Etikett: Landskrona

Kunskap & skola, Välfärd

Pengar är inte allt i skolan

Svensk skola och välfärd har bland de största resurserna i världen, och har tillförts mer under Alliansregeringarna. Visst är pengar viktiga – men mer pengar betyder inte automatiskt bäst utbildning, eller vård. Det märks i jämförelser av skolan i olika kommuner.

Alla elever som behöver ska få gå i sommarskola. Därför har Alliansen och Folkpartiet beslutat om statsbidrag till kommunerna, och vi vill införa en skyldighet att erbjuda sommarskola till elever som efter årskurs nio inte uppnått målen, och redan för elever som man ser efter åttan riskerar att inte nå målen i nian. En sådan skyldighet lär behövas; idag skriver SvD om hur olika kommuner använder statsbidraget för sommarskola olika mycket, Allianskommuner i snitt mindre och minsta misstanke att elever inte får det stöd de har rätt till är allvarlig. Men när SvD går vidare i resonemanget av kronor per elev börjar pengaräknandets begränsningar bli tydligare.

Viktigare än exakta summor måste ju vara resultaten. Hur många elever når – eller når inte – kunskapsmålen? Hur många lärare är behöriga, och hur hög lön får de? Har kommunen infört förstelärare och rentav lektorer? Om vi ska tala resurser, hur hög andel (inte kronor) går till undervisning? Och – hur många elever får gå i sommarskola? Eller finns till äventyrs andra lösningar? Det framgår inte i SvD.

En jämförelse av skolresultat utfaller ju till Allians- och Folkpartistyrda kommuners fördel. Likaså i princip alla jämförelser mellan storstäderna Stockholm (Alliansen och Folkpartiet) respektive Göteborg och Malmö (rödgröna och S). Skolan i tidigare mångårigt S-styrda Landskrona har fått en nystart med Folkpartiet vid rodret. I Stockholm satsar vi på undervisning, lärarlöner och skolor och elever i socioekonomiskt mer utsatta områden. Och om vi ska tala ekonomiska resurser…

Sedan 2006 har den svenska välfärden i skola, vård och omsorg tillförts över 40 miljarder mer, netto. I Stockholms län har det Alliansstyrda landstinget under stort inflytande av Folkpartiet ökat sjukvårdens budget med över 40 procent (ojusterat, från 36 till 51 miljarder per år). Och svensk skola är bland de av världens skolsystem med allra störst resurser. Det är rätt att lägga stora och mer resurser på välfärden, och att motbevisa de rödgrönas tröstlösa tjat om besparingar, men det är också viktigt att komma ihåg att pengar är långtifrån allt. Det viktiga är att pengarna – oförändrade och nytillskott – används effektivt.

Intressant i dagens nyhet om sommarskola är jämförelserna med andel elever som når målen, och diskussionen hur stor del av skillnader i skolans resurser som beror på geografiska eller socioekonomiska faktorer. Det mesta av skillnaderna kan dock inte förklaras av sådant; det sägs handla om prioriteringar. Men – kanske handlar det också om styrning och hur pengarna används.

Det är ingen hemlighet att kommunernas ansvar för skolan fortfarande är nytt och ovant i sen kommunala organisationen – eller att Folkpartiet vill förstatliga huvudmannaskapet för skolan. Det är en fråga som väcker mer stöd, t ex inom Kristdemokraterna (Expressen) och som skulle göra att orättvisa skillnader motverkas. Skolledare och lärare kunde få förutsättningar att forma sina skolor. Resurser kunde bli mer jämställda – men framför allt kunde de användas klokare. Alla förtjänar att gå i en skola med rätt fokus: kunskap, undervisning, elever.

Kunskap & skola

Dags för nytt ansvar för skolan

Merparten av svenskarna, i alla partier, vill ge tillbaka ansvaret för skolan till staten. En samlad, statlig styrning vore bra för skolan, eleverna, lärarna och Sverige. Det är dags att på allvar pröva frågan om förstatligad skola.

