Tagg: frihandel

Vård för integration

Flyktingar och invandrare har ofta kunskaper som kan komma till stor nytta i Sverige. Att inte snabbt låta dem få använda sin kompetens – t ex i sjukvården – är dåligt för både dem och Sverige. Här finns utrymme för god integrationspolitik.

KOMPETENS SOM BEHÖVS. Snabb och smidig bedömning av utländsk vårdpersonals kompetens är bra för vården, och för integrationen (Nurseirie, Wikimedia.)
KOMPETENS SOM BEHÖVS. Snabb och smidig bedömning av utländsk vårdpersonals kompetens är bra för vården, och för integrationen (Nurseirie, Wikimedia.)

Sverige ska vara ett öppet land eftersom det är rätt – både ur rent medmänsklig synpunkt, och eftersom vi har förbundit oss till att ta emot flyktingar enligt internationella avtal och konventioner. Men vi – och andra länder – tjänar också på att vara öppna mot omvärlden. Inte bara varor och tjänster, utan även människor och idéer, ska kunna röra sig friare över gränserna. Därför är liberaler för frihandel, och för en generös och human flykting- och invandringspolitik.

När flyktingar kommer till Sverige ska vi ge dem en fristad. Men vi ska också se vad de, och andra som invandrar hit, kan bidra med till vårt land – som ju också blir deras, om de stannar här.

Sverige har länge varit bra på att ta emot människor som behöver skydd, men vi har varit sämre på att ge dem möjligheter att försörja sig och bidra med sin kompetens. Det måste vi ändra på, inte minst när många fler kommer att behöva få skydd här de närmaste åren. Vi behöver helt enkelt en bättre integrationspolitik, och vad det handlar om är jobben och språket. Och allra helst naturligtvis ett jobb som ligger på rätt kompetensnivå.

Taxichauffören eller pizzabagaren som egentligen är ingenjör eller läkare är ett ofta använt exempel på den länge dåligt fungerande svenska integrationspolitiken. Det är en vandringssägen med starka verklighetsinslag – och det betyder inte att det är något som helst fel på att köra taxi eller baka och sälja pizzor, tvärtom är det exempel på yrken och branscher med många småföretag som är viktiga i många människors vardag. Men en utbildad ingenjör eller läkare är förmodligen inte den bäst lämpade taxichauffören eller pizzabagaren – och skulle göra mycket större nytta på ett industriföretag, som teknikkonsult, som husläkare eller på ett sjukhus. Folkpartiet genomförde i Alliansregeringen viktiga reformer av integrationspolitiken, som ökade fokus på just arbete, men mer behöver göras.

För personer med vårdutbildning från länder utanför EU krävs godkänd medicinsk kompetens och språkkunskaper för att få jobba som läkare, sjuksköterska, psykolog eller annat legitimationsyrke i Sverige. Denna validering sköts av Socialstyrelsen. Många fler har på senare tid ansökt om att få sin utländska vårdutbildning bedömd, rapporterar SvD i dag – men de får vänta allt längre på att ens börja processen. Det är fel och måste få en ändring. (Min chef, hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Anna Starbrink, skriver om varför vården behöver invandring.)

Arbetskraftsinvandring är numera möjligt tack vare den förra Alliansregeringens uppgörelse med Miljöpartiet om migrationspolitiken. Det bör naturligtvis också omfatta personer som söker asyl och har en kompetens som en arbetsgivare behöver. Och självklart ska flyktingar så snabbt som möjligt få sin utbildning prövad och få de språkkunskaper som behövs för att kunna jobba i Sverige. Snabbare validering är klokt nog en del av Alliansens gemensamma budgetalternativ som presenteras i dag (DN Debatt). Det är en del av arbetslinjen, det är bra sjukvårds- och näringspolitik – och det är därigenom också väldigt bra integrationspolitik.

En rikare värld

En västvärld som vårdar en försiktig återhämtning, ett mäktigt Kina som funderar inför framtiden och tragiska konflikthärdar fyller nyhetsflödet men det finns också en ljusare bild av omvärlden. Många länder har blivit betydligt rikare. Förhoppningsvis betyder det också bättre tider för miljö och människor.

Världens länder efter BNP/capita, 2011. Bild från Wikimedia/Quandapanda, med data från Världsbanken kompletterade med IMF och CIA.
Världens länder efter BNP/capita, 2011. Bild från Wikimedia/Quandapanda, med data från Världsbanken kompletterade med IMF och CIA.

USA repar sig. Europa visar tecken på bättring. Kinas väg framåt är höljd i dunkel – men verkar inte innehålla svaga demokratiska tendenser. Syrienkriget tycks bara bli mer blodigt och komplicerat, den unga staten Sydsudan vacklar på branten och Turkiets och Thailands demokratier skakas av konvulsioner.

2014 börjar med en varierad men som det tycks mest mörk bild. Vår situation i Sverige ter sig stabil och lyckosam. Men även i omvärlden finns gott om styrkebesked.

Världen utanför Europa och Nordamerika, och bortanför de tragiska konflikterna, har blivit allt rikare. Afrika söder om Sahara är till stora delar en tillväxtzon. Som beskrivs i dagens DN har många länder främst i Afrika och Asien de senaste åren uppnått en betydligt högre ekonomisk stabilitet, och därmed blivit betydligt säkrare för investeringar. Investeringar och handelsförbindelser som är avgörande för fortsatt utveckling.

