Etikett: korruption

Krossa korruptionen

All korruption är oacceptabel. I en ny EU-rapport får Sverige chockerande höga siffror – högre än EU-snittet. Troligen är vi fortfarande bland de bästa i världen på icke-korruption – men oavsett på vilken nivå vi ligger, är den för hög. Meddelarfrihet och öppna partibidrag är två av de viktigaste verktygen för större transparens.

Om korruption vore ett yrke vore det nog ett av världens äldsta. Tyvärr är det många yrken och positioner, både i privat och offentlig sektor, som är i riskzonen för korruption: att man missbrukar en förtroendeställning, ofta för egen vinning. Det man oftast tänker på är rena mutor, men korruption kan komma i många skepnader; nepotism, vänskapskorruption och hållhakar av olika slag.

Sverige anses och rankas ofta som ett av de minst korrupta länderna i världen. EU-kommissionens rapport i dag visar inte bara korruptionens stora kostnader – över 1.000 miljarder kronor per år i EU-länderna – utan också att korruption och risk för korruption finns i alla EU-länder. Också i Sverige, vilket är en viktig väckarklocka, om någon behövde en sådan.

KORRUPT LAGSTIFTNING - "Corrupt Legislation" är en muralmålning av Elihu Vedder i lobbyn till kongressbiblioteket i Washington.
KORRUPT LAGSTIFTNING – ”Corrupt Legislation” är en muralmålning av Elihu Vedder i lobbyn till kongressbiblioteket i Washington.

Nästan var femte svensk – 18 procent – känner enligt EU-rapporten någon som har gett eller tagit emot en muta. Det är en förvånande hög siffra. Snittet i EU är var åttonde, 12 procent. I andra rankningar ligger Sverige som sagt bland de bästa i världen. Kanske är svenskarna extra uppriktiga, eller har särskilt höga krav. En mer rimlig siffra från rapporten kan därför vara att en procent verkligen har betalat eller ombetts betala en muta. Oavsett vilken nivå Sverige ligger på, är dock korruptionen alltid för hög – och förmodligen högre än många av oss tror.

Cecilia Malmström.
Cecilia Malmström.

Muthärvan i Göteborg, den korrupte fastighetschefen på Kriminalvården och Polisen och Telia Soneras affärer i Uzbekistan har uppmärksammats stort i medierna och är exempel som EU-kommissionären Cecilia Malmström lyfter fram i sin debattartikel i Göteborgs-Posten i dag. Men det finns fler saker att uppmärksamma, och rätta till. Kommunernas affärer omfattar stora pengar som sällan granskas på djupet men som det finns alla skäl att bevaka, vilket Göteborgs-härvan visar. Det handlar om avtal med privata företag men också om stora transaktioner inom de egna koncernerna.

Meddelarfriheten för medarbetarna är ett viktigt verktyg för att förebygga och upptäcka alla slags missförhållanden. Den ska vi slå vakt om i offentliga verksamheter. Och den ska vi utvidga till privata företag med avtal med kommuner, landsting eller stat – framför allt i välfärdstjänsterna men även t.ex. i kollektivtrafiken.

Mutor i internationella affärer är en potentiell svaghet. Telia Sonera i Centralasien, JAS i Sydafrika, Iraks olja mot mat-program, och ännu längre tillbaka Bofors affärer i Indien (där ”Bofors” har blivit synonym med bluff, båg och mutor) är några uppmärksammade exempel. Det svenska rättsväsendet tycks inte alltid ha kunnat ta itu med dessa frågor på ett så effektivt sätt som man hade kunnat önska.

Öppenhet kring partibidragen vore också ett stort steg framåt. Där är vi nu äntligen på väg åt rätt håll, efter enträget arbete från bl.a. Folkpartiet (inte minst genom Carl B Hamilton), och efter att Moderaterna svängt. Men helt framme är vi inte än. Folkpartiet vill gå ännu längre. Och hur man ska se på LO:s mångmiljonstöd till Socialdemokraterna – i pengar och i mantimmar från anställda – är förstås alltjämt en viktig diskussion.’

Uppdaterat 4 februari: Man kan förstås fråga sig om EU kastar sten i glashus när man granskar korruptionen i EU-länder som t.ex. Sverige utan att granska sig själva. Med en annan liknelse är frågan om EU-kommissionen ser grandet i andras ögon men inte bjälken i det egna. En EU-kommissionär fick som bekant avgå p.g.a. en mutskandal för inte så länge sedan. är förstås ett giltigt svar som Cecilia Malmströms talesperson ger, att kommissionen inte kan utvärdera och granska sig själv; men EU har trots allt en egen bedrägeriundersökande institution, Olaf. (Läs gärna Teresa Küchler i SvD.)

Att korruptionen varierar stort inom Europa, och är mycket högre i en del nyare medlemsländer, ökar sannolikt risken för korruption inom EU:s verksamheter. Det finns all anledning att hålla garden uppe mot korruptionen på alla nivåer.

DN/TT: EU-förslag mot korruption, SvD/TT: EU-förslag mot korruption, SVT: EU: Korruption för miljardbelopp, SR: EU kräver nya åtgärder mot korruption. Sajten Öppna Partibidrag skriver att Folkpartiet är det regeringsparti som längst har drivit frågan om öppna partibidrag, Dagens Arena: EU kräver stopp för anonyma partibidragFolkpartiet släppte 2010 en rapport om öppna partibidrag (pdf-fil) och gladdes åt Moderaternas omsvängning i april 2011.

Offentlighetsprincipen är värd lite krångel

Identitetsstölder är ett växande problem som kan stå brottsoffren dyrt. Det är ett brott som ska motverkas med brottsbekämpande metoder och bättre rutiner – men det är inget skäl att inskränka offentlighetsprincipen.

Att bli bestulen på sin identitet verkar löjligt – och obehagligt – lätt. Brottsoffer märker oftast inte något förrän det dyker upp räkningar, eller kravbrev, förknippade med varor man aldrig beställt och avtal man aldrig har ingått. Förutom den ekonomiska skadan, och krånglet med att ställa allt till rätta, kommer känslan av övergrepp, och kanske av skam över att någon har kapat ens identitet och dragit ens namn i smutsen.

Bild från Ekobrottsmyndigheten.
Bild från Ekobrottsmyndigheten.

Identitetsstölder är ett växande problem och jag förstår att myndigheter vill göra något åt det. Polisens förslag att försvåra möjligheten att ta del av personliga uppgifter, framför allt anonymt, riskerar dock att bli ett än större hot än det problem man vill lösa. (Se dagens DN.)

Offentlighetsprincipen är viktig inte bara som princip för en demokratisk rättsstat. Den har framför allt en stor praktisk betydelse, för att förebygga korruption och göra det möjligt att upptäcka missförhållanden. Det är ett verktyg för journalister – men också för alla medborgare.

Vi ska inte införa klasskillnader kring offentlighet, tryck- och yttrandefrihet. Tvärtom bör vi stärka och utvidga t ex meddelarskydd (för anställda i privata företag som driver t ex vård, skola eller kollektivtrafik på offentligt uppdrag). Att anonymt kunna begära ut person- och inkomstuppgifter är särskilt viktigt för att upptäcka eventuell korruption. Den möjligheten bör finnas lika för alla.

Alla inskränkningar av offentlighetsprincipen är problematiska. Det har redan gjorts väl många och vi behöver inte fler. Identitetsstölder måste istället bekämpas med polisiära metoder, och förebyggas med bättre rutiner hos kreditgivande företag och myndigheter som utfärdar dokument.

Lite mer krångel är det värt för att värna offentlighetsprincipen.