STÖD FÖR STATLIG SKOLA. Lärarnas riksförbund och Folkpartiet har flertalet av svenskarna med sig. Foto från Folkpartiets landsmöte i fjol: Birgitta Ohlsson.
STÖD FÖR STATLIG SKOLA. Lärarnas riksförbund och Folkpartiet har flertalet av svenskarna med sig. Foto från Folkpartiets landsmöte i fjol: Birgitta Ohlsson.

Skolan har samhällets viktigaste uppdrag – och en av politikens viktigaste uppgifter är att ta ansvar för skolan. Det blir allt mer tydligt att det uppsplittrade ansvaret mellan 290 kommuner med högst olika kompetens och ambitioner inte fungerar. Tiden har kommit att våga tänka om kring huvudmannaskapet för skolan – och låta det återgå till staten.

De senaste åren har varit fyllda av skolreformer vars effekter på kunskapsresultat ännu är svåra att mäta. (Förutom att senaste Pisa-resultaten ifrågasätts utifrån elevernas engagemang i proven, genomfördes de av niondeklassare som gått hela grundskolan under den tidigare läroplanen.) Vi ser dock bl a ett ökande söktryck på lärarutbildningarna. Många är ense om att arbetsro inte bara behövs i klassrummen, utan även för skolan, och de politiska åsiktsskillnaderna har minskat betydligt. Framför allt Socialdemokraterna och Miljöpartiet har accepterat det mesta av Folkpartiets och Alliansens reformer. Som framgår av det förstnämnda partiets artikel på SvD Brännpunkt i dag skiljer sig deras förslag inte mycket från regeringens och Folkpartiets: större resurser till elever och skolor med större behov och utmaningar, fler speciallärare och specialpedagoger, minskad administration genom bl a digitalt rättade nationella prov, ytterligare satsningar på läraryrket… Jan Björklunds karriärtjänster för lärare har också bred politisk uppslutning.

Problemet är att reformerna inte förverkligas fullt ut. Problemet är att lärare och elever inte för rätt och likvärdiga förutsättningar. Problemet är att det spelar alltför stor roll vilken kommun du jobbar eller går i skolan i. Och här saknar både S och stora delar av Alliansen svar.

En hel del kommuner lyckas. Vi ser stigande kunskapsresultat, ökade resurser skolor och elever med störst behov, högre lärarlöner, osv. Det gäller inte minst i Stockholm och även i exempelvis Folkparti-styrda Landskrona. Men alla borde få del av den goda skolpolitiken. Genom att återge staten huvudmannaskapet för skolan, och arbetsgivaransvaret för lärarna, skapas de förutsättningarna. Många viktiga praktiska frågor kan beslutas om lokalt, skolledare och lärare får en större frihet att lösa sitt uppdrag inom styrningens ramar, och styrningen blir tydligare för både offentligt drivna och fristående skolor.

Folkpartiet vill återförstatliga skolan. Det vill också majoriteten av svenskarna, hos alla partiers väljare, och den överväldigande majoriteten av lärarna, som LR:s ordförande skriver på dagens DN debatt. En utredning har redan granskat kommunaliseringens följder. Efter valet är det dags att utreda framtiden.

Kunskap & skola, Liberalerna & andra

Skilda skolvärldar i Sveriges storstäder

Barngrupperna i Stockholms förskolor fortsätter att krympa. Skolområdet är ett av exemplen på hur Stockholm med Folkpartiet och Alliansen står sig väl jämfört med S-styrda Malmö och Göteborg.

FLER I STOCKHOLM. Förskolan Solviksängen i Bromma är en av det ökande antalet förskolor i Stockholm.
FLER I STOCKHOLM. Förskolan Solviksängen i Bromma är en av det ökande antalet förskolor i Stockholm. Bild från Wikimedia/Bysmon.

