Etikett: Norrmalm

Äldre riskerar drabbas av stor-stadsdelarna

Liberalerna är starkt kritiska mot den föreslagna sammanslagningen av stadsdelsnämnder i Stockholms stad. Mycket tid och kraft kommer gå åt i processen, i ett känsligt läge för såväl socialtjänst som äldreomsorg. Och avståndet kommer öka mellan staden och dess invånare. Det riskerar att drabba inte minst äldre medborgare. Därför agerar jag även i äldrenämnden.

Östermalm och Norrmalm ska bilda Norra Innerstaden som blir större än de nästan alla svenska kommuner. Spånga-Tensta och Rinkeby-Kista ska bilda Järva, i ett läge då utmaningarna är stora inte minst för det brottsförebyggande och bekämpande arbetet.

Oppositionsborgarrådet Jan Jönsson har pekat på hur mycket av socialtjänstens viktiga arbete riskerar att försvåras under lång tid, med den omfattande process, byte av chefer m.m. som det kommer innebära. Medborgardialog lär försvåras och avståndet till såväl förtroendevalda som förvaltningar öka. Och även för äldre och äldreomsorgen ser vi risker. Därför lade jag en skrivelse till Stockholms stads äldrenämnd. Hela texten nedan, för den intresserade.

Risk för försämrad medborgardialog och äldreomsorg i samband med sammanläggning av stadsdelar

Liberalerna är av uppfattningen att service och myndigheter behöver finnas nära och tillgängliga för stadens invånare. Att genomföra den planerade sammanläggningen av stadsdelsnämnder riskerar dock att istället öka avståndet till både medborgarservice och lokalpolitiken för stockholmarna i dessa områden, något som inte minst drabbar äldre. Liberalerna har varit skeptiska till flera av de tidigare sammanläggningarna de senaste åren och våra farhågor har ofta visat sig berättigade.

Spånga-Tensta och Rinkeby-Kista som ska bilda den nya stadsdelen Järva står inför stora utmaningar inte minst kring sociala insatser och trygghet, där stadens arbete riskerar att försvåras när kraften måste läggas på en administrativ förändring, oaktat det eventuella kraftsamlande värdet av en sådan sammanslagning på längre sikt. Detta riskerar att undergräva både gjorda, aktuella och kommande insatser för att stärka de rättsliga och sociala insatserna i området, något som drabbar de berörda och befolkningen direkt och indirekt. I ett utsatt område med särskilda utmaningar så är en god medborgardialog mycket viktig, något en stor centralisering försvårar. En risk vi ser är att grupper av äldre på Järva med utländsk bakgrund, som redan har lågt förtroende för myndigheter, nu än mer kommer dra sig för att kontakta förvaltningen för att få stöd.

Vad gäller sammanläggningen av Östermalms och Norrmalms stadsdelsnämnder till Norra Innerstaden så kommer den nya stadsdelen, i kombination med planerad ny bebyggelse, motsvara befolkningsmängden i våra största svenska städer.

Alltför stora stadsdelsnämnder är inte förenliga med god närdemokrati och ökar avståndet mellan medborgare och förvaltning. Tillgängliga stadsdelsnämnder och lokalpolitiker är viktiga för många äldre, som framkommit i bland annat dialog med stadens pensionärsråd. Även det rent fysiska avståndet till förvaltning och nämndmöten kommer att öka då stadsdelsnämndernas område utökas. Därtill finns en rent ekonomisk risk med en kostsam process och under en övergångsperiod ökade lokalkostnader, om man som uttalats kommer att söka efter en ny, gemensam förvaltningslokal åtminstone i Norra Innerstaden.

Det rödgröna styrets planerade återkommunalisering av verksamheter, med ett mål om att 60 procent ska vara i kommunal regi, kommer få stora konsekvenser för kvaliteten på äldreomsorgen. I kombination med de stora behoven av utbyggnad och det stora antalet ärenden inom äldreomsorgen är det minst sagt anmärkningsvärt att samtidigt genomföra en stor omorganisering och sammanläggning av stadsdelar. Fokus borde vara på att förstärka, utöka och utveckla äldreomsorgen i staden.

