Tagg: betyg

Rätt betyg vid rätt tid på rätt sätt

Skolan behöver bli bättre på bedömning – både för egen del och för elever och föräldrar. Med betyg från årskurs 4 får fler elever chansen till bättre kunskapsutveckling, och skolan kan sätta in stöd som behövs i rätt tid.

BRA BETYG. Dagens betygsskala från A till E, med  F för underkänt som inte ska ges i år 4-5. Bild från skolverket.se
BRA BETYG. Dagens betygsskala från A till E, med F för underkänt som inte ska ges i år 4-5. Bild från skolverket.se

Alla mål och uppgifter kräver uppföljning för att vi ska veta hur vi lyckas. Ibland är utfallet förstås uppenbart, men analysen av varför det gick som det gick är inte alltid lika uppenbar. I skolan, när det handlar om att nå kunskapsmål, är både resultatet och vilka faktorer som påverkade det ofta långt ifrån uppenbara, och varierar förstås mellan ämnen och framför allt mellan olika elever. Uppföljning är därför A och O – för att skolan ska veta om och hur man lyckas förmedla kunskap, och för att eleven och föräldrarna ska veta hur man ligger till.

Folkpartiet och Alliansregeringen har gett skolan, eleverna och föräldrarna många fler verktyg: nationella prov, tydligare betygsskala och tidigare betyg.

Nu ges de första betygen i år 6, och skolan och eleverna har därmed drygt tre år på sig att nå grundskolans mål – till skillnad från tidigare 1,5 år, då de första betygen gavs efter höstterminen i åttan. Medan Socialdemokraterna äntligen baxats till att överge denna del av den tidigare misslyckade skolpolitiken, är deras tilltänkta regeringsunderlag i Vänsterpartiet fortfarande motståndare till både betyg och läxor. Under tiden vill vi i Folkpartiet gå vidare. Vi har tidigare fått stöd av övriga Alliansen för att pröva möjligheten med betyg i fyran. Regeringens utredare, professorn och hjärnforskaren Martin Ingvar, har nu lämnat ett förslag om betyg från år 4 och bedömningsstöd i svenska och matematik i år 1 (regeringen.se).

Varför ännu tidigare betyg? Blir det inte risk för betygshets? Ska så små barn verkligen bedömas på ett sådant sätt? Frågorna och invändningarna är många (liksom de var mot betyg från år 6). Men vårt svar är tydligt: Betyg behövs. Och det är förstås främst för barnens skull.

Stress och betygshets är naturligtvis inget positivt. Men frågan är om inte stressen av att inte veta hur man ligger till i längden blir ännu värre. Forskare pekar på vikten av att elever har tydliga mål, att läraren följer upp för att få god kunskap om hur eleven ligger till, och ger eleven återkoppling. Många elever i sexan har således välkomnat att de numera får betyg. Och betyg i fyran och femman ska inte ges till barnen, utan direkt till föräldrarna, en gång om året vid läsårets slut. Betygsskalan A-E ska användas men inte F – ingen fjärde- eller femteklassare ska bli underkänd, då får föräldrarna istället veta att man inte har nått målen. För mellanstadielärarna blir det en ny arbetsuppgift, men många av dem har redan fått ansvar för betygssättning i år 6. Fortbildning och stöd behövs förstås vid introduktionen av betyg i år 4. Till förslagen hör också ett bedömningsstöd till lärarna i svenska och matematik liksom ett kunskapsmål i läsning i år 1.

Betyg är till för elever, och föräldrar – men de är framför allt ett åliggande för skolan. Betygen blir en redovisning för hur man lyckas med uppgiften att förmedla kunskap: ett tydligt besked om starka och svaga sidor som kan utvecklas, var läraren, eleven och föräldern behöver lägga in extra kraft, och framför allt om och när extra stöd behöver sättas in.

