Tagg: monument

Ge rösträttskvinnorna ett rejält monument

Hundra år efter den allmänna rösträttens triumf är det dags att ge rösträttskvinnornas ledare ett rejält monument, centralt i Stockholm. Det föreslår vi liberaler i en motion till kommunfullmäktige.

Staden är full av monument och statyer över framstående män. Det speglar en historisk verklighet som vi inte kan korrigera i efterhand. Vad vi kan göra är att lyfta fram historiens viktiga kvinnor på ett tydligare sätt. Några som verkligen förtjänar att uppmärksammas är de kvinnor som slogs för rösträtten, en kamp som för hundra år sedan slutligen ledde till framgång. Ett monument över rösträttskvinnornas ledare vore också ett monument över den svenska demokratin, vilket vore välmotiverat och välbehövligt. Hundra år efter demokratins triumf är det tydligt att demokratin måste vinnas på nytt, i generation efter generation.

Tillsammans med vårt borgarråd lotta Edholm och mina kollegor i kulturnämnden Hanna Gerdes och Anne-Lie Elfvén kommer jag lägga en motion i kommunfullmäktige. DN skriver om vårt initiativ i dag. Se hela motionstexten nedan!

Hur ett monument utformas är inget vi politiskt kan eller ska detaljstyra. Men jag hoppas på något som föreställer och firar individerna – så som manliga ledare fått ta plats i staden i alla tider.

Selma Lagerlöf, liberal rösträttskämpe

Selma Lagerlöf var inte bara succéfördattare och Nobelpristagare utan också liberal politiker och ledande i kampen för kvinnlig rösträtt. En annan frontfigur var liberalen, utbildningspionjären och grundaren av svenska Hem, Anna Whitlock, förebilden för SVT:s Fröken Friman.

Hedra rösträttskvinnorna monumentalt

2018 är ett märkesår för den svenska demokratin. För att uppmärksamma den allmänna rösträtten och hedra den kvinnliga rösträttens förkämpar, bör Stockholms stad verka för ett monument över rösträttsrörelsens ledare.

För hundra år sedan togs då de viktiga besluten som förverkliga demokratin i Sverige. Principen blev äntligen en människa, en röst – inte bara en man, en röst. Efter parlamentarismens genombrott 1917, då högern och kungamakten fick vika för folkviljan, genomfördes en demokratisk omvälvning. Sverige valde reformernas, inte revolutionens, väg. Det är på den grunden vår demokrati än i dag vilar.

Demokratin kan inte tas för given, stödet för rättsstat och folkstyre måste vinnas på nytt i varje generation. Det handlar både om att uppmärksamma historien, och att diskutera dagens viktiga utmaningar. Vi liberaler har tidigare väckt förslag om ett demokratimuseum i Stockholm, lämnat förslag på potentiell lokalisering i Börshuset, samt avsatt 5 miljoner kronor i vårt budgetalternativ för stadens initiala medverkan till tillkomsten av ett sådant demokratiforum. Men demokratins historia bör få ta större plats även i stadsrummet – i form av de ledande kvinnor som tog den mångåriga striden för demokratin, ofta och till en början i kraftig motvind och bristfälligt stöd även från många av sina manliga demokratiskt sinnade meningsfränder. Gestalter som högerkvinnan Lydia Wahlström, socialdemokrater som Anna Lindhagen och framför allt liberaler som Elin Wägner, Kerstin Hesselgren, Emilia Broomé och Selma Lagerlöf, är värda en senkommen monumental hyllning på central plats i staden.

En demokratisk fråga är också hur historien skildras och vilka gestalter och förebilder som får ta plats i det offentliga rummet. Det är ett ofta påpekat faktum att Stockholm liksom andra städer domineras av manliga historiska figurer, kungliga ryttarstatyer, manliga författare och konstnärssnillen arbetarrörelsens (manliga) ledare. Det är en dominans som också återspeglar en historisk manlig dominans, såväl bland verklighetens aktörer som i verklighetsskildringen. Det är emellertid också ett faktum att kvinnliga ledande gestalter har fått mindre framträdande plats i stadsmiljön. När man i modernare tid har uppmärksammat historiskt viktiga kvinnor, har det ofta också skett i mer moderna konstnärliga former. De figurativt avbildade figurerna är alltjämt i övervägande utsträckning därför män.

Historien kan och ska inte läggas till rätta. Men genom att bygga vidare på de historiska avtrycken i vår stad, kan vi komplettera bilden. Hundraårsminnet av demokratins triumf och Stockholms centrala plats för rösträttsrörelsen ger en passande inramning i tid och rum.

Ett monument över rösträttens ledande kvinnor bör förverkligas på central plats i Stockholm. Lämpliga platser kunde vara nya Slussen, i City/vid Centralstationen i sambaned med pågående och förestående ombyggnader, eller vid Stadion (där man i dåvarande Idrottsparkens tennispaviljong höll det stora rösträttsmötet 1909).

Samarbete kring monumentet kan sökas med Riksdag och statsmakter men staden bör ta på sig en ledande roll.

Vi yrkar
att       Stockholms stad verkar, anordnar plats och avsätter medel för skapandet av ett monument över rösträttsrörelsens kvinnor

 

Rasmus Jonlund

Lotta Edholm

Hanna Gerdes

Anne-Lie Elfvén