Tagg: lektorer

Högre lärarlöner – och höga förväntningar på eleverna

Det är inte pengarna eller klasstorleken som främst kan lyfta svensk skola. Det är lärarna och eleverna. Rätt förutsättningar för lärarna och rätt förväntningar på eleverna är den internationella skolexpertens råd till Sverige. Det går väl i linje med den långsiktiga skolpolitiken.

FÅR RÅD OCH RÅG I RYGGEN. OECD:s skolexperts råd  går väl i linje med Jan Björklunds skolagenda: Rätt förutsättningar för lärarna och rätt förväntningar på eleverna.
FÅR RÅD OCH RÅG I RYGGEN. OECD:s skolexperts råd går väl i linje med Jan Björklunds skolagenda: Rätt förutsättningar för lärarna och rätt förväntningar på eleverna.

Skola och utbildning är förstås alltid viktiga framtidsfrågor. I år lär skolan dessutom tävla om att vara bland de allra viktigaste valfrågorna. Det nedslående resultatet av Pisa-studien i november bidrog till att än mer sätta utbildningspolitiken i centrum för debatten. Pisa satte också fokus på de viktigaste aspekterna av skolans uppdrag: Att förmedla kunskap till eleverna, och garantera arbetsro för både elever och lärare. Som många har påpekat och som också Leif Lewin visade i sin utredning om kommunaliseringens effekter (DN Debatt) har styrningen av skolan och stödet till lärarna fallerat på flera sätt, och betyget på tidigare regeringars skolpolitik får anses lågt.

Lärarna har förstås nyckelrollen för att skapa en bra skola. Det har jag och många med mig sagt och skrivit tidigare, och det bekräftas av OECD:s skolexpert och Pisa-ansvarige Andreas Schleicher i dennes råd till Sverige i dag. Att satsa på lärarna är viktigare än t.ex. mindre klasser. Det handlar om lärarlöner och om karriärmöjligheter. Och just högre löner och karriärvägar är det som Folkpartiet och regeringen nu satsar på, med förstelärare och lektorer som har större ansvar för pedagogisk utveckling och akademisk koppling.

När svenskarna i en ny undersökning har tillfrågats om vad som är viktigast för skolan hamnar mindre skolklasser överst på önskelistan. Om man ska satsa på det, eller på fler lärare i varje klass, är något som bör vara upp till professionen och varje skolas egen bedömning. Svenskarna sätter dock tydligt lärarnas villkor och förutsättningar att göra ett gott arbete högt bland sina prioriteringar – mer tid för undervisning och planering, fler specialpedagoger, höjda lärarlöner och befogenheter att skapa arbetsro i klassrummen får t ex stort stöd i samma undersökning (DN).

Ur elevperspektiv är OECD:s viktigaste rekommendation att ha rätt, och höga, förväntningar på eleverna. Som det uttrycks i Folkparti-termer: Att ställa krav i skolan är att bry sig. Förväntningar ska givetvis utgå från varje elevs förutsättningar, talanger och svårigheter och är något i grunden positivt. Det handlar om att förmedla en tydlig känsla av att vi vet att du kan anstränga dig och uppnå målen, och att du får stöd att göra det utifrån dina behov.

Stödet till eleverna handlar också om att de får den undervisning de har rätt till – något som långtifrån alltid verkar vara fallet i dagens skola. Detta problem har uppmärksammats och adresserats av min liberala Kungsholmsvän Charlotta Schenholm, vars förslag om undervisningsgaranti har blivit Folkpartipolitik (Stockholmsbloggen).

De internationella rekommendationerna utgår från vad som lyckas i andra skolsystem, och tycks alltså passa väl in i den förda skolpolitiken. Det gäller nu att ha en långsiktighet, att hålla fast vid de viktiga reformer som har beslutats, modifiera dem så som krävs (med t ex minskad administrativ börda för lärarna) och sträva efter arbetsro och kontinuitet för både lärare och elever. Mer resurser är inte det viktigaste; Sverige är redan i världstoppen i resurser till skolan – men symtomatiskt nog inte i lärarlöner.

