Etikett: Kulturhuset Stadsteatern

Kulturen – rikare, bredare, vassare

Liberaler har många anledningar att intressera sig för kultur, och kulturpolitik. Det handlar om grundläggande fri- och rättigheter att uttrycka sig och sina åsikter, i olika former. Det handlar också om kunskap, bildning, sådant som ger makt – om jämlikhet. Och, naturligtvis, om glädje, förströelse, gemenskap och egen inre tillfredsställelse i kulturupplevelser.

I höst genomförs provvalen i Folkpartiet i Stockholms stad. Jag kandiderar till riksdagslistan och till kommunfullmäktigelistan (provval mellan 20 oktober och 3 november). Se inlägg under kategorin ”Rasmusliberal 2014″.

Biblioteken främst

Bokpalats.
Bokpalats.

Biblioteken är den liberala kulturpolitikens topprioritering. Bibliotek handlar inte minst om att ge nyckeln till läsning och vidgade vyer till alla oavsett bakgrund. Generationer av barn har funnit läslust och bildningstörst bland de kommunala bokhyllorna. I Stockholm har vi både slagit vakt om och förnyat biblioteken de senaste åren. Det vill vi fortsätta göra. Biblioteken ska finnas där stockholmarna finns – ibland stänger vi något bibliotek, men framför allt rustar vi upp, ökar öppettiderna och öppnar nya. Att öppna ett nytt bibliotek måste vara en liberal kulturpolitikers största glädje och stolthet. Biblioteken ska också följa med sin tid, med ny teknik och nya former för förkovran, enskilt eller i möten med andra.

Kulturen som mötesplats, med andra stockholmare och med nya intryck, blir extra tydlig i det allkonsthus som i 1 juli äntligen blev verklighet mitt i staden: Kulturhuset Stadsteatern. Om Stadsteatern och om denna sammanslagning av två framgångsrika institutioner, där 1 + 1 ska bli mer än 2, har jag skrivit om tidigare.

Offentliga rummet

En stad definieras av sitt offentliga rum. Utan platser för gemenskap och möten, uppstår inget av det urbana liv som gör en stad. Och kulturen behövs och ska synas i detta offentliga rum. Det gör den i Stockholm i form av ett kulturhus som dominerar Sergels torg, Parkteatern som spelar hundratals föreställningar med fri entré varje sommar, Stadsteatern Skärholmen som förnyar teaterns uttryck och publik, biblioteken som finns över hela vår stad – och i form av konst i offentliga miljöer.

Enprocentregeln – att en procent av investeringar i ny- och ombyggnader i offentliga byggnader och offentliga platser ska gå till konstnärlig gestaltning har jag skrivit om tidigare bl.a. här. Det handlar om mycket mer än att köpa in tavlor…

Offentlig kulturpolitik

Liljevalchs: verksamhet med kvalitet och kvantitet. Foto från stockholm.se
Liljevalchs: verksamhet med kvalitet och kvantitet. Foto från stockholm.se

Som liberal får man ibland försvara förekomsten av en offentlig kulturpolitik. För mig är det ingen svårighet att stå bakom att vi lägger en del skattepengar inte bara på bibliotek, museer och kulturskola utan också på scenkonst och på stöd till det fria kulturlivet. Allt som vi gemensamt anser behövs för att göra samhället rikare och mer mänskligt, klarar sig inte enbart på kommersiella villkor. Samtidigt är det viktigt att kulturlivet kan vara fritt och dynamiskt, och också kan få mer pengar från andra håll än det offentliga. Det är ledstjärnor när vi har förändrat kulturstödet i Stockholm – ökat anslagen, ökat möjligheterna för nya aktörer, ökat incitamenten att få intäkter från andra håll – och som resultat sett ett starkt ökat intresse att söka stöd och bidra till att göra Stockholms kulturliv ännu rikare.

På nationell nivå har kulturen i alla dess olika former stor betydelse för att manifestera, pröva och utveckla hur vi kan och vill leva tillsammans, i Sverige. Från mina föräldrars gamla folkdansgille till den kurdiska dansen som jag till min glädje fått uppleva på fester, eller Moderna Dansteatern (eller Kulturhuset Stadsteaterns nya dansutbud) – från Karlfeldt till Kallifatides, eller Khemiri. Med eller utan offentligt stöd – men alltid drivet av individerna, utifrån det samhälle de lever i, och bidrar till att forma.

Och kulturpolitiken ska både värna kulturarvet och institutionerna, och stödja det nya, utmanande, annorlunda, det som kan bli framtidens Strindberg eller GAN.

Stockholms rika kulturliv är, förutom sitt egenvärde, och förutom sin betydelse för en öppen debatt och ett tolerant samhälle, en av de största attraktionsfaktorerna för en växande huvudstad, som vill bli och vara en världsstad – som hela Sverige kan vara stolt över.

Ännu mer kultur och teater – i hela stan

Det sammanslagna Kulturhuset Stadsteatern har stora förutsättningar att skapa ännu mer intressant kultur. Nu blir förutsättningarna ännu bättre: i budgeten för 2014 ökar stödet från staden med 14,5 miljoner kronor. Samtidigt satsar staden med Folkpartiet i spetsen på barnkultur och läsning.

