Etikett: privata vårdföretag

Kommunalt eller privat, inte spelar det någon roll?

Är det viktigt om någon en skola eller vårdmottagning drivs i privat eller kommunal regi? Nej, egentligen inte. Gör de privata alternativen någon skillnad? I allra högsta grad. Hur hänger det ihop?

MÄNNISKORNA VIKTIGAST. Driftsformen bör spela mindre roll - så länge man klarar kvalitet och kostnader. Wikimedia/I Craig.
MÄNNISKORNA VIKTIGAST. Driftsform spelar mindre roll så länge man klarar kvalitet och kostnader. Wikimedia/I Craig.

Privata företags möjlighet att verka i välfärden – med skolor, äldreboenden och vårdinrättningar – har varit en het fråga länge. I valrörelsen har vänsterns vinstförbud ställts mot Alliansens och inte minst Folkpartiets försvar av valfriheten. Men spelar det verkligen någon roll vilken driftsformen är?

På ett sätt är frågan nej. Driftsformen, vem som står på skolans hyreskontrakt och vilken logga vårdpersonalen har på kläderna, är inte det viktiga. Det är elevernas, de äldres och patienternas behov: det är kvaliteten. I många fall, med skolpeng och vårdval, är den ekonomiska ersättningen dessutom densamma till alla aktörer.

Svaret på frågan om de privata alternativens betydelse är samtidigt lika självklart ja. Det kan delvis, men inte enbart, beskrivas i ekonomiska termer. En jämförelse mellan två nya äldreboenden i Östersund har varit väldigt omskriven de senaste dagarna. Med samma förutsättningar och likadana lokaler vägg i vägg drev privata Vardaga sitt äldreboende med 15 procent lägre ersättning.

Skillnaden är egentligen ännu större eftersom det kommunala boendet drog över budgeten. De boende och personalen är nöjda – man har inte kompromissat med kvaliteten. Istället tyder Torvalla-projektet på att t ex schemaläggning, personalinflytande och kortare beslutsvägar verkar ha varit avgörande för lägre personalkostnader (SvD: Äldre lika nöjda med privat vård, Privat äldreboende bäst i unik studie, Tidningen Vision: Kommunalt äldreboende sämre på schemaläggning).

Pengar är långtifrån allt. Vi ska satsa de resurser som behövs för en bra välfärd för alla. Men om resurserna används effektivt, räcker de naturligtvis längre. Om en aktör kan driva en verksamhet med lika god kvalitet för lägre kostnad, kan vi antingen hämta hem pengarna till kommunen eller landstinget genom lägre ersättning i framtiden, och använda dem till andra angelägna områden. Eller så kan man göra mer med ökade åtaganden inom samma verksamhet. Om en privat aktör lyckas med detta, och får pengar över till en nödvändig buffert (hen saknar ju skattebetalarnas uppbackning – en förlust som för det kommunala äldreboendet Östersund vore i längden ohållbar), och kanske till en avkastning på sin investering – vad är då problemet?

Pengar är också ett sätt att se och mäta skillnader. Om en aktör lyckas driva en skola, ett äldreboende eller en vårdinrättning med minst samma kvalitet och nöjdare patienter och personal, till lägre kostnader, uppstår frågan hur det har gått till. Alternativen skapar på så sätt en möjlighet till förändring – en konkurrens med idéer och arbetssätt som sporrar alla. Det blir en hävstång också för kommunens eller landstingets verksamheter, som privata S:t Görans sjukhus gentemot landstingets sjukhus – ett exempel som det med Östersunds äldreboenden men i större skala.

Sist och slutligen spelar mångfalden av utförare roll för oss människor som behöver välfärden. För eleverna och deras föräldrar, som nu kan välja mellan olika skolor, och inte är hänvisade till den närmaste. För äldre och deras anhöriga, som kan få en bättre äldreomsorg som är mer anpassad efter egna preferenser. För patienter som får välja den husläkare de föredrar, eller var de vill operera sin onda höft – och slipper stå månader i vårdkö. För barn med språksvårigheter som tack vare vårdval får hjälp av en logoped inom några veckor, istället för månader.

De privata alternativen spelar roll för 160 000 elever i friskolor, 160 000 anställda i privata vårdföretag, 1,1 miljon bara i Stockholms län som har valt en fristående vårdcentral eller husläkare. Möjligheten att driva ett alternativ till kommunen eller landstinget spelar roll för de tusentals kvinnliga småföretagarna i välfärden (både kvinnorna och småföretagen är i majoritet).

Valfriheten spelar roll för oss människor. Dålig kvalitet och avarter vill ingen veta av – långsiktiga ägare ska vara ett krav. Men den som vill stoppa privata alternativ i välfärden har mycket att bevisa.

Bloggar: Sivert Aronsson, Martin Skjöldebrand.

Mer meddelarfrihet!

Det utökade meddelarskydd som föreslås för anställda i privata företag i välfärden är välkommet – men har brister. Att bara vård, skola och omsorg omfattas är en för snäv begränsning. Å andra sidan bör företagshemligheter få förbli hemliga.

Illustration: Wikimedia Markus Schweiss / MichaelFrey (talk)
Illustration: Wikimedia/Markus Schweiss/MichaelFrey (talk)

Möjligheten att slå larm om missförhållanden i offentliga verksamheter är ingenting som borde vara beroende på vem som driver verksamheten. När det är skattepengar som betalar verksamheten, och när alla invånare har tillgång på samma sätt, då ska samma meddelarskydd gälla för medarbetarna – även om arbetsgivaren är ett privat företag. Möjligheten att fritt meddela sig med medierna, och vara skyddad mot eftersökande av källan, är en viktig mekanism för att upptäcka och förebygga problem och brister.

Folkpartiet har länge drivit frågan om meddelarfrihet och för oss som för andra har det främst handlat om skola, vård och omsorg. En utredning kom till slut till stånd, även om det tog lång tid tills den verkligen fick sina direktiv och kunde sätta igång. Nu väntas förslaget komma, som SVT rapporterade i måndags. Det är efterlängtat, men tyvärr inte utan brister.

En stor brist är just begränsningen till vård, skola och omsorg. Hur ska man se på t.ex. trafikunderhåll? Städ- och andra servicetjänster i anknytning till välfärden eller andra offentliga verksamheter? Eller hela kollektivtrafiken, som ju är en stor verksamhet inte bara i Stockholms läns landsting?

En annan brist är å andra sidan också att företagshemligheter inte skyddas. Privata företag ska inte kunna gömma sig bakom att de behöver skydda sig mot konkurrenter, men sådan information om företags ekonomi och annat som kan vara konkurrensstörande om den kommer ut, bör även fortsatt vara skyddad.

Exakt var gränserna ska dras är förstås en bedömningsfråga. Men de bedömningarna måste vi göra.

Att frågan har levt länge visar sig av att jag bloggade för snart tre år se dan om ”Arbetsglädje över meddelarfrihet”. Folkpartiet om meddelarfrihet. Birgitta Rydberg bloggar om att meddelarskyddet bör omfatta även t.ex. kollektivtrafiken.