Tagg: Kunskap & skola

Siffror åt rätt håll: Fler vill bli sjuksköterska, lärare och ingenjör

Fler vill bli lärare, läkare och ingenjörer. Framför allt vill nästan dubbelt så många bli sjuksköterskor. Det är glädjande – och viktigt för Sverige.

Som politiskt aktiv lägger man ofta pannan i djupa veck över olika opinionsundersökningar. Partisympatier och förtroende i olika frågor lär dock hinna ändra sig många gånger innan valdagen. Men i dag kom siffror som verkligen spelar roll – och som bör glädja en liberal utbildningsminister, landstingsråd och alla som värnar Sveriges framtid.

Lärare är viktiga i alla länder. Bild från US Census Bureau.
Lärare är viktiga i alla länder. Bild från US Census Bureau.

Utbildning är A och O för Sveriges framtid. Och hur många som utbildar sig till vissa centrala yrken är avgörande för allas vår framtida välstånd och välfärd. För att vi ska få vård och stöd, för att vi ska ha företag som skapas och växer, och för att framtidens elever ska få en bra skola – och själva söka sig vidare till givande yrkesvägar.

Att tillräckligt många vill bli sjuksköterskor, socionomer, läkare, ingenjörer och lärare är helt enkelt viktigt för oss alla. Därför är de färska siffrorna från Universitets- och högskolerådet över ökningar av förstahandssökande så glädjande:

lärare och förskollärare (+20 procent)
civilingenjörer (+14 procent)
högskoleingenjörer (+5 procent)
sjuksköterskor (+89 procent)
läkare (+26 procent) och
socionomer (+27 procent)

Att ökningen av lärarstudenter fortsätter är ett hoppingivande styrkebesked både för Jan Björklunds nya lärarutbildning, och för svensk skolas framtid.

Bild lånad från sverige-norge.se
Bild lånad från sverige-norge.se

Och att antalet som vill bli sjuksköterska ökar så oerhört kraftigt är kanske mest glädjande av allt.

Med en allt mer avancerad vård och stora utbyggnadsplaner inte minst i Stockholm behövs varenda sjuksköterska. Att regeringen utökar utbildningsplatserna i Stockholm rejält får nu så att säga kvittens. Nu måste landsting och sjukhus också ge sjuksköterskor den roll, det ansvar – och de löner – de förtjänar. Detsamma gäller förstås lärare, kommuner och skolor.

Förstelärare och lektorer, respektive specialistsjuksköterskor är strategiska satsningar.

Ansökan till högskolan ska kunna vara första steget på en karriär med god löneutveckling och ökande ansvar. Också för blivande lärare och sjuksköterskor.

Landstingsrådet Anna Starbrink gläds också: ”Att sjuksköterskeyrket lockar många unga har varit känt. det ha längre gått många sökande på varje utbildningsplats. Nu ökar söktrycket.

Rätt läxor och rätt hjälp

Läxor kan vara en väldigt bra del av undervisningen, om de används rätt. Läxhjälp borde också finnas tillgänglig för alla elever – och ta sikte främst på de elever som behöver hjälpen bäst.

Det har varit mycket läxor i skoldebatten på senare tid. Får barn för mycket läxor? Behövs läxhjälp? Och i så fall med skatteavdrag? Och offentligt finansierad i skolans regi? Läxor kan vara viktiga delar av en bra undervisning. De kan ge extra tid för fördjupning och problemlösning, visar behovet och nyttan av egen ansträngning för att nå kunskap, och kan skapa en bra koppling mellan skolan och hemmet.

Matematikläxa om vektorer. Foto från Wikimedia, Fir0002/Flagstaffotos.
Matematikläxa om vektorer. Foto från Wikimedia, Fir0002/Flagstaffotos.

