Feminism – utan socialism

Fler svenskar är feminister – och jämställdheten är en viktig valfråga. Det lovar gott för framtiden, för svenska kvinnor och män, och för partier som trovärdigt driver en jämställdhetspolitik.

LIBERAL FEMINIST. Folkpartiets Jan Björklund.
LIBERAL FEMINIST. Folkpartiets Jan Björklund.

Jämställdhet och feminism är två bra begrepp – men de betyder inte samma sak. Att vara feminist är mer än att bara vara för jämställdhet. Därför är det positivt både att nästan hälften av svenskarna, 47 procent, nu kallar sig feminister, och att nästan tre fjärdedelar tycker att jämställdheten mellan kvinnor och män är en viktig fråga i valet (SR Ekot). Åsikter och insikter utvecklas. Folkpartiledaren Jan Björklund har själv beskrivit hur han tidigare tänkte att jämställdheten kommer av sig själv i vårt moderna Sverige, men att han mer och mer kommit att inse att politiska beslut behövs, t ex om fler pappamånader.

Feminister kan ha olika ideologier och partitillhörighet, och de kan vara kvinnor, män eller definiera sig som något annat. Gemensamt är att vi ser och vill uppmärksamma de strukturer och könsroller som begränsar människor, framför allt kvinnor, att få vara de de är och bli det de vill. Och, minst lika viktigt: vi vill göra något åt det. Feminism leder således fram till praktisk politik som kan öka jämställdheten.

Vissa som inte vill kalla sig feminister, utan nöjer sig med att vara för jämställdhet, menar att feminister ofta måste förklara sig vidare med en ytterligare etikett. Göran Hägglund (KD) har förstås rätt i det; för Folkpartiet och mig som liberal handlar det om feminism utan socialism. Men detsamma kan sägas om många andra ståndpunkter, om man verkligen vill fylla dem med innehåll. Det räcker knappast att säga att man är för jämställdhet – om man inte berättar vad man är beredd att göra för att nå det målet. Rent formellt är ju Sverige t ex redan formellt jämställt, men vi vet att det ser mycket annorlunda ut i praktiken.

Feminismens fördel är just att den leder fram till handling: Om vi identifierar och letar efter de strukturer som vi vet finns, och de problem de ger upphov till, så måste vi också komma med förslag på lösningar, för de uteblivna karriärstegen och det ojämställda föräldraskapet och hemlivet. De 3,6 miljonerna i inkomstskillnad under ett liv. De långa utbildningarna och kvalificerade yrkena som inte räknas eller betalas lika högt, för att de domineras av kvinnor. Våldet mot kvinnor. Nej som inte räknas som ett nej, våldtäkter som inte klassificeras som våldtäkter. Och ja, dessa könsroller förtrycker såväl kvinnor som män. (Följ gärna länkarna till tidigare inlägg.) Både definitioner och lösningar ser olika ut för de fem feministiska partierna (SR Ekot) – och då kan vi få en frejdig, feministisk jämställdhetsdebatt. Partiernas förtroende i jämställdhetsfrågan skiljer sig betydligt från de generella partisympatierna (Expressen Demoskop).

Genom att fler kallar sig feminister kan vi nå en större förståelse för de problem som finns och det som behöver göras. Folkpartiet har en liberal feminism och en jämställdhetspolitik som adresserar dessa frågor. Vi går till val på jämställdhet, för kvinnor och män, med feminism utan socialism.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s