Stöd i rätt tid är ett område där den svenska skolan behöver bli betydligt bättre – fler elever behöver få hjälp redan på lågstadiet. – och själva betygssättningen blir en utvärdering av undervisningen, en förväntan att konkretisera den återkoppling som elever och föräldrar har rätt till. Som Martin Ingvar påpekar behöver den svenska skolan en utveckling av sin bedömningskultur – och med detta förslag närmar vi oss det normala bland andra industriländer. Som utbildningsministern och Folkpartiledaren Jan Björklund påpekar ger ”i stort sett hela världen” betyg tidigare än Sverige.

Tidigare betyg är alltså inte ett rakt tidigareläggande av samma betygsförfarande som i de senare skolåren. Och det införs heller inte i ett vakuum. Folkpartiet och regeringen har genomfört viktiga reformer och satsningar, och aviserat fler: Lågstadielyft med mindre klasser och fler lärare. Fler utbildade lågstadielärare. Återinförd speciallärarutbildning och fler speciallärare. Mer undervisningstid i svenska för nyanlända elever. Läxhjälp och sommarskola för alla elever som behöver. På samma sätt satsar vi i Stockholm – för lågstadiet går inte i repris.

Alla barn är värda en bra skolgång med rätt resurser. Alla barn ska få det stöd de behöver, för att överkomma svårigheter och utveckla talanger. Det är liberal skolpolitik.

Aftonbladet: Utredare stödjer FP:s förslag om tidigare betyg. SVT: Utredare föreslår betyg från åk 4. SvD/TT: Betyg från årskurs fyra föreslås. Jan Björklund: Betyg från årskurs 4 i kunskapsskolan.

Gott gymnasiebetyg

Det nya gymnasiet och ett nytt betygssystem infördes 2011. Båda får gott betyg av den första avgångsklassen. Det lovar gott inför framtiden.

ÄLDRE SYSTEM. 1999 var jag en av de första som fick avgångsbetyg med det då nya betygssystemet.
ÄLDRE SYSTEM. 1999 var det förra systemet nytt – nu ersatt av ett bättre.

Skolreformer tar tid, men för några veckor sedan tog den första årskullen som gått alla tre år i del nya gymnasieskolan studenten.

Föga förvånande finns många synpunkter på oklarheter kring hur de nya betygen och kriterierna skulle fungera, framför allt under det första året. En del elever känner sig också felbehandlade i betygssättningen. Jag minns känslan av orättvisa och maktlöshet och personligen känner jag viss sympati för elevkårernas krav på att kunna överklaga betyg (även om jag också ser svårigheterna och invändningarna).

Generellt är den första avgångsklassens betyg högt – både på det nya gymnasiet och det nya betygssystemet. De flesta, fler än tidigare, upplever också att utbildningen kommer vara dem till nytta framöver. Det rapporterar Sveriges Radio i dag.

(Ej egen artikelsida men ljud och sammanfattas: ”Skola. Elever som går ut gymnasiet i år ger gymnasiereformen och det nya betygssystemet mestadels tummen upp.” Rapporten presenteras i Almedalen i morgon enligt avsändaren, Sveriges Elevkårer, på Twitter. Detta motsäger alltså bilden som gavs 3 juni, Hård elevkritik mot nya betygen, som fick en motbild redan 4 juni: Rättvist betygssystem tycker elever, Björklund försvarar betygssystemet.)

Gymnasiet och de sista tonåren är en viktig tid, både i vår utbildning och i våra liv. Det är då vi börjar välja väg inför framtiden – samtidigt som vi står på tröskeln till vuxenlivet. Det är då vi börjar ta ansvar för vårt liv och våra handlingar på riktigt. En bra gymnasieskola som ser alla elevers möjligheter och värderar alla slags värdefulla kunskaper högt, oavsett de är praktiska eller teoretiska, är omistlig. Det har varit utgångspunkten för den av Folkpartiet och Alliansen genomförda gymnasiereformen.

