”Inga nazister på våra gator!” Hur når vi dit? Genom att rusta unga för att stå emot nazismen. Kunskap och bildning behövs. Det är dags att göra en ny storsatsning som 90-talets ”Om detta må ni berätta”, i modern digital form, föreslår vi kulturliberaler i Stockholm.
Nazister som marscherar på svenska gator. Hot mot judar, journalister och andra som står upp för demokrati, yttrandefrihet och människors lika värde. Det är viktigt att göra något mot intolerans, antisemitism, hot och hat som sprids av ondskans budbärare. Många verkar nu inse och anse att mer behöver göras – befintliga lagar tillämpas effektivare, kanske också lagar skärpas eller nya stiftas. Allra viktigast för framtiden är dock att förebygga att fler unga faller under nazismens inflytande, med dess rasbiologiska idéer och hatiska våldsamma rörelser.
Kunskap och bildning behövs. Om nazismens historiska fasor, som ett vaccin mot dess ondskefulla lära – och som ett vapen mot de som förnekar att Förintelsen ens ägt rum.
Stockholm har för mycket vatten – som stockholmarna och besökarna inte kan njuta av. Vi liberaler vill se mer av folkliv och kultur längs stränder, kajer och broar.
Stockholm har ett överskott på vatten, stränder och kajer, jämfört med andra städer. Men vi har ett underskott på platser där människor kan uppleva och njuta av vattenkontakten. Även om en hel del kajpromenader och strandnära stråk har rustats och tillgängliggjorts, finns en outnyttjad potential. Vi liberaler vill att både stockholmare och besökare ska kunna ta del av aktiviteter, nära och på vatten, och gärna med ett stort inslag av konst och kultur. Det skulle göra staden mer attraktiv både att bo i och att besöka.
Ett program för levande kajer, broar och stränder behövs. Fokus är inte i första hand nya permanenta strandnära byggnationer (sådana kan förvisso behövas i större utsträckning). Inte heller någon ny Vattenfestival. Men mer ”strandliv”, både sommartid och året om. Och varför inte en och annan festival i mindre skala?
Medborgarhuset på Södermalm står inför en stor ombyggnad – som kommer bli väldigt dyr. Ändå blir det inget riktigt tunnelbanebibliotek. Och dessutom visar det sig nu att musikscenen Debaser trots stadens löften tvingas bort. Därför kräver Liberalerna nu att beslutet stoppas.
Uppdaterat 9 februari:Majoriteten i kulturnämnden valde att säga nej till vårt förslag om återremiss. Det innebär att beslutet om Medborgarhuset gick igenom, att Debaser ska slängas ut (nu får vi se hur det går med de nya löftena, om nya lokaler i centralt läge). Det innebär också att kostnaderna för bibliotek och kulturskola kommer stiga med 10 miljoner kronor om året. Hur påverkar detta stadens rykte och bilden av den politiska styrningen, eller bristen därpå?
RENOVERINGSDAGS. Skiss på förslaget till Medborgarhuset. Vy från Folkungagatan, Nyréns arkitekter via bygg.stockholm.se
Ett riktigt bra kulturhus ger kulturen bra lokaler, och människor bra mötesplatser. Medborgarhuset på Södermalm har många styrkor, inte minst blandningen av olika kultur- och fritidsverksamheter, kommunala och privata aktörer. En upprustning, om- och utbyggnad av Medborgarhuset har varit aktuell och efterlängtad länge. Före 2014 var det vi liberaler som bar det politiska ansvaret i fastighets- och kulturnämnden. Våra mål har bland annat varit bättre lokaler för biblioteket – företrädesvis med en direkt koppling till tunnelbanan – och Kulturskolan. Samtidigt har vi varit måna om att bevara och stärka Medborgarhusets karaktär som ett öppet och varierat kulturhus, där de privata aktörerna, restauranger och inte minst musikscenen Debaser spelar en oundgänglig roll.
Nu står det klart att Debaser inte alls har någon plats i stadens planer för det framtida Medborgarhuset. Det har gjort oss och många andra väldigt upprörda. Därför kommer Liberalerna försöka stoppa det nu aktuella beslutet, och begära återremiss i kultur- och fastighetsnämnderna. Stockholmdirekt och Södermalmsnytt rapporterar.
