Etikett: Tensta

Äldre riskerar drabbas av stor-stadsdelarna

Liberalerna är starkt kritiska mot den föreslagna sammanslagningen av stadsdelsnämnder i Stockholms stad. Mycket tid och kraft kommer gå åt i processen, i ett känsligt läge för såväl socialtjänst som äldreomsorg. Och avståndet kommer öka mellan staden och dess invånare. Det riskerar att drabba inte minst äldre medborgare. Därför agerar jag även i äldrenämnden.

Östermalm och Norrmalm ska bilda Norra Innerstaden som blir större än de nästan alla svenska kommuner. Spånga-Tensta och Rinkeby-Kista ska bilda Järva, i ett läge då utmaningarna är stora inte minst för det brottsförebyggande och bekämpande arbetet.

Oppositionsborgarrådet Jan Jönsson har pekat på hur mycket av socialtjänstens viktiga arbete riskerar att försvåras under lång tid, med den omfattande process, byte av chefer m.m. som det kommer innebära. Medborgardialog lär försvåras och avståndet till såväl förtroendevalda som förvaltningar öka. Och även för äldre och äldreomsorgen ser vi risker. Därför lade jag en skrivelse till Stockholms stads äldrenämnd. Hela texten nedan, för den intresserade.

Risk för försämrad medborgardialog och äldreomsorg i samband med sammanläggning av stadsdelar

Liberalerna är av uppfattningen att service och myndigheter behöver finnas nära och tillgängliga för stadens invånare. Att genomföra den planerade sammanläggningen av stadsdelsnämnder riskerar dock att istället öka avståndet till både medborgarservice och lokalpolitiken för stockholmarna i dessa områden, något som inte minst drabbar äldre. Liberalerna har varit skeptiska till flera av de tidigare sammanläggningarna de senaste åren och våra farhågor har ofta visat sig berättigade.

Spånga-Tensta och Rinkeby-Kista som ska bilda den nya stadsdelen Järva står inför stora utmaningar inte minst kring sociala insatser och trygghet, där stadens arbete riskerar att försvåras när kraften måste läggas på en administrativ förändring, oaktat det eventuella kraftsamlande värdet av en sådan sammanslagning på längre sikt. Detta riskerar att undergräva både gjorda, aktuella och kommande insatser för att stärka de rättsliga och sociala insatserna i området, något som drabbar de berörda och befolkningen direkt och indirekt. I ett utsatt område med särskilda utmaningar så är en god medborgardialog mycket viktig, något en stor centralisering försvårar. En risk vi ser är att grupper av äldre på Järva med utländsk bakgrund, som redan har lågt förtroende för myndigheter, nu än mer kommer dra sig för att kontakta förvaltningen för att få stöd.

Vad gäller sammanläggningen av Östermalms och Norrmalms stadsdelsnämnder till Norra Innerstaden så kommer den nya stadsdelen, i kombination med planerad ny bebyggelse, motsvara befolkningsmängden i våra största svenska städer.

Alltför stora stadsdelsnämnder är inte förenliga med god närdemokrati och ökar avståndet mellan medborgare och förvaltning. Tillgängliga stadsdelsnämnder och lokalpolitiker är viktiga för många äldre, som framkommit i bland annat dialog med stadens pensionärsråd. Även det rent fysiska avståndet till förvaltning och nämndmöten kommer att öka då stadsdelsnämndernas område utökas. Därtill finns en rent ekonomisk risk med en kostsam process och under en övergångsperiod ökade lokalkostnader, om man som uttalats kommer att söka efter en ny, gemensam förvaltningslokal åtminstone i Norra Innerstaden.

Det rödgröna styrets planerade återkommunalisering av verksamheter, med ett mål om att 60 procent ska vara i kommunal regi, kommer få stora konsekvenser för kvaliteten på äldreomsorgen. I kombination med de stora behoven av utbyggnad och det stora antalet ärenden inom äldreomsorgen är det minst sagt anmärkningsvärt att samtidigt genomföra en stor omorganisering och sammanläggning av stadsdelar. Fokus borde vara på att förstärka, utöka och utveckla äldreomsorgen i staden.

