Etikett: upphovsrätt

Stoppa inte digital tillgång till stadens konst

Fotografering och spridning av bilder på offentliga platser kan i praktiken bli förbjudet – om där finns offentliga konstverk. Högsta domstolens tolkning av rättsläget hotar det offentliga rummet.

Ska man få ta bilder på offentliga konstverk  som statyer och skulpturer och ladda upp på nätet? Kanske inte längre, utifrån Högsta domstolens avgörande av tvisten mellan Wikimedia och en upphovsrättsorganisation för konstnärer (IDG, SR, SVT). Orimligt och djupt omodernt, menar vi liberaler i Stockholms kulturnämnd. Rättsläget verkar dessutom oklart. Tvisten avsåg det lovvärda initiativet offentligkonst.se – en guide med karta och bildbank över offentliga konstverk – men beslutet kan inte avgränsas så enkelt. Vad gäller t ex sociala medier som Facebook och Instagram, som också är ett slags databaser med bildbanker?

Vi liberaler vill att konsten ska vara tillgänglig för fler – och vi vill bejaka den digitala utvecklingen för att öka spridningen. Alla kan inte ta sig dit konsten är. Och alla inte hittar den inte så enkelt. En digital katalog med karta och bilder är därför en självklar del av en modern, digital syn på konsten och det offentliga rummet. (Läs gärna om våra förslag för mer tillgänglig kulturhistoria och offentlig konst.) Vi kommer nu att lägga en skrivelse för att få veta hur staden ser på konsekvenserna av HD:s Wikimedia-beslut, för Stockholm och stockholmarna – och alla våra turister och andra besökare.

IDG har intervjuat mig. Uppdatering 160415: Hanna Gerdes, Anne-Lie Elfvén och jag skriver också i Dagens Samhälle.

TILLÅTEN PUBLICERING? Jan Håfströms Mr Walker i Järnvägsparken i Stockholm. Bild från Wikimedia (larske).
TILLÅTEN PUBLICERING? Jan Håfströms Mr Walker i Järnvägsparken i Stockholm. Bild från Wikimedia (larske).

Skrivelse om konst i det offentliga rummet

Högsta domstolen beslutade den 4 april 2016 att Wikimedia Sverige inte får avbilda och sprida bilder av offentlig konst på sin hemsida. Beslutet från Högsta domstolen (HD) innebär att det inte är tillåtet att avbilda och sprida konstverk digitalt och gratis på nätet, utan konstnärens tillstånd.

Upphovsrätten är viktig, och måste värnas. Men det offentliga rummet äger vi gemensamt. Själva syftet med att lägga offentliga medel på konst är att människor ska ha tillgång till den i sin vardag. Den kommer att fotograferas. Det kan vi aldrig förbjuda. Att bilderna sedan sprids på olika sätt är oundvikligt i den digitala tid vi lever i. Dessutom borde alla medborgare kunna få ta del av offentliga konstverk som finansieras av staden, inte bara de som kan ta sig till den faktiska platsen där konstverket finns.

Högsta Domstolens beslut visar på en lagstiftning som behöver anpassas till nutiden och den digitala utvecklingen. Staden bör för sin del eventuellt se över de avtal som staden har med de konstnärer vars konst finansieras av offentliga medel. Godkänner de att deras verk kan komma att fotograferas? Och att bilderna kan hamna på andra ställen än i privata fotoalbum och Instagram-flöden?

Utgångspunkten för oss som liberaler är att man ska värna upphovsrätten samtidigt som man värnar det offentliga rummet och gemensamma ägandet. Offentlig konst måste få fortsätta vara offentlig. Det är en uppgift för lagstiftaren att tillse att våra offentliga rum inte riskerar att inskränkas genom hänvisning till upphovsrätten.

Mot bakgrund av vad som ovan anförs vill vi fråga förvaltningen:

Hur ser rättsläget och regelverket ut idag vad gäller fotografering och spridning av bilder på offentliga konstverk i Stockholms stad?

Vilka konsekvenser får Högsta Domstolens beslut?

Liberalerna i Stockholms stads kulturnämnd

Rasmus Jonlund (L) vice ordförande

Hanna Gerdes (L) ledamot

Anne-Lie Elfvén (L) ersättare

E-boken hör hemma på biblioteket

E-böckerna behöver finnas på biblioteken. Stockholms stads biblioteks avtal med Ordfront är ett viktigt steg framåt.

Biblioteken är till för att tillhandahålla och förmedla kunskap, information och förströelse. Medieformen spelar mindre roll. Den klassiska bilden över medietyperna som finns i ett bibliotek visar tydligt hur de mångfaldigats genom årtusendena. Vissa har ersatts, andra finns kvar. E-boken är den senaste formen. Självklart behöver den också finnas hos våra bibliotek.

E-bokens utveckling i Sverige i allmänhet och på våra bibliotek i synnerhet har inte varit särskilt spikrak. Vi brukar vara tidigt ute att ta till oss ny teknik och medieformer – inte så den här gången. Jämfört med den anglosaxiska bokmarknaden ligger e-bokens andel lågt och någon stor ökning verkar inte ta fart. Däremot har den blivit relativt populär på våra bibliotek – vilket har andra komplikationer.

DN Kultur 29 juni 2013.
DN Kultur 29 juni 2013.

Den ersättning för varje lån som måste betalas till upphovsrättsinnehavarna blir en dyr affär för biblioteken, som antingen får införa begränsningar i antalet utlån, eller föra över pengar från andra medieinköp. Tidsgränser innan nya e-böcker blir tillgängliga för bibliotekslån har samtidigt införts av förlagen, i ett försök att öka deras försäljning.

Dessa problem måste få en lösning för att e-bokens utveckling ska ta fart. Och det vore verkligen synd om vi i Sverige inte tog vara på e-bokens alla möjligheter. Bibliotekslån och försäljning behöver inte ställas mot varandra. Att göra e-böcker mindre tillgängliga för bibliotekslåntagare är troligen inte en bra strategi för att öka intresset för denna nya medieform. En framtida lösning kommer kanske innebära vissa begränsningar jämfört med dagens situation, och det är givetvis viktigt att förlagen och författarna kan få rättmätiga intäkter så att den intellektuella ansträngningen får sin lön, och förlagens verksamhet förblir kommersiellt gångbar. Det är viktigt för alla bokälskare.

Stockholms stadsbiblioteks avtal med Ordfront, som DN Kultur skriver om i dag (se bild), är därför ett väldigt glädjande steg mot en framtid i konstruktiv anda. Alla Ordfronts böcker kommer bli tillgängliga för utlån samtidigt som de släpps, och vi hoppas på fler avtal med andra förlag. 

Betyder e-boken då den vanliga bokens död? Nej, kan jag trösta mig själv och andra traditionalister som fortfarande älskar tyngden av en rejäl inbunden volym, smidigheten i en billig pocket, och känslan av att vända blad. Själv håller jag fast vid mina böcker och bokhyllor – och har fått en ny vän och leksak i min e-boksläsare. Varje medieform fyller sin funktion.

Uppdatering: Madeleine Sjöstedt bloggar och skriver bl.a. om att avtalet med Ordfront också innebär att Stockholms Stadsbibliotek ska digitalisera och tillgängliggöra 25 titlar ur Ordfronts s.k. backkatalog. De titlarna kommer att kunna lånas ut utan ersättning till Ordfront, och vilka de blir kommer att bestämmas dels av bibliotekets inköpsgrupp – men dels också av stockholmarna själva. I höst kommer man på webben att kunna rösta fram vilka 10 verk som ska digitaliseras, från en lista på ca 25 titlar.