Hotet mot Medborgarhuset är inte nytt. En berättigad oro inför ombyggnadsplanerna har funnits hos Debaser och dess vänner. När Liberalerna var politiskt ansvariga gjorde kultur- och fastighetsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (L, dåv FP) allt för att säkra musikscenens och andra aktörers framtid. Beslutstexten i fastighetsnämnden i februari 2014 är värd att citera:
Medborgarhuset ska fortsätta att vara ett centrum för kultur och idrott på Södermalm. Inte bara kommunala utan även de kommersiella och ideella kulturella verksamheterna i fastigheten, så som Debaser och Sensus, kommer att ha en fortsatt viktig roll i huset. Dessa verksamheters behov måste ägnas särskild uppmärksamhet i den fortsatta processen med att utveckla Medborgarhuset.
Huvudsyftet med utvecklingen av Medborgarhuset är att det ska bli ett mer tillgängligt och levande hus och inte att utöka kommunala lokaler. I det fortsatta projektet är det därför nödvändigt att inte vara helt låst vid utredningens förslag om påbyggnad eller ny lokalisering av kulturförvaltningens verksamheter, utan istället hålla fokus på att resultatet ska bli ett levande hus för många verksamheter av olika slag, som är billigt i såväl investering som drift.
Jag vågar påstå att vi aldrig skulle ha släppt fram ett sådant beslutsförslag som nu ligger på nämndernas bord. Eller ha låtit processen gå så långt.
I opposition har vi utgått från att denna fastslagna inriktning skulle gälla. Nu behöver vi agera snabbt för att försöka få ett annat beslut.
Hotet mot Debaser är inte det enda problemet med planerna för Medborgarhuset. Som jag skrev för snart ett år sedan, vid det förra beslutet i kulturnämnden, är det väldigt tråkigt att visionen om ett riktigt tunnelbanebibliotek – med direkt koppling till tunnelbanestationen under Medborgarplatsen – inte förverkligas. Det största problemet är dock de kraftigt ökande kostnaderna. Projektet Medborgarhuset har blivit väldigt dyrt, och det får direkt genomslag i de framtida hyreskostnaderna för kulturverksamheterna. Denna ökade hyreskostnad för biblioteket och Kulturskolan som först var 2,8 miljoner kronor per år hade för ett år sedan ökat till 5,5 mkr, och verkar nu ha dubblerats igen till över 10 mkr i högre hyra, varje år.
Tio miljoner kronor är oerhört mycket i kulturens verksamheter. Det räcker till många böcker, instrument, surfplattor, bibliotekarielöner och musiklektioner. Tio miljoner motsvarar hela budgeten för fjolårets El Sistema-verksamhet eller fem årsbudgetar för biblioteket i Hässelby.
Vi har inget emot satsningar på kulturen. Och självklart behöver kulturen bra och moderna lokaler. Men de högre fasta kostnaderna som de dyra projekten kommer innebära, kommer leda till att vi i framtiden får mindre pengar till själv innehållet i kulturens verksamheter: Mindre resurser till böcker, plattor, kvällsöppet, bibliotekspersonal och kulturskolelärare.
Mot bakgrund av de ouppfyllda löftena till Debaser och de kraftigt ökade kostnaderna för projektet Medborgarhuset kommer vi från Liberalerna att begära återremiss på det nu aktuella ärendet. Se vårt preliminära förslag till beslut nedan.
Förslag till beslut i kulturnämnden och fastighetsnämnden
– att återremittera ärendet;
– att därutöver anföra följande:
Det är mycket positivt att en genomgående upprustning av Medborgarhuset kan komma till stånd. Medborgarhuset ska fortsätta att vara ett centrum för kultur och idrott på Södermalm.
Det är dock inte bara de kommunala utan även de kommersiella och ideella kulturella verksamheterna i fastigheten som måste spela en fortsatt viktig roll. I och med ombyggnationen blir nattklubben Debaser nu utan lokal. Detta trots att Liberalerna tidigt i processen underströk vikten av att låta Debaser få vara kvar i huset.
Huvudsyftet med utvecklingen av Medborgarhuset är att det ska bli ett mer tillgängligt och levande hus. Att slänga ut en av Stockholms få och mest uppskattade musikklubbar, med en unik ställning i Stockholms kultur- och musikliv är inte bara kontraproduktivt utan dessutom i strid med tidigare inriktningsbeslut och politisk vilja.
