Tagg: nationella prov

Elevstöd i rättan tid

Elever får inte det extra stöd de behöver i tid – trots att skolan vetat om behoven. Det visar på värdet av tidig och tydlig utvärdering, och att nationella prov och tidiga betyg handlar om skolan, inte eleven. Men utvärderingen måste också leda till åtgärder. Det blir enklare i en statlig skola.

Skolans viktiga uppgift är att förmedla kunskap och färdigheter i bred bemärkelse till alla elever. Oavsett och utifrån elevens egna förutsättningar. Det handlar om att se och uppmuntra talanger av olika slag – och det handlar inte minst om att upptäcka och stötta elever med svårigheter i olika ämnen. Tyvärr har skolan bitvis och tidvis varit alltför dålig på båda delar, och det drabbar främst de elever som behöver extra stöd.

Särskilt stöd till elever ska sättas in så tidigt som möjligt. Då krävs att man upptäcker svårigheterna i tid – och agerar utifrån det. Tyvärr, återigen, verkar det inte räcka att skolor har kännedom om vilka elever och svårigheter det handlar om – stödet sätts ändå in för sent, flera år senare, i värsta fall något år före grundskolans slut. Det visar DN:s granskning i dag. Exemplen Emma och Erik förskräcker (och det finns fler); redan i femman identifierades deras behov, först i åttan kom stödet.

Emma och Erik är inte ensamma. Två av fem elever som fick underkänt i nian hade det redan i de nationella proven i femman. Naturligtvis borde alla de ha fått hjälp tidigare. När man sätter in särskilt stöd hör till det som skiljer Sverige från Finland, där kunskapsskolan länge har stått starkare. Medan svenska elever oftast får stöd först det sista året i grundskolan, har deras finska jämnåriga ofta fått det redan på lågstadiet (SvD). Inte underligt att det kan gå betydligt bättre då.

Att inte ge elever stöd i tid är både ett svek och ett misslyckande. Det visar vikten av tidig utvärdering med nationella prov och betyg – och att dessa i tidiga år inte handlar om att värdera eller hetsa skolbarn, utan om att utvärdera skolan och undervisningen: Hur nås kunskapsuppdraget? Men utvärderingen båtar naturligtvis föga om den inte leder till analys och åtgärd!

Nationella prov behövs, liksom betyg i tidigare år. För att fungera bättre, säkra likvärdigheten och minska lärarnas administrativa börda kan de med fördel rättas centralt – men det viktigaste är att  alla elever sedan får det stöd de har rätt till. Skolledare och lärare behöver de verktyg – befogenheter och resurser – som behövs. Fler speciallärare är viktigt. Och ursäkta att jag tjatar, men nog stärks argumenten ytterligare för ett statligt huvudmannaskap istället för 290 kommunala huvudmän med högst olika prioriteringar, kunskap och intresse. Skolan är det viktigaste vi har.

Ett skolproblem som kräver sin lösning

Än en gång får Sverige dåligt betyg i en internationell skoljämförelse. Den skola som inte lyckats ge elever tillräckliga kunskaper i läsning och matematik har inte heller lyckats förmedla förmåga till problemlösning. Det är ytterligare ett underbetyg till den tidigare skolpolitiken och understryker vikten av de reformer som har börjat genomföras.

De niondeklassare som våren 2012 gjorde Pisa-testerna i läsförståelse, matematik och naturvetenskap fick också göra ett test av problemlösningsförmåga. Och återigen visar det sig att Sverige hamnar under snittet av industriländerna i OECD. Fler än var femte svensk niondeklassare hamnade i kategorin ”lågpresterande”: 23,5 procent jämfört med OECD-snittets 21,4 eller Finlands 14,3. Även Estland ligger bra till bland europeiska länder, medan de asiatiska länderna som vanligt toppar.

Problemlösning är förstås oerhört viktigt; det handlar om hur man i praktiken kan tillämpa sina faktakunskaper och sin analysförmåga. Av den senaste Pisa-domen kan man snabbt dra tre lärdomar.