Den som undrar över hur ett rödgrönt styre kunde se ut i Sverige och Stockholm kan betrakta Göteborg och Malmö. På riksnivå råder rödgrönt dunkel och mörkläggning, men den kommunalpolitiska verkligheten kan vara väldigt avslöjande. För Stockholms del är det förstås relevant att betrakta våra andra två storstadskommuner, men det är intressant även ur riksperspektiv. När få svar ges om det rödgröna ”regeringsalternativet”, är storstäderna med 300 000 respektive en halv miljon invånare, med den mångsidiga kommunala verksamheten, metropolernas komplexa utmaningar, resurser och internationella nätverk, sannolikt de mest relevanta studieobjekten.

Den politiska sammanhållningen och de ekonomiska resultaten har det varit si och så med. Förra mandatperioden sprack den rödgröna koalitionen i Göteborg då Vänsterpartiet hoppade av (GT)

Sakpolitiskt står skolan i fokus i rikspolitiken och för en folkpartist. Och där står sig Stockholm mycket starkt. Inte minst i jämförelse med Göteborg och Malmö.

Det gäller såväl skolresultat (Stockholmsbloggen) som i resurser och fördelning efter skolors socioekonomiska utmaningar och elevers olika behov sett till familjers utbildningsbakgrund, förankring i arbetslivet m m (Lotta Edholm). (För den som vill se en riktig liberal framgångshistoria kan man vända sig till Landskrona, förvisso mycket mindre men med socioekonomiska utmaningar och skolresultat som behövde vändas – och har vänts med Folkpartiet vid makten).

Förskolan är kommunalt en lika stor fråga som skolan. En stor diskussion i Stockholm och hela Sverige gäller förskolegruppernas storlek (sedan behöver vi också jobba med kvaliteten och t ex fler utbildade pedagoger). Även här är det relevant att jämföra våra tre storstäder. Jag minns själv från min tid i Göteborg den eviga frågan om för få förskoleplatser, och problemet verkar inte ha blivit mindre sedan jag flyttade från stan.

Medan Stockholm sedan 2006 har minskat barngruppernas storlek, från 16,6 till 14,8 barn per grupp, har både Göteborg och Malmö ökat sina från 17,1 till 17,6 (Lotta Edholm, Folkpartiet i Stadshuset). Det verkar finnas en enhetlighet i det S-styrda, rödgröna misslyckandet…

Kunskap & skola

Fler förstelärare på rätt plats

En bra skola är det viktigaste för att ge alla människor mer likvärdiga livsvillkor, och lärarna är det viktigaste för en bra skola. Fler förstelärare på skolor i s k utsatta förorter är en helt riktig prioritering. Studierna har störst betydelse för dem som har det svårast i skolan: utbildning bryter utanförskap.

FÖRVÄNTANSFULLT LEDARSKAP. Lärare måste vara ledare i klassrummen - och själva få stöd av goda ledare i skolledning, och politik.
RÄTT FOKUS. Fler förstelärare är viktigt för hela skolan – och framför allt för elever med störst behov och skolor i utanförskapsområden.

Skolans betydelse för jämlikhet och trygghet kan inte nog understrykas. Det är med en god utbildning som människor har störst chanser att förändra sina livsvillkor. Omvänt är dåliga skolresultat, eller rentav en avbruten skolgång, den största riskfaktorn för att det ska gå illa i livet. Därför måste vi fortsätta satsa på en skola för kunskap, med fokus på undervisning och arbetsro, med bra förutsättningar för lärare och skolledningar, och med resurser på rätt ställe.

Att satsa på fler förstelärare i skolor i s k utsatta förorter är därför rätt prioritering av flera skäl. Bra lärare är det enskilt viktigaste för att lyfta skolan, och det är allra viktigast i utanförskapsområden. Utbildning bryter utanförskap.

