Tagg: arkitektur

Stoppa rivningsvågen i Stockholm

Framtidens Stockholm måste kunna växa fram utan att vi utplånar spåren av dåtiden. Det är dags att stoppa den nya rivningsvågen av historiska hus i Stockholm, föreslår vi liberaler i en motion till kommunfullmäktige.

VÄRT ATT BEVARA. Vi liberaler motsätter oss bl.a. rivningen av den historiskt värdefulla flygeln till Astoriahuset på Nybrogatan.
VÄRT ATT BEVARA. Vi liberaler motsätter oss bl.a. rivningen av den historiskt värdefulla flygeln till Astoriahuset på Nybrogatan. (Wikimedia/I99pema).
Jag gillar nya, moderna och spännande hus. Och jag gillar gamla, historiska – och spännande – hus. Det tror jag gäller för de flesta av oss stockholmare, och många som besöker vår stad. Vi uppskattar både det gamla och det nya. Att både bygga nytt och bevara det gamla värdefulla är dessutom inte bara viktigt för oss i dag, utan än mer viktigt för framtidens stockholmare och besökare – som ska kunna få samma upplevelser.

Nu går tyvärr en rivningsvåg åter över Stockholm. Kulturhistoriskt högt värderade hus har rivits flera gånger på senare år, och snart är det dags igen. Det vill vi från Folkpartiet sätta stopp för.

I en motion tillsammans med min liberale partivän Björn Ljung föreslår jag ett stärkt skydd för historiskt värdefulla hus – och ett principbeslut om att de inte ska rivas (se nedan). DN skriver kort om vårt förslag i dag. Vi skriver också på Stockholmdirekt.

Dagens rivningsvåg märks inte lika mycket som 50-70-talens – eller tidigare århundradens. Men den drabbar en hel del värdefulla hus, sådana som Stadsmuseet har klassats högt i sin kulturhistoriska klassificering. ”Har vi inte nog med gamla hus i stan”, kanske någon frågar, och pekar på Slottet och Gamla stan. Den stora mängden stenhus från det sena 1800- och det tidiga 1900-talets kvartersstad är heller inte hotade. Nej, men enskilda värdefulla bitar försvinner. Det är inte det vi har mycket av som är bekymret – och även till synes likartade byggnader kan ha unika drag, som blir viktiga inte minst i framtiden.

Låt ”stadens årsringar” synas tydligt. Bygg nytt, modernt och ibland rentav spektakulärt. Men bevara också det gamla, historiska och spännande. Låt olika århundradens uttryck finnas kvar sida vid sida. Det blir en häftig helhet!

Motion till Stockholms kommunfullmäktige

Stoppa rivningsvågen!

Stockholm är en stad med en mer än 800-årig historia. Det ska synas i stadsbilden, och det gör det också på många håll. Stadens årsringar är tydliga i Gamla stan, stenstadens kvarter på malmarna, trädgårdsstäderna, modernismens och rekordårens förorter och City. Dessa årsringar har inte kommit till helt harmoniskt: Stockholm har genom sin historia upplevt större och mindre rivningsvågor. Vi liberaler menar att det är dags att sätta stopp för risken för vår tids okänsliga rivningar av värdefulla historiska miljöer.

Alla rivningar är självklart inte av ondo. En levande stad förnyas och utvecklas ständigt och nya, växande generationer med nya idéer och behov sätter självklart sina avtryck. Men viktiga historiska miljöer får heller inte försvinna. Det handlar om den historiska förankringen, om identiteten för staden och dess invånare, om attraktionskraft – och om att låta också framtida generationer känna historien och kunna forma sitt Stockholm. Nya, moderna byggnader kan adderas och vissa stadsmiljöer bytas ut utan att det historiska undanröjs. Alla årsringar måste kunna finnas representerade – sida vid sida. Modern och historisk arkitektur kan ge spännande kombinationer i intressanta arkitektoniska möten mellan generationer. Vi liberaler vill tro att det nya och det gamla på så sätt kan förenas, och att helheten blir ännu vackrare.

