Etikett: bilism

Stockholm

Bostäder, inte bilar

Stockholm behöver fler bostäder, framför allt mindre lägenheter – men bostadsbyggandet hämmas av krav på parkeringsplatser. Den som verkligen vill få en stad med plats för alla måste allvar göra upp med bilismen som norm.

DN STHLM 29 september 2014 (klicka för större bild).
DN STHLM 29 sept 2014 (klicka).

Icke-existerande bilar hindrar byggandet av bostäder, framför allt små lägenheter. Det är de s k parkeringstalen som ställer till det: för varje nybyggd lägenhet ska en viss faktor bilparkering anläggas. Och parkeringar är dyra.

Kommunerna har dragit ner på kraven på P-platser men de är fortfarande så höga att de ofta gör att byggherrar väljer större lägenheter på samma yta (färre lägenheter ger färre P-platser) – eller väljer att inte sätta igång och skjuta upp byggprojekt.

Resultatet är en stark bidragande faktor till att det byggs för lite, för stort och för dyrt, vilket drabbar framför allt unga. Ett problem som DN uppmärksammar i dag (se också bild till höger). Och ett helt onödigt problem: mer än vartannat hushåll i lägenhet saknar bil. Och om fler studentbostäder och andra småbostäder byggdes billigare skulle de som flyttade in där knappast sakna stora och dyra garage.

Under bilismens storhetstid byggdes satellitstäderna, med stora trafikleder, och med stora gröna ytor reserverades för asfalterade parkeringar i markläge. Så bygger vi lyckligtvis inte längre – men när bilarna ska ner i garage blir P-platserna avsevärt dyrare: 3-400 000 kronor. Även om parkeringstalen inte längre kräver en P-plats per lägenhet gör det nya bostäder onödigt dyra och är en omöjlig kostnad att bära för mindre lägenheter.

Jag har tidigare skrivit om bilismens kvardröjande strypgrepp på bostadsbyggandet (Parkering kan inte vara normen). I Stockholms län varierar parkeringstalen mellan 0,25 (för de minsta lägenheterna i Sundbyberg) till 1,7 (Vallentuna) P-platser per lägenhet. Stockholms stad får i DN rätt bra betyg, men med 0,7 P-platser per lägenhet i snitt och 0,5 som parkeringstal även i de nya miljöstadsdelarna Norra Djurgårdsstaden och Årstafältet finns mer att göra även här. Och i kranskommunerna kan man förstås göra ännu mycket mer. Utbyggnaden av kollektivtrafiken kopplas redan till bostadsbyggande. Då bör det också vara bostadsbyggande som bygger på kollektivtrafik.

P-skyltStockholm är tätt med svenska mått men kan bli tätare – och därmed ännu bättre lämpat för kollektivtrafik och cykel. Bygg tätt, och grönt – och smått och yteffektivt. Låt bilarna i högre utsträckning bära sina egna kostnader, också för markanvändning och kapitalkostnader för parkeringar och garage. Förstärk kollektivtrafiken och gör den mer resenärsvänlig, med nya spår, mer kapacitet på befintliga spår tack vare ny teknik, förarlösa tåg och nya signalsystem, och nya attraktiva inslag som skapar nya samband och snabba förbindelser på tvären, med spårvägar och pendelbåtar.

Gör det enklare att ta med cykeln på pendeltåg och tunnelbanor (det är redan på gång). Bygg ordentliga cykelbanor, som inte slutar mitt i biltrafiken och inte har livsfarliga stolpar mitt i vägen men däremot hänger ihop i tydliga stråk också över kommungränser. Och kombinera ett lägre P-tal för bilar med ett avsevärt högre P-tal för cyklar! Det är inte bara studenter som cyklar i dagens Stockholm. (Folkpartiet lade inför valet fram ett ambitiöst cykelprogram: DN.)

Stockholm behöver kort sagt en stadsbyggnadspolitik för bostäder, inte bilar.

Stockholm, Trafik

Parkering kan inte vara normen

I en växande, tät stad där vi vill att många människor ska rymmas, måste bilar ta mindre plats. Målet om minskad bilism måste få genomslag när vi bygger nya stadsdelar.

P-skyltDet är trångt i trafiken i Stockholm – och fler bussar, spårvagnar, cyklar och fotgängare behöver få plats om staden ska växa på ett hållbart sätt, för människor och miljö. Också leveranser behöver få plats att komma fram i en mer tätbefolkad stad.

