Tagg: böcker

Böcker och bildning – inget privilegium

Litteratur och kultur är viktigt på riktigt. För sin egen skull – men också för den nytta det ger oss i vardagen och yrkeslivet. Därför måste vi liberaler slåss för bildning.

Jag växte upp omgiven av böcker. Det har fått sina konsekvenser. Alla kanske inte skulle kalla dem helt godartade i mitt fall – sällan utan näsan i en bok eller tidning (numera allt oftare i digital version), till frukost, lunch, middag och på promenaderna också, om jag får. (Jag har nästan helt lyckats undgå att gå in i stolpar, eller andra människor).

På det hela taget tror jag dock att läsandet har gynnat mig. Och det borde få gynna fler.

Litteratur och kultur är något som jag önskar att alla barn skulle få ta del av – även de som inte växer upp i hem fyllda av böcker, eller musik, eller återkommande museibesök. Kultur handlar om bildning – och det är viktigt på riktigt. Skola och utbildning är liberala hjärtefrågor – men för bildning behövs mer.

Att genom kultur ta del av andra människors upplevelser och tolkningar, att möta andra världar, bearbeta det verkliga livets företeelser och odla fantasin – det gör oss starkare som människor. Litteratur, film, konst, musik, sång skapar till exempel en bättre grund att göra bruk för de sakkunskaper som den goda skolan förmedlar. Det breddar intrycken och tolkningsmöjligheterna, gör det enklare att föra resonemang, se samband och argumentera.

Kulturella upplevelser ger också referenser och ramverk som är viktiga för det sociala och professionella samspelet. Sådana referenser som blir viktiga i vuxenlivet är inte självklart att alla har med sig hemifrån.

Bra och trygga bibliotek är något av det viktigaste vi kan arbeta för. Likaså kultur i skolan. Alla barn och unga bör ha möjlighet att ta del av, och själva prova på att utöva, kultur i olika former.

Som liberal vurmar jag för kulturen för dess egen skull, för det fria uttrycket och mångfalden. Kulturens frihet är något vi alltid måste försvara.

Också bildning är något vi ofta förvärvar för dess egen skull, för nöje och förströelse. Samtidigt ser jag som liberal också nyttan av bildning. Den nyttan måste fler få del av.

Bildning ska inte vara ett privilegium. Det är en frihet för alla, som måste försvaras. Det vill jag fortsätta göra, i kultur- och kommunpolitiken.

Rullande bibliotek till stränderna och i stan

Bibliotek ska finnas där människor finns, självklart också på stränderna. Från Folkpartiet föreslår vi därför mobila bibliotek vid Stockholms stränder och badplatser sommartid – men även på andra platser i stan.

STRANDSYSSLA. (Wikimedia/Pacostein, ngt besk.)
STRANDSYSSLA. (Wikimedia/Pacostein, ngt besk.)

Biblioteken ska finnas där stockholmarna finns. Det har varit utgångspunkten för Folkpartiets politik i biblioteksfrågor i Stockholm de senaste åren. Förutom tunnelbanebiblioteken (Östermalmstorg/Sture, Högdalen, Bredäng) och upprustade bibliotek med utökade öppettider runtom i stan (Medborgarplatsen, Kista, Sköndal m fl) har också den mobila biblioteksverksamheten utökats. Förra sommaren utökades bokbussens turer, och den dök upp både på stränderna och på Kulturfestivalen.

Nu föreslår vi från Folkpartiet utökad mobil biblioteksverksamhet, med pop up-bibliotek på stränder och badplatser men även runtom i stan. Se skrivelsen som vi lade på senaste mötet med kulturnämnden nedan!

Även sommartid finns behov av böcker som ger bildning och förströelse – kanske framför allt det senare? Just sommartid finns också extra mycket tid att läsa, och möjlighet att locka nya och fler läsare. Kanske bland unga och vuxna män, som är kritiska grupper när det gäller ökad läsning, vilket vi liberaler tycker är angeläget.

Läslust är en last som i möjligaste mån ska kunna tillgodoses omedelbart!

Läs också Stockholmdirekt som talat med Hanna Gerdes, som tillsammans med Anne-Lie Elfvén och mig representerar Folkpartiet i kulturnämnden och tagit initiativ till skrivelsen.