Dessutom har kostnaderna skenat iväg. Hyran för biblioteket och kulturskolan höjs med 10 miljoner kr. Det är oerhört mycket i kulturens verksamheter. Det räcker till många böcker, instrument, surfplattor, bibliotekarielöner och musiklektioner. Tio miljoner kronor motsvarar hela budgeten för fjolårets El Sistema-verksamhet eller fem årsbudgetar för biblioteket i Hässelby.
Självklart behöver kulturen bra och moderna lokaler. Men de ökade kostnaderna på flera av stadens projekt kommer leda till att vi i framtiden får mindre pengar till själva innehållet i kulturens verksamheter: Mindre resurser till böcker, plattor, kvällsöppet, bibliotekspersonal och kulturskolelärare.
Vi beklagar också att den från början tänkta direkta kopplingen mellan biblioteket och tunnelbanan inte blir av. Att kunna gå direkt från tunnelbanan till biblioteket hade varit en stor fördel inte minst för spontanbesök. Staden bör sträva efter att biblioteken i största möjliga utsträckning ska finnas där människor vistas och rör sig.
Mot bakgrund av de ouppfyllda löftena till Debaser och de kraftigt ökade kostnaderna för projektet Medborgarhuset yrkar vi att ärendet återremitteras.
Eurovision i Stockholm är ett tillfälle att uppmärksamma mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Folkpartiet föreslår vi att staden gör en satsning på att uppmärksamma alla människors lika värde och musikens politiska kraft – bland annat bli en fristad förföljda musiker.
När Eurovision-finalen kommer till Stockholm blir det tillfälle till folkfest. ESC bör naturligtvis märkas långt utanför Globen, där tävlingen ska hållas. Vi i Folkpartiet har tidigare bl a föreslagit en ”Eurovision-by”, lätt tillgänglig för alla mitt i stan, och ser gärna aktiviteter runtom i Stockholm. Men vi vill också sätta fokus på mänskliga rättigheter. Musik har en stor kraft – som provocerar bl a auktoritära makthavare. Runtom i världen är musik uttryck för människors vilja till förändring och att vara sig själva; och i flera länder förföljs musiker just för att de använder musiken på det sättet.
ESC är och ska vara glitter och fest – men bakom glamouren finns också ett allvar. Musik är politik. Tillsammans med Hanna Gerdes och Anne-Lie Elfvén föreslår jag kulturnämnden flera sätt att lyfta rättighetsfrågor och människors lika värde inför och under ESC-finalerna i Stockholm. Arrangera seminarier, erbjud plattformar för debattörer och musiker, samarbeta med frivilligorganisationer som arbetar för musikers frihet…
Ett viktigt förslag är att Stockholm bör inrätta en plats för en fristadsmusiker. Precis som vi erbjuder en tillflyktsort och förutsättningar att leva och verka till utsatta författare, borde musiker som förföljs för sina åsikter och sina verk erbjudas fristad i Stockholm.
Låt Eurovision-festen sätta ljuset också på de musiker som tystas
När Stockholm står värd för Eurovision Song Contest nästa år är det en solklar chans att bjuda Europa och världen på en glittrande, queer och underbar fest. När musikfesten ska avgöras i Globen är det också, i tider av angrepp på inte minst musikskapare ett tillfälle för Stockholms stad att fira de mänskliga rättigheterna som människor i Sverige, Europa och världen kämpar och dör för. Stockholms stad bör koppla en festival för mänskliga rättigheter i allmänhet – och musikskapares rättigheter i synnerhet – till ESC-festen i Globen.
I Sverige befästes tryckfriheten i ett första institutionellt ramverk redan i och med 1766 års tryckfrihetsförordning, unikt tidigt i världen. Där och då grundlades Sveriges fortsatta väg fram mot att bli ett demokratiskt land där de mänskliga rättigheterna kodifieras och respekteras. ESC-firandet år 2016 sammanfaller alltså med 250-årsjubiléet av Sveriges och kanske världens första tryckfrihetsförordning. Det finns anledning att högtidlighålla detta minnesår – angreppen mot yttrande- och tryckfrihet är en realitet också idag.
