Kategori: Jämställdhet

Ge rösträttskvinnorna ett rejält monument

Hundra år efter den allmänna rösträttens triumf är det dags att ge rösträttskvinnornas ledare ett rejält monument, centralt i Stockholm. Det föreslår vi liberaler i en motion till kommunfullmäktige.

Staden är full av monument och statyer över framstående män. Det speglar en historisk verklighet som vi inte kan korrigera i efterhand. Vad vi kan göra är att lyfta fram historiens viktiga kvinnor på ett tydligare sätt. Några som verkligen förtjänar att uppmärksammas är de kvinnor som slogs för rösträtten, en kamp som för hundra år sedan slutligen ledde till framgång. Ett monument över rösträttskvinnornas Fortsätt läsa ”Ge rösträttskvinnorna ett rejält monument”

Vårdnadsbidrag: en kompromiss skön att slippa

Det finns många liberala skäl mot vårdnadsbidrag. Därför är det helt riktigt för Folkpartiet att om chansen ges rösta för ett avskaffande, när man inte längre är bunden av kompromissen inom Alliansregeringen.

PAPPOR BEHÖVS. Men vårdnadsbidrag blir lätt en kvinnofälla, och motverkar integration.
PAPPOR BEHÖVS. Vårdnadsbidrag riskerar att förstärka familj och hem som kvinnors ansvar, försvårar jobbmöjligheter och motverkar integration.

Införandet av en kommunal möjlighet till vårdnadsbidrag var en av de kompromisser som Folkpartiet fick ingå inom Alliansregeringen. När samarbetet nu antar lösare former är det dock fullt rimligt att Sveriges liberala parti röstar för att genomföra det som är partiets politik sedan länge.

Jan Björklund har tidigare gjort klart att Folkpartiet kommer att stödja en tredje pappamånad (även om det förslaget märkligt nog ser ut att röstas ned av de socialistiska feministerna i Vänstepartiet; SVT). Det är lika fullt naturligt att han i dag berättade att Folkpartiet kommer att rösta ja, om regeringen lägger ett fristående förslag om att avskaffa vårdnadsbidraget (SR Ekot).

Många liberala värderingar och flera praktiska, negativa konsekvenser talar mot vårdnadsbidraget. Det handlar om jämställdhet, arbete och integration. Att avskaffa vårdnadsbidraget är ett ämne jag själv har återkommit till flera gånger. Det fanns också med så sent som förra veckan från Folkpartiets integrationsgrupp (DN Debatt), och om några av de andra förslagen väcker en minst sagt livlig debatt och är just förslag som ska diskuteras, är ett slopande av vårdnadsbidraget alltså en integrationsfrämjande åtgärd som utan större kontroverserkan förverkligas inom några månader.

Utan större kontroverser inom Folkpartiet, alltså. Upprörda kristdemokrater däremot kan mycket väl anse att Folkpartiet ”bedriver fel politik” (SVT). Men det är inte tu tal om att ett avskaffat vårdnadsbidrag. Mer om vårdnadsbidraget och Folkpartiets ställningstagande: SR Studio Ett, DN, SvD, GP/TT.

Skola och jämställdhet liberala avtryck

Alliansens program för nästa mandatperiod innehåller omfattande satsningar på skola och jämställdhet – från de rödgröna saknas fortfarande gemensamma besked. Folkpartiet har lyckats sätta tydliga liberala avtryck. Och vissa reformer får vi fortsätta att driva hårt: pappamånad och statlig skola.

JÄMSTÄLLDHETSBUDSKAP från jämställdhetsminister Maria Arnholm.
JÄMSTÄLLDHETSBUDSKAP från jämställdhetsminister Maria Arnholm.