Vi i Liberalerna ser nu en risk för att en hemtagning av äldreboenden i samband med sammanläggningen kan drabba de äldre. Som exempel kan nämnas Sabbatsbergsbyn på Norrmalm men även äldreboenden på Östermalm. Självklart är det möjligt att på sikt få en välfungerande organisation på plats. Men att göra detta samtidigt som sammanläggningen, som dessutom genomförs på väldigt kort tid sett till hur stor omorganisation det gäller, är högst oroväckande.

Det resonemang som förs från den rödgröna majoriteten att sammanläggningen av stadsdelsnämnderna paradoxalt nog kommer att öka närheten till medborgarna saknar logik. Det skulle i så fall innebära att ju mer som centraliseras och ju fler stadsdelsnämnder som slås samman, desto närmare blir stadens förtroendevalda och service till medborgarna. Det kan ibland finnas skäl till att små och specialiserade verksamheter behöver samordnas mellan flera stadsdelar. Men att medborgarnas inflytande och kontakt med lokalpolitiken skulle stärkas genom att det blir längre till stadsdelsnämndens politiker är orimligt.

Vi liberaler kommer givetvis alltid att bidra konstruktivt till att sammanläggningarna blir genomförda på ett för medborgare och medarbetare så bra sätt som möjligt, om beslutet blir ett faktum. Men vi kommer mycket noga att följa upp hur den rödgröna majoriteten tar sitt ansvar. Vi ser tyvärr redan tecken på att misstag som tidigare begåtts håller på att upprepas igen, bl. a. vad gäller oklarheter i informationen ut till medarbetarna.

Service och myndigheter behöver mycket riktigt finnas nära och lätt tillgängliga för invånarna. Sammanläggningar av stora och befolkningstäta stadsdelar ökar däremot avståndet för stockholmarna och riskerar leda till försämringar i samhällsservicen och minska förtroendet för den lokala politiken.

Med anledning av ovanstående vill vi ställa följande frågor till förvaltningen:

Hur bedöms sammanslagningen och processen kring detta i de berörda stadsdelarna påverka möjligheterna till

1) en god tillgång och god kvalitet på äldreomsorgen;

2) samverkan och dialog mellan äldre och deras organisationer, och stadsdelsförvaltningarna;

3) äldres tillgänglighet till stadsdelsnämnderna och deras lokala förtroendevalda?

Låna konst på biblioteket

Låna konstverk på Stockholms bibliotek – det kan bli möjligt i framtiden, om Folkpartiet och Alliansen får genomslag för vårt förslag om konstbibliotek.

Biblioteken bör vara de viktigaste kulturinslagen i en stad, och så är det i Stockholm. Bibliotekens roll både för bildning och som gemensamma vardagsrum – med respekt för de andra som vistas där – har stärkts under Folkpartiets år som ansvariga för kulturpolitiken i Stockholm. Det är inte vi politiker som skapar goda bibliotek, men vi har gett förutsättningar för biblioteken att utvecklas. I den utvecklingen ingår t ex nya medieformer och mötesplatser. Det är länge sedan det bara var för pappersböcker man gick till biblioteken. Nu föreslår vi från Folkpartiet och Alliansen ännu ett steg: Konstbiblioket. Du ska helt enkelt kunna låna hem en tavla eller annat konstverk. Det kunde ge fler stockholmare tillgång till konst, och fler möjligheter för fler konstnärer. Kanske kan vi också få större nytta av stadens, dvs stockholmarnas gemensamma, konstsamling.

Rent praktiskt ser jag framför mig en webbaserad katalog, där man får beställa det önskade verket och hämta det på ”sitt” bibliotek. På biblioteken kan man ha ett urval verk som exempel och naturligtvis tillgång till webbkatalogen. Urvalet av konst sker med hjälp av en professionell referensgrupp. Konstnärer som deltar bör givetvis få ersättning, en parallell kan vara utställningsersättningen som förhandlats fram och som Stockholms stad numera alltid ska använda (ett beslut från Folkpartiets tid som ansvariga för kulturen i staden).

Förebilder för konstbibliotek finns utomlands, i t ex Berlin och Minneapolis som framgår nedan, och konstutlån i samarbete med konstnärer har prövats i Tensta. Vi hoppas att konstbiblioteket är en idé som går att förverkliga i större skala. Nedan ser du hela vår skrivelse!

Stockholmdirekt skriver om förslaget om konstbibliotek. Även Stockholmsbloggen skriver om konstbibliotek.

