Tagg: EU-kommissionen

Låt inte eliten bestämma över ditt EU

20140416-194830.jpg

Om halvannan månad har svenska väljare rösträtt i ett av världens största demokratiska val, till Europaparlamentet. Det är ett val som spelar större roll nu än tidigare – och för oss i Folkpartiet är det självklart att det demokratiska inflytandet ska stärkas även på EU-nivå. Det verkar inte gälla Socialdemokraterna.

Ett Europaparlamentsval är inte det mest spännande de flesta svenskar kan tänka sig – många håller kanske rentav med om förre statsministern Göran Perssons brutala avfärdande, att det är ungefär som att kyssa sin egen syster. Det är synd. Alla kanske inte kan bli lika entusiastiska som Europavänliga folkpartister, men det finns både behov och anledning att ta EU-valet på större allvar.

Sedan förra valet 2009 har Europaparlamentet fått betydligt större makt. Lissabonfördraget gör parlamentarikerna medbeslutande i de flesta viktiga frågor. Ett maktmedel som parlamentet har haft ännu längre är inflytandet över kommissionen, och flera förhoppningsfulla föreslagna kommissionärer har fått se sina ambitioner stäckta efter utfrågningarna i parlamentet. På denna punkt ökar parlamentets makt nu ytterligare, och en reell valfråga är vem som ska bli nästa ordförande i kommissionen. De olika partierna har nominerat sina kandidater. För Folkpartiet och de europeiska liberalerna är det den förre belgiske premiärministern Guy Verhofstadt, ett mycket starkt namn.

Det är ett stort demokratiskt framsteg att EU-medborgarnas direktvalda representanter får inflytande över EU:s tyngsta uppdrag, och att EU-medborgarnas röster kommer att kunna påverka det som i praktiken är EU:s regering. Det är något liberaler självklart välkomnar. Konstigt nog är inte alla lika måna om att stärka demokratin i EU.

De svenska socialdemokraterna verkar inte ha förflyttat sig så mycket från Göran Perssons inställning till parlamentet och EU-valen – och verkar inte heller vara så intresserade av att göra valen mer spännande och meningsfyllda för medborgarna. De har ställt sig bakom de europeiska socialdemokraternas kandidat till ordförandeposten i kommissionen, tyske Martin Schultz, men engagemanget verkar minst sagt svalt. Det blev tydligt i Sveriges Radios Studio Ett, när Marita Ulvskog mötte Folkpartiets Cecilia Wikström.

Liberalen Wikström lyfter behovet av att ersätta uppgörelser mellan män (som det fortfarande nästan alltid handlar om när de europeiska regeringscheferna och toppolitikerna möts) i slutna rum med valdebattens och parlamentets öppenhet (där ledande kvinnliga politiker för övrigt är betydligt vanligare). För Ulvskog tycks demokrati vara något som kräver större ”närhet” och som inte riktigt passar på EU-nivå. Europasamarbetet handlar förvisso om viktiga frågor som vi behöver besluta om gemensamt, men i EU råder elitvälde – och det verkar vara naturgivet och i varje fall inget man behöver ändra på.

För oss liberaler är det väldigt märkligt att gradera demokrati efter geografi. Beslut ska tas på den närmaste, mest effektiva nivån. När det handlar om handel, gemensam marknad, miljö, och många andra viktiga områden är Europa den nivån. Och självklart blir inte vi svenskar, eller spanjorer, irländare eller polacker, mindre demokratiska när vi räknas som européer. Vi är förtjänta av politiker som tar demokratin på allvar.

Krossa korruptionen

All korruption är oacceptabel. I en ny EU-rapport får Sverige chockerande höga siffror – högre än EU-snittet. Troligen är vi fortfarande bland de bästa i världen på icke-korruption – men oavsett på vilken nivå vi ligger, är den för hög. Meddelarfrihet och öppna partibidrag är två av de viktigaste verktygen för större transparens.

Om korruption vore ett yrke vore det nog ett av världens äldsta. Tyvärr är det många yrken och positioner, både i privat och offentlig sektor, som är i riskzonen för korruption: att man missbrukar en förtroendeställning, ofta för egen vinning. Det man oftast tänker på är rena mutor, men korruption kan komma i många skepnader; nepotism, vänskapskorruption och hållhakar av olika slag.

Sverige anses och rankas ofta som ett av de minst korrupta länderna i världen. EU-kommissionens rapport i dag visar inte bara korruptionens stora kostnader – över 1.000 miljarder kronor per år i EU-länderna – utan också att korruption och risk för korruption finns i alla EU-länder. Också i Sverige, vilket är en viktig väckarklocka, om någon behövde en sådan.