Inför valet fortsätter Alliansen att lämna besked i viktiga frågor. En offensiv för miljöbilar, bättre mat i äldreboenden och skolor, ökat bostadsbyggande är några av de förslag som partierna har enats om. I ett samarbete får inte ett parti igenom hela sitt program, vilket förstås är en realistisk bild av hur en koalitionsregering måste fungera. Den relativa förutsägbarhet som Alliansen levererar är en viktig del av en starkare demokrati med ökat förtroende för politiker, som många beskrivit – nu senast Leif Lewin på dagens DN debatt.

Liberalerna kan vara glada över mycket av det som hittills har presenterats: Folkpartiet har fått igenom väldigt mycket i våra två främsta hjärtefrågor i årets val: skolan och jämställdheten.

I skolan blir det ett stort lågstadielyft, och tidigare betyg (som ska ges till föräldrarna, inte eleverna, och framför allt är en utvärdering för skolan själv). Lärarnas administrativa börda ska lättas och det blir fler karriärtjänster för lärare, extra många i s k utanförskapsområden. Ordningsomdömen blir ett frivilligt inslag. Jan Björklund kan vara nöjd. Alliansens ”skolpaket” som presenterades i veckan lägger en god grund för fortsatt utveckling av den svenska skolan, med resurser och verktyg för skolor och lärare, för att nå målet om en topplacering i internationella jämförelser.

Jämställdhetspolitiken presenteras av Maria Arnholm i dag (Expressen) – och även där syns Folkpartiets avtryck tydligt. Jämställdhetsbonusen ska fördubblas och en delning av pensionsrätterna mellan kvinnan och mannen vid en skilsmässa utredas. Flera viktiga förslag gäller våldet mot kvinnor: starkare ställning och finansiering av kvinno- och tjejjourer, utökad användning av elektronisk fotboja vid kontaktförbud, nya brottsrubriceringar kring sexualbrott för synnerligen grov våldtäkt och oaktsamhetsbrott, skärpta straff för människohandel (trafficking) och koppleri, samt en översyn av våldtäktslagen avseende samtyckeskrav. Naturligtvis ska rut-avdraget behållas.

Skillnaden mot regeringsalternativet till vänster är förstås slående. Därifrån kommer inga besked som kan ge en uppfattning om hur de rödgröna kommer att landa i centrala frågor. Framför allt inte om Vänsterpartiet får ett i ett sådant fall ofrånkomligt inflytande.

Inte heller Folkpartiet får förstås igenom alla våra hjärtefrågor inom Alliansen. Vi får fortsätta försöka övertyga om att skolan skulle må bättre med ett statligt huvudmannaskap och arbetsgivaransvar. Kampen för en än mer jämställd föräldraförsäkring, med en tredje s k pappamånad, går vidare. Men vi har en gemensam grund, en demonstrerad förmåga att regera Sverige och att ge resultat. Och historien är inte slut med detta valmanifest.

Alliansen är det enda tydliga regeringsalternativet. Och en röst på Folkpartiet spelar stor roll för Alliansens fortsatta och framtida inriktning.

Laga efter läge: Ge kvinnor halva pensionen!

Kvinnors lägre pensioner är ett reellt och stort problem – sluteffekten av ett livs ojämställda villkor. Vi måste göra något åt det som gör att kvinnor får lägre pension, men vi måste också göra något åt de lägre pensionerna redan nu. Därav Folkpartiets förslag om att män vid skilsmässa ska dela med sig av sina pensionsrätter.

GLAD PENSIONÄR. Folkpartiet vill att kvinnor ska slippa bli fattigpensionärer. (Wikimedia)
GLAD PENSIONÄR. Folkpartiet vill att kvinnor ska slippa bli fattigpensionärer. (Wikimedia)

”Folkpartiet vill tvinga männen att dela med sig av pensionen vid skilsmässa. Men det vore bättre om kvinnorna tjänade ihop sin pension själva.”