Yttrandefriheten – ordets och tankens frihet – är grundläggande för den kulturpolitik vi som liberaler vill föra. Kulturen, liksom utbildningen, är förutom ett nöje också en demokratisk nyttighet. Att människor kan ta del av det demokratiska samtalet, informera sig och diskutera fritt är helt centralt för demokratins överlevnad. Rättigheterna och de människor som utövar dem för demokratisk förändring står ständigt i skottlinjen där kollektivistiska strömningar frodas och där demokratiska institutioner är bräckliga eller frånvarande.
Organisationen Freemuse följer staters övergrepp mot just musiker på grund av deras kulturskapande. I fjol konstaterade Freemuse ett 90-tal övergrepp (censur, förföljelser, inspärrning, bortförande, tortyr eller död) mot musikskapare, utförda av regeringar eller lokala myndigheter på grund av deras gärning som kulturskapare. Ryssland, Kina och Turkiet ligger i listans topp. Och efter upproren som följde den arabiska våren har ett okänt antal musiker mördats. Trots olika sammanhang och kontexter löper en röd tråd från den ryska punkgruppen Pussy Riot, via marockanske Mouad Belghouat som flera gånger dömts till fängelsestraff för sin samhällskritiska rap till gambianske Ali Cham som tidigare i somras tvingades fly sitt land efter att ha släppt en regimkritisk låt, enligt Freemuse.
Eurovision Song Contest är ett exempel på hur musiken förenar människor över nationsgränser. Genom tiderna har en mångfald av roliga, allvarliga, queera och ”campiga” kulturella uttryck gjort avtryck i Europa. Men ofta, inte minst förra året, påminns vi om att ESC också får en mycket tydlig politisk sida. Rysslands aggressioner i Europa diskuterades flitigt också i ESC-korridorerna och i sociala medier under och efter evenemanget.
Genom fristadssystemet, administrerat av organisationen ICORN, tillerkänns hotade författare en fristad i städer som Stockholm. Fristadssystemet är en fråga om humanism, en fråga om yttrandefriheten som en grundläggande mänsklig rättighet, en fråga om kulturskaparnas roll i kampen för demokrati och mänskliga rättigheter men också en fråga om varje kommuns lokala kulturliv. Under 2016 bör Stockholms stad fullfölja ambitionen att utöka sitt åtagande inom fristadsförfattarprogrammet och också ta emot fristadsmusiker.
ESC ska självklart få vara den glittrande, fantastiska folkfest det är, och är ett utmärkt tillfälle att visa upp vår unika huvudstad för omvärlden. Det är också ett tillfälle för Stockholms stad att kraftfullt stå upp för de universella mänskliga rättigheterna, mot de krafter som försöker tysta musiker och kulturskapare. Stockholms stad bör 2016 fira de fri- och rättigheterna i samband med ESC-firandet i Globen.
På en centralt belägen plats bör det upprättas en ESC-by som också sätter stort fokus på MR-frågorna. Staden bör tydligt ta ställning för kulturskapares obestridliga rätt att uttrycka sig och delta i demokratiska rörelser. Stockholms stad kan i denna ambition redan nu söka samarbeten med t.ex. NGO:er inom MR-området, fristadsorganisationen ICORN och organisationen Freemuse med flera organisationer, för att gemensamt göra ESC-firandet till en fest för de mänskliga rättigheterna och de kulturella uttrycken.
Mot bakgrund av vad som ovan anförs föreslår vi kulturnämnden besluta
Att kulturförvaltningen verkar för att ESC-arrangemanget i Globen kompletteras med en ESC-by centralt beläget i Stockholm, där staden tillsammans med bland annat organisationer inom MR-området kan genomföra aktiviteter, seminarier och firande med stort fokus på MR-frågor, yttrandefrihet och människors lika värde
Att Stockholms stad i denna ambition söker samarbetspartner bland NGO:er samt andra organisationer som ICORN och Freemuse
Att Stockholms stad i samband med ESC-firandet arrangerar ungdomars möten genom musik och kultur, där staden bör välkomna yngre musikskapare framförallt från länder med svag kulturell infrastruktur och med svaga demokratiska strukturer
Att Stockholms stad snarast fullföljer sin ambition att också ta emot fristadsmusiker som en del i sitt engagemang som fristad
Medborgarhuset ska äntligen renoveras. Men det riskerar att bli en dyr historia – och stadens näst största bibliotek får inte den tänkta ingången från tunnelbanan. Det skrotade tunnelbanebiblioteket vid Medborgarplatsen är något Folkpartiet invänder kraftigt mot.