Vi i Liberalerna ser nu en risk för att en hemtagning av äldreboenden i samband med sammanläggningen kan drabba de äldre. Som exempel kan nämnas Sabbatsbergsbyn på Norrmalm men även äldreboenden på Östermalm. Självklart är det möjligt att på sikt få en välfungerande organisation på plats. Men att göra detta samtidigt som sammanläggningen, som dessutom genomförs på väldigt kort tid sett till hur stor omorganisation det gäller, är högst oroväckande.

Det resonemang som förs från den rödgröna majoriteten att sammanläggningen av stadsdelsnämnderna paradoxalt nog kommer att öka närheten till medborgarna saknar logik. Det skulle i så fall innebära att ju mer som centraliseras och ju fler stadsdelsnämnder som slås samman, desto närmare blir stadens förtroendevalda och service till medborgarna. Det kan ibland finnas skäl till att små och specialiserade verksamheter behöver samordnas mellan flera stadsdelar. Men att medborgarnas inflytande och kontakt med lokalpolitiken skulle stärkas genom att det blir längre till stadsdelsnämndens politiker är orimligt.

Vi liberaler kommer givetvis alltid att bidra konstruktivt till att sammanläggningarna blir genomförda på ett för medborgare och medarbetare så bra sätt som möjligt, om beslutet blir ett faktum. Men vi kommer mycket noga att följa upp hur den rödgröna majoriteten tar sitt ansvar. Vi ser tyvärr redan tecken på att misstag som tidigare begåtts håller på att upprepas igen, bl. a. vad gäller oklarheter i informationen ut till medarbetarna.

Service och myndigheter behöver mycket riktigt finnas nära och lätt tillgängliga för invånarna. Sammanläggningar av stora och befolkningstäta stadsdelar ökar däremot avståndet för stockholmarna och riskerar leda till försämringar i samhällsservicen och minska förtroendet för den lokala politiken.

Med anledning av ovanstående vill vi ställa följande frågor till förvaltningen:

Hur bedöms sammanslagningen och processen kring detta i de berörda stadsdelarna påverka möjligheterna till

1) en god tillgång och god kvalitet på äldreomsorgen;

2) samverkan och dialog mellan äldre och deras organisationer, och stadsdelsförvaltningarna;

3) äldres tillgänglighet till stadsdelsnämnderna och deras lokala förtroendevalda?

Ge liv åt City

Ett växande Stockholm behöver fler platser för människor att bo och leva. City behöver mer folkliv, även utanför kontorstid. Nu tas steget att väcka Brunkebergstorg ur sin alltför långa dvala (kulturen är först ut, i sommar med en stor konstsatsning. Det steget bör följas av fler.

FOLKLIV ATT SAKNA. Brunkebergstorg för drygt hundra år sedan. Bildkälla: Stockholmskällan.
FOLKLIV ATT SAKNA. Brunkebergstorg för drygt hundra år sedan. Bildkälla: Stockholmskällan.

Kanske är det min relativa ungdom eller min status som inflyttad (som jag förstås delar med många andra stockholmare), men ”Citysaneringen” har aldrig varit ett stadsbyggnadsmässigt skräckbegrepp för mig. Jag kan förstå att man sörjer förlorade kvarter av bebyggelse i gamla Klara, och dela åsikten att man borde ha gått försiktigare fram under 50- och 60-talens tillväxtepok, med sitt optimistiska världs- och stadsförbättrarnit. Men jag kan inte sörja merparten av resultatet. Hötorgscity, Sergels torg, Kulturhuset, Åhlénsborgen med sin strama, bladguldsprydda fasad, Riksbankshuset med sin svarta tyngd och skönhet; ja, till och med bankpalatsen har sin obestridliga modernistiska charm. Det är här, i City, som jag känner att Stockholm verkligen är en storstad.