Så inleder Maria Crofts sin krönika i dagens DN Ekonomi (ej på nätet). Och visst har hon rätt. Kvinnor tjänar mindre, jobbar mer deltid, tar ut större delen av föräldraledigheten, gör inte lika ofta och mycket karriär, utan tar istället större ansvar för hem, barn och hushållsarbete som inte ger några pensionspoäng. Det är stora jämställdhetsproblem i sig – och de ger sluteffekten i lägre pension.

Eftersom kvinnor ofta lever längre än män kanske livet för heterosexuella gifta kvinnor dessutom slutar i anhörigvårdande av en äldre make. Eller om paret går skilda vägar tar mannen dessförinnan med sig sin oftast högre pension. Oavsett vilket riskerar många kvinnor att tillbringa sina sista år som ensam fattigpensionär.

Vi måste göra något åt alla de faktorer som gör kvinnors och mäns liv och ekonomiska villkor så ojämställda. Vi måste uppmärksamma och förändra de strukturer och könsroller som ligger bakom ojämställdheten. Kort sagt, vi måste driva en långsiktig feministisk politik. Men vi måste också vara pragmatiska och göra något för de kvinnor som annars riskerar att sluta livet under knappa villkor: 140 000 kvinnor har pensioner under fattigdomsgränsen.

Att förändra kvinnors löner, ge fler kvinnor möjlighet att arbeta heltid, förändra uttaget av föräldraledigheten, ge kvinnor och män lika karriärmöjligheter, osv är långsiktiga uppgifter. Jämställdheten har gått för långsamt framåt och farten måste accelereras. Politiska beslut behövs, och de kan ofta om stödet finns fattas snabbt. Offentlig sektor kan bli en bättre arbetsgivare som erbjuder kvinnor karriärvägar och löneutveckling – och heltid som en rättighet. Föräldraledigheten kan få till att börja med ytterligare en pappamånad och jämställdhetsbonusen kan utvidgas. Effekterna kommer dock att ta tid, och omfattar kanske framför allt i dag yngre kvinnor och män, som har karriären och familjebildningen framför sig. För dem som redan är i medelåldern och uppåt är läget ett annat och det är där som Folkpartiets förslag om att överföra pensionsrätter från kvinnor och män vid skilsmässa. Det gäller att laga efter läge.

Redan i dag ingår privat pensionssparande i giftorättsgodset, som omfattas av en bodelning. 315 000 pensionärer är frånskilda och 15 000 personer över 50 år skiljer sig varje år. Folkpartiets förslag att den allmänna pensionen också ska delas är förstås rent tekniskt könsneutralt och gynnar den part som har lägst pension. På grund av ojämställdheten på arbetsmarknaden och i livet är den parten oftast en kvinna.

Att dela pensionen lika vid skilsmässa blir en viktig signal som betonar prioriteringen av jämställdhet – men det får framför allt praktiska ekonomiska effekter, så vi slipper hundratusentals kvinnliga fattigpensioner.

Jan Björklund: Mer jämställda pensioner. DN: FP vill dela pensionen vid skilsmässa. SR: FP vill dela pension vid skilsmässaSVT: FP: ”Dela på pension vid skilsmässa”.

Feminism – utan socialism

Fler svenskar är feminister – och jämställdheten är en viktig valfråga. Det lovar gott för framtiden, för svenska kvinnor och män, och för partier som trovärdigt driver en jämställdhetspolitik.

LIBERAL FEMINIST. Folkpartiets Jan Björklund.
LIBERAL FEMINIST. Folkpartiets Jan Björklund.

Jämställdhet och feminism är två bra begrepp – men de betyder inte samma sak. Att vara feminist är mer än att bara vara för jämställdhet. Därför är det positivt både att nästan hälften av svenskarna, 47 procent, nu kallar sig feminister, och att nästan tre fjärdedelar tycker att jämställdheten mellan kvinnor och män är en viktig fråga i valet (SR Ekot). Åsikter och insikter utvecklas. Folkpartiledaren Jan Björklund har själv beskrivit hur han tidigare tänkte att jämställdheten kommer av sig själv i vårt moderna Sverige, men att han mer och mer kommit att inse att politiska beslut behövs, t ex om fler pappamånader.