Det betyder att bilarna måste maka på sig – framför allt de stillastående parkerade men också de som rullar. Det gynnar förstås också vår lokala luftkvalitet och det globala klimatet.

Minskad bilism i Stockholm handlar dock inte bara om gatuutrymme eller miljö. Det gäller om vi ska ha plats för och råd med alla de nya bostäder vi behöver bygga.

Med bilen som norm har bostadsområden länge planerats med många parkeringsplatser. Det kostar, i värdefull mark eller i dyra nedgrävda garage. Det betyder mindre plats för bostäder, högre kostnader för bostadsbyggande, dyrare lägenheter, högre hyror och/eller sämre ekonomi i byggprojekten. Dessutom har bilismen som vi vet gett utglesade städer och krav på vägar som också tar plats.

Parkeringstalen med ett visst antal P-platser per ny lägenhet var länge styrande och hämmande. Tyvärr verkar de fortfarande leva kvar i Stockholm – om än inofficiellt. Arkitekten Bodi Karlman skriver i Fastighetsnytt om 0,7 parkeringsplatser som norm i våra nya stadsdelar, och 0,5 även i våra miljöstadsdelar som Norra Djurgårdsstaden och kommande Årstafältet (Stockholm byggs fortfarande med bilisten som utgångspunkt). Det är smått absurt eftersom bilinnehavet i snitt numera är nere på 0,45 bilar per lägenhet! Som Karlman visar riskerar parkeringsnormen dessutom leda till att det blir färre av de smålägenheter som Stockholm så väl behöver – med större bostäder behöver byggherrarna bygga färre dyra P-platser…

Om vi ska ha en parkeringsnorm i Stockholm borde den självklart ligga lägre än bilinnehavet – snarare 0,4 således, och ännu lägre i miljöstadsdelar värda namnet. Målet måste vara att minska bilismen – för trängselns, miljöns och bostädernas skull. Se istället till att det byggs ordentligt med säkra cykelparkeringar!

Fortsatt och kraftfull utbyggnad av kollektivtrafiken är också nödvändig, och innan våra nya tunnelbanor är på plats behöver vi fler bussar, nya stadsspårvägar och tvärbanor, och snabba pendelbåtar som kan skapa nya resvägar och samband. Kombinationen cykel och kollektivtrafik har också stor potential och räckvidd.

Bilarna måste också bära sina egna kostnader – också för parkering. Det är orimligt att kostnaden för dyra parkeringsplatser, som i den täta kvartersstad vi nu (lyckligtvis) bygger måste sprängas och grävas ned i garage, ska belasta alla bostäder. Det är orimligt att bostadsbyggande och bostäder därmed blir dyrare, för byggherrar och framtidens boende, när vi mest av allt behöver mer bostäder, bra men också så billiga som möjligt.

Att, som de flesta Stockholmshushåll i dag, flytta in i en ny lägenhet och tvingas betala extra för parkeringsplatser man inte använder kan knappast kallas prisvärt. Också gatuparkeringen behöver i högre grad bära sina egna kostnader, på de gator där den kan finnas kvar. Priset har länge legat stilla och det är bra att det nu höjs.

Gångfartsgata skyltJag är ingen fiende till bilen – det är ett bra och ofta nödvändigt transportmedel. Bilen har en plats även i storstaden, inte minst för resor ut från stan, till platser som inte lätt nås med kollektivtrafik, eller när man behöver transportera skrymmande och tunga saker.

Men jag vågar nog kalla mig en fiende till bilismen, i den form som lett till städers utglesning, stora trafikleder, trånga stadsgator, hälsofarligt dålig luftkvalitet och utsläpp av klimatgaser.

Folkpartiet i Stockholm har i sitt trafikprogram tagit ställning för högre framkomlighet och färre bilar i stan. Vi har också ambitiösa förslag för cyklande, fotgängares säkerhet m m. Läs gärna mer i länkarna nedan!

Modernismens Stockholm byggdes med bilen, och parkeringen, som norm. Framtidens Stockholm bygger vi med bilen som undantag.

Lotta Edholm (FP), pressmeddelande: Bättre Stockholmsluft med färre bilar. Lotta Edholm, om Stockholms framkomlighetsstrategi: Hållbart resande i Stockholm. Folkpartiet Stockholms trafikprogram (fil).

Uppdatering 4 maj: Läs gärna .