Pop up-bibliotek på stranden och i stan – sommarens läsgladaste överraskning

Biblioteken ska ligga där stockholmarna finns och vara öppna när de har tid att besöka dem. Därför vill Folkpartiet att stadens bibliotek ska ha nära till gallerior, till kollektivtrafiken och att de ska vara öppna också på kvällar och helger. Det nya biblioteket i Kista, Bibliotek Plattan, ungdomsbiblioteket TioTretton, Lava bibliotek och verkstad samt de renoverade och nyinvigda biblioteken ibland annat Skärholmen, Hagsätra, Aspudden, Sköndal och Husby är exempel på biblioteksverksamhet som utvecklas och möter framtiden.

Biblioteket bör också möta stockholmarna när sommaren är som vackrast. Allt för att alla ska få chansen att låna böcker, lyssna på sagor eller ordna ett bibliotekskort. Stockholms stadsbiblioteks bokbuss, som till vardags tjänstgör som ”Barnens bokbuss” är ett minibibliotek på hjul som till vardags åker runt på fast turlista till förskolor som har svårt att ta sig till biblioteket. Med start förra sommaren dök bokbussen upp också på stränderna, på Stockholms kulturfestival och på ”Världens längsta bokbord”, så att fler fick chansen att komma på besök. Det är en satsning vi hoppas att den nya majoriteten ska låta finnas kvar.

Den här satsningen både kan och bör byggas ut, så att fler stockholmare ser och får möjlighet att låna lite semesterläsning på de platser där sommaren är som allra finast; på Stockholms badstränder, men också på kulturfestivalen eller på det välfrekventerade citytorget.

Vi föreslår att kulturförvaltningen får i uppdrag att bygga vidare på erfarenheterna med bokbussens tekniska lösning så att sommarstockholmarna får njuta av ”popup-bibliotek” på stranden och i city: Mobila bibliotek som kan erbjuda ett spännande utbud av litteratur för stora och små och på olika språk, men även ordna sagostunder och andra litterära happenings . Låt tillgänglighet, kreativitet och mångfald bli nyckelorden för Stockholms bibliotek på sommaren.

Mot bakgrund av vad som ovan anförs föreslår vi kulturnämnden besluta
– att kulturförvaltningen får i uppdrag att utveckla erfarenheterna från 2014 års bokbuss på stranden till popup-bibliotek på stranden och i stan.

Ännu ett bibliotek i tiden: Kista

Kista är platsen för nästa storsatsning på biblioteken i Stockholm, med förutspått fördubblade besök. I Kista, där jag själv bodde några trevliga år mellan Järvafältets grönska och tunnelbanans snabba väg till övriga storstaden, flyttar biblioteket in hos gallerian – och får rekordlånga öppettider. Dessutom: digital blackbox och utställningar, scen, studierum, café… Biblioteken ska finnas där människor finns, och på deras villkor.

NYÖPPNING I AUGUSTI. Kista nya bibliotek kommer att ha en bred verksamhet och öppet mellan 10 och 21, varje dag året om. Bild från madeleinesjostedt.wordpress.com
NYÖPPNING I AUGUSTI. Kista bibliotek kommer vara öppet 10-21, varje dag. Bild från madeleinesjostedt.wordpress.com

Biblioteken är en stads grundläggande kulturella infrastruktur. De är en offentlig miljö i ordets bästa bemärkelse, öppna för alla på lika villkor, där varje person ska mötas utifrån sina förutsättningar och önskemål: En plats där man utövar sin frihet precis så länge den inte inskränker någon annans. Det är med andra ord inte så konstigt att vi liberaler, som brinner för bildning och frihet, vurmar så för biblioteken. Inte minst i Stockholm.

Om bibliotekens betydelse i mitt eget liv skrev jag förra veckan i mina bokälskarens bekännelser. Min djupa önskan är att alla barn och unga ska få uppleva samma magiska känsla, av oanade kunskapsmängder och otaliga oupptäckta berättelser. Men biblioteken är förstås viktiga i alla skeden av livet, för studenten, småbarnsföräldrarna, stressade människor ”mitt i livet”, glada eller ensamma pensionärer… På biblioteket ska de kunna finna en stunds lugn och förströelse, och kanske en oväntad samvaro med medmänniskor.

Biblioteket ska finnas där människor finns. Därför satsar vi på bibliotek med längre öppettider, och på nya platser. Vi har flyttat biblioteken i bl a Högdalen och Bredäng, och vi har öppnat tunnelbanebiblioteket vid Stureplan. Så sent som i december nyöppnades tre nyrenoverade bibliotek i Sköndal, Aspudden och Hagsätra. Nu är det dags för Kista bibliotek, som flyttar in i Kista galleria; en stor satsning på något som kommer att bli ett av våra allra största, och mest öppna, bibliotek. Precis som i Skärholmen ska biblioteket ha öppet när gallerian är öppen, och i Kista betyder det mellan 10 och 21 varje dag, hela veckan, året om (med undantag av midsommardagen, juldagen och nyårsdagen).