Alla är inte redo för gymnasiet vid exakt samma ålder – särskilt inte om grundskolan inte skickat med rätt förutsättningar. Gymnasiet är inte och ska inte vara obligatoriskt. Men alla unga ska ha rätt till och möjlighet att förr eller senare gå en gymnasieutbildning som passar dem. Yrkesinriktad eller som en förberedelse till högre studier, kopplad till en lärlingsplats eller med fokus på studieplatsen eller laboratoriet.

Gymnasiereformen av år 2011 kommer förmodligen och förhoppningsvis fortsätta ge ännu bättre resultat – och få ännu högre betyg.

Elevstöd i rättan tid

Elever får inte det extra stöd de behöver i tid – trots att skolan vetat om behoven. Det visar på värdet av tidig och tydlig utvärdering, och att nationella prov och tidiga betyg handlar om skolan, inte eleven. Men utvärderingen måste också leda till åtgärder. Det blir enklare i en statlig skola.

Skolans viktiga uppgift är att förmedla kunskap och färdigheter i bred bemärkelse till alla elever. Oavsett och utifrån elevens egna förutsättningar. Det handlar om att se och uppmuntra talanger av olika slag – och det handlar inte minst om att upptäcka och stötta elever med svårigheter i olika ämnen. Tyvärr har skolan bitvis och tidvis varit alltför dålig på båda delar, och det drabbar främst de elever som behöver extra stöd.

Särskilt stöd till elever ska sättas in så tidigt som möjligt. Då krävs att man upptäcker svårigheterna i tid – och agerar utifrån det. Tyvärr, återigen, verkar det inte räcka att skolor har kännedom om vilka elever och svårigheter det handlar om – stödet sätts ändå in för sent, flera år senare, i värsta fall något år före grundskolans slut. Det visar DN:s granskning i dag. Exemplen Emma och Erik förskräcker (och det finns fler); redan i femman identifierades deras behov, först i åttan kom stödet.

Emma och Erik är inte ensamma. Två av fem elever som fick underkänt i nian hade det redan i de nationella proven i femman. Naturligtvis borde alla de ha fått hjälp tidigare. När man sätter in särskilt stöd hör till det som skiljer Sverige från Finland, där kunskapsskolan länge har stått starkare. Medan svenska elever oftast får stöd först det sista året i grundskolan, har deras finska jämnåriga ofta fått det redan på lågstadiet (SvD). Inte underligt att det kan gå betydligt bättre då.

Att inte ge elever stöd i tid är både ett svek och ett misslyckande. Det visar vikten av tidig utvärdering med nationella prov och betyg – och att dessa i tidiga år inte handlar om att värdera eller hetsa skolbarn, utan om att utvärdera skolan och undervisningen: Hur nås kunskapsuppdraget? Men utvärderingen båtar naturligtvis föga om den inte leder till analys och åtgärd!

Nationella prov behövs, liksom betyg i tidigare år. För att fungera bättre, säkra likvärdigheten och minska lärarnas administrativa börda kan de med fördel rättas centralt – men det viktigaste är att  alla elever sedan får det stöd de har rätt till. Skolledare och lärare behöver de verktyg – befogenheter och resurser – som behövs. Fler speciallärare är viktigt. Och ursäkta att jag tjatar, men nog stärks argumenten ytterligare för ett statligt huvudmannaskap istället för 290 kommunala huvudmän med högst olika prioriteringar, kunskap och intresse. Skolan är det viktigaste vi har.

Ett skolproblem som kräver sin lösning

Än en gång får Sverige dåligt betyg i en internationell skoljämförelse. Den skola som inte lyckats ge elever tillräckliga kunskaper i läsning och matematik har inte heller lyckats förmedla förmåga till problemlösning. Det är ytterligare ett underbetyg till den tidigare skolpolitiken och understryker vikten av de reformer som har börjat genomföras.