Den viktigaste frågan måste dock vara: Får eleverna rätt läxor? Och hänger de ihop med undervisningen på lektionstid på ett bra sätt? (Se bl.a. SvD:s artiklar i ämnet om hur svenska skolans läxor ”döms ut”, och om hur genomgångar kan göras via film utanför lektionstid och lektionerna ägnas åt diskussioner och problematisering.) Som utbildningsminister Jan Björklund konstaterar: ”Om läxan är så komplicerad att eleven inte klarar av den, då har man gett fel uppgift”.

Allra viktigast är skolans undervisning – och läxorna – för de barn och ungdomar som har sämre förutsättningar med sig hemifrån och från sin omgivning i övrigt.

Skolan och utbildningen ska vara den stora utjämnaren av samhällsskillnader. Det är där den liberala rättvisedimensionen lyser starkast: Att ge alla så jämlika utgångspunkter och förutsättningar som möjligt.

Läxhjälp är ett sätt att få till stånd bättre nytta av läxorna – och framför allt jämlikare utbildning. Men då måste läxhjälpen ges på rätt, och på ett rättvist, sätt. Visst kan föräldrar gärna få köpa läxhjälp åt sina barn – men skatteavdrag för den läxhjälpen är knappast rätt sätt för en bättre fungerande skola och för att fler ska nå den kunskap de har rätt till.

Mycket bättre än skatteavdrag är förstås Stockholms stads och Lotta Edholms satsning på läxhjälp för alla barn i Stockholms skolor. Tillsammans med utbyggd sommarskola, inte minst för nyanlända, och även sommarsimskola, ger det goda förutsättningar att hjälpa fler.

Att läxhjälpen behöver ges rätt och rättvist är tydligt av de norska erfarenheterna, där det inte verkar vara de som mest behövde hjälpen som drog nytta av den. En del svenska skolor har redan gjort erfarenheter och dragit slutsatser för att bättre utforma stödet till sina elever. Jag utgår från att vi i Stockholm kommer att ha tydliga ramar men samtidigt stort utrymme för skolor, rektorer och lärare att utforma stödet på det sätt som passar deras elever bäst.

Anna Lundberg och Helena von Schantz bloggar.

Skolmiljarder, lärarkarriärer, elevchanser

Regeringens miljardsatsning på skolan höjer trycket inför valet 2014 – som kan väntas bli ett skolval. De ökad resurserna skapar förutsättningar för lärare att skapa en god undervisning, och för fler elever att nå kunskap.

Lärarna är viktigast för en bra skola – det tål att upprepas. Och lärarna är åter i fokus för en skolsatsning från Alliansen, med tydlig liberal stämpel. Utbildningsminister Jan Björklund får som han önskat, uttryckt bl.a. i hans sommartal som Folkpartiledare, fortsätta och utöka satsningen på karriärtjänster. De är viktiga för att göra skolan bättre, med tydligare koppling till forskning, mer tid för pedagogisk utveckling, osv. Men de är också viktiga för att locka och behålla bra lärare – vilket förstås i sig är en förutsättning för en bättre skola. Att fler förstalärare kan komma till s.k. utanförskapsområden känns förstås särskilt viktigt.

Mer satsning på språk och matematik är också välkomna. Att läsa, skriva och räkna är grunden för så mycket i livet – och för många av de andra skolämnena. Allt är satsningar i samma riktning som regeringen och Folkpartiet tidigare har drivit. Tillsammans stärker det elevers chanser under sin skolgång och i sin framtid.

Jag har tidigare skrivit om att 2014 torde bli ett skolval. Anna Lundberg och Staffan Werme bloggar. Bl.a. Ekot, SVT och DN rapporterar.

Läraryrket viktigast

Att skolan blir en av de största valfrågorna nästa år, står allt mer klart (som jag bloggade om i går). Inom skolpolitikens område finns förstås en lång rad frågor som kan ha olika betydelse: uppföljning med prov och betyg, administration, friskolor – valfrihet och företagsformer…

Allra viktigast för skolans framtid är att lyfta läraryrket.

