De omfattande reformerna av svensk skola sedan maktskiftet 2006 har haft som övergripande syfte att stärka fokuset på kunskap. En del har varit mer och tydligare utvärdering. Som Jan Björklund skriver i sitt nyhetsbrev om hur det var tidigare: ”Föräldrar fick veta hur deras barn trivdes i skolan, men inte hur det faktiskt gick för barnet.” Det var också ett problem att skolan och lärarna inte alltid i tid upptäckte elevers behov av stöd, eller kunde se om undervisningen resulterade i bättre kunskaper.

Nu har Folkpartiet och Alliansregeringen stärkt kunskapsskolan avsevärt. Fler och tidigare nationella prov, tydliga mål, skriftliga omdöme, en tydligare betygsskala i fler steg, och – som nu genomförts – betyg från år 6.

En av de tidigare reformerna var individuella utvecklingsplaner och skriftliga omdömen, varje termin. Detta har dock krävt mycket tid och kraft av lärarna – tid som i en kunskapsskola borde läggas mer på undervisning.

Beskedet från utbildningsministern är nu tydligt: prestigelöst konstaterar Jan Björklund att det blivit för mycket administration. Ett gott syfte har inte riktigt fått önskat resultat. Utvärdering är viktigt, men det måste finnas en balans. Därför ska de individuella utvecklingsplanerna i år 1-5 bara behöva ges en gång per läsår, istället för en gång per termin. Och i år  6-9 kan de efter de tidigare och tydligare betygens införande, avskaffas helt.

Lärare ska ägna sig åt rätt sorts pappersarbete (och en och annan surfplatta).

Anna Lundberg, Daniel Andersson, Staffan Werme, Helena von Schantz och Lotta Edholm bloggar. SVT, Skolvärlden.