Bild från Folkpartiet i Stockholm via Facebook.
Bild från Folkpartiet i Stockholm via Facebook.

Misslyckandet för den tidigare svenska skolpolitiken bekräftas. Pajkastning är inget som gynnar skolans och kunskapens utveckling, och sittande regering ska naturligtvis ta sitt ansvar. Men när oppositionen och inte minst Socialdemokraterna nu kommer försöka skjuta ifrån sig skulden, är det viktigt att komma ihåg en sak. De niondeklassare som gjorde Pisa-testen våren 2012, avseende såväl kunskapsnivåer som problemlösningsförmåga, har gått hela sin grundskoletid i den ”socialdemokratiska” skolan.

För att citera utbildningsminister Jan Björklund: ”Det är den sista årskullen i Sverige som gick igenom en skola utan tidiga nationella prov, utan betyg före årskurs åtta och där lärarledd katederundervisning ansågs omodernt.” Detta bekräftas av bilden ovan till höger, som är lika aktuell nu som då Pisa-resultaten senast var aktuella i december.

Den andra lärdomen är att den svenska skolans tidigare mindre kunskapsfokuserade (”flummiga”) inriktning inte alls har gett den kreativitet som dess förespråkare gärna har framhållit. Uppfattningen att elever som inte fick ta del av en gedigna kunskaper skulle vara bättre på att kritiskt granska och konkret lösa olika problem och utmaningar har inte klarat mötet med verkligheten. Kreativitet kräver kunskap!

För det tredje inskärps behovet av att hålla fast vid, fullfölja och fördjupa de skolreformer som redan har påbörjats. Visst behöver svensk skola arbetsro, och förbättrade förutsättningar att genomföra och återinföra kunskapsskolan: Tydlig och tidig utvärdering och uppföljning, tidiga resurser till elever som behöver extra stöd – med lågstadiesatsning och speciallärare, fler, bättre utbildade och bättre betalda lärare… Låt de reformer som trädde i kraft först för några år sedan – ny läroplan, nya kursplaner, ny betygsskala och nationella prov – verka. Låt även effekterna av tidigare reformerade skollagen, med högre krav på skolorna att förse elever med god skolhälsovård och skolbibliotek, ge resultat.

Folkpartiet och Alliansen har genomfört omfattande skolreformer – som åtminstone den socialdemokratiska oppositionen i stor utsträckning har anslutit sig till i efterhand. Det är så vi tar ansvar för svensk skola. Det är så vi visar vår problemlösningsförmåga.

DN: Sverige sämst i Norden i ny Pisa-rapport, Björklund om Pisa-fiaskot: Är den gamla skolan, SR: Pisa – Sverige under snittet, Aftonbladet: Nytt skolfiasko i Pisa-rapport.

Betyg och minskad administration förtydligar och förenklar

Uppföljning av kunskapsresultat och skolans mål måste vara tydlig och ske i tid. Med betyg från fyran blir målen och behoven tydligare och enklare för både elever, föräldrar och lärare. Minskad administration för lärarna är också viktigt.

FÄRRE. Färre elever per lärare och färre skolbänkar i klassrummen, satsar regeringen på.

För att alla elever ska ha en chans att nå skolans mål måste man tidigt veta vilket stöd som behövs. Betyg är ett kvitto för elever och föräldrar men minst lika mycket för skolan och lärarna. Det är inte konstigt att elever välkomnar sina första betyg som jag skrev häromveckan – och det kvitto betyg är skulle göra nytta ännu tidigare.

Betyg i fyran som Folkpartiet har förespråkat och som hela Alliansregeringen nu föreslår gör tillvaron tydligare och enklare. Förslaget ska utredas av den ledande hjärnforskaren, professor Martin Ingvar. Lågstadiet, med utökade insatser för att ingen ska lämna trean utan tillräckliga kunskaper, får nu också ett läskunnighetsmål. Därefter följer ett mellanstadium med mer diversifierade kunskapsmål och tydligare uppföljning.

