Tagg: registrering

Integriteten är värd lite krångel – och mindre profit

Fler utdrag ur brottsregister. Fler webbtjänster där man snabbt kan finna information om dig eller vem som helst. Och nu kombinerar Lexbase domar med webbens snabbhet. Det var aldrig meningen att offentlighetsprincipen skulle utnyttjas på detta sätt, och för ren profit. Och det finns all anledning att lyssna noga på Datainspektionens varningar och strama åt spridningen av personuppgifter.

fönsterkuvertLillebror ser dig. De senaste åren har det blivit allt tydligare; personuppgifter, ekonomiska förhållanden, så skenbart harmlösa fakta som födelsedagar, tillsammans med adress och gatubilder. Det har blivit lätt för vem som helst att utan större ansträngning kartlägga våra liv – och det kan vara en vinstgivande affär att göra profit på de offentliga registren.

Offentlighetsprincipen är värd lite krångel, skrev jag för några veckor sedan. Jag vände mig mot att göra offentliga register mer svårtillgängliga och avskaffa anonymiteten för uppgiftshämtare. Detta polisens förslag för att förebygga identitetsstölder skulle försvåra granskning av makten och journalistiskt arbete. För att motverka identitetsstölder, som kan få förödande konsekvenser för brottsoffren, får det däremot gärna bli lite krångligare för de, t ex myndigheter och banker, som ska kontrollera identiteten för att utfärda olika dokument.

Och integriteten är värd ännu lite mer krångel. Det är helt enkelt inte rimligt att så lätt komma åt systematiserade, sammanställda personuppgifter. Personuppgiftslagen måste hävdas – om så krävs med en översyn av grundlagen.

Problemet är nämligen att personuppgiftskrämarna med utgivarbevis kan hävda grundlagsskydd. Datainspektionen kommer inte åt dem, och kräver grundlagsändring. Helst snabbt. Justitieministern verkar mer avslappnad och hänvisar till kommande integritetsskyddskommitté. Att frågan kring hur data så enkelt och billigt kan lagras och spridas digitalt lever även på Europanivå bekräftas av civilrättsprofessorn Mårten Schultz.

Något behöver göras, vilket accentueras av den senaste webbtjänsten: Lexbase, som samlar domar och gör dem tillgängliga och sökbara utifrån namn, personnummer – eller kvarter. Det är problematiskt nog att fler och fler arbetsgivare kräver utdrag ur brottsregister (en möjlighet som nog bör ses över, som regeringen aviserar). Lexbase visar den värsta formen av ”lillebror ser dig”, av nyfikenhet och övertramp i personlig sfär. Att de som avtjänat sitt straff har sonat sitt brott är en rättsstatlig princip som alla rättskaffens människor borde respektera. Det ska kräva mycket – t ex arbete med barn i skola och omsorg – för att kompromissa med den principen.

Offentlighetsprincipen är också omistlig. Den ska och behöver inte inskränkas. Däremot innebär inte offentlighetsprincipen att privatpersoners personliga uppgifter ska få samlas och tillgängliggöras hur enkelt som helst, som ett sätt att göra enkel profit.

Självklart ska seriösa affärsidéer kunna byggas på öppna offentliga data; det är en viktig service som vi bl a jobbar med på Stockholms stadsarkiv och tjänsten e-arkiv Stockholm. Men jag drar gränsen vid nu levande privatpersoners personliga data.

Sajten Lexbase har redan hunnit JK-anmälas för att ha publicerat skyddade uppgifter. Alltsammans vore tragikomiskt om det inte vore så illavarslande. Att ägaren bakom Lexbase själv tycks ha ett inte helt oantastligt förflutet är förstås en djup ironi. Han är en person vars vandel, och vars tidigare samarbetspartner, kan vara av allmänt intresse; och det förhållandet klarlades snabbt och effektivt av en journalistisk granskning.

