Etikett: styrelser

Ungdom och erfarenhet i politiken

Vi behöver både fler unga och fler äldre i politiken. Men representativitet handlar också om förtroende och åsikter, inte bara ålder och grupptillhörighet.

MÅL FÖR KANDIDATER. Stockholms kommunfullmäktige sammanträder i Rådssalen i Stadshuset.
MÅL FÖR KANDIDATER. Stockholms kommunfullmäktige sammanträder i Rådssalen i Stadshuset.

Färre unga har en chans att komma in i riksdagen i höstens val. I kommuner och landsting är det ännu mer sällsynt med unga kandidater, rapporterar Sveriges Radio utifrån en sammanställning från SCB. En förklaring är säkert, som bl a Liberala ungdomsförbundets Linda Nordlund är inne på, att unga, nya partimedlemmar inte släpps in och fram i partierna – men det gamla påståendet om krav på mångårig kaffekokning känns väl generaliserande och orättvist.

Det är inte lätt med ålder eller representativitet rent generellt i politiken, särskilt inte för mindre partier med färre platser, ofta högst ett mandat i de flesta riksdagsvalkretsar.

Det visar sig också i att vi även har få äldre på valbara platser, i jämförelse med befolkningens sammansättning. Den underrepresentationen visar sig främst hos Socialdemokraterna, som är ”bäst” på unga kandidater. Det är inte lätt som sagt, särskilt om man också betänker utlandsfödda, HBT-personer och människor som lever med funktionsnedsättning och som också behöver vara representerade. Vi brukar också bekymra oss över hur människor ”mitt i livet”, med familj, bostad och karriär att tänka på, ska få energi, tid och lust till politik.

Representativitet i politiken väcker reflektioner om förtroende, erfarenhet och åsikter. Själv tycker jag det viktigaste är att personer som ska representera mig har mitt förtroende, står för en politik som jag delar, och kan förväntas landa i kloka svar på frågor som jag inte är insatt i eller som inte var kända vid valtillfället. Det handlar om tillit till att någon förvaltar mitt förtroende under mandatperioden. Då kan ålder och andra egenskaper vara högst relevanta – men det viktigaste är åsikter och värderingar, som den unga väljaren Victoria Lind också säger till radion: ”Vet jag vad den vill och den vill i princip samma sak som jag så spelar det ingen roll.”

Vi behöver bli bättre på att engagera och slussa fram unga i politiken – eller framför allt på att ta vara på deras engagemang. Men det gäller nog inte bara unga utan alla som är nya i, och kommer med andra erfarenheter till, den partipolitiska världen. Samtidigt är det inte märkligt att det tar ett litet tag innan man som ny, oavsett ålder, får tyngre uppdrag och en valbar plats. Det handlar inte om att koka kaffe i åratal, utan om att skaffa erfarenhet, visa vad man går för och att man är att lita på. Politiken må inte vara ett yrke men det politiska hantverket kräver också sin specifika kompetens, inte minst som komplexiteten har ökat i de politiskt styrda organisationerna. Det tar också tid att bli känd och vinna stöd, bland partimedlemmar och väljare.

Med detta sagt måste partierna naturligtvis också ta ett ansvar för en god representativitet också utifrån olika bakgrund, annan erfarenhet och personliga egenskaper. Det ansvaret ligger på valberedningar och de församlingar som fastställer listor och fördelar uppdrag, och man är olika duktiga i olika partidistrikt och föreningar. Man måste våga pröva nya krafter – men vi ska inte stirra oss blinda på listorna i valen. Många får sina första erfarenheter och får visa vad de går för i olika nämnder och styrelser i kommuner och landsting.

Själv gläds jag över tilltron som folkpartisterna visade mig, först i Falköping när jag som 18-åring fick en av platserna i barn- och utbildningsnämnden, sedan i Stockholm då jag som 22-åring tog plats i kulturnämnden – den plattform som mitt fortsatta engagemang har byggt på.

Vi behöver fler ungdomar och pensionärer

, fler med utländsk bakgrund, fler som lever med funktionsnedsättningar, i politiken. Det handlar sist och slutligen om partiernas tillgång till viktig erfarenhet och ny kompetens, om förutsättningarna att forma den bästa politiken för alla i samhället. Men den perfekta mixen finns inte. Debatten är viktig och behöver föras kontinuerligt för att vi ständigt ska vara uppmärksamma på behovet av att olika grupper är representerade, men vi kan inte sätta listor utifrån procentandelar. Värderingar är viktigast.

