Bredd och spets i kunskapsskolan

Skolan rankas numera ofta som den viktigaste sakpolitiska frågan. Det är en rimlig prioritering av dubbla skäl: Utbildning lägger grunden till personlig och samhällelig framgång och utveckling. Och det finns en hel del att göra för att svensk skola ska kunna fylla den rollen.

En hel del görs också med läroplaner, kunskapsmål, utvärderingsverktyg i form av nationella prov och betyg, ny lärarutbildning, ny skollag som ska säkerställa elevernas rättigheter och tillgången till god skolhälsovård…

En bra skola måste fungera för alla och möta varje elev utifrån dennes alldeles unika förutsättningar. Det handlar om att stödja dem som behöver extra hjälp, men också dem som är särskilt duktiga, liksom alla däremellan: alla ska få en chans att utvecklas och lära sig. Alla har rätt till kunskap, förmedlad av duktiga lärare som får och tar en nyckelroll i klassrummet (för att beröra en tidigare, eldfängd debatt om ”katederundervisningen”).

Både spetsen och bredden behövs i kunskapsskolan. Därför är de spetsklasser redan på högstadiet som utbildningsministern Jan Björklund nu kan införa, ett steg i rätt riktning. Både för de elever och föräldrar som vill och kan som nu får möjlighet till en spetsutbildning, och för att premiera teoretisk kunskap i stort. Det är inte bara estetiska eller idrottsliga prestationer som ska ge status och premieras genom dylika ”elitsatsningar”.

En reform som vore viktig för svensk skola i stort, och kanske framför allt sådana som Tolvåkersskolan i Kävlinge, vore att se över kommunaliseringen av skolan och dess effekter. Den skrämmande bild som Maciej Zaremba målar upp med sedvanlig stilistisk skärpa i söndagens DN borde stämma till djup eftertanke (”Så vandaliserade kommunen en skola”). Det är ett skräckexempel som Zaremba belyser – men kommunaliseringen är en av flera viktiga faktorer bakom kräftgången för svensk skola, svenska lärares status och svenska elevers kunskapsresultat. En kräftgång som även med alla skolreformer från det liberala utbildningsdepartementet kommer att ta tid att bryta. (Var kräftgången slutar om nye S-ledaren Juholt får chans att ”backa bandet” (SvD) är något som många skolprioriterande mittenväljare borde fråga sig.)

Ett förstatligande av skolan är den viktiga skolreform som Folkpartiet och Jan Björklund ännu inte fått möjlighet att genomföra.

Bloggar: Lotta Edholm, Jesper Svensson

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s