KORRUPT LAGSTIFTNING - "Corrupt Legislation" är en muralmålning av Elihu Vedder i lobbyn till kongressbiblioteket i Washington.
KORRUPT LAGSTIFTNING – ”Corrupt Legislation” är en muralmålning av Elihu Vedder i lobbyn till kongressbiblioteket i Washington.

Nästan var femte svensk – 18 procent – känner enligt EU-rapporten någon som har gett eller tagit emot en muta. Det är en förvånande hög siffra. Snittet i EU är var åttonde, 12 procent. I andra rankningar ligger Sverige som sagt bland de bästa i världen. Kanske är svenskarna extra uppriktiga, eller har särskilt höga krav. En mer rimlig siffra från rapporten kan därför vara att en procent verkligen har betalat eller ombetts betala en muta. Oavsett vilken nivå Sverige ligger på, är dock korruptionen alltid för hög – och förmodligen högre än många av oss tror.

Cecilia Malmström.
Cecilia Malmström.

Muthärvan i Göteborg, den korrupte fastighetschefen på Kriminalvården och Polisen och Telia Soneras affärer i Uzbekistan har uppmärksammats stort i medierna och är exempel som EU-kommissionären Cecilia Malmström lyfter fram i sin debattartikel i Göteborgs-Posten i dag. Men det finns fler saker att uppmärksamma, och rätta till. Kommunernas affärer omfattar stora pengar som sällan granskas på djupet men som det finns alla skäl att bevaka, vilket Göteborgs-härvan visar. Det handlar om avtal med privata företag men också om stora transaktioner inom de egna koncernerna.

Meddelarfriheten för medarbetarna är ett viktigt verktyg för att förebygga och upptäcka alla slags missförhållanden. Den ska vi slå vakt om i offentliga verksamheter. Och den ska vi utvidga till privata företag med avtal med kommuner, landsting eller stat – framför allt i välfärdstjänsterna men även t.ex. i kollektivtrafiken.

Mutor i internationella affärer är en potentiell svaghet. Telia Sonera i Centralasien, JAS i Sydafrika, Iraks olja mot mat-program, och ännu längre tillbaka Bofors affärer i Indien (där ”Bofors” har blivit synonym med bluff, båg och mutor) är några uppmärksammade exempel. Det svenska rättsväsendet tycks inte alltid ha kunnat ta itu med dessa frågor på ett så effektivt sätt som man hade kunnat önska.

Öppenhet kring partibidragen vore också ett stort steg framåt. Där är vi nu äntligen på väg åt rätt håll, efter enträget arbete från bl.a. Folkpartiet (inte minst genom Carl B Hamilton), och efter att Moderaterna svängt. Men helt framme är vi inte än. Folkpartiet vill gå ännu längre. Och hur man ska se på LO:s mångmiljonstöd till Socialdemokraterna – i pengar och i mantimmar från anställda – är förstås alltjämt en viktig diskussion.’

Uppdaterat 4 februari: Man kan förstås fråga sig om EU kastar sten i glashus när man granskar korruptionen i EU-länder som t.ex. Sverige utan att granska sig själva. Med en annan liknelse är frågan om EU-kommissionen ser grandet i andras ögon men inte bjälken i det egna. En EU-kommissionär fick som bekant avgå p.g.a. en mutskandal för inte så länge sedan. är förstås ett giltigt svar som Cecilia Malmströms talesperson ger, att kommissionen inte kan utvärdera och granska sig själv; men EU har trots allt en egen bedrägeriundersökande institution, Olaf. (Läs gärna Teresa Küchler i SvD.)

Att korruptionen varierar stort inom Europa, och är mycket högre i en del nyare medlemsländer, ökar sannolikt risken för korruption inom EU:s verksamheter. Det finns all anledning att hålla garden uppe mot korruptionen på alla nivåer.

DN/TT: EU-förslag mot korruption, SvD/TT: EU-förslag mot korruption, SVT: EU: Korruption för miljardbelopp, SR: EU kräver nya åtgärder mot korruption. Sajten Öppna Partibidrag skriver att Folkpartiet är det regeringsparti som längst har drivit frågan om öppna partibidrag, Dagens Arena: EU kräver stopp för anonyma partibidragFolkpartiet släppte 2010 en rapport om öppna partibidrag (pdf-fil) och gladdes åt Moderaternas omsvängning i april 2011.

Stolt över Sverige

Sverige tar emot flest flyktingar från inbördeskrigets Syrien. Nu utökas stödet till syrier på flykt – och samtidigt gör vi det möjligt för ännu fler barn att få en fristad från krigets helvete. Det är något att vara stolt över.

