Etikett: Nacka

Kungsholmen, Stockholm, Trafik

Mer spår också för Kungsholmen

Att tunnelbanan ska byggas ut med nya och förlängda linjer är viktigt också för Kungsholmen. Våra spårförbindelser förbättras och vi gynnas när Stockholm kan växa. Men vi behöver också egna bättre spårförbindelser – närmast spårväg på linje 4.

Utbyggnaden av tunnelbanan har varit efterlängtad (DN Debatt). Det är trångt snart sagt överallt i kollektivtrafiken. Det märks inte minst på Kungsholmen, med många både boende och arbetsplatser, och med en av länets största knutpunkter i Fridhemsplan. Tunnelbana Odenplan-Solna (via Hagastaden till Arenastaden), Kungsträdgården-Sofia-Nacka och Kungsträdgården-Sofia-Gullmarsplan, samt Akalla-Barkarby kommer också att avlasta andra delar av kollektivtrafiken. Det blir nya förbindelser, nya knutpunkter och platser att byta på.

För Kungsholmen kommer förbindelserna förbättras markant i båda riktningarna: med blå linje kan vi i framtiden åka både till Barkarby och i andra änden till Nacka, med smidigare förbindelser till både östra Södermalm och Gullmarsplan.

Det blir snabbare och smidigare att ta sig till arbetsplatser, nöjen, vänner, osv. Kungsholmen gynnas förstås också av att hela Stockholm växer. Ny tunnelbana möjliggör nästan 80.000 nya bostäder i de kommuner som berörs och bidrar.

Kungsholmen och Stockholm behöver också tvärförbindelser, med spårväg.
Kungsholmen och Stockholm behöver också tvärförbindelser, med spårväg.

Men tunnelbana är förstås inte nog. Tunnelbana och pendeltåg har egenskapen att snabbt föra många människor mellan olika platser – men det är ett radiellt nät, dvs det går in till och ut från City och andra delar av staden och länet. Vad Stockholm också behöver är mer av tvärförbindelser. Sådana – som Tvärbanans succé visar – skapar nya samband. De avlastar tunnelbanor och pendeltåg och binder samman olika knutpunkter. Med spårväg tar de fler passagerare än bussar, och får ett eget utrymme i gatumiljön.

I Stockholm och på Kungsholmen handlar det om busslinje 4. Denna stomlinje har i dag ca 70.000 passagerare om dagen – mer än dubbelt så mycket som när man i andra länder börjar planera för spårväg. Spårväg på linje 4 är en viktig framtida satsning som Folkpartiet prioriterar!

Birgitta Rydberg, Anna Starbrink, Jesper Svensson, FP Haninge/Peter Olevik Dunder, Lotta Edholm, Anders Ekegren, FP Upplands Väsby bloggar.

Jämlikhet, Kunskap & skola

Fritt och rätt i elevdebatter

När elever får i uppdrag att debattera kan ämnena inte vara okontroversiella. Men ämnen som kan kränka elever själva bör undvikas. Homoadoptioner är nog inget väl valt ämne.

Argumenterande uppsatser är ett av mina roligaste minnen från skoltiden (vilket kanske inte förvånar). Jag minns ämnen som kärnkraft och homoadoption som sedan har hängt med i mitt politiska engagemang.

Några stora debatter mellan elever med tilldelade ämnen har jag svårare att minnas. Där var ämnena i få fall förstås inte självvalda – och nog inte heller så kontroversiella. En uppsats som bara jag och läraren (och korrläsande mamma) ser, är något annat än en klassrums- eller auladebatt.

Marijana Dragics artikel i DN STHLM 1 november.
Marijana Dragics artikel i DN STHLM 1 november.

Den skoldebatt i Nacka som upprört elever och föräldrar, och uppmärksammas i dagens DN (ovan), gjorde förstås helt rätt i att vilja välja någorlunda kontroversiella ämnen. Annars blir det knappast mycket till debattövning. Och jag har svårt att uppröras över att elever får argumentera för och mot cannabislegalisering. Vad lagen säger, och varför, borde skolan förstås förmedla på andra sätt. Det görs säkert.

Homoadoption är debattämnet som får hårdast kritik. Och det förstår jag däremot. Om ungdomar i en känslig ålder är tvungna att lyssna på en debatt om, eller rentav själva argumentera mot, något som kan vara så personligt, är det en potentiell allvarlig kränkning. Det gäller förstås fler grupper och ämnen, men är förstås väldigt speciellt när det handlar om sexuell läggning – om könet på personen man råkar bli förtjust och kär i – i en tid då de flesta har komma ut-processerna framför sig.

Det är ju knappast så att elever i yngre tonåren självklart vill och vågar säga ifrån att de inte vill delta i eller lyssna på en sådan debatt. Och som Friends Jacob Flärdh säger till DN: ”Jag tror inte att det blir lättare att vara homosexuell efter att ens klasskamrater framfört argument och exempel på varför just jag inte borde ha samma rättigheter som andra.”

Det gäller att tänka fritt, men också rätt, i valet av debattämnen för skolelever.