Etikett: EU-parlamentet

Låt inte eliten bestämma över ditt EU

20140416-194830.jpg

Om halvannan månad har svenska väljare rösträtt i ett av världens största demokratiska val, till Europaparlamentet. Det är ett val som spelar större roll nu än tidigare – och för oss i Folkpartiet är det självklart att det demokratiska inflytandet ska stärkas även på EU-nivå. Det verkar inte gälla Socialdemokraterna.

Ett Europaparlamentsval är inte det mest spännande de flesta svenskar kan tänka sig – många håller kanske rentav med om förre statsministern Göran Perssons brutala avfärdande, att det är ungefär som att kyssa sin egen syster. Det är synd. Alla kanske inte kan bli lika entusiastiska som Europavänliga folkpartister, men det finns både behov och anledning att ta EU-valet på större allvar.

Sedan förra valet 2009 har Europaparlamentet fått betydligt större makt. Lissabonfördraget gör parlamentarikerna medbeslutande i de flesta viktiga frågor. Ett maktmedel som parlamentet har haft ännu längre är inflytandet över kommissionen, och flera förhoppningsfulla föreslagna kommissionärer har fått se sina ambitioner stäckta efter utfrågningarna i parlamentet. På denna punkt ökar parlamentets makt nu ytterligare, och en reell valfråga är vem som ska bli nästa ordförande i kommissionen. De olika partierna har nominerat sina kandidater. För Folkpartiet och de europeiska liberalerna är det den förre belgiske premiärministern Guy Verhofstadt, ett mycket starkt namn.

Det är ett stort demokratiskt framsteg att EU-medborgarnas direktvalda representanter får inflytande över EU:s tyngsta uppdrag, och att EU-medborgarnas röster kommer att kunna påverka det som i praktiken är EU:s regering. Det är något liberaler självklart välkomnar. Konstigt nog är inte alla lika måna om att stärka demokratin i EU.

De svenska socialdemokraterna verkar inte ha förflyttat sig så mycket från Göran Perssons inställning till parlamentet och EU-valen – och verkar inte heller vara så intresserade av att göra valen mer spännande och meningsfyllda för medborgarna. De har ställt sig bakom de europeiska socialdemokraternas kandidat till ordförandeposten i kommissionen, tyske Martin Schultz, men engagemanget verkar minst sagt svalt. Det blev tydligt i Sveriges Radios Studio Ett, när Marita Ulvskog mötte Folkpartiets Cecilia Wikström.

Liberalen Wikström lyfter behovet av att ersätta uppgörelser mellan män (som det fortfarande nästan alltid handlar om när de europeiska regeringscheferna och toppolitikerna möts) i slutna rum med valdebattens och parlamentets öppenhet (där ledande kvinnliga politiker för övrigt är betydligt vanligare). För Ulvskog tycks demokrati vara något som kräver större ”närhet” och som inte riktigt passar på EU-nivå. Europasamarbetet handlar förvisso om viktiga frågor som vi behöver besluta om gemensamt, men i EU råder elitvälde – och det verkar vara naturgivet och i varje fall inget man behöver ändra på.

För oss liberaler är det väldigt märkligt att gradera demokrati efter geografi. Beslut ska tas på den närmaste, mest effektiva nivån. När det handlar om handel, gemensam marknad, miljö, och många andra viktiga områden är Europa den nivån. Och självklart blir inte vi svenskar, eller spanjorer, irländare eller polacker, mindre demokratiska när vi räknas som européer. Vi är förtjänta av politiker som tar demokratin på allvar.

Jämställda styrelser – utan kvotering?

Ojämställdheten i näringslivets bolagsstyrelser har varit ett av veckans stora samtalsämnen. Likriktningen på svenska bolagsstyrelser är ett stort problem – för näringslivet och dess konkurrenskraft. Både svenska näringslivsföreträdare och Europaparlamentet aktualiserar samtidigt åter hotet om kvotering. Men företagen kan lösa problemet själva – om de vill.

Ägare borde följa uppmaningen från kvinnan på den klassiska amerikanska krigstidsaffischen av J Howard Miller. Från Wikimedia.
Ägare borde följa uppmaningen från kvinnan på den klassiska amerikanska krigstidsaffischen av J Howard Miller. Från Wikimedia.

Åter rubriker om bristande representation på kvinnor i bolagsstyrelser. Är det verkligen en nyhet att skriva om igen? Ja, uppenbarligen – för nyheten är att det händer så lite. Som organisationen AllBright visar, är likriktningen närmaste monumental i svenska styrelserum. Det handlar inte bara om brist på kvinnor, utan om att nästan alla som har svenska styrelseuppdrag är män med samma inhemskt svenska bakgrund, samma utbildning, nätverk och erfarenheter.

Likriktningen av svenska bolagsstyrelser är en skriande fattigdom på bredd, erfarenhet – och kompetens.

Den påtagliga bristen på kvinnor i bolagens styrelser är förstås ett jämställdhetsproblem, och angår därmed alla kvinnor, och män. Men det är också ett problem för företagen, och för svensk ekonomi. Genom att inte ta del av kompetensen hos halva mänskligheten går bolagen miste om oerhört mycket kunskaper, insikter och erfarenheter. Det är ett hot mot konkurrenskraften långsiktigt. Och problemet förvärras av att likriktningen alltså utesluter även andra som är ”annorlunda” än Anders, Johan och de andra grabbarna.

Som liberal är jag oerhört skeptisk mot kvotering. Styrelserna i privata företag är ägarnas angelägenhet. Men samtidigt är det tydligt att utvecklingen går så långsamt, en utveckling som påverkar hela samhället – och därmed är en angelägenhet för oss alla. Och det är tydligt att kvoteringsverktyget fungerar: när mer konkreta planer fanns för några år sedan, steg andelen kvinnor i styrelserna – för att sedan stabiliseras på en fortfarande för tok låg nivå. Mindre än var fjärde styrelseledamot – och dessutom generellt i mindre bolag med lägre arvoden – i Sverige är kvinna. Det kan få även en enveten liberal att fundera över kvoteringshotet.

Men vi borde inte behöva ens fundera över kvotering – om ägarna själva agerar. Det handlar helt enkelt om att titta utanför de invanda mönstren, och våga rekrytera andra än dem man alltid brukar rekrytera. Det handlar också om att ge kvinnor chansen på ledande positioner i företagen, som ofta är vägen fram till framtida styrelseuppdrag.

Några som inte funderar, utan agerar, är pikant nog Europaparlamentet och EU-kommissionen. Parlamentarikerna röstade i veckan igenom kommissionens förslag om krav på 40 procent kvinnor i bolagsstyrelser till 2020. Pikant med tanke på den kroniska underrepresentationen av kvinnor i EU:s organ, inklusive kommissionen, och inte minst i Europeiska Centralbankens totalt manliga ledning. Något som bl.a. Folkpartiets Cecilia Wikström påpekade. Nu kommer förslaget sannolikt stoppas av bland andra Sverige i ministerrådet. Om kvotering ska genomföras, ska det ske genom nationella beslut.

Debatten kommer inte dö. Kvinnor, och personer från andra underrepresenterade grupper, har något att tillföra – och de och andra kommer att göra sina röster hörda.

Läs mer: Om AllBright-rapporten i DN, SvD 1, SvD 2. Om Europaparlamentets beslut om kvotering i SvD 1, SvD 2. 17 näringslivsföreträdare och forskare om behovet av kvotering på DN Debatt.