Det nya Kista bibliotek kommer också visa på bredden i ett modernt bibliotek, med studierum, café, digital blackbox och digitalt utställningsrum, och en scen för författarsamtal, musik och teateruppträdanden. Men boken, i dess olika former, fortsätter att stå i centrum. Kistaborna och övriga besökare (säkerligen många från alla arbetsplatser i stadsdelen) har möjlighet att påverka utformningen och innehållet på öppna hus; det andra arrangeras nästa lördag, 15 mars.

Målen för Kista bibliotek är  höga – men realistiska med en stark ökning av lånen och dubbelt så många besökare. Och det är något som glädjer en bildningsinriktad, bokälskande, biblioteksvurmande liberal. Som min kollega i kulturnämnden kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt brukar uttrycka det: Klassresan börjar i klassrummet och tar vägen via biblioteket.

Bokälskarens bekännelser

Bokrean är årets högtid för bokhandeln och bokälskare. Att äga böcker är något särskilt, men det viktigaste är att vi läser. För mig blev biblioteket en förtrollad ny värld. Alla sätt att läsa, alla vägar till läsning, är bra. Därför är det glädjande att boklånen i skolorna ökar. Och därför fortsätter vi satsa på läsning framför allt för unga i Stockholm.

SHOPPINGYRA. Dagens skörd från Hedengrens bokhandel i Stockholm.
SHOPPINGYRA. Dagens skörd från Hedengrens bokhandel i Stockholm.

I dag startade årets stora fest för Sveriges bokälskare: den stora bokrean. Efter några års tillbakagång tycks den på senare tid ha fått en renässans (DN). Det är bra eftersom bokrean är en höjdpunkt inte bara för läsare utan också för bokhandeln – särskilt för de fysiska boklådorna som utmanas allt mer av näthandeln. För många branscher är julhandeln årets höjdpunkt. För bokbranschen gör bokrean i februari december rangen stridig.

Bokälskares kärlek är ofta ohämmad och det märks framför allt i dag. Till skillnad från andra varor går det knappast att ha för många böcker (förutom av rent fysiska skäl – platsen i bokhyllorna, på golvet, under sängen…). Om böckerna är billiga finns följaktligen få spärrar för konsumtionen (förutom åter fysiken – vad armarna orkar bära). Och nätbokhandeln har, trots att det hot den innebär mot traditionella boklådor kan ge bokälskaren dåligt samvete,  betytt mycket för böckers och läsningens spridning – liksom pocketböckernas ymniga förekomst i alla möjliga affärer.

För många av oss finns det en särskild tjusning i att köpa och äga fysiska böcker, och alldeles särskilt att göra det i en boklåda. En del av dem får sedan vandra vidare till Stadsmissionen eller Myrorna, och fylla ett gott syfte både genom nya läsupplevelser och intäkter för välgörande ändamål. Viktigast ur ett både samhälleligt och personligt perspektiv är dock förstås läsningen – och då går det minst lika bra med en biblioteksbok. Eller många!

Jag kan fortfarande minnas den storartade känslan av att besöka Mariestads stadsbibliotek de första gångerna. Vilka enorma möjligheter, vilka oanade världar! Lyckan i mitt första egna lånekort och upplevelsen av den gamla fotograferande boklånemaskinen som manövrerades snabbt och säkert av en vänlig men allvarsam bibliotekarie hör till barndomens tydligaste minnen.

Att själv få gå till biblioteket, att själv få låna vilka böcker jag ville – och hur många som helst! Jag kom från ett läsande och bokrikt hem, men detta var en förtrollad verklighet. Det var att känna mig som en riktig autonom människa. I nya städer, även om det bara varit ett besök över dagen, har jag gärna sökt mig till biblioteken.

Böcker och läsning är något i högsta grad personligt. Men det är också politiskt. Inte vad vi läser, men att vi läser. Därför ska vi oroas över framför allt pojkars minskade läsning. Därför ska vi glädjas över ökade boklån bland Stockholms grundskoleelever (DN, Lotta Edholm, Madeleine Sjöstedt, Stockholmsbloggen). Därför ska vi hoppas att läslusten håller i sig, över tonåren och upp i vuxen ålder. Och därför satsar vi i Stockholms stad både på bibliotek (med renoveringar, flyttar, nyöppningar och en budget som ökat från 223  till 300 miljoner kronor under Folkpartiets tid som ansvariga) och på ungas läsning (15 miljoner i en särskild satsning 2014).