Betyg i fyran och femman blir en betydligt tydligare återkoppling till elever och föräldrar än dagens omdömen. Måluppfyllelsen och behoven blir sannolikt också klarare för läraren – och arbetsbördan åtminstone inte större när utvecklingsplanerna med skriftliga omdömen försvinner.

Nationella prov är ytterligare ett uppföljningsverktyg som dessutom är viktiga för enhetligheten i den svenska skola. Genom att göra dem digitala och låta dem rättas av externa personer med kunskap och erfarenhet får det verktyget ännu större tyngd och blir både enklare och mer rättvist. Lärarnas administrativa börda minskar ytterligare.

DN Debatt: ”Vi vill ha betyg från fyran och externt rättade prov”SR: Ge betyg från årskurs fyra. TT/SvD: Alliansen vill ha betyg från fjärde klass. Bloggar: Malin Danielsson, Helene Odenjung, Lotta Edholm, Hans Åberg, Pär Gustafsson, Martin Skjöldebrand som lyfter fram mindre administration för lärarna, Jesper Svensson som slagkraftigt tar hjälp av professor Dick Harrisons hårresande exempel (Neo) på kunskapsbristerna, och den bristande kunskapssynen, hos de barn av svensk skola från senare år som numera har blivit högskolestudenter.

Reflektioner om PISA

Svenska niondeklassares sjunkande resultat i PISA-undersökningen är en mycket allvarlig signal. Orsakerna går att finna långt tillbaka. Många förändringar som kan vända utvecklingen är redan på plats. Nu behövs arbetsro.

PISA-undersökningarna har inte varit någon rolig läsning för svenskar de senaste åren. Årets redovisning – som utgår från test som gjordes 2009 – innebär ingen ljusning, tvärtom. (Om Pisa i SvD, Nattsvart chock för svenska skolan; i DN: Sverige sämst i klassen, Björklund: Det är allvarligt; och från Jan Björklund: Spiken i kistan för gamla skolpolitiken.)

Bild från Folkpartiet i Stockholm via Facebook.
Bild från Folkpartiet i Stockholm via Facebook.

Vad beror problemen på? De har i varje fall inte uppstått de senaste åren. En partipolitisk vinkling blir mycket tydlig i bilden till höger: De elever som gjorde PISA-testen 2012 hade gått sina nio år i grundskolan enligt det gamla systemet. Först några år senare genomfördes flera av Alliansens viktigaste reformer kring bl.a. betyg och nationella prov.

Andra mycket viktiga reformer handlar om lärarna: Lärarutbildningen har gjorts om och karriärtjänster har inrättats för förstelärare och lektorer. Tillräckligt många och bra lärare är det absolut viktigaste för att vända den svenska skolan. Där behöver mer göras för att få fler att vilja bli, och stanna kvar som, lärare.

Vi folkpartister ska dock inte lägga vårt krut på att skylla ifrån oss. Den utbildningspolitik som Jan Björklund har fört fram i många år har nu i stort sett accepterats brett över det partipolitiska fältet. När vi arbetar framåt ska vi göra det med utgångspunkt i våra reformer, och med öppenhet för de justeringar som behövs. Den partipolitiska enigheten i friskolekommittén och samsynen med lärarfacken och arbetsgivarna är lovande.

Efter alla reformer behöver skolan dock först och främst arbetsro och inte kortsiktiga, panikartade förslag, som ett antal folkpartister skriver i Dagens Samhälle. Det tar tid att vända utvecklingen. Sex år, talar man om i internationella PISA-sammanhang – utifrån de reformer som trädde i kraft runt 2011 blickar vi i så fall mot slutet av detta årtionde innan vi kan se effekter.

En reform som dock återstår är att förstatliga skolan. Där står Folkpartiet tillsammans med Lärarnas Riksförbund (som också debatterar i Dagens Samhälle) ganska ensamma – men fler röster börjar höjas. Om fler vinner insikt om behovet av likställdhet och uppgradering av skolans och lärarnas status, så kan PISA-chocken ha gett något bra.

Bland andra Hans Åberg, Lotta Edholm, Johan Pehrson, Per Altenberg bloggar.