Etikett: Sergels torg

850 kvadratmeter kultur i bästa läge

En helt ny kulturyta, med bästa läge och fenomenal utsikt: Det skapar vi nu i Stockholms city. Ett av Kulturhusets finaste lokaler går äntligen från administration till publik verksamhet: Galleri Peter Celsing.

NU ÄNNU ÖPPNARE. I hörnet till vänster, på plan 4, har 850 kvadratmeter Kulturhus gått från kontor till publik utställningsyta. Foto: Holger.Ellgaard/Wikimedia.
NU ÄNNU ÖPPNARE. I hörnet till vänster, på plan 4, har 850 kvadratmeter Kulturhus gått från kontor till publik utställningsyta. Foto: Holger.Ellgaard/Wikimedia.

Det är alltid spännande när det mitt framför ögonen öppnar sig nya möjligheter. Det är vad som sker i Celsings mästerverk Kulturhuset, där 850 kvadratmeter nu öppnas för allmänheten och publik kulturverksamhet. Det är en av de positiva förändringarna som har kommit till stånd tack vare nya Kulturhuset Stadsteatern: den administration som tidigare satt i detta bästa tänkbara hörnläge, har flyttat in i teaterhuset vid Beridarbanan. Istället får vi Galleri Peter Celsing.

Konsthantverk, design och form ska fylla de nyöppnade ytorna på plan 4, längst bort mot Gallerian. I ett treårigt samarbete kommer programverksamheten ske tillsammans med Nationalmuseum.

Stockholmarnas nya kulturyta kan beskrivas med målande mäklarspråk: ”Med bästa läge i Kulturhuset Stadsteatern, mitt i staden och med hänförande utsikt mot höghusen och Sergels torg.” Det är den plats som kulturen var avsedd för från början. Kulturhuset byggdes som en enda öppen utställning, riktad mot Sergels torg och Hamngatan; nu får stockholmarna tillgång till ytterligare en del av sitt hus.

Madeleine Sjöstedt på Newsdesk och på sin blogg om att Galleri Peter Celsing öppnar i Kulturhuset Stadsteatern.

 

Ge liv åt City

Ett växande Stockholm behöver fler platser för människor att bo och leva. City behöver mer folkliv, även utanför kontorstid. Nu tas steget att väcka Brunkebergstorg ur sin alltför långa dvala (kulturen är först ut, i sommar med en stor konstsatsning. Det steget bör följas av fler.

FOLKLIV ATT SAKNA. Brunkebergstorg för drygt hundra år sedan. Bildkälla: Stockholmskällan.
FOLKLIV ATT SAKNA. Brunkebergstorg för drygt hundra år sedan. Bildkälla: Stockholmskällan.

Kanske är det min relativa ungdom eller min status som inflyttad (som jag förstås delar med många andra stockholmare), men ”Citysaneringen” har aldrig varit ett stadsbyggnadsmässigt skräckbegrepp för mig. Jag kan förstå att man sörjer förlorade kvarter av bebyggelse i gamla Klara, och dela åsikten att man borde ha gått försiktigare fram under 50- och 60-talens tillväxtepok, med sitt optimistiska världs- och stadsförbättrarnit. Men jag kan inte sörja merparten av resultatet. Hötorgscity, Sergels torg, Kulturhuset, Åhlénsborgen med sin strama, bladguldsprydda fasad, Riksbankshuset med sin svarta tyngd och skönhet; ja, till och med bankpalatsen har sin obestridliga modernistiska charm. Det är här, i City, som jag känner att Stockholm verkligen är en storstad.

Tillsammans med omgivande kvarters och stadsdelars bevarade kvartersstad av utvecklad stenbebyggelse, och med trädgårdsstäder, funkisförorter och miljonprogramsområden runtomkring, är City en del av mitt och många andras levande storstad. En stad som har mycket att erbjuda – men också mycket att utveckla. Miljonprogrammen, med sin i grunden på många sätt höga kvalitet, har tydliga behov av upprustning och utveckling. Den populära kvartersstaden både rustar och bygger vi vidare på, inom och utanför den gamla innerstadens gränser. Men också i stadens innersta kärna City, jämnårig med många av förorterna som nu ska rustas, behövs också obestridligen utveckling, förnyelse och förtätning. Här behövs mer plats för människor, mindre för bilar som förutom nyttotrafik inte har mycket i en central stadskärna att göra.