Feminister kan ha olika ideologier och partitillhörighet, och de kan vara kvinnor, män eller definiera sig som något annat. Gemensamt är att vi ser och vill uppmärksamma de strukturer och könsroller som begränsar människor, framför allt kvinnor, att få vara de de är och bli det de vill. Och, minst lika viktigt: vi vill göra något åt det. Feminism leder således fram till praktisk politik som kan öka jämställdheten.

Vissa som inte vill kalla sig feminister, utan nöjer sig med att vara för jämställdhet, menar att feminister ofta måste förklara sig vidare med en ytterligare etikett. Göran Hägglund (KD) har förstås rätt i det; för Folkpartiet och mig som liberal handlar det om feminism utan socialism. Men detsamma kan sägas om många andra ståndpunkter, om man verkligen vill fylla dem med innehåll. Det räcker knappast att säga att man är för jämställdhet – om man inte berättar vad man är beredd att göra för att nå det målet. Rent formellt är ju Sverige t ex redan formellt jämställt, men vi vet att det ser mycket annorlunda ut i praktiken.

Feminismens fördel är just att den leder fram till handling: Om vi identifierar och letar efter de strukturer som vi vet finns, och de problem de ger upphov till, så måste vi också komma med förslag på lösningar, för de uteblivna karriärstegen och det ojämställda föräldraskapet och hemlivet. De 3,6 miljonerna i inkomstskillnad under ett liv. De långa utbildningarna och kvalificerade yrkena som inte räknas eller betalas lika högt, för att de domineras av kvinnor. Våldet mot kvinnor. Nej som inte räknas som ett nej, våldtäkter som inte klassificeras som våldtäkter. Och ja, dessa könsroller förtrycker såväl kvinnor som män. (Följ gärna länkarna till tidigare inlägg.) Både definitioner och lösningar ser olika ut för de fem feministiska partierna (SR Ekot) – och då kan vi få en frejdig, feministisk jämställdhetsdebatt. Partiernas förtroende i jämställdhetsfrågan skiljer sig betydligt från de generella partisympatierna (Expressen Demoskop).

Genom att fler kallar sig feminister kan vi nå en större förståelse för de problem som finns och det som behöver göras. Folkpartiet har en liberal feminism och en jämställdhetspolitik som adresserar dessa frågor. Vi går till val på jämställdhet, för kvinnor och män, med feminism utan socialism.

Fler kvinnor bland statyerna

Statyer och monument över personer föreställer till övervägande del män. Historien kan inte skrivas om i efterhand, men den kan kompletteras, som i dag med Elin Wägner på S:t Eriksplan. Den stora jämställdhetsfrågan är dock konstnärerna.

MAN MED MAKT. Ryttarstatyn av Gustav II Adolf på torget som bär hans namn. Foto Helger Ellgaard via Wikimedia.
MAN MED MAKT. Ryttarstatyn av Gustav II Adolf på torget som bär hans namn. Foto Helger Ellgaard via Wikimedia.

Vår moderna demokrati har tagit över den gamla tidens makt och platser – och skapat nya. Mitt i våra städer, ofta på framträdande platser, tronar dock alltjämt de gamla makthavarna. Vårt eget Stockholm är fullt av kungar, krigare och kulturpersonligheter – och de är i princip uteslutande män. Kvinnors frånvaro bland statyerna i våra städer speglar förstås historiska realiteter. Männens överordning var länge överväldigande och institutionaliserad i varje del av samhället.

Den tid då kvinnor varit formellt jämställda är i ett historiskt sammanhang oerhört kort, och vi vet förstås att vi har långt kvar till jämställdhet i praktiken (något som drabbar framför allt kvinnor men även män). Statyerna bär vittnesbörd och är en påminnelse om den jämställdhetskamp vi fortfarande måste föra.

