Etikett: Blasieholmen

Ja och nej till Nobelcenter

På måndagskvällen debatterade Stockholms kommunfullmäktige förslaget till Nobelcenter på Blasieholmen. Vi liberaler gillar tanken på ett Nobelcenter. Vi ser gärna en märkesbyggnad på Blasieholmen. Men vi säger nej till det liggande förslaget.

Sent omsider – efter en drygt tre timmar lång filibuster-liknande debatt i ett annat ärende med bara ett förslag till beslut – blev det debatt om Blasieholmen och Nobelcentret. Nedan ser ni mitt inlägg i debatten (som också citeras i FastighetsNytt).

Det omarbetade förslaget till Nobelcenter, vy över Nybroviken. Bild via stockholmskyline.se

 

Anförande vid fullmäktigedebatten om Nobelcenter, 25 april 2016

Alfred Nobels gärning och det pris som bär hans namn är ett av Sveriges och Stockholms absolut starkaste varumärken. Naturligtvis ska vi ge förutsättningar för att skapa ett modernt Nobelcenter, som berättar om historien och siktar mot framtiden.

En annan av Stockholms största tillgångar är staden i sig – stadsmiljön, vattnet, den lätt avläsbara topografin, arkitekturen från många sekel som bråkar, bryter av och framför allt samsas.

Dessa två tankar kan och måste vi ha i huvudet samtidigt.

Platsen på Blasieholmen är en av stadens sista centrala, i huvudsak fria tomter. Det är en märkesplats. Den ska självklart kunna utnyttjas till något riktigt bra, en märkesbyggnad. Men – den är inte helt tom. Där finns både byggnader och inte minst ett historiskt arv som vi måste beakta. Det är en sak.

Platsen i sig och dess roll i staden i stort är den andra och kanske ännu känsligare saken.

Jag och Liberalerna motsätter oss inte ett Nobelcenter. Tvärtom! Vi motsätter oss inte en framtida byggnation på Blasieholmen. Men vi vill och kan inte stödja detta förslag, till Nobelcenter på Blasieholmen.

David Chipperfield må vara en arkitekt av världsrykte, och det gyllene hus han har ritat, och ritat om, må mycket väl vara arkitektur av hög klass. Men är det rätt arkitektur för platsen?

Och – att vi ställer den frågan innebär inte att vi måste ha en färdig skiss på hur ”vårt” hus skulle se ut. Det är som bekant inte politiker som ska rita hus. Trots att det verkar låta så ibland i den här debatten.

Kulturmiljön på Blasieholmen och husets plats i ett centralt blickfång motiverar vårt nej. Det är ett nej som delas av många röster i staden, röster som långtifrån alltid har samma uppfattning i samhällsfrågor eller ens i stadsbyggnadsfrågor – tvärtom. Till de kritikerna hör nätverket Yimby, vars själva existens går ut på en positiv inställning till stadsbyggnadsmässig utveckling, förnyelse och förtätning. Men här talar de om en monolitisk utformning, och betonar liksom vi värdet av det tullhus som ska rivas.

Att säga nej till nuvarande förslag till Nobelcenter på Blasieholmen är inte ett utslag av att säga nej till allt byggande i Stockholm, eller nej till förändring och modern arkitektur. Men att bejaka förnyelse och förtätning innebär inte att man måste säga ja till allt. Att bygga nytt innebär inte att vi måste radera historien.

Tänk om, ta chansen att göra något riktigt bra för både Nobel, Blasieholmen och Stockholm. Bifall till Liberalernas reservation i kommunstyrelsen.

Läs mer: Yimbys yttrande över förslaget till Nobelcenter. Förslag till överenskommelse om exploatering. Förslag till detaljplaneändring. Tidigare inlägg från mig: ”Gärna ett Nobelcenter men inte detta.”

Stoppa rivningsvågen i Stockholm

Framtidens Stockholm måste kunna växa fram utan att vi utplånar spåren av dåtiden. Det är dags att stoppa den nya rivningsvågen av historiska hus i Stockholm, föreslår vi liberaler i en motion till kommunfullmäktige.