Från Azaz i Syrien efter flygbombardemang i augusti 2012. Bild från Scott Bobb, Voice of America via Wikimedia.
Från Azaz i Syrien efter flygbombardemang i augusti 2012. Bild från Scott Bobb, Voice of America via Wikimedia.

När fredskonferensen för Syrien öppnar i schweiziska Montreux är förhoppningarna lågt ställda. Oppositionens splittring, Irans och Hizbollahs inblandning, jihadisternas och al-Qaidas starkare ställning bland rebellerna, och lagom till konferensen förnyade exempel på Assad-regimens brutalitet i krigföring och ren tortyr (SvD); de pessimistiska analytikerna har inte svårt att finna skäl för sin inställning. (Inte heller FN:s vice generalsekreterare Jan Eliasson är särskilt hoppfull, i SvD).

Miljoner syrier är på flykt i Syrien, hundratusentals i vart och ett av grannländerna. Några lyckas ta sig till Europa, trots att det i praktiken inte finns några lagliga möjligheter till det. Och överlägset flest kommer till slut hit till Sverige – över en tredjedel som får skydd, drygt 14.000, mot knappt 11.000 i det näst största mottagarlandet, tio gånger större Tyskland (DN).

En förklaring är förstås att Sverige sedan i fjol har en unikt generös inställning i att ge skydd åt alla flyktingar från Syrien som kommer hit. Det är rätt inställning. Vi måste hjälpa människorna på plats i Syrien och dess grannländer, och det gör vi också med bistånd. Inför 2014 har mer stöd utlovats (Bildt & Engström på SvD Brännpunkt).

Men vi måste också hjälpa människor som lyckas ta sig från krigets helvete, hit till Sverige. Och nu gör vi det ännu lättare för barn på flykt att få stanna. Den tidigare aviserade lättnaden från ”synnerliga” till ”särskilda” skäl konkretiseras nu av regeringen och Miljöpartiet (SvD). Det gäller alla barn på flykt, men det berör i nuläget inte minst syriska barn och unga.

800px-Flag_of_SwedenSedan 2010 har Sverige gjort motsatsen till det många kanske hade väntat sig, efter ett invandringsfientligt partis inträde i riksdagen, och jämfört med många andra länder: Invandringspolitiken har blivit mer generös, både för flyktingar och arbetskraftsinvandrare. Nu fortsätter regeringen, med Folkpartiet och övriga Alliansen, tillsammans med Miljöpartiet på den inslagna vägen. Det får gärna bli en valfråga (Göran Eriksson analyserar i SvD).

Övriga Europa och andra delar av den, trots krisen, rikare världen borde göra mer. EU:s nya gemensamma flyktingpolitik som kommissionär Cecilia Malmström har drivit igenom kan förhoppningsvis innebära en positiv skillnad. Men Sverige ska fortsätta vara en fristad för människor på flykt undan krig och andra helveten på jorden. Vi kan inte hjälpa alla men vi kan hjälpa några.

Att hjälpa, att ge skydd, att dela med oss av vår rikedom och ge en fristad: det är svenskt för mig, och de flesta svenskar. Det är så långt från Sverigedemokraternas bild man jan komma. Det är vårt stolta Sverige.

Malmströms meriter

20140103-113125.jpg

Meriter bör vara grunden för alla positioner. Om det ska gälla Sveriges EU-kommissionär bör Cecilia Malmström ligga bra till för en förnyad period.

När Cecilia Malmström 2010 tog plats i EU-kommissionen var det lite förvånande – och samtidigt inte alls överraskande. Efter alla år av socialdemokratiskt märkta kommissionärer, nominerade av socialdemokratiska regeringar, var det dags för ombyte även på den svenska kommissionärsposten. Kanske hade man kunnat vänta sig att det andra stora partiet då gjorde anspråk på det prestigefyllda uppdraget. Istället gick frågan till folkpartisten och dåvarande Europaministern.

Nomineringen av Cecilia Malmström hedrade regeringen Reinfeldt och inte minst statsministern själv. Men det vittnar också om Malmströms meriter. Utifrån kompetens och erfarenhet, från både akademi, EU och inrikes toppolitik, fanns ingen svensk som kom i närheten av statsvetenskapsdoktorn från Göteborg.

Malmströms meriter har förstås bara blivit starkare under snart fyra år i kommissionshögkvarteret Berlaymont – och vid grekisk-turkiska gränsen, på Lampedusa och överallt annars som hennes uppdrag har fört henne. Erfarenheterna och handlaget – med ansvar för stora och inte minst för en liberal viktiga områden, kring flyktingar men också tunga rättsliga frågor, inom en spretig union – har vidgats.

Kontaktnätet, redan brett efter sju år i Europaparlamentet och drygt tre år som statsråd, har växt. Så har respekten och förtroendet.