Ojämställdheten fanns, och finns, även bland konstnärerna och skulptörerna. Betydligt färre kvinnliga konstnärer är representerade i Stockholms offentliga miljöer.

KVINNA MED NÅGOT ATT SÄGA. Siri Derkerts skulptur "Elin Wägner håller tal" har skapats i större skala av Rune Rydelius. Foto Klara Nilsen via Stockholm Konst.
KVINNA MED NÅGOT ATT SÄGA. Siri Derkerts skulptur ”Elin Wägner håller tal” har skapats i större skala av Rune Rydelius. Foto Klara Nilsen via Stockholm Konst.

Historien kan inte korrigeras, och även av estetiska skäl kan vi inte i efterhand ta bort eller numerärt balansera krigarkungarna. Dagens skulpturkonst och offentliga gestaltning ser annorlunda ut. Vad vi kan och bör göra är att komplettera bilden: när chansen och platsen finns att i skulpturkonst av hög nivå hedra minnet av framstående kvinnor bör den givetvis tas. Så är fallet med den staty av författaren, debattören och liberalen Elin Wägner som min partivän Madeleine Sjöstedt inviger på S:t Eriksplan i dag, och som donerats av Elin Wägner-sällskapet. Statyn är skapad utifrån en mindre skulptur av Siri Derkert.

Man kunde också fråga sig om det inte är dags för drottning Kristina, vars offentliga och privata personlighet väcker så många fler tankar än de flesta krigarkungars. Men oavsett chanserna för något sådant lär dylika tillskott ändå bli undantag. Det handlar om platser, men också om att Stockholms offentliga konst finansieras av enprocentregeln vid ny- och ombyggnationer.

Kvinnor ska synas mer med konst i det offentliga rummet – och det ska framför allt ske genom att fler kvinnliga konstnärer får möjlighet att skapa konstnärliga gestaltningar.

Läs gärna vad jag skrivit om enprocentregeln och konst i staden.

Lika chanser med liberalerna

Alla ska ha lika möjligheter i livet – oavsett bakgrund eller kön. Det är den liberala grunden för såväl skola som jämställdhet – Folkpartiets viktigaste frågor inför valet.

10547715_837387762952282_2773457798382828139_nDu har rätt att vara den du är, och försöka bli den du vill vara, utan att hindras – eller behandlas sämre. Tvärtom ska vi i samhället gemensamt värna människors lika rättigheter, och försöka utjämna skillnader i livschanser. Det är utgångspunkten för liberaler i idé och praktik. Inför valet märks det tydligt i Folkpartiets prioriterade frågor: skolan och jämställdheten. Så också när Jan Björklund i dag presenterade Folkpartiets valmanifest: efter att i Almedalen och Göteborg ha fokuserat på jämställdhet lanserades i dag ett skolpaket. Samma dag noterar Folkpartiet den största ökningen i Aftonbladet/United Minds.

Utbildning är nyckeln till jämlikhet. En skola för kunskap, med tydliga mål, arbetsro och läraren som leder undervisningen, är viktigast för de elever som har sämre förutsättningar med sig hemifrån eller av omgivning och omständigheter.

Kunskap och arbetsro har varit fokus för de skolreformer som Folkpartiet har genomfört i regeringsställning. Många av dessa har genomförts och börjat ge resultat först de senaste åren. Nu sätter Folkpartiet målet att den svenska skolan ska vara en av världens tio bästa, sett till de internationella kunskapsmätningarna, inom tio år (i den senaste Pisa-mätningen, bland elever som gått hela sin grundskoletid i en skola med den gamla S-regeringens läroplan, låg vi på plats 38).

Arbetsron ska stärkas med ett skriftligt ordningsomdöme. Syftet är att lektioner ska ägnas åt undervisning – inte ätas upp av stök och sena ankomster. Och för det kanske viktigaste av allt, lärarna, föreslår Folkpartiet 10 000 ytterligare karriärtjänster. Med de satsningar som hittills gjorts har Sverige snart 15 000 förstelärare – med Folkpartiets ytterligare förslag kan de bli 25 000.

