyllt.

MDT (fd Moderna Dansteatern) är ett exempel på ett liknande koncept som varit mycket framgångsrikt. MDTs verksamhet omfattar över hundra visningar av mellan 30-60 föreställningar per år med fokus dansföreställningar, här ryms även performance, installationer, festivaler, konferenser och seminarier och en omfattande residensverksamhet. Här repas, spelas och skapas kontaktytor lokalt och internationellt på ett mycket effektivt sätt. MDT stöds av Stockholms Stad, Statens Kulturråd och Stockholms läns landsting.

En gemensam scen för det fria kulturlivet att dela och verka på skulle ge många teaterkompanier utan lokal en möjlighet att nå en ny publik och skulle dessutom vara resurseffektivt; mindre pengar går till lokaler, och mer kan gå till kulturen.

Vår tanke är inte att ett scenkonsthus ska vara en ny kommunal institution. Staden behöver dock undersöka intresset inom såväl den fria teatervärlden som hos andra aktörer att genomföra något som skulle kunna vara en fungerande lösning för det fria scenkonstlivet. Det ger då också svar på hur staden kan bidra till att en sådan lösning förverkligas och får stabila förutsättningar. Möjliga platser för ett fritt scenkonsthus skulle exempelvis kunna vara i något av stadsutvecklingsområdena.

Mot bakgrund av vad som ovan anförs vill vi fråga förvaltningen:

Vilka behov, vilket intresse samt vilka möjligheter finns för ett scenkonsthus, efter liknande modell som Moderna Dansteatern, och hur kan staden medverka till detta i samverkan med andra aktörer?

Rasmus Jonlund (L)  Hanna Gerdes (L)  Anne-Lie Elfvén (L)

Gasklockan – kulturscen i världsklass

Världsstaden Stockholm behöver en plats för stora internationella gästspel. En sådan skapas i en av de gamla gasklockorna i Värtan. Här passar klichén ”att sätta Stockholm på kartan”.

Ferdinand Bobergs gasklockor. Bild från Holger.Ellgaard, Wikimedia.
Ferdinand Bobergs gasklockor. Bild från Holger.Ellgaard, Wikimedia.

Planerna på en internationell gästspelsscen i en av de gamla gasklockorna i Värtan har funnits i några år och hör till Folkpartiets och Madeleine Sjöstedts varmt prioriterade projekt. Stora pengar har lagts på förberedande arbeten. Nu presenteras de konkretare planerna för utformningen: upp till 900 sittplatser samt publika utrymmen. Verksamheten kommer att skötas av Kulturhuset Stadsteatern – ett nytt viktigt uppdrag – i samarbete med föreningen Internationell Scen i Gasverket. Fastighetskontoret sköter det praktiska.

2016  startar ombyggnaden, som kommer att vara klar 2018. Förhoppningen är också att Värtan med gasklockan som centrum kan få ett kulturellt kluster i det gamla gasverksområdet.

En internationell gästsspelsscen är något Stockholm behöver. Vi har Nordens största teater, vi har ett Konserthus i världsklass, Dansens hus, Moderna museet och många andra framstående institutioner. Men nu skapas också möjligheter till en annan slags internationella, stora uppsättningar. Möjligheter som en världsstad måste kunna erbjuda.

Att nutida och framtidsinriktad kultur passar väl ihop med industriellt kulturarv har vi sett många exempel på runtom i världen. Det är något särskilt med de gamla, stora byggnaderna från industrialiseringens stoltaste tidevarv, som får en ny, modern roll tack vare kulturen. Och för kulturen är de pampiga, rymliga byggnaderna tacksamma: Ett skal att fylla med något nytt.

Kultur i Ferdinand Bobergs gasklocka är också en illustration av kulturens roll i vårt nutida, och framtida, postindustriella samhälle. Kulturen för sin egen skull – men också som manifestation av framtidstro, som faktor för utveckling och attraktionskraft.

Med gasklockans dimensioner och synlighet tar kulturen också en rejäl plats i staden. Det är något vi har saknat hos senare års kulturhus, förutom Celsings skapelse vid Sergels torg. Man kan säga mycket gott om Dansens hus och Moderna museet, men någon framträdande plats i stadsbilden tar de knappast.

Nu får Stockholm verkligen en internationell kulturscen i världsklass – om uttrycket tillåts. Eller för att använda en för stunden trots allt motiverad kliché – kulturens gasklocka sätter Stockholm på den kulturella världskartan.

Läs mer: Folkpartiet på Newsdesk och hos Madeleine Sjöstedt.