De niondeklassare som våren 2012 gjorde Pisa-testerna i läsförståelse, matematik och naturvetenskap fick också göra ett test av problemlösningsförmåga. Och återigen visar det sig att Sverige hamnar under snittet av industriländerna i OECD. Fler än var femte svensk niondeklassare hamnade i kategorin ”lågpresterande”: 23,5 procent jämfört med OECD-snittets 21,4 eller Finlands 14,3. Även Estland ligger bra till bland europeiska länder, medan de asiatiska länderna som vanligt toppar.

Problemlösning är förstås oerhört viktigt; det handlar om hur man i praktiken kan tillämpa sina faktakunskaper och sin analysförmåga. Av den senaste Pisa-domen kan man snabbt dra tre lärdomar.

Bild från Folkpartiet i Stockholm via Facebook.
Bild från Folkpartiet i Stockholm via Facebook.

Misslyckandet för den tidigare svenska skolpolitiken bekräftas. Pajkastning är inget som gynnar skolans och kunskapens utveckling, och sittande regering ska naturligtvis ta sitt ansvar. Men när oppositionen och inte minst Socialdemokraterna nu kommer försöka skjuta ifrån sig skulden, är det viktigt att komma ihåg en sak. De niondeklassare som gjorde Pisa-testen våren 2012, avseende såväl kunskapsnivåer som problemlösningsförmåga, har gått hela sin grundskoletid i den ”socialdemokratiska” skolan.

För att citera utbildningsminister Jan Björklund: ”Det är den sista årskullen i Sverige som gick igenom en skola utan tidiga nationella prov, utan betyg före årskurs åtta och där lärarledd katederundervisning ansågs omodernt.” Detta bekräftas av bilden ovan till höger, som är lika aktuell nu som då Pisa-resultaten senast var aktuella i december.

Den andra lärdomen är att den svenska skolans tidigare mindre kunskapsfokuserade (”flummiga”) inriktning inte alls har gett den kreativitet som dess förespråkare gärna har framhållit. Uppfattningen att elever som inte fick ta del av en gedigna kunskaper skulle vara bättre på att kritiskt granska och konkret lösa olika problem och utmaningar har inte klarat mötet med verkligheten. Kreativitet kräver kunskap!

För det tredje inskärps behovet av att hålla fast vid, fullfölja och fördjupa de skolreformer som redan har påbörjats. Visst behöver svensk skola arbetsro, och förbättrade förutsättningar att genomföra och återinföra kunskapsskolan: Tydlig och tidig utvärdering och uppföljning, tidiga resurser till elever som behöver extra stöd – med lågstadiesatsning och speciallärare, fler, bättre utbildade och bättre betalda lärare… Låt de reformer som trädde i kraft först för några år sedan – ny läroplan, nya kursplaner, ny betygsskala och nationella prov – verka. Låt även effekterna av tidigare reformerade skollagen, med högre krav på skolorna att förse elever med god skolhälsovård och skolbibliotek, ge resultat.

Folkpartiet och Alliansen har genomfört omfattande skolreformer – som åtminstone den socialdemokratiska oppositionen i stor utsträckning har anslutit sig till i efterhand. Det är så vi tar ansvar för svensk skola. Det är så vi visar vår problemlösningsförmåga.

DN: Sverige sämst i Norden i ny Pisa-rapport, Björklund om Pisa-fiaskot: Är den gamla skolan, SR: Pisa – Sverige under snittet, Aftonbladet: Nytt skolfiasko i Pisa-rapport.

Betyg och minskad administration förtydligar och förenklar

Uppföljning av kunskapsresultat och skolans mål måste vara tydlig och ske i tid. Med betyg från fyran blir målen och behoven tydligare och enklare för både elever, föräldrar och lärare. Minskad administration för lärarna är också viktigt.

FÄRRE. Färre elever per lärare och färre skolbänkar i klassrummen, satsar regeringen på.

För att alla elever ska ha en chans att nå skolans mål måste man tidigt veta vilket stöd som behövs. Betyg är ett kvitto för elever och föräldrar men minst lika mycket för skolan och lärarna. Det är inte konstigt att elever välkomnar sina första betyg som jag skrev häromveckan – och det kvitto betyg är skulle göra nytta ännu tidigare.