På senare år har vi tyvärr sett en hel del rivningar av kulturhistoriskt intressanta och värdefulla hus. 1800-talsfastigheterna Astoriaflygeln, nära Nybrogatan och Tullhuset, på Blasieholmen, är bara de senaste exemplen. Av Stadsmuseet utpekade högt klassade hus – enligt den kulturhistoriska klassificeringen – har rivits trots invändningar från både museet och dess stadsantikvarier och andra instanser. Kulturhistoriskt värdefulla hus ska helt enkelt inte rivas.

Flytt av historiska hus kan ibland vara en lösning, men bör mötas med hälsosam skepsis. Klocktornets öde, vid Norra Station, förskräcker och visar vad lite ett sådant löfte ibland kan vara värt även när det utfärdats av de högsta politiskt ansvariga i Stockholms högsta beslutande församling.

Stadsmuseets kulturhistoriska klassificering är grundad i stor och djupgående kunskap men har visat sig otillräckligt stark.  Vi befarar att rådande planer på att skriva in klassificeringar i detaljplanerna inte heller ger ett tillräckligt starkt stöd, om ansvariga politiker väljer att bortse från de historiska husens värde i samma grad som hittills. Riksantikvarieämbetets och länsstyrelsens arbete med byggnadsminnesmärkning är betydligt starkare med sitt lagstöd för att bevara hus. Det leder oss till att tro att ett samarbete mellan staden och Riksantikvarieämbetet är av stort värde för att öka skyddet för historiskt värdefulla byggnader och stadsmiljöer.

Vi föreslår kommunfullmäktige beslutar
att förstärka skyddet av historiska och viktiga byggnader i Stockholms stad;
att utreda möjligheterna till ökad samverkan mellan staden och Riksantikvarieämbetet så att skyddet av kulturhistoriska hus kan stärkas;
att anta ett principbeslut om att sluta riva kulturhistoriskt värdefulla hus.

Stockholm den 2 november 2015

Rasmus Jonlund                               Björn Ljung

Bygg mycket och bra i Stockholm

Stockholm behöver bygga mycket – men vi behöver också bygga bra. Folkpartiet vill bygga vidare på Stockholms unika värden och lägga till nya tiders moderna uttryck till stadens gamla årsringar. Det skriver jag tillsammans med Lotta Edholm och Björn Ljung i Fastighetsnytt.

FASTIGHETSDEBATT. Från Fastighetsnytt.
FASTIGHETSDEBATT. Från Fastighetsnytt, redan med några tweets strax efter publicering.

Stockholm behöver arkitekturstrategi, är rubriken på vårt debattinlägg från Folkpartiet i Fastighetsnytt. Och en strategi är just vad som behövs för att uppnå målen att både bygga mycket – och bygga bra. Många nya goda bostäder men också hus som håller, arkitektoniskt, miljömässigt och funktionellt, för hundra år framåt och mer. Hus och byggnader som adderar nya, moderna inslag till den väv av årsringar från 1200-talet och framåt som är Stockholm.

”Förslaget till Nobel Center på Blasieholmen har gett upphov till en av de livligaste stadsbyggnadsdebatterna i Stockholm på länge – och det är välkommet.

För även om frågorna om hur vi bygger vår stad på bästa sätt diskuteras livligt, saknas ofta ett helhetsgrepp på Stockholms utveckling. Vi från Folkpartiet ser debatten om Nobel Center som en ingång till och en illustration av en större stadsbyggnadspolitisk debatt som Stockholm allt tydligare behöver. Det är dags att ta fram en arkitekturstrategi för Stockholm.

För vår del råder ingen tvekan om att Stockholm ska utvecklas, att vi ska bygga mer – och att det är stad vi ska bygga. När Stockholm växer gäller det att vi bygger både mycket, och bra. Både husen och arkitekturen ska hålla i minst ett hundraårsperspektiv. Vilken bild av dagens Stockholm vill vi lämna vidare till kommande generationer? Vilka nya årsringar vill vi skapa? Hur ska arkitekturen medverka till att staden fungerar för dem som bor och verkar här?”