Folkpartiets krav om statligt ansvar för skolan då? Ja, det är fortfarande i högsta grad aktuellt. Det handlar just om att implementera de långsiktiga reformerna, om t ex lärarnas karriärmöjligheter och skolresultatens uppföljning. Det är en omorganisation som inte skulle belasta lärare och elever i klassrummen – men däremot i högsta grad påverka deras förutsättningar.

SR: Så ska Sverige förbättra skolan. SVT: Satsa på lärarna. DN: OECD: Låga lärarlöner i Sverige. Läs hela rapporten ”Resources, policies and practices in Sweden’s schooling system” som pdf via regeringens hemsida. Lotta Edholm: Skickliga lärare lyfter skolan. Jan Björklund: Stöd för regeringens skolpolitik. Martin Skjöldebrand: PISA, OECD s analys. Anna Lundberg: Lärarna en nyckel till framgång. Sivert Aronsson reflekterar över utbildning och marginaleffekter: Skogstokigt av MP.

Jag minns mina lärare med värme och tacksamhet

Bra lärare är det viktigaste för en bra skola. Det kan nog alla enas om – särskilt om vi tänker tillbaka på våra egna skolår och lärarerfarenheter.

Lärare är viktiga i alla länder. Bild från US Census Bureau.
Lärare är viktiga i alla länder. Bild från US Census Bureau.

Alla har vi våra minnen från skoltiden, goda och dåliga. Och alla minns vi väl våra lärare: de bra, och de mindre bra. Med åren känner jag hur det är de goda lärarerfarenheterna som finns kvar, och rentav växer.

När utbildningsministern Jan Björklund i sitt jultal som Folkpartiets partiledare lyfter fram lärarna förvånar det föga. Folkpartiets och Alliansregeringens skolreformer har handlat mycket om att stärka lärarnas ställning, höja läraryrkets status, göra det mer attraktivt att utbilda sig till och arbeta som lärare… Allt har inte landat perfekt – lärarlegitimationernas införande har varit en plågsam historia men det gör det förstås inte mindre riktigt att lyfta fram och kvalitetssäkra lärarnas utbildning och meriter, och därmed kvalitetssäkra elevernas utbildning.

Den nya lärarutbildningen kommer att få stor betydelse för framtida generationer lärare. Karriärtjänsterna, som ger pedagogisk utvecklingsansvar och koppling till den akademiska världen för förstelärare och lektorer, betyder mycket redan i dag för lärares möjligheter och vilja att stanna och utvecklas i yrket. Kunde vi bara ge lärarna  tydligare arbetsgivare, genom ett återförstatligande, skulle dessa reformer och andra åtgärder lättare implementeras och få effekt.

Betydelsen av bra lärare kan inte nog betonas. Det är lärarna som ger förutsättningar för att lusten att lära består och växer. Det är lärarna som ger trygghet i skolvardagen, som har den pedagogiska kompetensen att förmedla både kunskap, och kunskapens betydelse. Det är lärare som har förväntningar och ställer krav på barn och ungdomar som ska bli vuxna. Det är lärarna som för vidare vår bildningstradition och knyter ihop det förflutna och framtiden. Det är lärare som skapar skolan där alla barn oavsett förutsättningar får chanser att lyckas.

Jan Björklund minns Margareta, Birgitta och Maj-Lis. Jag minns Lena, Rune, Karin och Staffan; Elisabet, Lennart, Peter, Håkan, Anita, Inga-Lill, Annika och Siv; Helena, Yvonne, Eva, Per, Inga-Britt, Jan, Maria, Ewa och alla er andra. Jag minns er med värme och tacksamhet. Och det vet jag att många andra också gör. Tack. Och god jul!

Läs vad jag skrivit om lärare. LG Wallmark krönicerar om lärarnas betydelse, för honom och i allmänhet, på Stockholmsbloggen.

