Tagg: Nobelpris

Hedra Aleksijevitj – ge fler förföljda konstnärer fristad i Stockholm

När Svetlana Aleksijevitj får Nobelpriset i litteratur aktualiseras kampen för det fria ordet. Fler författare och andra konstutövare ska kunna få en fristad. Vi liberaler föreslår att Stockholm tar emot fler fristadskonstnärer, också fristadsmusiker. Om det skriver vi från Folkpartiet också på Stockholmsbloggen i dag.

Svetlana Aleksijevitj. Bild Peter Groth /Wikimedia.
Svetlana Aleksijevitj. Bild Peter Groth /Wikimedia.
Årets Nobelpris i litteratur är mer än vanligt en hyllning till det fria ordet. Svetlana Aleksijevitj är en av de många författare som högst påtagligt fått känna på konsekvenser av att irritera makthavare och potentater – i hennes fall diktatorn Lukasjenko i hemlandet Vitryssland. Hon har utmanat nationella och historiska myter och ”sanningar”, och tagit upp besvärliga ämnen kring kvinnliga soldater i Röda armén, Afghanistan-invasionen och Tjernobyl.

Till SvD:s Anna-Lena Laurén säger Aleksijevitj själv om priset att hennes röst kan få en annan betydelse, ”åtminstone kommer det inte att bli så lätt för makten att avfärda mig med en handviftning”. Hon hoppas också att priset kan betyda något för människor som börjat ge upp hoppet, som ”inte längre orkar tro på någonting”.

När Aleksijevitj tvingades fly sitt hemland, efter trakasserier från Lukasjenko-regimen, fick hon skydd i s k författarfristäder: Paris, Berlin och Göteborg. Även Stockholm är en fristad och samverkar med andra fristäder världen runt i organisationen ICORN. Sedan några år bor hon åter i hemlandet. När hon kommer till Stockholm i december för att ta emot sitt välförtjänta Nobelpris borde värdstaden ha tagit ytterligare steg för att uppmärksamma och skydda det fria ordet.

icorn_symbol_flattext_colour_blueVi liberaler vill att fristadsprogrammet utökas, med fler platser.

Vi vill också att det utvidgas till fler konstarter, och har specifikt föreslagit en utökning med fristadsmusiker.

Tidigare har vi pekat på Eurovision-finalen 2016 som ett viktigt tillfälle att uppmärksamma yttrandefriheten, och talat om just fristadsmusiker i samband med det. Nu har vi ytterligare en tydlig och uppfordrande anledning och ett tillfälle att visa upp Stockholm som en plats och förkämpe för yttrandefrihet.

Folkpartiets representanter i kulturnämnden skriver i dag på Stockholmsbloggen om att Nobelpriset till Svetlana Aleksijevitj stärker argumenten för ett utvidgat fristadsprogram. Som Hanna Gerdes, Anne-Lie Elfvén och jag avslutar vår text:

”10 december mottar Svetlana Aleksijevitj litteraturpriset och firas sedan med övriga Nobelpristagare i Blå hallen i Stadshuset. Redan dessförinnan bör vi i samma Stadshus ta beslut om att utvidga fristadsprogrammet. Skyddet för det fria ordet behöver stärkas.”

Kraftlös framtid?

Elbehovet i Sverige kommer att vara fortsatt stort – inte minst vintertid. Om vi vill minska klimatgaserna och inte stå utan el de kallaste dagarna krävs en mix av åtgärder och energikällor. Ny och bättre kärnkraft bör inte räknas bort.

LYSER UPP MÖRKRET. Snart förmodligen med LED. (Wikimedia Anders Lagerås)
LYSER UPP MÖRKRET. Snart förmodligen med LED. (Wikimedia Anders Lagerås)

Det är adventsljusstakarnas och elstjärnornas tid – efter mörka november får vi äntligen frossa i belysning (vissa tjuvstartade, åtminstone med balkongbelysningen ska erkännas). I ett mörkt och kallt land behövs el till både ljus och värme. Med stora energiintensiva exportindustrier är el en helt grundläggande förutsättning för svensk tillväxt och välfärd.

