Det är länge sedan Sverige var ett homogent land där den lutherska statskyrkan var en av de viktigaste sammanhållande faktorerna (under stormaktstiden sannolikt den enskilt viktigaste). Numera förekommer en mängd konfessioner i svenska hem, skolor och samveten. Kittet mellan svenskar är snarast språket och en uppslutning bakom ett demokratiskt samhälle och en rättsstat med mänskliga rättigheter i högsätet, däribland religionsfriheten.
Att islam, buddhism, hinduism, en lång rad andra religiösa uttryck, och inte minst agnosticism, ateism och humanism numera är jämbördiga kristendomen innebär dock inte att århundraden av kristen dominans kan tänkas bort. Det betyder inte heller att kunskap och förståelse för vad denna kristendom med alla sina inre och yttre konflikter genom åren har inneburit för vårt Sverige av i dag, blir mindre viktig.
Därför är det helt rimligt att kristendomen tar en större del av undervisningen i ämnet religionskunskap i svenska skolor. Självklart innebär det inte någon slags indoktrinering, utantillärande av lärosatser eller rabblande av kyrkofäder. För att förstå det kristendomen betytt för historiens och dagens Sverige är ett kritiskt öga och tankesätt naturligtvis A och O.
Utbildningsminister Jan Björklund, som väljer att överpröva Skolverkets förslag till kursplan på denna punkt, gjorde en tydlig jämförelse: I historieundervisningen tar svensk historia större plats än andra delar av världshistorien. Och, för att förtydliga, att lära sig hur Birger jarl lade grunden för den svenska riksbildningen eller hur Gustav Vasa reformerade kyrkan och byggde staten, innebär ju ingen kritisk hyllning av några svenska hjältar.
Sedan ska svenska elever under sina grundskoleår få en god orientering i alla religioner, och hela världshistorien. Mötet mellan klasskamrater med olika bakgrund, umgänge och samarbete innebär också en skola om det mångkulturella land som är Sverige i dag.
Media: Ekot, Expressen x2, SvD, SVT, och mer: DN & SvD ledare. Bloggar, bl.a: Per Ankersjö, Carina Boberg, Olov Lindquist, Niklas Odelberg.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, religion, kristendom, kristendomskunskap, religionskunskap, kursplan, Skolverket, regeringen, Jan Björklund
Rasmus (liberal) 
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Amie, intressant att ta del av dina reflektioner!
Andreas, naturligtvis ska historieundervisningen, som jag skriver, omfatta hela världen. Men det är ofrånkomligt att man har ett intresse och behov av att lära sig mer om den miljö man vistas och växer upp i, och hur den har kommit till stånd. Därmed inte sagt att det ska vara någon ideologisk Sverigecentrering, någon historiedeterminism från dimmiga forntider rakt fram över Segersäll, Skötkonung och Folkungar över Vasa till Bernadotte, Hansson, Erlander och Reinfeldt. Det handlar förstås om att sätta in det vi i dag kallar Sverige i ett större sammanhang. Vår perifera position genom den allra största delen av historien, och det faktum att vi alla härstammar från invandrare, t.ex…
Kamp mot kristendomen? Tja, mot statskyrkan, från och till, i så fall. Mycket av det moderna Sveriges utveckling hänger ju samman med rörelser och personer som rakt inte varit agnostiker eller ateister.
Och det är också ofrånkomligen så att kristendomen haft den stora betydelse för vår historia och vår nutid som du själv ju indirekt beskriver.
Sveriges historia är Frankrike, Tysklands och Englands historia.
Kampen mot kristendomen ligger i utvecklingen av humanistiska värderingar och liknande under en semiateistisk upplysningsrörelse. De ideal som utvecklats där har senare annamats av både kristna och ickekristna, men grunden till denna utveckling bort från 1200-tals mysticism är symptom på kampen mot kristendomen.
Det måste ju sägas ha gått i vågor då. Den kristendom som vi fick med reformationen blev ju ffa under 1600-talet rätt svavelosande hårdför, för att inte säga fundamentalistisk. Biblisk lag och dödsstraff för det mesta som kanske både tidigare och framför allt senare fått en vänligare behandling. Också något att ta upp i både religions- och historieundervisningen!
Det är mycket surr om Jan Björklunds utspel just nu, men det kallnar antagligen så fort det blir allmänt känt att hans ”överkörning” av Skolverkets förslag är marginellt.
Frågan återstår varför han är så pigg på att sticka ut hakan i ämnet? Själv tror jag att han vill skapa ett utrymme för en påkristning av skolan. När kristendomen ges en särställning så handlar det alltså inte bara om sidantal och lektionstimmar, utan i än högre grad om att ge en legitimitet till skolans upprepade kontakter med kyrkan under läsåret.
Själv hoppas jag förstås på att rektorer och lärare med sunt förnuft, och en gedigen skolledar- och lärarutbildning, ska ge barn och ungdomar möjlighet att granska, jämföra och ta del av olika perspektiv på såväl kristendomen som de andra världsreligionerna.