Tagg: körsång

Lyssna till den liberala grundtonen

I politiken, precis som i körsången, är det viktigt att finna och hålla grundtonen. I veckans utgåva av NU, det liberala nyhetsmagasinet, skriver jag om vikten av den liberala grundtonen.

Liberalerna är ett idéparti. Liberalismen är vår grundideologi och behöver vara utgångspunkten för all vår politik och kommunikation. Det är en stor utmaning – men också en stor tillgång. I en tid när politik är viktigare och liberalismen mer utmanad än på länge, finns behov av en sammanhängande ideologiskt tydlig berättelse. Då gäller det att vi hittar och håller fast vid en grundton.

När vi finner vår grundton, hör den i bakhuvudet och känner den vibrera i stämbanden, får vi igenkänning och trygghet. Olika sakfrågor får ett samband. Det gör det enklare att övertyga andra. Om detta skriver jag i en krönika i veckans nummer av det liberala nyhetsmagasinet NU.

En vibrerande liberal grundton

NU 25 februari 2016.
NU 25 februari 2016 (klicka för större bild).

För körsångaren krävs grundtonen för att få till ackord och harmoni. Stämmor gör en vacker helhet. Analogin från sång till politik känns inte långsökt.

Precis som i körsången gäller det i politiken att ha koll på både helheten och grundtonen. Det går att göra skarpa skrällar i enskilda frågor – för enfrågerörelser och lobbyister är det ofta hela syftet. Politiker och partier som söker förtroende som medborgarnas representanter behöver dock grundtonen.

Liberalismen är den ton vi alltid måste känna vibrera i huvud och stämband. Kraftfullt eller i bakgrunden. Grundtonen behövs för både kör och publik – för sammanhang, igenkänning och trygghet.

Liberalerna och vår repertoar är mycket mer än grundtonen, ideologin. Tvärtom ägnar vi mest tid och kraft åt sakfrågor – men våra budskap och lösningar måste hänga ihop. Grundtonen ger harmonin, berättelsen.

Grundtonen är svaret på frågan: Varför är du liberal – varför är vi Liberalerna? För mig blir svaret: därför att jag tror på människors frihet och styrka, med gränser i andra människors fri- och rättigheter; men samtidigt att vi blir starka tillsammans och ibland behöver stöd för att kunna rädda eller förverkliga oss själva. Jag är liberal för att jag inte bekymras över människors framgång, utan när människor far illa. Vi behöver skyddsnät, inte glastak.

Vår tillämpning av ideologin ska vara pragmatisk och lösningsinriktad. Få lyssnar på en kör som bara sjunger grundtoner. Det krävs melodier, refränger, ibland rentav en tonartshöjning.

För Liberalerna i vår pågående förnyelse är kärnfrågan. Hur gör vi grundtonen igenkänningsbar för oss själva, och andra?

När jag tryggt kan svara på olika sakfrågor med utgångspunkt i min liberala grundton, då kan jag också övertyga andra om hur det hänger ihop. Starkare försvar (värna Sveriges och Europas frihet), ytterligare ”pappamånad” (allmän välfärd bör inte bidra till ofria könsroller), avskaffad värnskatt (oginheten i en kontraproduktiv skatt) eller miljöregleringar (ingen kan ha rätt att förgifta andras livsmiljö).

Grundtonen blir ännu viktigare när vi vill ge nya svar på gamla eller nya frågor. Då legitimeras även överraskande ställningstaganden; uppseendeväckande nya förslag där grundtonen inte känns igen blir omvänt svåra att försvara

Med vår trygga grundton kan vi gå vidare och övertyga andra om varför de bör ge Liberalerna sitt förtroende. Då kan vi också stämma in i Alliansens fyrstämmighet, där utrymmet för disharmonier måste vara ännu större – och lösas i politiska kompromisser – men där resultatet kan bli mäktigare och mer effektfullt än vi ensamma liberaler kan räkna med att åstadkomma.

Sist som först frågar vi oss om inte hela samhällets grundton numera är liberal. Har Liberalerna blivit överflödiga? För alltfler borde det vara uppenbart att svaret är nej.

Liberalismen är inte självklar. Illiberala, obehagligt skorrande toner hörs allt starkare. Vi måste stärka och hålla i den liberala grundtonen – vi får inte bli överröstade.

Ode till körsången

I dag ägnar jag en dag åt en av de viktigaste sakerna i mitt liv jämte politiken: Körsången. Min kör är både ett kulturellt och ett socialt andningshål. Och körsång liksom kultur i allmänhet är ju bevisat hälsosamt, för kropp och själ.

HÄLSOFRÄMJANDE. För egen del passar körsång bättre än yoga (även om jag prövat det senare också).
HÄLSOFRÄMJANDE. För egen del passar körsång bättre än yoga (även om jag prövat det senare också).

Som många musikälskare kan intyga krävs varken instrumentfärdighet eller notkunskap för att melodier och toner ska ha en viktig plats i ens liv. Det gäller också för utövande – åtminstone i form av körsång. Själv får jag lita till örat och muskelminnet, och kopplingen mellan hörsel, hjärna, andning, kropp och sång hör till det som gör körsång så roligt, utmanande – och nyttigt.

För mig är torsdagskvällarna med kören ett andningshål, och i dag var terminens höjdpunkt: kördagen med en hel lördags repetition, och umgänge. För körsjungandet, där svenskarna är världsledande, är förstås i hög grad en social aktivitet. Vad kan vara mer sammanförande än att låta sina röster förenas till en, i stämman, och till harmoni, i kören? Sedan finns naturligtvis utrymme för många trevliga samtal, över fika och middagar.

Nyttigt ja – en dag med kören är ett slags motionspass, som kräver mycket energi. Men vi får också mycket energi tillbaka, av sången och varandra. Körsång har liknats vid yoga; med min begränsade erfarenhet av meditation är jag fel person att döma men andning och kroppskontrollen står i fokus. Ökat välbefinnande och mindre stress – som kan mätas rent fysiskt – är både omvittnat och belagt.

Körsång, liksom annan kultur som vi tar del av eller allra helst utövar, torde också gynna hjärnans hälsa och utveckling. Kopplingen mellan det fysiska och psykiska, praktik och intellekt, eller kropp och själ om ni så vill.

Sången rustar mig för supervalåret. Men först middag – och en tidig kväll.

Om kulturens betydelse för hälsan har jag bloggat tidigare, liksom om körsång. Mer att läsa finns bl a här: Aftonbladet (2010): Körsång gör dig hög. Expressen (2013): Sjung ut! Körsång lika hälsosamt som yoga. Anna Starbrink: Kultur som medicin.