Svensk skola har i internationellt perspektiv gott om resurser, men de måste användas rätt. Pengarna i skolan måste i högre grad användas till undervisning. Lärare måste få bättre löner och arbetsvillkor. Och en högre andel av resurserna måste gå till elever och skolor med särskilda problem och utmaningar. Det handlar om stöd till elever på individnivå, oavsett var de bor, och det handlar om skolor i utanförskapsområden – där utbildningsnivåerna och inkomsterna är lägre, och arbetslösheten högre. Det är tuffa förutsättningar, men de behöver inte gå i arv.

Folkpartiets och Alliansregeringens skolreformer har redan inneburit steg på rätt väg. Återupprättandet och utökningen av speciallärare och specialpedagoger är angelägen för att kunna ge individuella elever rätt stöd. Ökade krav på skolhälsovård, skolpsykologer och skolbibliotek gör också att skolan enklare klarar sitt kunskapsuppdrag. Fler förstelärare i skolorna i utanförskapsområden är en logisk fortsättning och riktig prioritering. Förstelärarnas uppgift är att utveckla pedagogiken och inspirera sina kollegor. Karriärtjänsterna med lektorer och förstelärare innebär att välbehövligt lyft för läraryrket, och ett välkommet lönelyft på 5-10 000 kronor för de lärare som omfattas, men framför allt förstås i förlängningen ett lyft för skolan och eleverna.  Och det lyftet behövs bäst där de nu ska bli flest, i utsatta områden t ex i Rinkeby och Tensta i Stockholm och i Ronna i Södertälje.

175 förstelärare extra på 40 skolor kan låta som en liten satsning – men den är strategisk. Det är i utanförskapsområdena som utmaningarna är störst. Men så länge skolan är ett kommunalt ansvar kan regeringen och en liberal utbildningsminister aldrig göra allt det som behövs.

En bra skola är beroende av engagerade lokala politiker – som inte detaljstyr ger sina skolor, rektorer och lärare rätt förutsättningar. I Stockholm satsar vi t ex på karriärtjänster, lärarlöner och större resurser utifrån socioekonomiska faktorer. Andra enskilda kommuner, ofta med folkpartister som ansvariga som Landskrona, är också framgångsrika och har bibehållit goda eller vänt dåliga skolresultat. Omvänt har inte minst socialdemokratiskt styrda kommuner, som Sveriges andra stad Göteborg, en tristare utveckling.

Svenska elever borde inte behöva vara beroende av att ha folkpartister som ordförande för utbildningsnämnden. En bra skola har störst betydelse för de elever som har det svårast i skolan och elever borde ha likvärdiga villkor och chanser över hela landet. I väntan på att Jan Björklund får förstatliga skolan ska vi dock göra det bästa av situationen, med hjälp av reformer som förstelärare.

SR: Lönelyft ska rädda utsatta skolor, SvD/TT: Extra förstelärare i utsatta områden. Lotta Edholm på Stockholmsbloggen: Fler förstelärare i Tensta och Rinkeby.

Dessa skolor berörs i Stockholms stad (läs mer från Lotta Edholm om hur satsningen på extra förstelärare berör Stockholm):
Akalla grundskola
Hjulstaskolan
Rinkebyskolan
Askebyskolan
Husbygårdsskolan
Knutbyskolan
Kvarnbyskolan
Kvarnbackskolan
Oxhagsskolan
Ärvingeskolan

Kunskap & skola

Förstatliga skolan

Den svenska skolan måste bli bättre. Bättre på att rusta eleverna med kunskap. Bättre på att ge eleverna arbetsro. Och bättre på att ge lärarna en bra arbetsmiljö och löneutveckling. Kommunerna har misslyckats på flera punkter. Eftersom alla elever inte har chansen att gå i skolan i en Folkparti-kommun är det nu dags att åter ge staten huvudansvaret för den svenska skolan

STÖD FÖR STATLIG SKOLA. Lärarnas riksförbund drev kampanj på Folkpartiets landsmöte - fast både folkpartisterna och folket är redan övertygade. Foto: Birgitta Ohlsson.
STÖD FÖR STATLIG SKOLA. Lärarnas riksförbund drev kampanj på Folkpartiets landsmöte – fast både folkpartisterna och folket är redan övertygade. Foto: Birgitta Ohlsson.