Jämställdhet handlar om att sätta människan – inte könet – främst. I grunden är vi människor så lika, och skillnader finns framför allt mellan individer. Att därför behandla människor som just enskilda individer är något vi alla vinner på.

En av Sveriges stora fördelar är t ex att så många kvinnor arbetar – samtidigt som arbete och egen inkomst ger svenska kvinnor större frihet och möjlighet till självförverkligande. Det gör att vår sysselsättning som andel av befolkningen i arbetsför ålder är så mycket högre än andra europeiska länders – t ex Österrike som Socialdemokraterna nu ser som en förebild. Denna svenska styrka vill Folkpartiet bygga vidare på – för också vi har mycket kvar att göra för jämställdheten! Folkpartiet har tidigare presenterat förslag om att avskaffa vårdnadsbidraget, fördubbla jämställdhetsbonusen och införa en ytterligare ”pappamånad” i föräldraförsäkringen. Karriärtjänsterna i skolan, och vården som Folkpartiet också föreslår, är förstås också bra för jämställdheten.

Skola för kunskap och liberal jämställdhetspolitik är viktigt också för integrationen: Möjligheten för alla att få en god utbildning och lyckas i Sverige, och möjligheten för kvinnor liksom män att arbeta och förverkliga sig själva. Förstelärarna och resurserna behöver vara fler och större i skolor i s k utsatta områden. Vårdnadsbidraget riskerar att bli en kvinnofälla inte minst för invandrarkvinnor.

”Det viktiga är inte var du kommer ifrån, utan var du har din framtid” som bilden ovan säger. Ett uttryck som kan användas i de flesta sammanhang.

SVT: Ordningsbetyg ett av FP:s vallöften. SR: Folkpartiet går till val på ordningsbetyg i skolan. Jan Björklund: Folkpartiet går till val på skola, jämställdhet och jobb. Anna Lundberg och Jesper Svensson bloggar.

Karriärtjänster lyfter kvinnolöner

När också kvinnor i offentlig sektor kan göra karriär, får jämställdheten ett lyft. Därför är karriärtjänsterna i skolan extra välkomna – tre fjärdedelar av förstelärarna är kvinnor. Och därför vill Folkpartiet göra en liknande statlig satsning i vården.

KARRIÄRVÄG. Att vara lärare måste kunna medföra gpda möjligheter till karriär och löneutveckling. Foto Wikimedia, Mosborne01.
KARRIÄRVÄG. Att vara lärare måste kunna medföra goda möjligheter till karriär och löneutveckling. Foto Wikimedia, Mosborne01.

Bra lärare är det viktigaste för en bra skola, och läraryrket kan hävdas vara det viktigaste av alla. Arbetsvillkor som lockar skickliga lärare är en strategisk fråga för hela Sverige. En god löneutveckling, att utbildning, ackumulerad erfarenhet och visad skicklighet också spelar roll för lönen, är en av de viktigaste förändringarna i en liberal skolpolitik. Nu lyfter också lärarlönerna – inte minst i Stockholm där Lotta Edholm och Folkpartiet styr.

Än så länge är det som bekant kommunerna som är huvudmän för skolan och arbetsgivare för de offentliganställda lärarna (Folkpartiet vill ändra på det också). Men regeringen har gjort sitt för lärarnas löneutveckling och karriärmöjligheter: karriärtjänsterna som Jan Björklund har infört betyder att staten betalar den extra lönekostnaden.

Karriärtjänster kan om skolornas huvudmän hanterar det rätt bli ett lyft för skolor och elever, för läraryrket – och för jämställdheten.