Tilltron till Cecilia Malmströms kapacitet och integritet är stor inte bara inom Alliansen, som framgår av dagens SvD. Berömmet från S-ledaren Löfven och MP-språkröret Romson är välförtjänt. Mycket avgör vem som blir Sveriges kommissionär under nästa femårsperiod, och vilken portfölj den svenska kommissionären kan tänkas få, men om Cecilia Malmström vill fortsätta borde hon vara en av de starkaste tänkbara kandidaterna. Oavsett portfölj.

Malmströms meriter talar för sig själva.

Bilden på Cecilia Malmström i FN:s generalförsamling kommer från kommissionärens blogg, http://blogs.ec.europa.eu/malmstrom/annual-review-part-ii-mobility/

Jämställda styrelser – utan kvotering?

Ojämställdheten i näringslivets bolagsstyrelser har varit ett av veckans stora samtalsämnen. Likriktningen på svenska bolagsstyrelser är ett stort problem – för näringslivet och dess konkurrenskraft. Både svenska näringslivsföreträdare och Europaparlamentet aktualiserar samtidigt åter hotet om kvotering. Men företagen kan lösa problemet själva – om de vill.

Ägare borde följa uppmaningen från kvinnan på den klassiska amerikanska krigstidsaffischen av J Howard Miller. Från Wikimedia.
Ägare borde följa uppmaningen från kvinnan på den klassiska amerikanska krigstidsaffischen av J Howard Miller. Från Wikimedia.

Åter rubriker om bristande representation på kvinnor i bolagsstyrelser. Är det verkligen en nyhet att skriva om igen? Ja, uppenbarligen – för nyheten är att det händer så lite. Som organisationen AllBright visar, är likriktningen närmaste monumental i svenska styrelserum. Det handlar inte bara om brist på kvinnor, utan om att nästan alla som har svenska styrelseuppdrag är män med samma inhemskt svenska bakgrund, samma utbildning, nätverk och erfarenheter.

Likriktningen av svenska bolagsstyrelser är en skriande fattigdom på bredd, erfarenhet – och kompetens.

Den påtagliga bristen på kvinnor i bolagens styrelser är förstås ett jämställdhetsproblem, och angår därmed alla kvinnor, och män. Men det är också ett problem för företagen, och för svensk ekonomi. Genom att inte ta del av kompetensen hos halva mänskligheten går bolagen miste om oerhört mycket kunskaper, insikter och erfarenheter. Det är ett hot mot konkurrenskraften långsiktigt. Och problemet förvärras av att likriktningen alltså utesluter även andra som är ”annorlunda” än Anders, Johan och de andra grabbarna.

Som liberal är jag oerhört skeptisk mot kvotering. Styrelserna i privata företag är ägarnas angelägenhet. Men samtidigt är det tydligt att utvecklingen går så långsamt, en utveckling som påverkar hela samhället – och därmed är en angelägenhet för oss alla. Och det är tydligt att kvoteringsverktyget fungerar: när mer konkreta planer fanns för några år sedan, steg andelen kvinnor i styrelserna – för att sedan stabiliseras på en fortfarande för tok låg nivå. Mindre än var fjärde styrelseledamot – och dessutom generellt i mindre bolag med lägre arvoden – i Sverige är kvinna. Det kan få även en enveten liberal att fundera över kvoteringshotet.

Men vi borde inte behöva ens fundera över kvotering – om ägarna själva agerar. Det handlar helt enkelt om att titta utanför de invanda mönstren, och våga rekrytera andra än dem man alltid brukar rekrytera. Det handlar också om att ge kvinnor chansen på ledande positioner i företagen, som ofta är vägen fram till framtida styrelseuppdrag.

Några som inte funderar, utan agerar, är pikant nog Europaparlamentet och EU-kommissionen. Parlamentarikerna röstade i veckan igenom kommissionens förslag om krav på 40 procent kvinnor i bolagsstyrelser till 2020. Pikant med tanke på den kroniska underrepresentationen av kvinnor i EU:s organ, inklusive kommissionen, och inte minst i Europeiska Centralbankens totalt manliga ledning. Något som bl.a. Folkpartiets Cecilia Wikström påpekade. Nu kommer förslaget sannolikt stoppas av bland andra Sverige i ministerrådet. Om kvotering ska genomföras, ska det ske genom nationella beslut.

Debatten kommer inte dö. Kvinnor, och personer från andra underrepresenterade grupper, har något att tillföra – och de och andra kommer att göra sina röster hörda.

Läs mer: Om AllBright-rapporten i DN, SvD 1, SvD 2. Om Europaparlamentets beslut om kvotering i SvD 1, SvD 2. 17 näringslivsföreträdare och forskare om behovet av kvotering på DN Debatt.