I dag ägnar jag en dag åt en av de viktigaste sakerna i mitt liv jämte politiken: Körsången. Min kör är både ett kulturellt och ett socialt andningshål. Och körsång liksom kultur i allmänhet är ju bevisat hälsosamt, för kropp och själ.

Som många musikälskare kan intyga krävs varken instrumentfärdighet eller notkunskap för att melodier och toner ska ha en viktig plats i ens liv. Det gäller också för utövande – åtminstone i form av körsång. Själv får jag lita till örat och muskelminnet, och kopplingen mellan hörsel, hjärna, andning, kropp och sång hör till det som gör körsång så roligt, utmanande – och nyttigt.

För mig är torsdagskvällarna med kören ett andningshål, och i dag var terminens höjdpunkt: kördagen med en hel lördags repetition, och umgänge. För körsjungandet, där svenskarna är världsledande, är förstås i hög grad en social aktivitet. Vad kan vara mer sammanförande än att låta sina röster förenas till en, i stämman, och till harmoni, i kören? Sedan finns naturligtvis utrymme för många trevliga samtal, över fika och middagar.

Nyttigt ja – en dag med kören är ett slags motionspass, som kräver mycket energi. Men vi får också mycket energi tillbaka, av sången och varandra. Körsång har liknats vid yoga; med min begränsade erfarenhet av meditation är jag fel person att döma men andning och kroppskontrollen står i fokus. Ökat välbefinnande och mindre stress – som kan mätas rent fysiskt – är både omvittnat och belagt.

Körsång, liksom annan kultur som vi tar del av eller allra helst utövar, torde också gynna hjärnans hälsa och utveckling. Kopplingen mellan det fysiska och psykiska, praktik och intellekt, eller kropp och själ om ni så vill.

Sången rustar mig för supervalåret. Men först middag – och en tidig kväll.

Om kulturens betydelse för hälsan har jag bloggat tidigare, liksom om körsång. Mer att läsa finns bl a här: Aftonbladet (2010): Körsång gör dig hög. Expressen (2013): Sjung ut! Körsång lika hälsosamt som yoga. Anna Starbrink: Kultur som medicin.