Så börjar Lotta Edholm, Björn Ljung och jag vår artikel, och avslutar några stycken senare:

”De nya årsringarna måste få synas i staden – också centralt, också jämte tidigare generationers årsringar. Ett Nobelcenter i en modern märkesbyggnad på Blasieholmen kunde bli ett viktigt tillägg till Stockholm. Men det, och annat, måste hålla tillräcklig kvalitet och ta hänsyn till den miljö man landar i. Vi ser fram mot att om några år kunna blicka ut över staden från Söders höjder och få se vår tids avtryck gestaltade i varsam samklang med tidigare århundradens Stockholm.”

100-åriga Liljevalchs får tillökning

Liljevalchs konsthall är en av Stockholms mest uppskattade och välbesökta kulturinstitutioner. Nu ska den 100-åriga byggnaden få tillökning: efter en arkitekttävling går uppdraget till Gert Wingårdh och Ingegerd Råman. Arkitektur och konst, betong, glas och ljus i skön förening.

VINNARE. Med sin diskreta monumentalitet, en ny pärla för Djurgården och Stockholm vid Liljevalchs, av Gert Wingårdh och Ingegerd Råman. Bild från Folkpartiet i Stockholms stadshus på Newsdesk.
VINNARE. Med sin diskreta monumentalitet, en ny pärla för Djurgården och Stockholm vid Liljevalchs, av Gert Wingårdh och Ingegerd Råman. Bild från Folkpartiet i Stockholms stadshus på Newsdesk.

På Liljevalchs möts stockholmarna och konsten – och många mer långväga besökare tar sig också till Djurgården. Där blandas brett och smalt – om man nu vill använda sig av sådana begrepp; på Liljevalchs känns de ibland fjärran. Sedan 1916 har man mött både konstnärer och konstälskare, kännare och noviser, på deras villkor, inte minst inom den långa traditionen av den just nu pågående Vårsalongen. Under Mårten Castenfors ledarskap sedan 2008 känns både traditionen och en ny stark energi levande.

Sedan några år har också en utbyggnad, eller snarare en komplettering, av Liljevalchs planerats. Det handlar om utökade utställningslokaler, bl a för Stockholm Konst som arbetar med den konstnärliga gestaltningen i de offentliga miljöerna och som också ryms i Liljevalchs, om modernt och rymligt kafé och butik. En arkitekttävling utlystes, och i dag fick vi svaret: det blir Gert Wingårdh, i partnerskap med glaskonstnären Ingegerd Råman, vars idé och ritningar ska förverkligas på platsen bakom nuvarande Liljevalchs. En plats som i dag inte används eller ses av särskilt många.

Det nya huset är så långtifrån en pastisch man kan komma, vilket framgår med all önskvärd tydlighet av bilden. Här blir det betong, glas i både tak, stora fönsterpartier och otaliga ”buteljbottnar” i fasaden; här blir det både slutenhet och öppenhet, och mycket ljus. Det blir ett välkomnande men också spännande hus, som kommer att uppfattas olika under olika årstider och tider på dygnet – och förstås av olika människor. Av skisser och bilder i bifogade pdf-länk framgår fler perspektiv av och på det nya Liljevalchs.

Liljevalchs: verksamhet med kvalitet och kvantitet. Foto från stockholm.se
FÅR TILLSKOTT. Dagens Liljevalchs behåller vyn från Djurgårdsvägen. Foto från stockholm.se

Men samtidigt som den nya delen av Liljevalchs är otvetydigt just ny, har den en stark koppling till både det gamla Liljevalchs och till övriga Djurgården. Huset är inte påträngande i stadsmiljön, trots allt det rymmer; ”en monumentalitet i verklig mening, att byggnaden verkar mindre än den är” som arkitektbeskrivningen lyder. Det vackra Liljevalchs vi känner från Djurgårdsvägen består.

Svänger man runt hörnet, väntar en uppfriskande överraskning – som dock i sådant som takhöjd, lanterniner och ovanifrån-ljus refererar till sin äldre pendang. Och det gröna – kopparärgade och trämålade – ser vi gott om på Djurgården.