Flera viktiga skolreformer har sjösatts av Folkpartiet i Alliansregeringen, de flesta trädde i kraft för bara några år sedan och kommer nu börja ge effekt. Det handlar t.ex. om bättre villkor för lärarna med karriärtjänster som förstelärare och lektor; bra lärare är det absolut viktigaste för en bra skola.

Flera viktiga reformer har ökat det statliga inflytandet över skolan, och likställigheten över landet; det gäller t.ex. den nya skollagen som bl.a. kräver tillgång till skolbibliotek, nya läroplaner med tydligare kunskapskrav och den statliga skolinspektionen. Men flera viktiga reformer hindras av att ansvaret för skolan inte ligger på staten – utan på kommunerna.

En av de viktiga reformer som hejdas är just karriärtjänsterna för lärare. En av fyra tjänster är inte ens tillsatta (SvD). Som regeringens utredare Leif Lewin visar i dag, har kommunerna misslyckats med skolan på flera punkter, inte minst kring resursfördelning och lärarnas stöd och status (DN Debatt, regeringen.se). Det är därför inte konstigt att en majoritet av svenskarna liksom Folkpartiet vill förstatliga skolan. Eller att en majoritet av lärarna har samma åsikt (SVT).

De dåliga resultaten i PISA-studierna visar på utmaningarna för svensk skola. Även om resultaten till stor del bygger på politiken från de socialdemokratiska regeringsåren, så måste mycket göras. Framför allt handlar det om att ge skolan, lärarna och eleverna förutsättningar – och arbetsro. Det är viktigast för de elever som har störst behov av en bra skola – för dem som har sämre stöd hemifrån.

Skillnaderna mellan svenska kommuners skolresultat är ett problem. Men skillnaderna visar också att mycket kan göras, och att man med rätt politik och upplägg kan ge just de förutsättningar som skolor, lärare och elever behöver. Det är förutsättningar som alla elever borde ha rätt till!

I Stockholm och andra kommuner där Folkpartiet har inflytande, går det ofta bättre för skolan. Dagens Samhälle har visat att 80 procent av de 50 bästa skolkommunerna styrs av Alliansen, medan 76 procent av de 50 sämsta skolkommunerna styrs av S eller V (se också bilder nedan). Och i Allianskommuner är det förstås ofta Folkpartiet som har ansvaret för skolan. I Stockholm är Lotta Edholm (FP) skolborgarråd sedan 2006. Här har skolan större resurser som också fördelas utifrån socioekonomiska faktorer – mer till skolor och elever med tuffare utmaningar. Lärare får högre löner, och möjlighet att göra karriär som förstelärare eller lektorer. Och kunskapsresultaten blir också högre.

I Landskrona är Torkild Strandberg (FP) ordförande i kommunstyrelsen, och Lisa Flinth (FP) ordförande i utbildningsnämnden. Där har man lyckats förbättra skolresultaten rejält. I Huddinge är Malin Danielsson (FP) kommunalråd med ansvar för skolan. Där har man avskaffat alla kommunala mål och använder sig av de nationella; man bygger sin pedagogiska plattform på forskning; och 1 000 fler elever är godkända i dag än de hade varit med resultaten då Socialdemokraterna styrde Huddinge.

Statligskola_665x320_aI en skola med statligt ansvar för allt som har med undervisningen att göra, skulle kommunerna fortfarande ansvara för praktiska frågor, som ofta kan ha stor lokal betydelse, som lokaler och skolmat. Friskolorna skulle förstås finnas kvar – vi värnar elevers och föräldrars valfrihet – men även för friskolor och friskoleelever skulle det bli rakare rör med en statlig huvudman, istället för 290 kommunala med olika resursfördelningssystem.