Även om man har rent mjöl i påsen har man rätt att ha sitt mjöl i fred. Då är man sannolikt ointressant för dem som gör sig ansträngningen att leta i offentliga arkiv, hos myndigheter och domstolar, på gammalt hederligt sätt. De som har smutsigare byk som är av allmänintresse lär bli påkomna i varje fall. Det är offentlighetsprincipens fördel – som den var tänkt att användas.

Läs mer
DN: Grannens domar kan läsas på nätet , Ägare av kritiserad sajt kopplas till grova brottslingar. SVT: Stor ökning av brottsregisterutdrag, Sajt JK-anmäls – publicerade hemliga uppgifter. SvD: Omöjligt ingripa mot internettjänst, Jurist: Minst fyra år innan Lexbase kan stoppas, Datainspektionen på DN Debatt: Grundlagen missbrukas och måste ändras snarast. Expressen: Hård kritik mot sajtens delägare. Aftonbladet: Emmas rattfylleridom går att läsa helt gratis. Irene Wennemo på Aftonbladets ledarsida: Ska alla brottslingar hängas ut på nätet?

Med vreden som drivkraft

Politik handlar om fakta och saklighet. Men politiskt engagemang handlar om känslor. Att bli lite arg ibland är inte fel.

I höst genomförs provvalen i Folkpartiet i Stockholms stad. Jag kandiderar till riksdagslistan och till kommunfullmäktigelistan (provval mellan 20 oktober och 3 november). Se inlägg under kategorin ”Rasmusliberal 2014″.

Vreden över människors ofrihet var en gång inledningen på portalparagrafen i Liberala ungdomsförbundets partiprogram. När den försvann vid programrevisionen 2005 var vi så måna om formuleringen att vi istället lät den bli rubrik på hela programmet.

Ett klassiskt exempel på underskott av principen ”Kill your darlings”? Kanske. Men också en vilja att visa på engagemangets styrka. Och kanske ett behov att visa att även Folkparti-ungdomar är mer än brådmogna teoretiker.

Även vuxenpolitiken kunde må bra av mer känslor – eller av att visa dem som finns. Lite som uppmärksammades, och lite oförtjänt kritiserades, i den nyligen timade partiledardebatten. Allt utifrån sak och inte person givetvis. Och utan att urarta i handgemäng som vi ibland ser i en del utländska parlament.

Konsensus, kompromisser och det goda samtalet i en deliberativ demokrati är en god svensk tradition. Och inte oförenlig med känslor och engagemang.

Herbert Tingsten (1896-1973), statsvetare och publicist, och ofta arg.
Herbert Tingsten (1896-1973), statsvetare och publicist, och ofta arg. Bild från Stockholmskällan.

Men vrede? Ja, den har sin plats och ger rätt kanaliserad kraft att opponera och förändra. Kanske inte lika mycket i alla politikområden – som folkpartist kan jag exemplifiera med kärnkraften, värnskatten eller hushöjder i Stockholms innerstad. Viktiga, ibland känslofyllda, men kanske mer styrda av förnuft än vrede.

Talar vi däremot om flyktingar som stängs ute och riskerar drunkningsdöden. Om olaglig registrering av en folkgrupp som romer. Om undanskuffande av socialt utsatta. Om fruktansvärda sexuella övergrepp. Eller om alkohol och frihet – för att ta några ämnen som uppmärksammats i debatten eller här på bloggen. För att inte tala om förtryck, krig och fattigdom i världen.

Då handlar det om äkta vrede, över människors ofrihet. Om empati som ger vilja att förändra.

Glädje, stolthet och hopp är också viktiga känslor – men inte alltid så sporrande till handling.

Äkta vrede i måttlig mängd kan förstås också vara bra i debatter och meningsutbyten. För att citera Herbert Tingsten, DN:s legendariske chefredaktör, i dennes memoarer: ”…jag vågar påstå att jag aldrig begagnade en spelad ilska som taktiskt medel. Detta berodde inte på några slags moraliska skäl utan på att jag dessbättre blev naturligt arg så hastigt, att skådespeleri var alldeles obehövligt.”

Jag lovar att hålla mitt politiska engagemang brinnande, med vreden som bränsle. Och att bli arg åtminstone en gång per dag.