Tillsammans med omgivande kvarters och stadsdelars bevarade kvartersstad av utvecklad stenbebyggelse, och med trädgårdsstäder, funkisförorter och miljonprogramsområden runtomkring, är City en del av mitt och många andras levande storstad. En stad som har mycket att erbjuda – men också mycket att utveckla. Miljonprogrammen, med sin i grunden på många sätt höga kvalitet, har tydliga behov av upprustning och utveckling. Den populära kvartersstaden både rustar och bygger vi vidare på, inom och utanför den gamla innerstadens gränser. Men också i stadens innersta kärna City, jämnårig med många av förorterna som nu ska rustas, behövs också obestridligen utveckling, förnyelse och förtätning. Här behövs mer plats för människor, mindre för bilar som förutom nyttotrafik inte har mycket i en central stadskärna att göra.

City som helhet är alltså inget att ta avstånd från eller beklaga i mina ögon. Men en plats kan jag sakna, utan att någonsin ha upplevt den: Brunkebergstorg, som från en livlig mötes- och handelsplats gick till en stendöd bakgård mellan modernismens betong- och marmorpalats, där Riksbankshuset knappast kommit till sin rätt. Ett förnyat, upplivat Brunkebergstorg är därför något jag i högsta grad ser fram emot, och nu är stockholmarnas oslipade diamant glädjande nog på väg att väckas ur sin törnrosasömn.

MER FOLKLIV ATT VÄNTA. Idé för framtidens Brunkebergstorg, bild från stennordin.se
MER FOLKLIV ATT VÄNTA. Idé för framtidens Brunkebergstorg, bild från stennordin.se

Med de nya hotell som planeras får turister och andra besökare större utbud, besöksnäringen fortsatt utvecklingspotential, och alla vi bofasta stockholmare får glädjen av mer liv och rörelse. Tillsammans med handel, serveringar och upprustade offentliga miljöer kommer livet att återvända till denna en av Stockholms mest centrala platser – även utanför kontorstid. Och redan innan kommersen, kommer kulturen: sedan några år fyller Kulturfestivalen fyllt Brunkebergstorg med sprakande upplevelser några dagar och kvällar i augusti, och i sommar blir det en rejäl konstsatsning, som kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt berättar på sin blogg.

Spårvagnen som snart förlängs till Centralen ger också stadskänsla. Bilar får ge plats för människor och kollektivtrafik. Den klassiska Stockholmsterrassen, med kvällssolsläge, återuppstår.

Hotell, handel och restauranger i all ära: För att ge verkligt liv åt City, för att stadens hjärta ska kunna återerövras av stockholmarna själva året om och dygnet runt, behövs fler bostäder. De tillskott som skett hittills – radhus ovanpå varuhus och kontor i kvarteret Blåmannen, bostadshus vid Oxtorget och några till – är högst blygsamma och långtifrån den kritiska massa som skulle behövas. Här har staden ett ansvar. Och viljan finns, tydligt uttryckt av Folkpartiet, genom inte minst just Madeleine Sjöstedt, men även av de moderater som sitter på de flesta av de strategiska borgarrådsposterna. Stadens vilja räcker dock inte hela vägen, trots detaljplaneinstrumentet; fastighetsägarna måste vilja bjuda till. Och det gäller också staten, som äger stora delar av nedre Norrmalms fastighetsbestånd, och vars expansion av kontorslokaler inte direkt bidrar till ökat folkliv.

Staden och staten byggde dagens City, på gott och ont. Nu är det dags att staden och staten, tillsammans med privata intressenter, tar ett stort helhetsgrepp på hela City och inte planerar kvarter för kvarter. Brunkebergstorg blir ett viktigt första steg men måste följas av fler.

DN skriver i dag om att ”hotellboom ska få liv i Citykvarteren”, ej på nätet. Mer ur DN: Lars Epstein, Stockholmsterrassen planeras återuppstå, Madeleine Sjöstedt på DN Debatt, Statens behov av utrymme hotar Stockholms innerstadDirektpress: Därför är City helt dött.