RENOVERINGSDAGS. Ett framtida Medborgarhus? Vy från Folkungagatan, Nyréns arkitekter via bygg.stockholm.se
Sedan 1939 har Medborgarhuset legat vid Medborgarplatsen och inrymt olika offentliga lokaler och verksamheter. Nu finns där bland annat Forsgrénska badet, kulturskola, studieförbund och stadens näst största bibliotek. Genom åren har huset aldrig upprustats i sin helhet – det är med andra ord på tiden och något vi i Folkpartiet stödjer. När ärendet nu kommer upp en andra gång reagerar vi dock på den kraftigt ökade kostnaden. För kulturnämndens lokaler (bibliotek och kulturskola) har den beräknade investeringen stigit från 50 miljoner kronor för ett år sedan till mer än det dubbla, 110 miljoner. Det får kraftiga effekter på hyran: ökningen från dagens 4,5 mnkr har stigit från 2,8 till 5,5 mnkr. Dvs en fördubblad hyresökning, totalt mer än 120 procents ökade lokalkostnader.
5,5 miljoner kronor är mycket pengar i en kulturbudget. Det motsvarar nästan tre års driftskostnader för lokaler och personal för det nya biblioteket i Hässelby gård (2 mnkr); en miljon mer än hela satsningen på El Sistema (4,5 mnkr); eller nästan hela den kulturbonus som vi införde och som de rödgrönrosa avskaffat (6 mnkr). Det är oroande att den nya majoriteten inte verkar mer bekymrade över de stora kostnadsökningarna i detta och andra projekt i staden – men de har förstås alltid en utväg: en skattehöjning.
Än mer bekymmersamt är att det tänkta tunnelbanebiblioteket skrotas. Biblioteket kommer att rustas och få ökade publika ytor, men inte finnas i tunnelbaneplanet med en direktingång för resenärerna. Det betyder att en av de bärande tankarna med hela vår stora satsning på Stockholms bibliotek förfuskas.
Biblioteken ska finnas där människor finns och rör sig, med generösa öppettider och ett modernt medieutbud. Att behöva lägga så mycket mer pengar på lokaler och samtidigt tappa kopplingen till tunnelbanan vore därför inte bara ett utan två steg bakåt. Biblioteken ska vara stockholmarnas vardagsrum, där alla är välkomna efter sina förutsättningar men med de gemensamma spelregler om ömsesidig respekt som gäller i ett sådant rum. När kulturnämnden behandlade ärendet markerade vi från Folkpartiet mot fördyringen och det skrotade tunnelbanebiblioteket i Medborgarhuset – se nedan. DN skriver om vår inställning angående tunnelbanebibliotek i dag (ej på webben; se längst ned). Läs också mer på Stockholmsbloggen.
Upprustning och utveckling av Medborgarhuset med idrottsnämndens lokaler
Särskilt uttalande
Vi välkomnar att en genomgående upprustning av Medborgarhuset nu kommer till stånd. Detta mycket centralt belägna offentliga rum behöver bli mer fysiskt tillgängligt, effektivt utnyttjat och ändamålsenligt utrustat genom en välkommen modernisering.
Det är också positivt att mer yta för kulturverksamhet kan komma till. De ökande kostnaderna jämfört med det tidigare förslaget måste dock givetvis beaktas, så att ekonomiskt utrymme finns i bibliotekets och andra kommunala verksamheters budgetar för annat. I dagsläget handlar det om en fördubblad självkostnadshyra för investeringen för kulturförvaltningen, från 2,8 mkr till 5,5 mkr/år. Kostnadsutvecklingen måste följas noga så att så mycket som möjligt kan gå till verksamhet och inte lokaler.
Vi är också oroliga för att de tänkta planerna på ett bibliotek med koppling till tunnelbanan inte blir av. Biblioteken ska i största möjliga utsträckning finnas där människor vistas och rör sig i staden. Tunnelbanebiblioteken är uppskattade och fyller en viktig nisch för att öka tillgängligheten till litteratur. Vi beklagar därför om den tänkta direkta kopplingen mellan biblioteket och tunnelbanan inte kan förverkligas. Att kunna gå direkt från tunnelbanans vimmel och brådska till böckerna och biblioteket vore en stor fördel inte minst för spontanbesök.