City som helhet är alltså inget att ta avstånd från eller beklaga i mina ögon. Men en plats kan jag sakna, utan att någonsin ha upplevt den: Brunkebergstorg, som från en livlig mötes- och handelsplats gick till en stendöd bakgård mellan modernismens betong- och marmorpalats, där Riksbankshuset knappast kommit till sin rätt. Ett förnyat, upplivat Brunkebergstorg är därför något jag i högsta grad ser fram emot, och nu är stockholmarnas oslipade diamant glädjande nog på väg att väckas ur sin törnrosasömn.

MER FOLKLIV ATT VÄNTA. Idé för framtidens Brunkebergstorg, bild från stennordin.se
MER FOLKLIV ATT VÄNTA. Idé för framtidens Brunkebergstorg, bild från stennordin.se

Med de nya hotell som planeras får turister och andra besökare större utbud, besöksnäringen fortsatt utvecklingspotential, och alla vi bofasta stockholmare får glädjen av mer liv och rörelse. Tillsammans med handel, serveringar och upprustade offentliga miljöer kommer livet att återvända till denna en av Stockholms mest centrala platser – även utanför kontorstid. Och redan innan kommersen, kommer kulturen: sedan några år fyller Kulturfestivalen fyllt Brunkebergstorg med sprakande upplevelser några dagar och kvällar i augusti, och i sommar blir det en rejäl konstsatsning, som kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt berättar på sin blogg.

Spårvagnen som snart förlängs till Centralen ger också stadskänsla. Bilar får ge plats för människor och kollektivtrafik. Den klassiska Stockholmsterrassen, med kvällssolsläge, återuppstår.

Hotell, handel och restauranger i all ära: För att ge verkligt liv åt City, för att stadens hjärta ska kunna återerövras av stockholmarna själva året om och dygnet runt, behövs fler bostäder. De tillskott som skett hittills – radhus ovanpå varuhus och kontor i kvarteret Blåmannen, bostadshus vid Oxtorget och några till – är högst blygsamma och långtifrån den kritiska massa som skulle behövas. Här har staden ett ansvar. Och viljan finns, tydligt uttryckt av Folkpartiet, genom inte minst just Madeleine Sjöstedt, men även av de moderater som sitter på de flesta av de strategiska borgarrådsposterna. Stadens vilja räcker dock inte hela vägen, trots detaljplaneinstrumentet; fastighetsägarna måste vilja bjuda till. Och det gäller också staten, som äger stora delar av nedre Norrmalms fastighetsbestånd, och vars expansion av kontorslokaler inte direkt bidrar till ökat folkliv.

Staden och staten byggde dagens City, på gott och ont. Nu är det dags att staden och staten, tillsammans med privata intressenter, tar ett stort helhetsgrepp på hela City och inte planerar kvarter för kvarter. Brunkebergstorg blir ett viktigt första steg men måste följas av fler.

DN skriver i dag om att ”hotellboom ska få liv i Citykvarteren”, ej på nätet. Mer ur DN: Lars Epstein, Stockholmsterrassen planeras återuppstå, Madeleine Sjöstedt på DN Debatt, Statens behov av utrymme hotar Stockholms innerstadDirektpress: Därför är City helt dött.

Ett drömhus vid Sergels torg

Nya Kulturhuset Stadsteatern tar fastare form. Nu visas hur summan av två blir större än delarna. Det blir mycket mer kultur i glashuset vid Sergels torg.

Kulturhuset Stadsteatern vid Sergels torg - ett hus som nu blir ett. Foto: Goombah, från Wikimedia Commons.
Kulturhuset Stadsteatern vid Sergels torg – ett hus som nu blir ett. Foto: Goombah, från Wikimedia Commons.

Ur novemberdimmorna reser sig ett nytt allkonsthus. På utsidan är det förstås samma hus som tidigare, Celsings kulturpalats mitt i city, men det kommer att fyllas med delvis annorlunda, och framför allt mycket mer, innehåll. Mer kultur helt enkelt.