Betyg i fyran som Folkpartiet har förespråkat och som hela Alliansregeringen nu föreslår gör tillvaron tydligare och enklare. Förslaget ska utredas av den ledande hjärnforskaren, professor Martin Ingvar. Lågstadiet, med utökade insatser för att ingen ska lämna trean utan tillräckliga kunskaper, får nu också ett läskunnighetsmål. Därefter följer ett mellanstadium med mer diversifierade kunskapsmål och tydligare uppföljning.

Betyg i fyran och femman blir en betydligt tydligare återkoppling till elever och föräldrar än dagens omdömen. Måluppfyllelsen och behoven blir sannolikt också klarare för läraren – och arbetsbördan åtminstone inte större när utvecklingsplanerna med skriftliga omdömen försvinner.

Nationella prov är ytterligare ett uppföljningsverktyg som dessutom är viktiga för enhetligheten i den svenska skola. Genom att göra dem digitala och låta dem rättas av externa personer med kunskap och erfarenhet får det verktyget ännu större tyngd och blir både enklare och mer rättvist. Lärarnas administrativa börda minskar ytterligare.

DN Debatt: ”Vi vill ha betyg från fyran och externt rättade prov”SR: Ge betyg från årskurs fyra. TT/SvD: Alliansen vill ha betyg från fjärde klass. Bloggar: Malin Danielsson, Helene Odenjung, Lotta Edholm, Hans Åberg, Pär Gustafsson, Martin Skjöldebrand som lyfter fram mindre administration för lärarna, Jesper Svensson som slagkraftigt tar hjälp av professor Dick Harrisons hårresande exempel (Neo) på kunskapsbristerna, och den bristande kunskapssynen, hos de barn av svensk skola från senare år som numera har blivit högskolestudenter.

Rätt med tidigare betyg

Det är inte konstigt att de flesta 12-åriga elever på Kungsholmen välkomnar betygen, som har införts från år  6. Betyg är ett hjälpmedel för lärare, föräldrar och elever. Utvärdering och uppföljning är viktigt i alla verksamheter, så också i skolan. Därför är det rimligt att gå vidare med betyg i tidigare år.

BETYGSFÖRESPRÅKARE. En klar majoritet av sjätteklassare i Kungsholmens grundskolor är positiva till betygen.
BETYGSFÖRESPRÅKARE. En klar majoritet av sjätteklassare i Kungsholmens grundskolor är positiva till betygen, enligt senaste Vårt Kungsholmen (11/2014).

För många som gick i den tidigare, nästan betygsfria grundskolan var de första betygen i åttan något att både bäva inför och se fram mot. Vad betydde lärarnas olika omdömen, av varierande klarhet? Hade man lärt sig tillräckligt? Hur väl stod sig kunskaperna, inför gymnasieval och kommande yrkesliv? För vissa blev det en del, mer eller mindre obehagliga, överraskningar.

Att vi överhuvudtaget fick betyg hade inte varit självklart. Enligt den tidigare rådande kunskapssynen, och en helt seriös statlig utredning, var betyg något som riskerade att sätta fokus på kunskapsinhämtning (!), och som därför borde avskaffas. Så långt gick det lyckligtvis inte ens i den värsta socialdemokratiska flumskolan, även om både den och betygssystemet som bekant lämnade mycket övrigt att önska.

Rätt använda ger betyg ett kvitto på hur elevens kunskaper förhåller sig till målen – och framför allt av hur skolan har lyckats med sitt kunskapsuppdrag. Det är ett kvitto som behövs tidigt, och därför har Folkpartiet arbetat för både tidigare och tydligare betyg.

Nu ges betyg från år 6 – och jag är inte förvånad över att sjätteklassare i Stockholm och på Kungsholmen välkomnar detta, som Vårt Kungsholmen rapporterar i helgen (se också klipp ovan till vänster). Förväntningar är viktiga, på eleverna och på skolan. Uppföljning och betyg är viktigast för elever som behöver extra stöd – så att man tidigt ser när det måste sättas in. Men det är också viktigt för att elever som ligger långt framme ska få stimulans, och erkännande.

