Jämställda styrelser – utan kvotering?

Ojämställdheten i näringslivets bolagsstyrelser har varit ett av veckans stora samtalsämnen. Likriktningen på svenska bolagsstyrelser är ett stort problem – för näringslivet och dess konkurrenskraft. Både svenska näringslivsföreträdare och Europaparlamentet aktualiserar samtidigt åter hotet om kvotering. Men företagen kan lösa problemet själva – om de vill.

Ägare borde följa uppmaningen från kvinnan på den klassiska amerikanska krigstidsaffischen av J Howard Miller. Från Wikimedia.
Ägare borde följa uppmaningen från kvinnan på den klassiska amerikanska krigstidsaffischen av J Howard Miller. Från Wikimedia.

Åter rubriker om bristande representation på kvinnor i bolagsstyrelser. Är det verkligen en nyhet att skriva om igen? Ja, uppenbarligen – för nyheten är att det händer så lite. Som organisationen AllBright visar, är likriktningen närmaste monumental i svenska styrelserum. Det handlar inte bara om brist på kvinnor, utan om att nästan alla som har svenska styrelseuppdrag är män med samma inhemskt svenska bakgrund, samma utbildning, nätverk och erfarenheter.

Likriktningen av svenska bolagsstyrelser är en skriande fattigdom på bredd, erfarenhet – och kompetens.

Den påtagliga bristen på kvinnor i bolagens styrelser är förstås ett jämställdhetsproblem, och angår därmed alla kvinnor, och män. Men det är också ett problem för företagen, och för svensk ekonomi. Genom att inte ta del av kompetensen hos halva mänskligheten går bolagen miste om oerhört mycket kunskaper, insikter och erfarenheter. Det är ett hot mot konkurrenskraften långsiktigt. Och problemet förvärras av att likriktningen alltså utesluter även andra som är ”annorlunda” än Anders, Johan och de andra grabbarna.

Som liberal är jag oerhört skeptisk mot kvotering. Styrelserna i privata företag är ägarnas angelägenhet. Men samtidigt är det tydligt att utvecklingen går så långsamt, en utveckling som påverkar hela samhället – och därmed är en angelägenhet för oss alla. Och det är tydligt att kvoteringsverktyget fungerar: när mer konkreta planer fanns för några år sedan, steg andelen kvinnor i styrelserna – för att sedan stabiliseras på en fortfarande för tok låg nivå. Mindre än var fjärde styrelseledamot – och dessutom generellt i mindre bolag med lägre arvoden – i Sverige är kvinna. Det kan få även en enveten liberal att fundera över kvoteringshotet.

Men vi borde inte behöva ens fundera över kvotering – om ägarna själva agerar. Det handlar helt enkelt om att titta utanför de invanda mönstren, och våga rekrytera andra än dem man alltid brukar rekrytera. Det handlar också om att ge kvinnor chansen på ledande positioner i företagen, som ofta är vägen fram till framtida styrelseuppdrag.

Några som inte funderar, utan agerar, är pikant nog Europaparlamentet och EU-kommissionen. Parlamentarikerna röstade i veckan igenom kommissionens förslag om krav på 40 procent kvinnor i bolagsstyrelser till 2020. Pikant med tanke på den kroniska underrepresentationen av kvinnor i EU:s organ, inklusive kommissionen, och inte minst i Europeiska Centralbankens totalt manliga ledning. Något som bl.a. Folkpartiets Cecilia Wikström påpekade. Nu kommer förslaget sannolikt stoppas av bland andra Sverige i ministerrådet. Om kvotering ska genomföras, ska det ske genom nationella beslut.

Debatten kommer inte dö. Kvinnor, och personer från andra underrepresenterade grupper, har något att tillföra – och de och andra kommer att göra sina röster hörda.

Läs mer: Om AllBright-rapporten i DN, SvD 1, SvD 2. Om Europaparlamentets beslut om kvotering i SvD 1, SvD 2. 17 näringslivsföreträdare och forskare om behovet av kvotering på DN Debatt.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s