Kulturhuset Stadsteatern har påbörjat sin gemensamma framtid. Nya chefer och konstnärliga ledare är klara och de flesta har börjat sitt arbete. Två organisationer har blivit en, och i korsbefruktningen av olika konstområden kommer mycket nytt spännande, storslaget, nydanande och utmanande att kunna hända. Det fysiska huset, ett av Sveriges största besöksmål, är också som gjort för att vara en, mångfasetterad, sprudlande verksamhet under en hatt (taket var ju redan gemensamt). Nu börjar också de rent fysiska förändringarna: Kontor blir publika ytor, det som varit skrymslen och vrår kan också öppnas för och användas av besökarna på bättre sätt, trådlösa nätverk installeras…

Nytt utseende för Kulturhuset Stadsteatern...En rejäl present kommer nu från Stadshuset och kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt: stödet, som på Stadsteatertiden höjdes med 20 mkr/år i två omgångar, ökar nu med ytterligare 14,5 miljoner kronor. Det är pengar som kommer att göra stor nytta, och ge mångdubbel effekt i kultur och kulturupplevelser för stockholmarna och alla andra besökare. Tack för det till Stockholms stad och alla stockholmare – jag är övertygad om att Kulturhuset Stadsteatern kommer att ”betala tillbaka” med ränta!

bild (1)Kulturen fortsätter även att växa på andra sätt: 20 miljoner till barnkultur, för ett barnkulturår. Och lässatsningen på 15 miljoner kronor, kopplad till bibliotek och förskolor känns oerhört angelägen. Verksamheten med El Sistema ska byggas ut kraftigt. Vi fortsätter förstås också att satsa inte minst på bra, moderna bibliotek – som finns där människor finns, med ett utbud som lockar och efterfrågas, och kan vidga vyer.

Kulturen har förmåga att få människor att växa, och finna sig själva. Man kan lägga fram många instrumentella, nyttobetonade argument kring demokratiskt deltagande, bättre språkkunskaper, integration och delaktighet, tillväxt och en stads attraktivitet: i grunden handlar det om kulturen i sig. Och vi människors upplevelse av den.

Läs mer om stadens kultursatsningar 2014 här. Madeleine Sjöstedt bloggar.

När Kulturhuset och Stadsteatern blir ett, blir summan mer än två

Fusioner för dess egen skull torde sällan bli lyckade. Det gäller att ha en idé om mervärdet, vad vi vill uppnå. Och så är verkligen fallet med sammanslagningen av Kulturhuset och Stadsteatern – med det rätt självklara namnet Kulturhuset Stadsteatern, som SvD skriver om i dag. Med Benny Fredriksson som VD och sex genrechefer, som är både verksamhetschefer och konstnärliga ledare, tar organisationen nu form inför 1 juli. Men organisationen är bara skalet för det viktiga uppdraget: Kulturen.

Och mer kultur ska det bli. Inte bara bättre utnyttjande av lokaler och större ekonomiska resurser att göra kultur av, utan också ett bredare engagemang över vidare fält.

Kulturhuset Stadsteatern vid Sergels torg - ett hus som nu blir ett. Foto: Goombah, från Wikimedia Commons.
Kulturhuset Stadsteatern vid Sergels torg – ett hus som nu blir ett. Foto: Goombah, från Wikimedia Commons.

Dansen med Kenneth Kvarnström och hans kompani som kärna är känt sedan tidigare – och det blir dans på Stadsteatersätt, med repertoaruppsättningar som kan spela 30 uppsättningar, inte tre, som det ofta blir med gästspel på Dansens hus.

Debatt blir en självklar del av vårt nya allkonsthus. Kulturhuset Stadsteatern mitt i stan ska också stå mitt i samhälls- och kulturdebatten, i olika format, på olika scener och med många olika röster.

Mer överraskande, men kanske mest efterlängtat och därför allra roligast, är att Kulturhuset Stadsteatern tar sig an designområdet.

Att designen har saknat en självklar samlingsplats och scen i Stockholm har varit smärtsamt känt sedan länge. Arkitekturmuseets designcenter-ansvar blev det tyvärr aldrig riktigt något av. Som stockholmare, eller som besökare i huvudstaden, ska man förstås inte behöva bege sig till Göteborg och Röhsska (inget ont om denna industridesign-metropol och dess museum!). Nu tar Kulturhuset Stadsteatern upp fanan.

På litteraturområdet står Kulturhuset sedan tidigare starkt – nu vill vi på allvar ta upp kampen inte minst för pojkars och mäns läsning. Musiken kan utvecklas ännu mer från det som görs i dag. Och teatern ska förstås stå fortsatt stark, som den största och ekonomiskt starkaste delen av huset.

Mycket mer spännande finns att säga – och vänta. Det är bara att följa utvecklingen. Som en av de ansvariga i kulturnämnden och Stadsteaterns styrelse, ska det bli en särskild glädje att följa denna resa.

Läs mer hos Madeleine Sjöstedt!