Pojkars minskade läsning har bekymrat många. Glädjen över ett trendbrott blir desto större för att det kommer överraskande tidigt.

Ett av de stora och synbart växande jämställdhetsproblemen har varit pojkars försämrade skolresultat. Högskolor och universitet domineras allt mer av unga kvinnor. Det är bra att kvinnor tar för sig och kan ta plats i yrkeslivet framöver, men om många män går in i vuxenlivet med sämre kunskaper förbättrar det inte för någon. En av grunderna till problemen synes ha varit läsning – för lite läsning, närmare bestämt. Det är ett område där flickorna har legat före men där skillnaderna har ökat allt mer. Skillnader som märks tydligt i relation till föräldrarnas utbildningsnivå och egna läsvanor.
Oron över pojkars minskade läsning har varit stor. Lärare, skolor, bibliotek, föreningar och fackförbund har engagerat sig med olika aktiviteter. Läsning har blivit en politisk fråga på högsta nivå – och vida utanför kultur- och skolpolitiken. Lässatsningar genomförs över hela landet. I Stockholm gör vi just nu en strategisk lässatsning för 15 miljoner, men vi fokuserar också kontinuerligt på skolor och bibliotek genom kultur- och skolborgarråden Madeleine Sjöstedt respektive Lotta Edholm. Sedan 2006 har budgeten för de senare ökat från 223 till 300 miljoner per år, vi rustar upp, flyttar och ökar öppettider. Vi har också kunnat se positiva resultat i bl a boklån i skolorna (DN).
Ingen trodde att utvecklingen var enkel att vända – därför är det trendbrott som nu kan skönjas så extra glädjande: När SCB har frågat pojkar i årskurs 4-6, är det 64 procent som läser böcker minst en gång i veckan. 2008-2009 var samma siffra bara 55 procent (DN: Läsandet bland pojkar ökar kraftigt). Fortfarande har vi en bit kvar för att nå den återstående dryga tredjedelen som inte öppnar en bok ens en gång i veckan; till flickornas nivå återstår 12 procentenheter. Men i dag känner jag framför allt glädje över att vi är på rätt väg!
Det är hedrande och rättvist att Bredängs bibliotek i sydvästra Stockholm lyfts fram som ett bra exempel. Med ett delvis tufft utgångsläge, stöd från stadens biblioteksorganisation, nya angreppssätt, kontakter med lokalsamhället och framför allt stort engagemang har man nått långt. Framgångsrecepten är sannolikt olika på olika håll, utifrån de förutsättningar som omgivningen ger. Biblioteken och skolorna kan inte göra allt – det Bredäng visar är att föräldrars och andra vuxna förebilders roller är av stor betydelse. Män borde längta och sträva efter att höra orden ”läs för mig pappa”.
2 kommentarer på “Läsglädje för pojkar, pappor och politiker”