Det blir tydligt i dagens larmrapport om brist på ämneslärare (DN). Och det tycks också stockholmarna hålla med om, som Opinion Stockholms undersökning av skolpolitiska prioriteringar visar. Att höja lärarnas status är viktigast av de tolv skolpolitiska frågor som panelen fått rangordna. Kontroll av friskolor finns också med, främst prioriterat av unga, som har de färskaste egna erfarenheterna av skolan. De unga efterfrågar också bl.a. fler utbildade lärare.

Stockholmarnas röster kommer att ha oerhört stor betydelse för utgången av valet nästa år, och deras skolpolitiska prioriteringar visar att en fortsatt offensiv och reforminriktad skolpolitik behövs. En skolpolitik som prestigelöst söker de bästa lösningarna, för att lyfta läraryrket (med karriärvägar som också märks på lönebeskedet, och den nya lärarutbildningen) och säkra både valfrihet och trygghet i skolsystemet. En sådan skolpolitik har Folkpartiet alla förutsättningar att leverera.

Ett skolval

Ju närmare valet kommer, desto tydligare blir det att skola, utbildning och forskning kommer att bli en av de stora valfrågorna. Det är förstås en stor möjlighet för Folkpartiet, som så länge och envetet arbetat för att reformera svensk skola, och för partiledaren och utbildningsministern Jan Björklund. Att ha lett utbildningspolitiken under sju, snart åtta, regeringsår medför naturligtvis ett stort ansvar som ska tas på allvar. Samtidigt har vi liberaler en oerhört stark plattform – den som vill debattera skolpolitik måste utgå från Folkpartiet och Jan Björklund.

De skolpolitiska reformerna måste nu fullföljas, även om det tar tid att få effekt på vissa. Alla reformer är heller inte huggna i sten. En god politiker vet att kunna ändra sig, när verkligheten förändras, eller förslag inte får de effekter man förutsett. Ingen har det skolpolitiska facit – men att reformer har behövts, är uppenbart. Få eller inga debattörer talar heller om en återgång till det som gällde före maktskiftet.

Lärarna är nyckeln till en framgångsrik skola. Det handlar om att ge dagens lärare goda förutsättningar att bedriva sitt arbete, och att utvecklas i sitt yrke. Och det handlar om att locka, utbilda, rekrytera och behålla framtidens lärare.

Folkpartiet och Jan Björklund har under året gått till skolpolitisk offensiv. Samtidigt som Socialdemokraterna och Miljöpartiet båda vill göra den skolpolitiska arenan till sin, och samtidigt som övriga Allianspartier gör skolpolitiska utspel, har utbildningsministern visat att han har kvar initiativkraften. Den administrativa bördan för lärarna ska minskas. Enighet har nåtts med lärarförbunden och arbetsgivarna i kommuner och friskolor om en reforminriktning för att lyfta läraryrket och rädda den svenska skolan (DN Debatt). Friskolekommittén signalerade ett brett partipolitiskt stöd för att värna friskolorna och valfriheten – men minimera risken för avarter. Yrkesutbildningarna ska ses över i dialog med arbetsgivarna. Och så vidare.

I sitt sommartal fortsatte Jan Björklund sin skolpolitiska offensiv. Vi liberaler ger inte upp om kravet att åter ge staten ansvaret för skolan – för att säkra en likvärdighet och en tydligare och bättre arbetsgivare för lärarna. Vi vill gå vidare med att lyfta läraryrket, karriärvägen: fler förstelärare och lektorer ska göra det möjligt att utvecklas, fördjupa sin kompetens, ta en ledarroll utan att bli administratör, och samtidigt få lön därefter. Och vi vill fortsätta med fler lärlingsjobb som är en framgångsfaktor för att få in unga på arbetsmarknaden (i bl.a. Tyskland, som SvD:s reportage visade häromdagen). (DN, SvD, SVT; ta del av talet hos Folkpartiet.)