Alla Sveriges elever borde få känna effekten av en bra skolpolitik. Kommunaliseringen av skolan i slutet av 80-talet var ett misslyckande. Kommunerna hade ingen tradition och vana av att ansvara för skolor. Därför vill Folkpartiet ge tillbaka ansvaret för skolan till staten!

SKOLSKILLNADER. De flesta av de bästa skolkommunerna styrs av Alliansen och Folkpartiet, enligt Dagens Samhälle. Bild från dagenssamhalle.se
SKOLSKILLNADER. De flesta av de bästa skolkommunerna styrs av Alliansen och Folkpartiet, enligt Dagens Samhälle. Bild från dagenssamhalle.se
OLIKA RESULTAT. Skillnaderna mellan Allianskommuner och S- och V-styren är genomgående i Dagens Samhälles redovisning.
OLIKA RESULTAT. Skillnaderna mellan Allianskommuner och S- och V-styren är genomgående i Dagens Samhälles redovisning.

Miljöpartiet föreslår istället ”samarbetsavtal” mellan staten och de kommuner/skolhuvudmän som önskar; jag frågar mig hur det ska säkra kvalitet och likvärdighet, eller komma runt det faktum att kommunerna har misslyckats med skolan (SvD Brännpunkt).

SR: ”Kommunaliseringen blev ett misslyckande”. SvD/TT: ”Skolans kommunalisering misslyckades”. LT/TT. GP/TT. SR: ”Lärarna var inte med på båten”. SvD: Utredare: Därför misslyckades kommunaliseringen av skolan. DN: FP-ledaren skyller på S och M.

Bloggar: Lotta Edholm (även på Stockholmsbloggen), Hans Åberg, Folkpartiet Sundbyberg, Folkpartiet Tyresö, Anna Lundberg, Nicholas Nikander, Helene Odenjung, Jesper Svensson, Per Altenberg, Christer Sörliden.

Kunskap & skola

Skolresultat går att påverka – FP-exemplet Landskrona

Svensk skola har många utmaningar – men situationen är ingalunda nattsvart. Det finns gott om goda förebilder och framgångsexempel. Ett sådant är Landskrona, där Folkpartiets skolpolitik förverkligas.

Dammhagsskolan. Bild från landskrona.se
Dammhagsskolan. Bild från landskrona.se

Förra veckans PISA-resultat har satt skolfrågorna ännu mer i fokus, men en ensidig mörk bild är inte rättvisande för svensk skola. Reformerna som beslutats och genomförts av Folkpartiet och Alliansregeringen pekar framåt, och på lokal nivå kan man göra mycket – redan innan det åter-förstatligande av ansvaret för skolan som Folkpartiet också hoppas genomföra. I dagens SvD beskrivs Landskronas framgångar närmare av kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg (FP).

Landskronas framsteg är imponerande: ”Från 2009 till 2013, har betygen i årskurs 9 ökat med 15 %, från meritvärde 178 till årets 206. 2013 ökade andelen elever som uppnådde kunskapskraven i åk 6 i de nationella proven i svenska, från 58 % (2012) till 88 %. I år steg vi 119 placeringar i Lärarförbundets ranking över bästa skolkommuner.” Och detta i en kommun som inte har de enklaste sociala och ekonomiska förutsättningarna.

Den stora utmaningen är ju nämligen en likvärdig skola, som håller ihop och ger kunskap åt alla elever. De vars kunskaper halkar efter är framför allt eleverna med sämre förutsättningar i bagaget. Att vi har fått många elever som själva, eller vars familjer, inte har så lång bakgrund i Sverige, är en extra utmaning.

Vad är då ”lösningen”? Kunskapsfokus, uppföljning, bra lärare och bra rektorer. Och att denna prioritering märks från högsta ort.

I skoldebatten bloggar i dag Martin Skjöldebrand, om ett mindre dramatisk perspektiv på PISA, Anna Lundberg med perspektiv från Hallstahammar, och Christer Sörliden från Skåne med perspektiv från såväl Helsingborg som Landskrona, Sivert Aronsson.