Lärarna är ett av de stora, numera kvinnodominerade yrkena med högskoleutbildning i offentlig sektor. Dessa yrken har en sak gemensamt: låga löner och framför allt en dålig löneutveckling. Satsningar på läraryrket lyfter därför också kvinnor i offentlig sektor; som Skolverket skriver i sin rapport Vem är försteläraren? är 77 procent av förstelärarna kvinnor (se också Skolvärlden). (Om betydelsen av karriärtjänster och löneutveckling för offentliganställda kvinnor skriver folkpartisterna Lina Nordquist, Anna Manell, Maria Weimer och Erica Närlinge förtjänstfullt i UNT: Kompetens ska löna sig.) Fler förstelärare är därför välkommet av flera skäl (nästa år väntas de, enligt Lärarnas Tidning, mångdubblas.)

Karriärtjänster och högre lärarlöner är bra för skolan och bra för jämställdheten. Detsamma gäller förstås inom andra välfärdsområden. Folkpartiet och Anna Starbrink har höjt sjuksköterskelönerna i bl a Stockholm och går nu till val på statligt finansierade karriärtjänster även för specialistsjuksköterskor. Och varför inte för socialsekreterare?

Christer Sörliden bloggar.

Lätt att leva jämställt

Folkpartiet går till val på jämställdhet, vilket har märkts inte minst i Almedalen. I dag fyllde Jan Björklund på med förslag om fördubblad jämställdhetsbonus. Feminism utan socialism handlar om att göra det lätt att leva jämställt – att befria sig från könsrollerna.

FAR OCH SON. Familjebildning och föräldraskap är avgörande faktorer för jämställdhet och könsroller.
FAR OCH SON. Familjebildning och föräldraskap är avgörande faktorer för jämställdhet och könsroller. Bild Onkelbo, Wikimedia

Valrörelsen startade med besked under Stockholm Pride som avslutas i helgen. Folkpartiet har en stolt tradition på HBTQ-området och har inför och under veckan flyttat fram positionerna ytterligare. HBT-ministern Erik Ullenhag kunde presentera regeringens förslag om utvidgning av hetslagstiftningen till art omfatta transpersoner, och Jan Björklund och Barbro Westerholm satte ned foten om surrogatmödraskap. Själv har jag skrivit på Stockholmsbloggen i ämnet: om Pride som fest och allvar, och om en politisk kamp för lika värde som vi måste föra, för vår egen skull och andras. Tidigare i somras reagerade jag, också i ett inlägg på Stockholmsbloggen, som många andra över Siewert Öholms unkna uttalanden – en konservatism som slår bakut inför såväl framstegen för HBTQ-personer som omprövade könsroller.

Angående könsroller, liksom HBTQ-rättigheter, finns fortfarande mycket att göra. Siewert Öholm och hans meningsfränder får vänja sig: vi har långtifrån sett slutet på förändringar. I den politiska debatten märks tvärtom ett ökat tryck för jämställdhet och jämlikhet.

Folkpartiet bestämde sig tidigt för att gå till val på jämställdhet. Vi har en god tradition att stå på, som K G Bergström sammanfattar för Expressen är vi ”förmodligen det svenska riksdagsparti som betytt mest historiskt för kvinnors rättigheter”. Vi har under det senaste året kommit med en rad skarpa förslag, kring t ex samtyckeskrav i våldtäktslagstiftningen och en tredje ”pappamånad”, och Jan Björklunds tal i Almedalen präglades av jämställdhetsfrågor. Idag kom ytterligare besked då folkpartiledaren sommartalade i Göteborg: jämställdhetsbonusen ska fördubblas (SVT, TT/SvD, Jan Björklunds nyhetsbrev).

Liksom pappamånaden tar bonusen sikte på föräldraskapet och familjebildningen, som vi vet är en kritisk fas för inträdet och befästandet av traditionella könsroller, ojämställd arbetsfördelning och ekonomisk ojämlikhet mellan könen, hos nya generationer. Jämställdhetsbonusen, ett från början liberalt förslag, har inte fått fullt den effekt vi önskat men med förtydligad information, förenklade former och nu enligt Folkpartiets förslag kraftfullare ekonomisk betydelse torde betydelsen öka.