Som lekman tilltalas jag väldigt av det vinnande förslaget. Dess nyskapande lekfullhet, konstnärlighet och arkitektoniska referenser skapar en kontinuitet och framåtblick som känns både traditionsförankrad och modern. All arkitektur, i månghundraårig stad, utgår ju från det befintliga, från arvet, från det som kommer före, och ska tillsammans med allt detta forma framtidens stad. För att citera kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt: ”Med en tillbyggnad i världsklass har Liljevalchs klivit in i ett nytt århundrade. Hundra år efter att Liljevalchs invigdes gör vi nu ett mycket fint tillägg till konsthallen. Den uttrycker både vår egen tid och respekterar den mycket vackra byggnad som Liljevalchs är. Jag är stolt att företräda en stad som satsar så stort på kulturen.”

Det är roligt att få vara med om en tid då vi satsar på kultur och bygger en ny märkesbyggnad för konsten. Det nya Liljevalchs blir helt enkelt en ny pärla för  Djurgården och Stockholm – och allra viktigast, med plats för ännu mer konst och kultur, för stockholmare och andra.

Läs mer: Madeleine Sjöstedt, Stockholmsbloggen, SR Stockholmsnytt, Östermalmsnytt.

Den varierande kvartersstaden

När Stockholm växer handlar mycket om att bygga vidare på kvartersstaden. Men även kvartersstaden kan – och måste – vara rik på variationer. Monoton stadsbyggnad är inte vad människan behöver.

Varierad kvartersstad är en uppskattad boendemiljö - som inte borde vara förbehållen förra sekelskiftets stenstad. (Avsaknaden av solsken 2 januari är däremot inget stadsbyggnaden kan göra något åt.)
Varierad kvartersstad är en uppskattad boendemiljö – som inte borde vara förbehållen förra sekelskiftets stenstad. (Här Hantverkargatan mot väster; avsaknaden av solsken 2 januari ska inte lastas stadsplaneringen.)

Stenstaden, promenadstaden – kärt barn har många namn. Själv föredrar jag begreppet kvartersstad, som berättar vilken struktur som den populära stadsbyggnadsformen bör ha – och även förmedlar en känsla av vilka fler kvaliteter det handlar om.

Den goda kvartersstaden är variationsrik. Den ger många bostäder – också för äldre och funktionsnedsatta – men innehåller också handel och andra verksamheter, idrottsmöjligheter, skolor och förskolor, konst, kultur och inte minst grönska och parker. Den är välförsörjd med bra kollektivtrafik. Och den har en varierad arkitektur.

I Stockholm har vi på senare år byggt mycket kvartersstad, och även om vi inte har lyckats på alla punkter så har vi blivit bättre. Men vi bygger fortfarande för variationslöst. Det har blivit inflation i plana fasader i jordtoner, med rader av glasade balkonger. Och även de små detaljerna saknas; i portiker, balkongräcken, armaturer… Lite tristare för alla de som betraktar husen – från gatan eller från sina egna fönster och balkonger. Och lite tristare för dem som varje dag går in in och ut ur portarna och trapphusen.

Stadsbyggnadsdebatten i Stockholm har handlat mycket om hushöjder. När jag får frågan vad jag föredrar är svaret att jag sällan ser behovet av höga hus för deras egen skull. Däremot ser jag behovet av fler vackra hus. Det är t ex min största kritik mot den förfärligt fula och framför allt trista hotellbyggnad som tillåts dominera vyn mot norra Mälarstranden i Waterfront-komplexet. Och därför gläds jag över DN:s uppslag i dag (läs artikeln, tillgänglig för icke-prenumeranter i 24 timmar) om olika arkitektidéer om andra slags hus och fasader. Inte för att alla idéer är genomförbara, men för att de behövs, och kan ge inspiration och nya föreställningar om hur vi kan bygga vår stad.

Det vackra i människors ögon ligger i både sammanhang och variation. När vi bygger vidare på kvartersstaden bör vi ha bägge de värdena med oss. För vilken slags årsringar i staden är det vi vill lämna efter oss?

Jesper Svensson bloggar.

Staden – tätare och grönare

Utgångspunkten för en liberal stadsbyggnadspolitik är att Stockholm växer – och att det är något i grunden positivt. Fler stockholmare, som i hög grad arbetar, betyder ökade intäkter till vår stad och region – till företagen och till kommun och landsting. Fler stockholmare betyder mer kompetens – en stark konkurrensfaktor för fler företag och jobb.