UPPDATERING: I dag 25 maj skriver Hanna Gerdes, Anne-Lie Elfvén och jag på Dagens Samhälle om vårt förslag om konstbibliotek.

BOKKONST. Bibliotekarien av Arcimboldo, Skokloster (Wikimedia).
BOKKONST. Bibliotekarien av Arcimboldo, Skokloster (Wikimedia).

Inrätta konstbibliotek i Stockholm

Biblioteken är på många sätt bildningssamhällets ryggrad. Vi anser att biblioteken ska ligga där medborgare lätt kan besöka dem, exempelvis nära kollektivtrafiken, ska vara öppna när medborgarna har tid att besöka dem; på kvällar, helger och somrar. I Alliansen är vi stolta över att ha kunnat rusta upp och inviga nya bibliotek inte minst i ytterstadsdelar, som det nya biblioteket i Kista eller Hagsätras nyligen återinvigda bibliotek ,och över tunnelbanebiblioteken.

Men det är också viktigt att biblioteken fortsätter att utveckla sin verksamhet så att den kan locka både nya och återkommande biblioteksbesökare att ta del av kultur. Att låna hem ett konstverk, t.ex. ett grafiskt tryck eller en skulptur till ditt hem i några veckor, precis som du lånar en bok på bibliotek, kan bli ett sådant intressant komplement till bibliotekens verksamhet.

Möjligheter att låna hem konst finns på flera håll i världen, ofta under benämningen ”artotek”. I Berlin finns alltsedan 1970-talet ett Arthotek vid Neuer Berliner Kunstverein, en verksamhet som har ca 11 000 utlån per år. Samlingarna innehåller både målningar, skulpturer, akvareller och fotografi, med flera tekniker.

Vid Minneapolis Art Lending Library (MALL) vid American Swedish Institute i Minneapolis kan varje biblioteksbesökare, som besöker bibliotekets olika ”utställningsomgångar”, kostnadsfritt låna hem ett konstverk från en känd eller ”kämpande” konstnär som är verksam lokalt i området.

Sedan våren 2014 finns möjligheten att låna hem konst även i Stockholm, från Tensta bibliotek. Allt den konstintresserade behöver är ett bibliotekskort för Stockholms stadsbibliotek. I fyra veckor får man sedan ha en konstnärs verk i sitt eget hem. Initiativet bygger på att ett antal konstnärer gått ihop med, i detta fall, Tensta konsthall och Stadsbiblioteket. Artoteket i Tensta har sedan givit sig ut i landet och bland annat gästat kulturhuset Komedianten i Varberg. Långt vanligare än ”konstbibliotek” är möjligheten för anställda att låna konst till sin arbetsplats. Så är till exempel fallet för anställda i Stockholms stad, som kan få låna konst att ha vid skrivbordet och som sedan återlämnas till stadens samlingar. Möjligheten för allmänheten att också kunna låna vissa verk ur stadens konstsamling bör prövas med de reservationer som krävs för värde, oersättlighet etc.

Ett konstbibliotek måste naturligtvis hitta former för att minimera risken för att konst skadas, tappas bort eller stjäls ochett ansvars- och avtalsförhållande måste finnas för låntagaren. Erfarenheterna från andra städer och länder, inte minst från Berlins Arthotek, visar dock på möjligheterna. För konstnärer kan detta vara ett sätt att hitta en större publik, och för biblioteksbesökarna blir det ett sätt att njuta av konst utan krav på större investeringar.

Vi vill att fler stockholmare ska kunna njuta av och kanske låna hem ett konstverk. Vi vill nu be kulturförvaltningen utreda förutsättningarna för att sprida arbetssättet med konstlån på bibliotekskortet till fler bibliotek på fler håll i staden. Urvalet i ett konstbibliotek behöver naturligtvis göras på professionellt sätt där biblioteket företrädesvis samverkar med Liljevalchs/Stockholm konst med stöd av en referensgrupp.

Fler förstelärare på rätt plats

En bra skola är det viktigaste för att ge alla människor mer likvärdiga livsvillkor, och lärarna är det viktigaste för en bra skola. Fler förstelärare på skolor i s k utsatta förorter är en helt riktig prioritering. Studierna har störst betydelse för dem som har det svårast i skolan: utbildning bryter utanförskap.