Folkpartiets skolpolitik fortsätter framåt. Vi ska fullfölja reforminriktningen – samtidigt som vi slipar av det som blivit kantigt och inte fungerar. Och samtidigt som vi förnyar och breddar anslaget i skolpolitiken. Vi ska tala ännu mer om kunskapsskolans betydelse för elever som har tuffare förutsättningar. Om betydelsen av bra skolbibliotek, skolmat och skolhälsovård, jämte undervisning och uppföljning.

Skolan, lärarna och eleverna behöver arbetsro. Förändringar ska genomföras med varsamhet. Men skolan måste fortsätta utvecklas och förändras för att ge dagens och framtidens barn och ungdomar den goda start på ett kunskapssökande yrkesliv som de – och Sverige – behöver.

Skolan behöver bra lärare – lärarna behöver karriärvägar

Svensk skola har genomgått stora reformer, för att få bättre förutsättningar att ge eleverna den kunskap de har rätt till – och Sverige den konkurrenskraft vi alla behöver. Det är reformer som måste få tid att sätta sig, samtidigt som skolan, lärarna och eleverna behöver få arbetsro. Den breda enighet om det fortsatta förändringsarbetet som i dag demonstreras på DN Debatt är därför oerhört värdefull.

Denna enighet kommer strax efter friskolekommitténs blocköverskridande uppgörelse för halvannan vecka sedan, som lägger grunden för en långsiktighet för valfriheten och stabila villkor. Det var den första och största blocköverskridande överenskommelsen på länge, och dagens enighet om läraryrket är som utbildningsminister Jan Björklund påpekar, unik.

Det viktigaste för skolan är bra lärare. Och de tio punkter som utbildningsministern, de bägge lärarfackens ordförande, Sveriges Kommuner och Landsting och Friskolornas Riksförbund presenterade i dag kretsar just kring viktiga reformer för ett läraryrke som behöver lyftas. Högre status, möjlighet att göra karriär, bättre löner och mindre administration är viktiga inte bara för lärarna utan för att lyfta hela den svenska skolan.

Bloggar gör bl.a. Björn Brändewall. Rapporterar gör bl.a. Ekot och SVT.

Friskoleenighet som stärker valfriheten

De svenska friskolorna har kommit för att stanna. Att efter ett kvartssekel beröva elever och föräldrar friheten att välja skola har aldrig varit aktuellt annat än för de mest vänsterinriktade politikerna, som tycker att just politiker oftast är bäst lämpade att fatta de flesta beslut. Däremot har diskussionen på senare år tagit fart kring hur friskolorna kan och bör regleras.

Att sex partier nu uppnått enighet i friskolekommittén är inte bara ett styrkebevis för svensk politik där blocköverskridande uppgörelser är möjliga – detta är den största på många år. Det lägger också grunden för en stark utveckling av friskolorna, och hela den svenska skolan.

Enigheten med Socialdemokraterna och Miljöpartiet gör att Folkpartiets Jan Björklund som utbildningsminister och Lars Leijonborg som ordförande i kommittén har säkrat elevernas och föräldrarnas valfrihet. Samtidigt har de gett såväl elever och föräldrar, som personal, som eldsjälarna och investerarna bakom friskolorna, goda och stabila förutsättningar.

Vinster och vinstförbud har varit återkommande ämnen i friskoledebatten – utan några större sakliga skäl. Att en friskola, oavsett ägarform, behöver gå med vinst är inget konstigt – man har ju inga kommunala skattebetalare att falla tillbaka på. Den som tar en risk och lägger ner hårt arbete är också värd viss lön för mödan. Det viktiga är självklart att inget får gå ut över kvaliteten på undervisning, arbetsmiljö, skolhälsovård, skolbibliotek, idrottsmöjligheter osv.