Glashuset vid Sergels torg får mer än bara ett nytt namn. När vi i styrelsen för Stockholms Stadsteater AB (som det kommunägda bolaget fortfarande heter) i morgon fattar beslut om verksamheten för 2014, märks de första rejäla konkreta förändringarna. Konkreta förändringar så till vida att huset förändras fysiskt, internt. Men också konkreta förändringar i form av nya verksamheter och ett nytt sätt att organisera. Inte minst att ha chefer som också är konstnärliga utövare, är ett spännande vägval. Konsten och kulturen tar helt enkelt större plats!

Att Stockholm genom Kulturhuset Stadsteatern kan bli fristad inte bara för författare utan också för förföljda musiker är något att verkligen glädjas åt och känna stolthet över.

Glashuset öppnas upp, nya ytor blir tillgängliga för besökarna. Administration flyttar in i huset bakom, där Stadsteatern sedan tidigare har sina kontorslokaler. Kilen blir nytt hem för gästsspelsscenen. Marionetteatern får ny hemvist – i en tidigare konferenslokal – på plan 3, nära Rum för barn. Dansens intåg har berättats, och bejublats, tidigare. Och det blir ett nytt Lava-bibliotek i nuvarande Bryggan – från Sergels torg ”kommer det se ut som om biblioteket svävar i luften”, som Benny Fredriksson säger till DN.

Mer pengar blir det också utöver tidigare års ökade anslag: 14 miljoner mer 2014. Det är inte att undra på att initiativtagaren kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt är nöjd – liksom teaterstyrelsen kommer att ha anledning att vara. Men allra nöjdast hoppas jag att stockholmarna kommer att bli. Kulturhuset Stadsteatern blir det hus arkitekten Celsing drömde om – ett hus för dröm och verklighet.

Läs mer: Dagens Nyheter länk tillgänglig 24 timmar) och nu på nätet DN.se, Madeleine Sjöstedts blogg, Stadshusets pressmeddelande.

Tidigare bloggat om Kulturhuset Stadsteatern: 15 augusti, 19 april, 8 februari.

Stadsteatern och Kulturhuset starkare tillsammans

Den demokratiska processen för att slå samman Stadsteatern och Kulturhuset går vidare. I går tog kommunstyrelsen beslut. Kommunfullmäktige väntas behandla ärendet igen senare i februari (det var ju uppe som en del av budgetbeslutet för 2013 i höstas, då jag också bloggade). Jag gläds över att det är en bred majoritet, inklusive Socialdemokraterna, som står med oss i Folkpartiet och Alliansen bakom beslutet. (I Stadsteaterns styrelse stödde även Miljöpartiet beslutet.)

Kulturhuset och Stadsteatern vid Sergels torg. Foto: Goombah, från Wikimedia Commons.
Kulturhuset och Stadsteatern vid Sergels torg. Foto: Goombah, från Wikimedia Commons.

Jag ser fram mot denna förändring och tror att den kommer att bli väldigt bra. Vi kan få till stånd det allkonsthus som det känns som om byggnaderna vid Sergels torg, Celsings Kulturhus och Stadsteatern, var ägnad att bli från början. Kulturen kan få en rättmätig, stor plats mitt i staden. Kulturhuset kan utvecklas inte minst med sin programverksamhet, korsbefruktning kan ske mellan Kulturhus- och Stadsteaterprogrammen. Jag ser fram mot många spännande samarbeten.

Vi kan också utnyttja de samlade lokalerna bättre, och framför allt få större kraft ekonomiskt med drygt 360 miljoner kronor i budget – 230 miljoner för Stadsteatern från kommunen, 50 miljoner i statsbidrag, och drygt 80 miljoner som är Kulturhusets ram.

Detta handlar inte om någon besparing. Tvärtom är det en stor satsning på kulturen från stadens sida, och det glädjer mig som kulturvän och liberal.

Som liberal slår jag också vakt om yttrandefrihet och insyn. Och jag kan lugna alla oroliga, offentlighetsprincip och meddelarfrihet gäller för alla kommunala verksamheter, förvaltningar som bolag.

I dag kommenterar jag Stadsteaterns och Kulturhusets sammanslagning på svd.se. Madeleine Sjöstedt bloggar.