FÖRVÄNTANSFULLT LEDARSKAP. Lärare måste vara ledare i klassrummen - och själva få stöd av goda ledare i skolledning, och politik.
RÄTT FOKUS. Fler förstelärare är viktigt för hela skolan – och framför allt för elever med störst behov och skolor i utanförskapsområden.

Skolans betydelse för jämlikhet och trygghet kan inte nog understrykas. Det är med en god utbildning som människor har störst chanser att förändra sina livsvillkor. Omvänt är dåliga skolresultat, eller rentav en avbruten skolgång, den största riskfaktorn för att det ska gå illa i livet. Därför måste vi fortsätta satsa på en skola för kunskap, med fokus på undervisning och arbetsro, med bra förutsättningar för lärare och skolledningar, och med resurser på rätt ställe.

Att satsa på fler förstelärare i skolor i s k utsatta förorter är därför rätt prioritering av flera skäl. Bra lärare är det enskilt viktigaste för att lyfta skolan, och det är allra viktigast i utanförskapsområden. Utbildning bryter utanförskap.

Svensk skola har i internationellt perspektiv gott om resurser, men de måste användas rätt. Pengarna i skolan måste i högre grad användas till undervisning. Lärare måste få bättre löner och arbetsvillkor. Och en högre andel av resurserna måste gå till elever och skolor med särskilda problem och utmaningar. Det handlar om stöd till elever på individnivå, oavsett var de bor, och det handlar om skolor i utanförskapsområden – där utbildningsnivåerna och inkomsterna är lägre, och arbetslösheten högre. Det är tuffa förutsättningar, men de behöver inte gå i arv.

Folkpartiets och Alliansregeringens skolreformer har redan inneburit steg på rätt väg. Återupprättandet och utökningen av speciallärare och specialpedagoger är angelägen för att kunna ge individuella elever rätt stöd. Ökade krav på skolhälsovård, skolpsykologer och skolbibliotek gör också att skolan enklare klarar sitt kunskapsuppdrag. Fler förstelärare i skolorna i utanförskapsområden är en logisk fortsättning och riktig prioritering. Förstelärarnas uppgift är att utveckla pedagogiken och inspirera sina kollegor. Karriärtjänsterna med lektorer och förstelärare innebär att välbehövligt lyft för läraryrket, och ett välkommet lönelyft på 5-10 000 kronor för de lärare som omfattas, men framför allt förstås i förlängningen ett lyft för skolan och eleverna.  Och det lyftet behövs bäst där de nu ska bli flest, i utsatta områden t ex i Rinkeby och Tensta i Stockholm och i Ronna i Södertälje.

175 förstelärare extra på 40 skolor kan låta som en liten satsning – men den är strategisk. Det är i utanförskapsområdena som utmaningarna är störst. Men så länge skolan är ett kommunalt ansvar kan regeringen och en liberal utbildningsminister aldrig göra allt det som behövs.

En bra skola är beroende av engagerade lokala politiker – som inte detaljstyr ger sina skolor, rektorer och lärare rätt förutsättningar. I Stockholm satsar vi t ex på karriärtjänster, lärarlöner och större resurser utifrån socioekonomiska faktorer. Andra enskilda kommuner, ofta med folkpartister som ansvariga som Landskrona, är också framgångsrika och har bibehållit goda eller vänt dåliga skolresultat. Omvänt har inte minst socialdemokratiskt styrda kommuner, som Sveriges andra stad Göteborg, en tristare utveckling.

Svenska elever borde inte behöva vara beroende av att ha folkpartister som ordförande för utbildningsnämnden. En bra skola har störst betydelse för de elever som har det svårast i skolan och elever borde ha likvärdiga villkor och chanser över hela landet. I väntan på att Jan Björklund får förstatliga skolan ska vi dock göra det bästa av situationen, med hjälp av reformer som förstelärare.

SR: Lönelyft ska rädda utsatta skolor, SvD/TT: Extra förstelärare i utsatta områden. Lotta Edholm på Stockholmsbloggen: Fler förstelärare i Tensta och Rinkeby.

Dessa skolor berörs i Stockholms stad (läs mer från Lotta Edholm om hur satsningen på extra förstelärare berör Stockholm):
Akalla grundskola

Hjulstaskolan
Rinkebyskolan
Askebyskolan
Husbygårdsskolan
Knutbyskolan
Kvarnbyskolan
Kvarnbackskolan
Oxhagsskolan
Ärvingeskolan