Betyg i sexan är bra – men uppföljningen behöver bli tydligare även för yngre elever. Elever och föräldrar vittnar om hur svårt det kan vara att få veta hur man ligger till, hur väl eleven och skolan når målen. Därför föreslår Folkpartiet betyg från fyran.

Reflektioner om PISA

Svenska niondeklassares sjunkande resultat i PISA-undersökningen är en mycket allvarlig signal. Orsakerna går att finna långt tillbaka. Många förändringar som kan vända utvecklingen är redan på plats. Nu behövs arbetsro.

PISA-undersökningarna har inte varit någon rolig läsning för svenskar de senaste åren. Årets redovisning – som utgår från test som gjordes 2009 – innebär ingen ljusning, tvärtom. (Om Pisa i SvD, Nattsvart chock för svenska skolan; i DN: Sverige sämst i klassen, Björklund: Det är allvarligt; och från Jan Björklund: Spiken i kistan för gamla skolpolitiken.)

Bild från Folkpartiet i Stockholm via Facebook.
Bild från Folkpartiet i Stockholm via Facebook.

Vad beror problemen på? De har i varje fall inte uppstått de senaste åren. En partipolitisk vinkling blir mycket tydlig i bilden till höger: De elever som gjorde PISA-testen 2012 hade gått sina nio år i grundskolan enligt det gamla systemet. Först några år senare genomfördes flera av Alliansens viktigaste reformer kring bl.a. betyg och nationella prov.

Andra mycket viktiga reformer handlar om lärarna: Lärarutbildningen har gjorts om och karriärtjänster har inrättats för förstelärare och lektorer. Tillräckligt många och bra lärare är det absolut viktigaste för att vända den svenska skolan. Där behöver mer göras för att få fler att vilja bli, och stanna kvar som, lärare.

Vi folkpartister ska dock inte lägga vårt krut på att skylla ifrån oss. Den utbildningspolitik som Jan Björklund har fört fram i många år har nu i stort sett accepterats brett över det partipolitiska fältet. När vi arbetar framåt ska vi göra det med utgångspunkt i våra reformer, och med öppenhet för de justeringar som behövs. Den partipolitiska enigheten i friskolekommittén och samsynen med lärarfacken och arbetsgivarna är lovande.

Efter alla reformer behöver skolan dock först och främst arbetsro och inte kortsiktiga, panikartade förslag, som ett antal folkpartister skriver i Dagens Samhälle. Det tar tid att vända utvecklingen. Sex år, talar man om i internationella PISA-sammanhang – utifrån de reformer som trädde i kraft runt 2011 blickar vi i så fall mot slutet av detta årtionde innan vi kan se effekter.

En reform som dock återstår är att förstatliga skolan. Där står Folkpartiet tillsammans med Lärarnas Riksförbund (som också debatterar i Dagens Samhälle) ganska ensamma – men fler röster börjar höjas. Om fler vinner insikt om behovet av likställdhet och uppgradering av skolans och lärarnas status, så kan PISA-chocken ha gett något bra.

Bland andra Hans Åberg, Lotta Edholm, Johan Pehrson, Per Altenberg bloggar.

Stockholms skolor i storstadstopp – men vi vill mer

Stockholms elever fortsätter att ligga före sina generationskamrater i Göteborg och Malmö i studieresultat. Meritvärdena för niondeklassarna har ökat de senaste tio åren. Men vi vill mer. Fortfarande behövs dock mer insatser för de ungdomar som hamnar på efterkälken – inte minst nyanlända nya svenskar.