I höst genomförs provvalen i Folkpartiet i Stockholms stad. Jag kandiderar till riksdagslistan och till kommunfullmäktigelistan (provval mellan 20 oktober och 3 november). Se inlägg under kategorin ”Rasmusliberal 2014″.

Fler stockholmare betyder framför allt större chans för människor att mötas, att fler får ta del av det stora och lockande storstadsutbudet, och att detta utbud av kultur, välfärd, nöjen, handel, och annat kan växa.

Men fler stockholmare innebär också utmaningar på vår infrastruktur: Vi behöver gator, cykelvägar, spår och bussar, vårdcentraler och BB-platser, förskolor, skolor och äldreboenden. Och vi behöver fler hus och bostäder. Det låga bostadsbyggandet är ett stort bekymmer – men det borde i varje fall inte råda någon brist på platser att bygga.

Skisser på tätare, grön stad.
Skisser på tätare, grön stad.

Bygg vidare på kvartersstaden – med variation och grönska

Stockholm, som ska rymma alla nya invånare som föds, flyttar hemifrån eller flyttar hit, behöver bli tätare. Vi ska växa inåt – inte minst för att dra större nytta av den infrastruktur som redan finns. Att bygga nya satellitstäder långt ut är inte att föredra. Det är heller inte vad många invånare efterfrågar. Istället ska vi bygga ihop stadsdelar – och bygga vidare på innerstadens kvartersstad, även ”utanför tullarna”.

Stenstadens kvartersstruktur är en av de mest populära boendemiljöerna – den tävlar med trädgårdsstadens villaområden. Det positiva är att kvartersstaden också är en mycket effektiv stadsform. Slutna kvarter med innergårdar, med 6-8 våningar, innebär att man kan bygga både tätt, och få plats med mycket bostäder på begränsad yta.

För att det inte bara ska bli tätt utan också trivsamt behöver man satsa på innergårdarna, och gärna på varierad arkitektur. Jag är glad och stolt över den nya stadsdel som har växt fram på nordvästra Kungsholmen, och att bygga ungefär likadana hus och lägenheter har sina effektivitets- och kostnadsfördelar som säkerligen kunde utnyttjas ännu bättre. Men fasader, fönster, balkonger och annat kunde varieras mer – på ett sätt som inte borde dra ned effektiviteten och göra det dyrare eller långsammare att bygga.

Grönskan är också en omistlig del av kvartersstaden. När staden förtätas försvinner både skräpiga mellanrum och ofta mindre utnyttjade grönytor. Ambitionen måste vara att istället anlägga grönområden, parker och gröna stråk som stockholmare i alla åldrar kan ha glädje av. På nordvästra Kungsholmen har Hornsbergs strandpark blivit en succé – men denna nya stadsdel behöver också verkligen hela Kristinebergs Strandpark, som Folkpartiet tydligt och ibland ensamt har tagit strid för.

Årsringar och höga hus

Stockholm är en stad med tydliga årsringar. Arkitektur från olika epoker finns bevarad och blandad. De nya årsringarna måste också få ta plats och synas – i nya kvarter men även, när det är lämpligt och när möjlighet ges, vid förtätningar eller andra nybyggen i befintliga områden.

Höga hus har hört hemma i alla stadens årsringar. Som slotts- eller kyrktorn, som några av världens första skyskrapor med 20-talets mått (Kungstornen), som Hötorgsskrapornas fem trumpetstötar… Vissa politiker (men, vad det verkar, få arkitekter eller medborgare) ropar ibland efter höga hus för deras egen skull. Det värdet har jag svårt att se.

Vi ska bygga vackra hus, oavsett höjd. Hus som syns, som passar in, som tar plats i de unika förutsättningar som Stockholm med sitt vatten, sina vyer och sina årsringar av befintlig bebyggelse ger. Jag har svårt att se platserna för höga hus mitt i centrala Stockholm, men Brunkebergsåsens ”höghusstråk” från Folksamhuset till Wenner-Gren Center kan förlängas och kompletteras (Söder torn hade gärna fått bli så högt som ursprungligen avsett); och i de nya områdena där staden växer kan höga hus passa mycket väl (som på nordvästra Kungsholmen, i Kista, eller i framtidens Norra Djurgårdsstad).