Feminism utan socialism, är Folkpartiets devis inför valet. Jämställdhet handlar om frihet från förutbestämda könsroller och levnadsmönster, för såväl kvinnor som män.

Efter att vi har gjort samhället formellt jämställt, och under tiden som vi fortsätter med jämställdhetsreformer inom stat, landsting och kommuner, är politikens roll också att skapa förutsättningar för människor att få en jämställd vardag. Liberal feminism är frihet för män och kvinnor att forma sina liv – genom att göra det lättare att leva jämställt.

Anna Lundberg och Hans Åberg bloggar.

Läsglädje för pojkar, pappor och politiker

Pojkars minskade läsning har bekymrat många. Glädjen över ett trendbrott blir desto större för att det kommer överraskande tidigt.

BOKSATSNING. Sköndals bibliotek är ett av dem som rustats under Alliansens och Folkpartiets tid. Nyöppnade i januari. Bild från kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt.
BOKSATSNING. Sköndals bibliotek är ett av dem som rustats under Alliansens och Folkpartiets tid. Nyöppnade i januari. Bild från kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt.

Ett av de stora och synbart växande jämställdhetsproblemen har varit pojkars försämrade skolresultat. Högskolor och universitet domineras allt mer av unga kvinnor. Det är bra att kvinnor tar för sig och kan ta plats i yrkeslivet framöver, men om många män går in i vuxenlivet med sämre kunskaper förbättrar det inte för någon. En av grunderna till problemen synes ha varit läsning – för lite läsning, närmare bestämt. Det är ett område där flickorna har legat före men där skillnaderna har ökat allt mer. Skillnader som märks tydligt i relation till föräldrarnas utbildningsnivå och egna läsvanor.

Oron över pojkars minskade läsning har varit stor. Lärare, skolor, bibliotek, föreningar och fackförbund har engagerat sig med olika aktiviteter. Läsning har blivit en politisk fråga på högsta nivå – och vida utanför kultur- och skolpolitiken. Lässatsningar genomförs över hela landet. I Stockholm gör vi just nu en strategisk lässatsning för 15 miljoner, men vi fokuserar också kontinuerligt på skolor och bibliotek genom kultur- och skolborgarråden Madeleine Sjöstedt respektive Lotta Edholm. Sedan 2006 har budgeten för de senare ökat från 223 till 300 miljoner per år, vi rustar upp, flyttar och ökar öppettider. Vi har också kunnat se positiva resultat i bl a boklån i skolorna (DN).

Ingen trodde att utvecklingen var enkel att vända – därför är det trendbrott som nu kan skönjas så extra glädjande: När SCB har frågat pojkar i årskurs 4-6, är det 64 procent som läser böcker minst en gång i veckan. 2008-2009 var samma siffra bara 55 procent (DN: Läsandet bland pojkar ökar kraftigt). Fortfarande har vi en bit kvar för att nå den återstående dryga tredjedelen som inte öppnar en bok ens en gång i veckan; till flickornas nivå återstår 12 procentenheter. Men i dag känner jag framför allt glädje över att vi är på rätt väg!

Det är hedrande och rättvist att Bredängs bibliotek i sydvästra Stockholm lyfts fram som ett bra exempel. Med ett delvis tufft utgångsläge, stöd från stadens biblioteksorganisation, nya angreppssätt, kontakter med lokalsamhället och framför allt stort engagemang har man nått långt. Framgångsrecepten är sannolikt olika på olika håll, utifrån de förutsättningar som omgivningen ger. Biblioteken och skolorna kan inte göra allt – det Bredäng visar är att föräldrars och andra vuxna förebilders roller är av stor betydelse. Män borde längta och sträva efter att höra orden ”läs för mig pappa”.

PlusEtt-bloggen sammanfattar glada kommentarer.