FP, S, MP, M, C och KD sätter inte med sitt förslag stopp för vinster – förstås medvetna om att ett ”vinstförbud” bara är en omskrivning av begränsad eller stoppad valfrihet. De ger heller inte kommunerna något veto mot friskolor – vilket ju handlar om samma sak, att sätta stopp för elevers och föräldrars valfrihet.

Däremot skärps kraven på ägarna av friskolor. Och – inte minst viktigt – man ger medarbetarna meddelarfrihet och allmänheten insyn i friskolorna, på samma sätt som offentlighetsprincip och meddelarskydd råder i kommunala skolor. Jämte skärpta sanktionsmöjligheter för Skolinspektionen, och krav på samråd mellan kommuner och friskolor, är det betydligt effektivare verktyg för en bra skola än vänsterns förbudsiver.

För Folkpartiet och Jan Björklund är uppgörelsen om friskolorna förstås en stor liberal utbildningspolitisk framgång. Nu ska vi bara försöka övertyga de andra partierna om att staten bör återta huvudansvaret för skolorna. Det vore den största och viktigaste reformen för en skola för kunskap och jämlikhet.

Anna Lundberg och Lotta Edholm bloggar. SVT, SR, DN, Expressen.

Glädjebud om fler blivande lärare

Läraryrkets attraktivitet – eller brist därpå – och lärarutbildningarnas tillkortakommanden har varit hett omdebatterade de senaste veckorna. Ja, egentligen har ju läraryrkets status och hur vi ska få fler duktiga unga människor att välja en framtid som lärare, och få människor mitt i en annan yrkeskarriär att växla över och ge av sin erfarenhet och kunskap till skolelever, varit en av skoldebattens största frågor under många år.

Folkpartiets skolpolitik innehåller också en hel del som är ägnat att stärka läraryrket och göra lärarkarriärer möjliga – både ansvars- och lönemässigt: En tydlig roll för läraren som kunskapsförmedlare, satsningar på karriärtjänster som förstelärare och lektorer – med åtföljande rejäla lönepåslag – och en rejäl förändring av lärarutbildningen (som jag bloggade om när den presenterades 2010).

Under våren har det bl.a. rapporterats om lärarstudenter med rekordlåga högskoleprovsresultat och annat som har fått utbildningsministern att signalera krafttag (DN, Jan Björklunds nyhetsbrev). Men redan i höstas syntes faktiskt en tendens att söktrycket på lärarutbildningarna hade börjat öka (vilket jag bloggade om här).

Glädjen borde därför vara allmän när ökningen av sökande till lärarutbildningarna fortsätter – tendensen kan ha blivit en trend. För alla högskoleutbildningar är ökningen sex procent, för lärarutbildningarna nära det tredubbla med 15 procent – och för förskollärarutbildningen hela sexdubbel, 30 procent. (SVT, Jan Björklunds nyhetsbrev.)

Just förskollärarnas utbildning hamnade ju särskilt i kläm i den av S-regeringen tidigare införda lärarutbildningen, där alla åldersinriktningar blandades.

Ökat intresse för att bli lärare är ett första steg. Och det är ett viktigt steg för hela skolans framgång – för att inte säga det allra viktigaste. Bra lärare är A och O.

Sverige behöver både lägre skatter och bättre jämställdhet

Sverige behöver både företag och dagis, var en Folkpartiparoll i början och mitten av 90-talet. Det var en illustration av att vi behöver både ett växande näringsliv och en välfungerande välfärd, för att vara ett land som utvecklas och håller ihop. I sitt bejublade tal på förra helgens liberala riksmöte uppdaterade jämställdhetsminister Maria Arnholm – då en av arkitekterna bakom partiets budskap – till att Sverige behöver förskola, företag och feminism.