Elen kommer också bli allt viktigare för transporter, på spår och i elbilar. El kan ersätta fossila bränslen, och bör förstås produceras av annat än kol, olja och gas för att minska klimatpåverkan – och vårt importberoende. Sverige behöver kort sagt mycket el även i framtiden.

Hur ska elen produceras? Det är en fråga som kräver svar. Görs inget riskerar vi i förlängningen framtida elavstängning under de kallaste vinterdagarna, som Svenska Kraftnät nu varnar för (Ekot):

”Kalla vinterdagar blir det risk för elbrist och svenska kraftnät kommer i så fall att släcka ner delar av Sverige.”

[Uppdatering 12 december:] Företrädare för Ingenjörsvetenskapsakademien varnar i dag också i SvD för följderna av en splittrad energipolitik: ”Det är också viktigt för industrin med en jämn tillförsel av el, ”elkvalitet”. Här ligger Sverige i dag i topp. Men med ökad andel väderberoende el är det möjligt att vi måste planera för fler strömavbrott.”

Att minska utsläppen av klimatgaser och samtidigt ha tillräckligt med el är en utmaning som kräver en mix av energislag, och av andra åtgärder. Energieffektivisering är nödvändig; många adventsljusstakar lyser redan med LED-lampor, och denna i dagarna Nobelprisbelönade tekniska innovation kommer att få stor betydelse. Förnybar energi från sol, vind, vatten och biobränslen måste utvecklas, bli effektivare och driftsäkrare, och byggas ut. Men det torde inte räcka under överskådlig tid. Den hotande framtida elbristen beror på att ålderstigna kärnkraftsreaktorer kan komma att stängas, utan att ersättas, redan inom några år. De sista kan komma att stänga på 2030-talet.

Solen lyser ofta med sin frånvaro under den mörka årstiden. Vattenkraften vill vi inte bygga ut i våra sista orörda älvar. Och visst blåser det om vintern i Sverige – vilket märkts de senaste dagarna. Men jämfört med en energikälla som står för 40 procent av den svenska elproduktionen räcker det inte långt. Och i Tyskland ser vi hur ”Energiwende” betyder ökat beroende av smutsig brunkol.

VIKTIG OM VINTERN. Forsmarks kärnkraftverk, reaktor 1 och 2. (Wikimedia Dennis140)
VIKTIG OM VINTERN. Forsmarks kärnkraftverk, reaktor 1 och 2. (Wikimedia Dennis140)

Kärnkraft är inte framtidens frälsning (åtminstone inte innan vi bemästrar fusionskraften). Atomenergin är naturligtvis långtifrån oproblematisk, från gruvbrytningen av uran över reaktorernas säkerhet till slutlagringen av farligt radioaktivt avfall i tusentals år. Som folkpartist kan man ibland framstå som kärnkraftsfanatiker, i så fall mest en reaktion mot motsvarande fanatism bland atomenergins motståndare. Vad det handlar om för mig som liberal är en pragmatisk syn på energipolitiken. Jag vill se framsteg, ljus och värme. Jag vill att detta ska kunna komma hela mänskligheten till del, utan att vi samtidigt förstör vårt eget klimat eller livsmiljön för oss och andra varelser på jorden. I den ekvationen har kärnkraften en given, pragmatisk plats.

Tyvärr har regeringsskiftet skapat stor osäkerhet kring kärnkraftens framtid i Sverige. Budskapen från Socialdemokraterna respektive Miljöpartiet skiljer sig radikalt. Och när energiministern Ibrahim Baylan (S) som i Ekot talar om att importera el – kanske finsk (ny?) kärnkraftsel – undrar man var verklighetsförankringen finns.

Det är helt enkelt kortsiktigt och dumt att avstå från en viktig energikälla, innan alternativ finns. Kol, olja och gas är inte sådana alternativ. Sol, vind och vatten kan bli det, men där är vi inte än. Nya kärnkraftverk kan bli både effektivare och säkrare, ge mer el för samma insats och leda till mindre och mindre farligt avfall. Den svenska energipolitiska uppgörelse som möjliggör ersättning med en ny reaktor när en gammal stängs, är kort sagt klok liberal pragmatism.