Sitter kompetensen i könet i svenskt näringsliv?

Kvinnors kompetens är minst lika stor som mäns – och behövs i svenska bolagsstyrelser och företagsledningar. Frågan är hur det står till med kompetensen i ett svenskt näringsliv som fortfarande inte orkar bryta invanda mönster, inte hittar de kompetenta kvinnorna – eller som Jens Spendrup hävdar att de inte finns.

Typisk storbolagsstyrelse? Volvokoncernens styrelse. Foto från volvo.se
STORBOLAGSSTYRELSE. Volvokoncernens styrelse. Personerna på bilden ska inte kopplas till de resonemang som förs i bloggen och representerar inte näringslivet som helhet eller Svenskt Näringsliv och dess ordförandes syn på kvinnor. Foto från volvo.se

På 90-talet sades det finnas fler Göran än kvinnor bland svenska börs-VD:ar och styrelser. Numera är det Johan som har tagit över, så någon förändring och föryngring har skett. En sak har dock inte förändrats: trots en ökning får kvinnorna och deras kompetens fortfarande stå tillbaka. Trots ofta högre och längre utbildning, och rika och ibland annorlunda erfarenheter.

Att kvinnor har det tufft att nå näringslivets toppositioner blir mindre underligt när man hör Svenskt Näringslivs ordförande Jens Spendrup påstå att det saknas kompetenta personer bland det andra könet – det kön han och hans gelikar inte tillhör (Ekots lördagsintervju). Som liberal är jag i grunden motståndare till kvotering – men uttalanden som Spendrups kan provocera många av oss jämställdhetssträvande kvoteringsskeptiker att överväga den utvägen.

Ett näringsliv som har svårt att finna kompetenta chefer och styrelsemedlemmar av båda könen har gjort ett dåligt jobb. De har varit dåliga på att uppmuntra och skapa förutsättningar för män och kvinnor att leva jämställt och göra karriär. Men framför allt har de gjort ett dåligt rekryteringsjobb. Kompetensen finns – jämnt fördelad mellan könen.

Det visar de ägare som är goda föredömen, som Stockholms läns landsting med sina professionella, icke-politiska bolagsstyrelser (Stockholmsbloggen).

ORDFÖRANDE. Jens Spendrup, ordförande i Svenskt Näringsliv, varifrån bilden kommer.
ORDFÖRANDE. Jens Spendrup, ordförande i Svenskt Näringsliv, varifrån bilden kommer.

Kvoteringslagstiftning är bland det sista många i näringslivet önskar – även de som aktivt arbetar för fler kvinnor i styrelser och chefspositioner kan ofta vara motståndare till kvotering. Men Spendrups utspel ger dem problem att argumentera. Ännu värre blir följderna av ordförandens uttalande om valberedningar och bolagsstämmor ser det som en ursäkt att slappna av, följa minsta motståndets lag och inte anstränga sig att leta upp de kompetenta kvinnorna. Det är vad bland andra Sven Hagströmer befarar (i dagens SvD, se nedan).

Ett problem för hela näringslivet och framför allt för enskilda bolag är om man missar den kompetens och de erfarenheter som halva befolkningen besitter. Likriktade miljöer är sällan de mest innovativa och konkurrenskraftiga.

Ett mer direkt problem för organisationen Svenskt Näringsliv är att man verkar ha en så tondöv och omodern ordförande. Det är inte så konstigt att frågetecken sätts för Jens Spendrups fortsatta ordförandeskap. Svenskt Näringsliv har anledning att fundera över kompetensen.

Uppdaterat: Jens Spendrup förklarar nu att han menade något annat än hur han tolkats: Han, som själv har lyft fram kvinnor på ledande positioner i sina företag, avsåg att för få kvinnor fått chansen att få erfarenhet och kompetens på högre nivå. Det låter rimligare om än inte förmer sannare – och förtar inte det ursprungliga uttalandets tolkning och potentiellt skadliga effekt. Särskilt inte som man från Svenskt Näringsliv och Spendrup inte verkar så intresserade av att föra ut denna förklaring och delta i diskussionen. (DN)

SvD: ”Tveksamt om Spendrup kan sitta kvar”, Spendrups uttalande om kvinnor upprör. DI: ”Tveksamt om han kan sitta kvar”. SR: Kritikstorm mot Spendrup efter uttalande i Ekot.