VÄRT ATT BEVARA. Vi liberaler motsätter oss bl.a. rivningen av den historiskt värdefulla flygeln till Astoriahuset på Nybrogatan.
VÄRT ATT BEVARA. Vi liberaler motsätter oss bl.a. rivningen av den historiskt värdefulla flygeln till Astoriahuset på Nybrogatan. (Wikimedia/I99pema).
Jag gillar nya, moderna och spännande hus. Och jag gillar gamla, historiska – och spännande – hus. Det tror jag gäller för de flesta av oss stockholmare, och många som besöker vår stad. Vi uppskattar både det gamla och det nya. Att både bygga nytt och bevara det gamla värdefulla är dessutom inte bara viktigt för oss i dag, utan än mer viktigt för framtidens stockholmare och besökare – som ska kunna få samma upplevelser.

Nu går tyvärr en rivningsvåg åter över Stockholm. Kulturhistoriskt högt värderade hus har rivits flera gånger på senare år, och snart är det dags igen. Det vill vi från Folkpartiet sätta stopp för.

I en motion tillsammans med min liberale partivän Björn Ljung föreslår jag ett stärkt skydd för historiskt värdefulla hus – och ett principbeslut om att de inte ska rivas (se nedan). DN skriver kort om vårt förslag i dag. Vi skriver också på Stockholmdirekt.

Dagens rivningsvåg märks inte lika mycket som 50-70-talens – eller tidigare århundradens. Men den drabbar en hel del värdefulla hus, sådana som Stadsmuseet har klassats högt i sin kulturhistoriska klassificering. ”Har vi inte nog med gamla hus i stan”, kanske någon frågar, och pekar på Slottet och Gamla stan. Den stora mängden stenhus från det sena 1800- och det tidiga 1900-talets kvartersstad är heller inte hotade. Nej, men enskilda värdefulla bitar försvinner. Det är inte det vi har mycket av som är bekymret – och även till synes likartade byggnader kan ha unika drag, som blir viktiga inte minst i framtiden.

Låt ”stadens årsringar” synas tydligt. Bygg nytt, modernt och ibland rentav spektakulärt. Men bevara också det gamla, historiska och spännande. Låt olika århundradens uttryck finnas kvar sida vid sida. Det blir en häftig helhet!

Motion till Stockholms kommunfullmäktige

Stoppa rivningsvågen!

Stockholm är en stad med en mer än 800-årig historia. Det ska synas i stadsbilden, och det gör det också på många håll. Stadens årsringar är tydliga i Gamla stan, stenstadens kvarter på malmarna, trädgårdsstäderna, modernismens och rekordårens förorter och City. Dessa årsringar har inte kommit till helt harmoniskt: Stockholm har genom sin historia upplevt större och mindre rivningsvågor. Vi liberaler menar att det är dags att sätta stopp för risken för vår tids okänsliga rivningar av värdefulla historiska miljöer.

Alla rivningar är självklart inte av ondo. En levande stad förnyas och utvecklas ständigt och nya, växande generationer med nya idéer och behov sätter självklart sina avtryck. Men viktiga historiska miljöer får heller inte försvinna. Det handlar om den historiska förankringen, om identiteten för staden och dess invånare, om attraktionskraft – och om att låta också framtida generationer känna historien och kunna forma sitt Stockholm. Nya, moderna byggnader kan adderas och vissa stadsmiljöer bytas ut utan att det historiska undanröjs. Alla årsringar måste kunna finnas representerade – sida vid sida. Modern och historisk arkitektur kan ge spännande kombinationer i intressanta arkitektoniska möten mellan generationer. Vi liberaler vill tro att det nya och det gamla på så sätt kan förenas, och att helheten blir ännu vackrare.

På senare år har vi tyvärr sett en hel del rivningar av kulturhistoriskt intressanta och värdefulla hus. 1800-talsfastigheterna Astoriaflygeln, nära Nybrogatan och Tullhuset, på Blasieholmen, är bara de senaste exemplen. Av Stadsmuseet utpekade högt klassade hus – enligt den kulturhistoriska klassificeringen – har rivits trots invändningar från både museet och dess stadsantikvarier och andra instanser. Kulturhistoriskt värdefulla hus ska helt enkelt inte rivas.

Flytt av historiska hus kan ibland vara en lösning, men bör mötas med hälsosam skepsis. Klocktornets öde, vid Norra Station, förskräcker och visar vad lite ett sådant löfte ibland kan vara värt även när det utfärdats av de högsta politiskt ansvariga i Stockholms högsta beslutande församling.