Reflektioner om PISA

Svenska niondeklassares sjunkande resultat i PISA-undersökningen är en mycket allvarlig signal. Orsakerna går att finna långt tillbaka. Många förändringar som kan vända utvecklingen är redan på plats. Nu behövs arbetsro.

PISA-undersökningarna har inte varit någon rolig läsning för svenskar de senaste åren. Årets redovisning – som utgår från test som gjordes 2009 – innebär ingen ljusning, tvärtom. (Om Pisa i SvD, Nattsvart chock för svenska skolan; i DN: Sverige sämst i klassen, Björklund: Det är allvarligt; och från Jan Björklund: Spiken i kistan för gamla skolpolitiken.)

Bild från Folkpartiet i Stockholm via Facebook.
Bild från Folkpartiet i Stockholm via Facebook.

Vad beror problemen på? De har i varje fall inte uppstått de senaste åren. En partipolitisk vinkling blir mycket tydlig i bilden till höger: De elever som gjorde PISA-testen 2012 hade gått sina nio år i grundskolan enligt det gamla systemet. Först några år senare genomfördes flera av Alliansens viktigaste reformer kring bl.a. betyg och nationella prov.

Andra mycket viktiga reformer handlar om lärarna: Lärarutbildningen har gjorts om och karriärtjänster har inrättats för förstelärare och lektorer. Tillräckligt många och bra lärare är det absolut viktigaste för att vända den svenska skolan. Där behöver mer göras för att få fler att vilja bli, och stanna kvar som, lärare.

Vi folkpartister ska dock inte lägga vårt krut på att skylla ifrån oss. Den utbildningspolitik som Jan Björklund har fört fram i många år har nu i stort sett accepterats brett över det partipolitiska fältet. När vi arbetar framåt ska vi göra det med utgångspunkt i våra reformer, och med öppenhet för de justeringar som behövs. Den partipolitiska enigheten i friskolekommittén och samsynen med lärarfacken och arbetsgivarna är lovande.

Efter alla reformer behöver skolan dock först och främst arbetsro och inte kortsiktiga, panikartade förslag, som ett antal folkpartister skriver i Dagens Samhälle. Det tar tid att vända utvecklingen. Sex år, talar man om i internationella PISA-sammanhang – utifrån de reformer som trädde i kraft runt 2011 blickar vi i så fall mot slutet av detta årtionde innan vi kan se effekter.

En reform som dock återstår är att förstatliga skolan. Där står Folkpartiet tillsammans med Lärarnas Riksförbund (som också debatterar i Dagens Samhälle) ganska ensamma – men fler röster börjar höjas. Om fler vinner insikt om behovet av likställdhet och uppgradering av skolans och lärarnas status, så kan PISA-chocken ha gett något bra.

Bland andra Hans Åberg, Lotta Edholm, Johan Pehrson, Per Altenberg bloggar.

Ett skolval

Ju närmare valet kommer, desto tydligare blir det att skola, utbildning och forskning kommer att bli en av de stora valfrågorna. Det är förstås en stor möjlighet för Folkpartiet, som så länge och envetet arbetat för att reformera svensk skola, och för partiledaren och utbildningsministern Jan Björklund. Att ha lett utbildningspolitiken under sju, snart åtta, regeringsår medför naturligtvis ett stort ansvar som ska tas på allvar. Samtidigt har vi liberaler en oerhört stark plattform – den som vill debattera skolpolitik måste utgå från Folkpartiet och Jan Björklund.

De skolpolitiska reformerna måste nu fullföljas, även om det tar tid att få effekt på vissa. Alla reformer är heller inte huggna i sten. En god politiker vet att kunna ändra sig, när verkligheten förändras, eller förslag inte får de effekter man förutsett. Ingen har det skolpolitiska facit – men att reformer har behövts, är uppenbart. Få eller inga debattörer talar heller om en återgång till det som gällde före maktskiftet.