Den som läser får inte bara förströelse och kunskap i just det man läser om. Läsaren får ständigt ökad förståelse för språket, vårt vassaste verktyg, och större insikt i vad det är att vara människa – på alla de olika sätt som tänkas kan. Hen får fantasi och förmåga att sätta sig in i andras liv och verklighet. Det är förmågor som vi har minst lika stort behov av i en modern IT-era. Och det spelar i grunden ingen större roll vad man läser; experimentromaner, deckare, facklitteratur, memoarer, romantik…

Det finns inga bättre och sämre sätt in i läsningen. Om läsglädjen kommer via serier eller verk som blivit framgångsrika filmer eller TV-serier så är det bara att välkomna de nya läsarna – och hoppas på fler Harry Potter och Hungerspel.

PRAKTISK. E-boken är läsning i ny form.
PRAKTISK. E-boken är läsning i ny form.

Och om läsningen innebär en e-bok så är det precis lika bra. Jag har själv, efter viss tvekan, fallit handlöst för möjligheten att bära med mig ett helt bibliotek, inte minst praktiskt på resor då utrymmet i bagaget trots allt är begränsat (åtminstone om ressällskapet får ett ord med i laget) och då jag kanske inte vet på förhand vilken bok jag kommer vilja läsa efter den pågående. I takt med att bokhyllorna fylls på – med böcker stående och liggande högt och lågt – framstår det fysiskt obegränsade elektroniska biblioteket i allt mer lockande dager. Med e-boken behöver hämningslösheten knappt känna några andra gränser än ekonomiska (och böcker är trots allt ett mycket billigt nöje). E-böckernas intåg går också – om än med vissa våndor – raskt vidare på biblioteken.

E-böckerna kommer dock inte innebära slutet för den fysiska boken. Vissa böcker vill vi fortfarande uppleva i pappersform. Den påtagliga upplevelsen att läsa en bok ”på riktigt”, att vända blad, känna papperets struktur och ana dess doft, betrakta vackra, renodlade eller skrikigt smaklösa omslag – den upplevelsen kommer fortfarande att ha ett värde i sig. Och ibland är den helt enkelt mer praktisk än e-boken.

Och det samma gäller de fysiska boklådorna. Värdet av att kunna vandra efter hyllorna, stöta på böcker som du själv (eller nätbokhandelns datorgenererade svar utifrån dina och andra kunders tidigare val) aldrig hade letat upp, kanske sitta på en författarföreläsning eller helt själv med en kaffe- eller tekopp i bokcaféet, omgiven av tysta hyllor och boksökande medmänniskor; det värdet består. Boklådan kanske kommer att förändras, men den har sitt mervärde, sin nisch.

Vi möter också litteraturen i nya former; i Stockholm läser (i år med P C Jersilds Barnens Ö), på bokmässor, i litteraturfestivaler som Stockholm Literature (där Stockholms stad även i år är huvudfinansiär som Madeleine Sjöstedt i dag kan berätta)

Böckerna och bokhandeln förändras. Läsningen består. Låt oss hoppas och arbeta för att fler finner läslusten.

Läs mer av vad jag skrivit om läsning och böcker.

En lustläsares bekännelser

För en lustläsare är en efterlängtad bok en höjdpunkt. Donna Tartts nya verkar inte svika förhoppningarna.

Böcker är ett omistligt sällskap i livet för många. Med pocket eller e-boksläsare är de följeslagare i vardagen och kan fylla varje potentiell stund – i väntrum, kollektivtrafik eller på trampmaskinen.

bild (2)En god bok är något att längta till – och något som lämnar en saknad efter sig när den är slut. En saknad som bara kan botas med en ny dos god läsning. Samtidigt som det alltid ger en tillfredsställelse att ställa in en läst bok i bokhyllan, eller i ge bort-högenä till Myrorna, eller markera den som läst i e-boksbiblioteket.

Bokläsning kräver framförhållning. Själv har jag alltid flera välfyllda hyllor olästa böcker – och numera en lång lista olästa e-böcker i min Kindle. Listan över potentiella nyinköp är förstås ännu längre. Vilken nästa bok blir kan jag planera men säkert vet jag inte förrän det är dags att välja.