Stadsmuseets kulturhistoriska klassificering är grundad i stor och djupgående kunskap men har visat sig otillräckligt stark.  Vi befarar att rådande planer på att skriva in klassificeringar i detaljplanerna inte heller ger ett tillräckligt starkt stöd, om ansvariga politiker väljer att bortse från de historiska husens värde i samma grad som hittills. Riksantikvarieämbetets och länsstyrelsens arbete med byggnadsminnesmärkning är betydligt starkare med sitt lagstöd för att bevara hus. Det leder oss till att tro att ett samarbete mellan staden och Riksantikvarieämbetet är av stort värde för att öka skyddet för historiskt värdefulla byggnader och stadsmiljöer.

Vi föreslår kommunfullmäktige beslutar
att förstärka skyddet av historiska och viktiga byggnader i Stockholms stad;
att utreda möjligheterna till ökad samverkan mellan staden och Riksantikvarieämbetet så att skyddet av kulturhistoriska hus kan stärkas;
att anta ett principbeslut om att sluta riva kulturhistoriskt värdefulla hus.

Stockholm den 2 november 2015

Rasmus Jonlund                               Björn Ljung

Gärna ett Nobelcenter på Blasieholmen – men inte detta

Stockholm behöver ett Nobelcentrum, gärna i form av en centralt placerad märkesbyggnad. Blasieholmen kan vara rätt plats – men den byggnad som föreslagits är inte rätt för Blasieholmen.

GLÄNSANDE. Det föreslagna huset för Nobelcentret är fel hus för Blasieholmen (David Chipperfield Architects).
GLÄNSANDE. Det föreslagna huset för Nobelcentret är fel hus för Blasieholmen (David Chipperfield Architects).

Alfred Nobel, det pris och den stiftelse som bär hans namn är alla viktiga för Stockholm. Ett Nobelcentrum som kan samla verksamheten kring Nobels minne har länge varit efterlängtad och borde kunna förverkligas på en central plats i staden. Samtidigt vore en modern märkesbyggnad för det tidiga 2000-talet ett viktigt tillskott till Stockholm.

Blasieholmsudden mot Nybroviken är en sådan central plats som kunde rymma ett Nobelcentrum och försvara en märkesbyggnad. Men det måste göras på rätt sätt.

Utan att uttala mig om de estetiska värdena i det förslag som nu föreligger, kan jag konstatera att det är för stort – vilket inte minst påverkar de viktiga kulturhistoriska värdena på platsen. Tullhuset och hamnmagasinen är viktiga minnen från den långa tid då Stockholm var en annan, och kanske mer betydande, hamnstad – den tid som bland andra var Alfred Nobels. Om det föreslagna Nobelcentret på Blasieholmen skrev jag för ett drygt år sedan.

BÖR BEVARAS. Tullhuset i sten från 1876 vid Nybrokajen.
BÖR BEVARAS. Tullhuset i sten från 1876 vid Nybrokajen (I99pema, Wikimedia).

Stadsplaneringen går så sakteliga framåt enligt gängse rutiner och nu är det dags att diskutera detaljplanen. I underlaget ingår det stadsantikvariska utlåtandet från Stadsmuseet, som utgår från kulturmiljölagstiftningen. Den stadsantikvariska kompetensens uppfattning stärker oss i Folkpartiet i vår. De kulturhistoriska värdena på Blasieholmsudden måste beaktas i betydligt högre utsträckning.

Det föreslagna huset kan säkert byggas, men inte på denna plats. Och denna plats kan säkert bebyggas, på ett mer ansvarsfullt och passande sätt.

I en levande, växande stad behöver vi både framåtanda och respekt för den historia vi rör oss i. Stockholm, Blasieholmen och Nobel förtjänar bättre.

Stockholmdirekt skriver om Stadsmuseets utlåtande och har talat med mig, som vice ordförande inte bara i kulturnämnden utan också i det nya kulturmiljöutskottet som har sitt första möte nästa onsdag (8 april). Stadsmuseets utlåtande och plankartan bifogas här som pdf-filer:

5 Remissvar angående samråd om förslag till detaljplan för Nobel Center

5 Bilaga Nobel Center

Uppdatering 9 april 2015

I går sammanträdde kulturmiljöutskottet och biföll förslaget att avstyrka detaljplaneförslaget. Jag har kommenterat kulturmiljöutskottets beslut om Nobel Center i Sveriges Radios Kulturnytt. Vårt nej till David Chipperfields aktuella förslag till Nobel Center uppmärksammas också av brittiska Architect’s Journal liksom av The Independent, som intervjuat mig i dag.