Lärarna är nyckeln till en framgångsrik skola. Det handlar om att ge dagens lärare goda förutsättningar att bedriva sitt arbete, och att utvecklas i sitt yrke. Och det handlar om att locka, utbilda, rekrytera och behålla framtidens lärare.

Folkpartiet och Jan Björklund har under året gått till skolpolitisk offensiv. Samtidigt som Socialdemokraterna och Miljöpartiet båda vill göra den skolpolitiska arenan till sin, och samtidigt som övriga Allianspartier gör skolpolitiska utspel, har utbildningsministern visat att han har kvar initiativkraften. Den administrativa bördan för lärarna ska minskas. Enighet har nåtts med lärarförbunden och arbetsgivarna i kommuner och friskolor om en reforminriktning för att lyfta läraryrket och rädda den svenska skolan (DN Debatt). Friskolekommittén signalerade ett brett partipolitiskt stöd för att värna friskolorna och valfriheten – men minimera risken för avarter. Yrkesutbildningarna ska ses över i dialog med arbetsgivarna. Och så vidare.

I sitt sommartal fortsatte Jan Björklund sin skolpolitiska offensiv. Vi liberaler ger inte upp om kravet att åter ge staten ansvaret för skolan – för att säkra en likvärdighet och en tydligare och bättre arbetsgivare för lärarna. Vi vill gå vidare med att lyfta läraryrket, karriärvägen: fler förstelärare och lektorer ska göra det möjligt att utvecklas, fördjupa sin kompetens, ta en ledarroll utan att bli administratör, och samtidigt få lön därefter. Och vi vill fortsätta med fler lärlingsjobb som är en framgångsfaktor för att få in unga på arbetsmarknaden (i bl.a. Tyskland, som SvD:s reportage visade häromdagen). (DN, SvD, SVT; ta del av talet hos Folkpartiet.)

Folkpartiets skolpolitik fortsätter framåt. Vi ska fullfölja reforminriktningen – samtidigt som vi slipar av det som blivit kantigt och inte fungerar. Och samtidigt som vi förnyar och breddar anslaget i skolpolitiken. Vi ska tala ännu mer om kunskapsskolans betydelse för elever som har tuffare förutsättningar. Om betydelsen av bra skolbibliotek, skolmat och skolhälsovård, jämte undervisning och uppföljning.

Skolan, lärarna och eleverna behöver arbetsro. Förändringar ska genomföras med varsamhet. Men skolan måste fortsätta utvecklas och förändras för att ge dagens och framtidens barn och ungdomar den goda start på ett kunskapssökande yrkesliv som de – och Sverige – behöver.

En bättre lärarkarriär – lektor, inte bara rektor

Få reformer är så välmotiverade – och mottas så väl – som Jan Björklunds karriärvägar för Sveriges lärare. Att man  ska kunna utvecklas och göra karriär utan att i praktiken lämna läraryrket är oerhört angeläget. Återinförande av lektorer har länge stått på den liberala utbildningspolitiska agendan. Nu är det äntligen på väg att genomföras.

Rent praktiskt införs två nya slags lärartjänster, förstelärare och lektor. Staten bidrar med medel så att kommunerna kan höja deras löner. Både titel och pengar är viktiga. (Jag bloggade om detta i höstas.)

Lektors- och förstelärartjänsterna kommer innebära en större koppling mellan akademi och skolväsende – ett högre kunskapsinnehåll och en forskningskoppling i skolan. Det kommer att möjliggöra mer arbete med utveckling av undervisningen. Och det höjer statusen för läraryrket.

Duktiga, ambitiösa unga människor kommer inte längre behöva tveka inför en framtid i läraryrket på grund av begränsade karriärmöjligheter. Den som vill göra karriär kommer inte, som det nu de facto är, vara hänvisad till att bli skolledare och administratör.

Inte konstigt att båda lärarfacken och de flesta andra jublar.

SVT, Regeringskansliet, Jan Björklunds nyhetsbrev. Anna Lundberg bloggar.