Meritvärdenas utveckling i storstäderna. Källa: lottaedholm.wordpress.com
Meritvärdenas utveckling i storstäderna. Källa: lottaedholm.wordpress.com

Dagens betygsskalor är lite av en djungel för mig, som lämnat skolan bakom mig både in- och utlärande för länge sedan. Dock talar niornas meritvärden i Stockholm ett tydligt språk: från 215,4 till 222,9 på tio år. En närmast oavbruten uppåtgående kurva, med undantag av ett par hack – som alltså lyckligtvis inte visade sig vara ett trendbrott.

Stockholmseleverna placerar sig i topp jämfört med de andra storstäderna, där Göteborg har 204,2 och Malmö 205,1. Jag vill liksom skolborgarrådet Lotta Edholm förstås tro att det delvis handlar om skillnad mellan en liberal och en socialdemokratisk skolpolitik. Vi har satsat på lärare och på uppföljning. Sist och slutligen är det förstås lärarna och eleverna som med de verktyg de har, åstadkommer resultaten.

Viktigare än någon jämförelse mellan städer är förstås att alla elever i Stockholm och Sverige kan fortsätta förbättra sina kunskaper. Där återstår en del att göra. Det är rentav något färre elever som når gymnasiebehörighet. Det är de eleverna vi måste sätta allra främst i våra ansträngningar.

Metro 18 november 2013. Foto: Lotta Edholm.
Metro 18 november 2013. Foto: Lotta Edholm.

Resurserna är en viktig fråga. Svensk skola har  generellt goda resurser, inte minst i ett internationellt perspektiv. Det viktiga är att, som vi gör i Stockholm, fördela pengar till skolorna utifrån elevers socioekonomiska förhållanden. Det handlar inte minst om att stötta skolorna med många relativt nyanlända flyktingar och invandrare. Och framför allt om att stötta dessa nya svenska elever i den svenska skolan!

Kunskap är också en jämställdhetsfråga. Kön är en oerhört viktig aspekt när det handlar om ungdomar och skolresultat. Vi ger oss inte förrän pojkar och unga män får samma chanser till kunskap.

Om Stockholm kan inspirera Göteborg och Malmö gör vi förstås gärna det. Allra helst skulle vi förstås vilja se ett statligt ansvar för skolan. Med bl.a. en socioekonomisk fördelning över hela landet.

Läs mer: Folkpartiet, Lotta Edholm, Metro.

Rätt sorts pappersarbete i skolan

De omfattande reformerna av svensk skola sedan maktskiftet 2006 har haft som övergripande syfte att stärka fokuset på kunskap. En del har varit mer och tydligare utvärdering. Som Jan Björklund skriver i sitt nyhetsbrev om hur det var tidigare: ”Föräldrar fick veta hur deras barn trivdes i skolan, men inte hur det faktiskt gick för barnet.” Det var också ett problem att skolan och lärarna inte alltid i tid upptäckte elevers behov av stöd, eller kunde se om undervisningen resulterade i bättre kunskaper.

Nu har Folkpartiet och Alliansregeringen stärkt kunskapsskolan avsevärt. Fler och tidigare nationella prov, tydliga mål, skriftliga omdöme, en tydligare betygsskala i fler steg, och – som nu genomförts – betyg från år 6.

En av de tidigare reformerna var individuella utvecklingsplaner och skriftliga omdömen, varje termin. Detta har dock krävt mycket tid och kraft av lärarna – tid som i en kunskapsskola borde läggas mer på undervisning.

Beskedet från utbildningsministern är nu tydligt: prestigelöst konstaterar Jan Björklund att det blivit för mycket administration. Ett gott syfte har inte riktigt fått önskat resultat. Utvärdering är viktigt, men det måste finnas en balans. Därför ska de individuella utvecklingsplanerna i år 1-5 bara behöva ges en gång per läsår, istället för en gång per termin. Och i år  6-9 kan de efter de tidigare och tydligare betygens införande, avskaffas helt.

Lärare ska ägna sig åt rätt sorts pappersarbete (och en och annan surfplatta).

Anna Lundberg, Daniel Andersson, Staffan Werme, Helena von Schantz och Lotta Edholm bloggar. SVT, Skolvärlden.