Blasieholmen rymmer både Tullhuset och Nobelcentret

Äntligen ska Stockholm få ett Nobelcentrum av rang, centralt placerat i staden längst ut på Blasieholmen. Det betyder inte att platsens tidigare historia behöver raderas. Upprepa inte skandalen med Klocktornet på Norra Station. Tullhuset från 1876 kan bevaras.

BÖR BEVARAS. Tullhuset i sten från 1876 vid Nybrokajen.
BÖR BEVARAS. Tullhuset i sten från 1876 vid Nybrokajen. Foto Wikimedia/I99pema.

Bara några veckor har gått sedan den brutala rivningen av Klockhuset vid Norra Station vållade stor upprördhet – särskilt som den stod i strid med kommunfullmäktiges uttalade vilja att själva Klocktornet skulle bevaras och byggas upp på en annan plats. Samtidigt pågår en ny strid om en annan viktig, historisk miljö i Stockholm: Tullhusen vid Nybrokajen. Här finns fortfarande alla möjligheter till klokare beslut, där vi kan förena stadens historia med dess framtid på en av dess finaste platser. Jag gläds över att Folkpartiet tar strid för tullhusen.

På Blasieholmen bredvid Nationalmuseum ska Stockholm få sitt efterlängtade Nobelcentrum. För mig är det självklart att Stockholm och Sverige bättre måste uppmärksamma denne, en av våra absolut största och mest framgångsrika innovatörer och entrepenörer. Särskilt som hans namn har den särskilda klang i världen som bara få lyckas uppnå. Det handlar både om att vårda Alfred Nobels minne, och om att dra nytta av det för dagens Stockholm, och för de viktiga ändamål åt vilka han ägnade sitt liv och  sitt arv: Forskning, företagande, framsteg, fred och förståelse.

Alfred Nobels minne handlar i högsta grad om vad människor kan åstadkomma. Det förtjänar ett Nobelcentrum på en av stadens finaste platser. Därför är det rätt att Stockholms stad upplåter tomterna på Blasieholmen.

Nobelcentret behöver, och får, inte innebära att platsens historia förbises. Som jag också skrev om i samband med Klocktornets rivning måste gammalt och nytt kunna förenas i en växande stad med en lång  historia. Under samma tid som Nobel skapade sina innovationer och byggde sitt företagsimperium, var Stockholm också en expansiv stad, och Blasieholmen ett centrum för intensiv handel. Stockholm var då som nu en hamnstad, och sjöfarten var ännu viktigare för vår försörjning. Från 1852 gick passagerar- och lasttrafik till och från Nybrokajen, till andra delar av Sverige och grannländer i Nordeuropa. Runt år 1900, då Nobelpriset befäste grunden för Nobels plats i historieböckerna, var utrikestrafiken som mest intensiv, bl a med stor kaffeimport. Senare har det marina arvet förvaltats bl a av Waxholmsbolagets huvudkontor. (Läs mer om Tullhusen vid Nybrokajen på Wikimedia.)

FOLKPARTIET TAR STRID. Lotta Edholm berättar i dagens DN varför Tullhusens bevarande inte behöver stå i strid med att bygga det nya Nobelcentret.
FOLKPARTIET TAR STRID. Lotta Edholm berättar i dagens DN varför Tullhusens bevarande inte behöver stå i strid med att bygga det nya Nobelcentret. Se också 24-timmarslänk nedan.

Nobelcentret behöver, i de senaste arkitektskisserna, inte tillgång till hela området. Här finns nu chansen att integrera en ny märkesbyggnad med ett mycket viktigt innehåll, med platsens historia.

Handel är som det alltid har varit grunden för välstånd, det som möjliggör innovationer, och ger i förlängningen en både rikare och fredligare värld (och Tullhusen kan också symbolisera att vi till skillnad mot slutet av 1800-talet vill se en friare handel, utan tullar).

Ställ inte stadens Bygg Nobelcentret. Bevara Tullhusen. Och låt Nybrokajen fortsatt vara platsen för sjötrafik – här kan rymmas både skärgårdsbåtar och de nya snabba båtbussar på Stockholms inre vatten. som Folkpartiet också arbetar för!

Lars Lundqvist: Tullhuset måste bevaras. DN (ej på nätet men här tillgänglig 24 timmar): FP slåss för Tullhusen. DN: Nobelcentret: jätteprojektet skapar protester. Metro: Nobelcenter väcker protester. Lotta Edholm: Tullhuset borde vara en del av lösningen, inte ett problem.