En bok jag var rätt säker på stod näst i tur så snart jag packade upp den är Donna Tartts ”The Goldfinch”. En bok som jag kastade mig över så fort jag såg den recenseras i NY Times. ”A Dickensian novel” – vem kan motstå det?

Tartt är ingen författare som flörtar med sina läsare genom täta publiceringar. Att vara ett Tartt-fan kräver uthållighet. Hennes tre böcker har kommit med tio års mellanrum. De är alla mycket olika i sina intriger och miljöer – men alla något slags blandning av det fantastiska och otäcka, med en reflekterande huvudperson i en, väldigt speciell, vardagsmiljö. En student som släpps in i en trång vänkrets backanaliska övningar i en klassisk collegemiljö. Ett halvt negligerat barns äventyr inom ramen i en kärleksfull men märklig familjebildning i den amerikanska södern i en föränderlig tid.

En pojke, en tragedi, ett konstverk som försvinner. En thriller och en problematisk uppväxtskildring. Redan efter de första sidorna kan jag konstatera att Tartt verkar leverera igen. Värd sin väntan. Men tur att det finns så många andra bra böcker att njuta av under decenniet emellan.

E-boken hör hemma på biblioteket

E-böckerna behöver finnas på biblioteken. Stockholms stads biblioteks avtal med Ordfront är ett viktigt steg framåt.

Biblioteken är till för att tillhandahålla och förmedla kunskap, information och förströelse. Medieformen spelar mindre roll. Den klassiska bilden över medietyperna som finns i ett bibliotek visar tydligt hur de mångfaldigats genom årtusendena. Vissa har ersatts, andra finns kvar. E-boken är den senaste formen. Självklart behöver den också finnas hos våra bibliotek.

E-bokens utveckling i Sverige i allmänhet och på våra bibliotek i synnerhet har inte varit särskilt spikrak. Vi brukar vara tidigt ute att ta till oss ny teknik och medieformer – inte så den här gången. Jämfört med den anglosaxiska bokmarknaden ligger e-bokens andel lågt och någon stor ökning verkar inte ta fart. Däremot har den blivit relativt populär på våra bibliotek – vilket har andra komplikationer.

DN Kultur 29 juni 2013.
DN Kultur 29 juni 2013.

Den ersättning för varje lån som måste betalas till upphovsrättsinnehavarna blir en dyr affär för biblioteken, som antingen får införa begränsningar i antalet utlån, eller föra över pengar från andra medieinköp. Tidsgränser innan nya e-böcker blir tillgängliga för bibliotekslån har samtidigt införts av förlagen, i ett försök att öka deras försäljning.

Dessa problem måste få en lösning för att e-bokens utveckling ska ta fart. Och det vore verkligen synd om vi i Sverige inte tog vara på e-bokens alla möjligheter. Bibliotekslån och försäljning behöver inte ställas mot varandra. Att göra e-böcker mindre tillgängliga för bibliotekslåntagare är troligen inte en bra strategi för att öka intresset för denna nya medieform. En framtida lösning kommer kanske innebära vissa begränsningar jämfört med dagens situation, och det är givetvis viktigt att förlagen och författarna kan få rättmätiga intäkter så att den intellektuella ansträngningen får sin lön, och förlagens verksamhet förblir kommersiellt gångbar. Det är viktigt för alla bokälskare.

Stockholms stadsbiblioteks avtal med Ordfront, som DN Kultur skriver om i dag (se bild), är därför ett väldigt glädjande steg mot en framtid i konstruktiv anda. Alla Ordfronts böcker kommer bli tillgängliga för utlån samtidigt som de släpps, och vi hoppas på fler avtal med andra förlag. 

Betyder e-boken då den vanliga bokens död? Nej, kan jag trösta mig själv och andra traditionalister som fortfarande älskar tyngden av en rejäl inbunden volym, smidigheten i en billig pocket, och känslan av att vända blad. Själv håller jag fast vid mina böcker och bokhyllor – och har fått en ny vän och leksak i min e-boksläsare. Varje medieform fyller sin funktion.

Uppdatering: Madeleine Sjöstedt bloggar och skriver bl.a. om att avtalet med Ordfront också innebär att Stockholms Stadsbibliotek ska digitalisera och tillgängliggöra 25 titlar ur Ordfronts s.k. backkatalog. De titlarna kommer att kunna lånas ut utan ersättning till Ordfront, och vilka de blir kommer att bestämmas dels av bibliotekets inköpsgrupp – men dels också av stockholmarna själva. I höst kommer man på webben att kunna rösta fram vilka 10 verk som ska digitaliseras, från en lista på ca 25 titlar.