Oljeutvinning på amerikansk hemmaplan - här i Texas. Bild från Wikimedia/Eric Kounce.
Oljeutvinning på amerikansk hemmaplan – här i Texas. Bild från Wikimedia/Eric Kounce.

Starka finanser och god återbetalningsförmåga är dock inte allt. Verklig rikedom handlar också om jämlikhet och hållbarhet – om människor och miljö. För att ekonomisk utveckling ska komma fler till del och för att den inte ska ske på bekostnad av natur och klimat är en stark rättsstat och demokratisk mognad centrala. Och de är förstås också tillväxtfaktorer i sig.

De turkiska och thailändska dramerna ger ett perspektiv. Den burmesiska militärdiktaturens till synes förvånande snabba avveckling av sig själv en annan. Råvarudrivna afrikanska ekonomier med starkt beroende av Kina åter ett. Sårbarheten för plötsliga förändringar inom eller utanför landet kan vara stor. USA:s ökade självförsörjning på olja och gas genom skifferutvinningen (se t.ex. DN:s reportage häromdagen) försvagar den demokratiska supermaktens egenintresse i vissa regioner – vad ger det för följder för dess diplomatiska engagemang, och den demokratiska utvecklingen? För att inte tala om för miljön?

Varje land måste bedömas för sig – både i ekonomisk och demokratisk styrka. Svenska investeringar och andra ekonomiska kontakter med mer utvecklade och rikare demokratier kan förhoppningsvis stärka inte bara ekonomin utan också rättsstaten och demokratin. Men spelplanen har förändrats: När många utvecklingsländer blir rikare och får större självförtroende blir förbindelserna mer på lika villkor. Och det är nog bra för alla parter.

Historiskt handslag för handeln

Helgens godaste nyhet kom från Bali. Att man för första gången nått ett avtal i förhandlingarna om frihandel är oerhört viktigt för människor i alla världens länder. Särskilt om ökat förtroende smittar till t ex klimatsamtalen.

Ett litet steg för frihandeln – men ett stort steg för de internationella handelsförhandlingarna. Så kan man sammanfatta det handelsavtal som världshandelsorganisationen WTO till slut enades om på Bali tidigt i går morse svensk tid. Avtalet, som ska underlätta handeln genom enklare procedurer och bl.a. minskad korruption i tullsystemen, förtjänar att kallas historiskt. Inte för själva framstegen, som är ganska små, utan för att det överhuvudtaget blev ett avtal.

Enorma containerfartyg står för en stor del av volymen i världshandeln. "Estelle Maersk" lämnar Europoort i Rotterdam - en av världens största hamnar. Foto: Wikimedia/Quistnix.
Enorma containerfartyg står för en stor del av volymen i världshandeln. ”Estelle Maersk” lämnar Europoort i Rotterdam – en av världens största hamnar. Foto: Wikimedia/Quistnix.

Doha-rundan, som de pågående internationella handelsförhandlingarna kallas, har pågått i princip under hela 2000-talet utan att göra framsteg. Gårdagens avtal är det första som WTO har åstadkommit sedan sitt grundande 1995 (då som ersättning för det tidigare GATT-systemet). Faran har på senare tid varit att många länder skulle ge upp och istället satsa på regionala handelsavtal. De pågående frihandelsförhandlingarna mellan EU och USA är ett exempel.

Ett amerikanskt-europeiskt handelsavtal vore fortfarande oerhört betydelsefullt, men det vore förödande för frihandeln i stort om sådana bilaterala uppgörelser skulle komma att ersätta världsomspännande avtal.

Frihandel gynnar alla. De teoretiska resonemangen är inte alldeles lättillgängliga – själv minns jag resonemangen om komparativa fördelar i muttrar och vete i gymnasiets samhällskunskapsbok; ekonomistudenter lär lägga mycket tid på Heckscher-Ohlin-teoremet (frihandelsforskning var det som gav förre Folkpartiledaren och professorn Bertil Ohlin hans ekonomipris till Alfred Nobels minne). I praktiken har det dock varit tydligt att en friare handel gör alla rikare. Naturligtvis sker handel och ekonomiskt utbyte inte i en oreglerad värld – arbetsförhållanden och miljökrav är sådant som oundvikligen ska beaktas med olika metoder. Men tullar och subventioner är sådant som skadar mer än det hjälper, även dem som de är tänkta att skydda.

Den ekonomiska betydelsen av Bali-avtalet är talande: Mellan 400 och 1.000 miljarder dollar årligen i tillskott till världsekonomin, 21 miljoner jobb – 18 miljoner av dem i utvecklingsländerna. Och detta alltså med ett begränsat avtal som inte alls når så långt som vi skulle önska. Exportberoende länder och tillväxtländer väntas gynnas mest.

Frihandel stärker också fredlig samverkan och främjar förståelse mellan länder och människor. Starka ekonomiska band och ömsesidig nytta motverkar konflikter, och gör åtminstone att man vill lösa de som uppstår på ett konstruktivt sätt.

Förtroende är också vad som krävs i internationella förhandlingar. Förhoppningsvis kan frihandelsgenombrottet på Bali stärka förtroendet inte bara i fortsatta handelsförhandlingar, utan också underlätta andra internationella överenskommelser. Konstruktiv förhandlingsanda vore välkommet inte minst för klimatet.

Om det nya världshandelsavtalet: SvD 1, SvD 2, DN/TT, DI/TT.