När förslaget till nytt liberalt partiprogram presenteras i dag gavs en intressant försmak på DN Debatt. Den handlar framför allt om ”vägen till välfärd” – med ett inledande stycke värt att citera:

Människor ska känna att Sverige är ett land där det finns stora chanser att lyckas, där möjligheterna är många. Ett land med stor social rörlighet och där den som inte lyckas eller för tillfället har det svårt får både stöd och nya chanser.

Men också att kunskap, flit och ansvarstagande alltid lönar sig. Oavsett kön eller etnisk bakgrund.

En arbetsmarknad där unga och invandrare har en större chans att komma in. Ett skattesystem som inte bestraffar utbildning, flit och framgång, som inte innehåller kontraproduktiva symbolpolitiska element och som därför innebär avskaffande av straffskatten ”värnskatt”. Ett företagandeklimat som uppmuntrar företagarna, och där regelkrångel inte lägger krokben för vare sig företagare eller hoppfulla blivande anställda. Det är viktiga delar av ett liberalt program.

Men Folkpartiets sociala liberalism handlar också en stor trygghet inför arbetslöshet och andra förändringar.

Och det handlar förstås om kunskap och kompetens. Om en bra skola. Och om ett samhälle där vi inte åsidosätter och nedvärderar halva befolkningens förmåga. Jämställdhet är en principiell nödvändighet om man tror på människors lika värde och möjligheter – men ojämställdhet är inte bara principiellt fel utan också olönsamt. Världen över är det bättre villkor för kvinnor som kan driva utvecklingen. Det gäller också, på en annan skala, i ett Sverige där kvinnor fortfarande tjänar mindre än män, där traditionellt kvinnliga yrken innebär sämre karriärmöjligheter, där tusentals kvinnor är våldsoffer i sina egna hem och familjer, och där det är vanligare för en börs-VD att heta Johan än att vara kvinna.

Inför valet 2014 0ch inför framtiden krävs idéer och offensiv. Inte – som PJ Anders Linder varnade för i gårdagens SvD – reträtt. Folkpartiets nya partiprogram kan förhoppningsvis bli grunden för liberal framgång och framåtanda.

När människor har frihet att förverkliga sig själva oavsett kön och bakgrund, när vi satsar på att alla ska få en bra start i livet, när vi belönar och bejakar framgång, och när vi stöttar dem som har eller får det svårt – då kan vi bygga ett friare och rikare samhälle.

Här finns presskonferensen från presentationen av partiprogrammet och här kan du läsa mer om det nya partiprogrammet på Folkpartiets hemsida.

FP Järfälla, FP Västerås, Jesper Svensson, Amie Kronblad, Dagens Opinion, Sydsvenskan, SR Ekot,

En bättre lärarkarriär – lektor, inte bara rektor

Få reformer är så välmotiverade – och mottas så väl – som Jan Björklunds karriärvägar för Sveriges lärare. Att man  ska kunna utvecklas och göra karriär utan att i praktiken lämna läraryrket är oerhört angeläget. Återinförande av lektorer har länge stått på den liberala utbildningspolitiska agendan. Nu är det äntligen på väg att genomföras.

Rent praktiskt införs två nya slags lärartjänster, förstelärare och lektor. Staten bidrar med medel så att kommunerna kan höja deras löner. Både titel och pengar är viktiga. (Jag bloggade om detta i höstas.)

Lektors- och förstelärartjänsterna kommer innebära en större koppling mellan akademi och skolväsende – ett högre kunskapsinnehåll och en forskningskoppling i skolan. Det kommer att möjliggöra mer arbete med utveckling av undervisningen. Och det höjer statusen för läraryrket.

Duktiga, ambitiösa unga människor kommer inte längre behöva tveka inför en framtid i läraryrket på grund av begränsade karriärmöjligheter. Den som vill göra karriär kommer inte, som det nu de facto är, vara hänvisad till att bli skolledare och administratör.

Inte konstigt att båda lärarfacken och de flesta andra jublar.

SVT, Regeringskansliet, Jan Björklunds nyhetsbrev. Anna Lundberg bloggar.