Fler unga ska få chansen till ett sommarjobb. De kommunala feriejobben har därför utökats kraftigt i Stockholm de senaste åren. Folkpartiet vill införa ett nytt inslag: sommarjobb inom kulturen, på någon av stadens kulturinstitutioner.
SOMMARARBETSPLATS? Liljevalchs konsthall, en av stadens kulturinstitutioner. Foto från stockholm.se
Sommar- och extrajobb är viktiga för unga. Det handlar om en egen inkomst, men också om en viktig första kontakt med arbetsmarknaden. Man får erfarenheter av hur det fungerar i vardagen, i arbetslivet. Viktigt är också som min kollega Hanna Gerdes i kulturnämnden gärna påpekar att det precis som för alla andra som har ett jobb ger en större delaktighet i samhället.
Sommarjobb inom kulturen kan vara ännu mer värdefullt för vissa ungdomar. Det kan bli livets roligaste sommarjobb – och för vissa kanske mer än så, ett första steg på en karriär inom kulturvärlden. Därför föreslår vi från Folkpartiet att unga i Kulturskolan ska kunna få kommunala sommarjobb med just kulturinnehåll.
En viktig målgrupp för sommarjobb i kulturen, liksom för andra feriejobb, är också ungdomar från mer utsatta sociala och ekonomiska förhållanden och/eller som har mindre erfarenheter av och referenser till kulturella aktiveteter och uttrycksformer. Stadens kulturinstitutioner borde kunna ordna jobb med värdefullt innehåll för både ungdomarna och verksamheterna. Kanske kan man sätta ihop ett konsertprogram och uppträda vid Liljevalchs under sommarsäsongen? I bästa fall kan Stockholms – och världens? – roligaste sommarjobb förverkligas redan i sommar.
Nedan ser du hela skrivelsen som vi folkpartister i kulturnämnden, från Hanna Gerdes, Anne-Lie Elfvén och jag, lägger på nästa sammanträde 17 februari. Stockholmdirekt skriver om vårt förslag i dag. Se också Stockholmsbloggen. Uppdatering 18 februari: DN gjorde en miniintervju med mig till dagens tidning.
DN 18 februari 2015.
Skrivelse till kulturnämnden 17 februari 2015
Stockholms roligaste sommarjobb
Ungas möjligheter till feriejobb är viktiga och behöver utökas. Feriejobb ger egna inkomster, referenser, en första kontakt med arbetsmarknaden och betydelsefulla erfarenheter av vardagen i arbetslivet – men också generellt en större delaktighet i samhället. Under Folkpartiets och Alliansens år utökades antalet kommunala feriejobb kraftigt och vi har vi vårt budgetförslag föreslagit fortsatta satsningar.
Kulturen är ett område där fler unga stockholmare borde kunna få pröva på arbetsmarknaden. Feriejobb inom kulturen har samma fördelar som alla andra feriejobb som beskrivs ovan, men naturligtvis en extra dimension i att få pröva att utöva sina kulturella färdigheter – i arbetslivet, mot ersättning. Det kan bli livets roligaste sommarjobb för unga med kulturintresse som senare i livet väljer andra banor, men det kan också bli en extra skjuts och en tidig viktig erfarenhet för unga som vill söka sig en framtid i något kulturyrke. För vissa kan det kanske bli impulsen som avgör yrkesvalet.
En viktig målgrupp för sommarjobb i kulturen, liksom för andra feriejobb, är också ungdomar från mer utsatta sociala och ekonomiska förhållanden och/eller som har mindre erfarenheter av och referenser till kulturella aktiveteter och uttrycksformer. Ett exempel från Uppsala är att ungdomar från olika delar av staden har fått sommarjobba med att sätta upp teater. Andra exempel på feriejobb i kulturen är att arbeta fram och sätta ihop en minikonsert eller ett musikprogram som sedan framförs på olika offentliga platser runtom i staden. Landstinget har finansierat sommarjobb på Stockholms konserthus, som resulterat i konserter i foajéerna som kan locka människor i det centrala läget vid Hötorget.
Kulturnämnden erbjuder redan i dag sommarjobb, i samband med evenemang och på biblioteken i samarbete med stadsdelsnämnden, men genom feriejobb med mer utpräglat kulturinnehåll kan vi bidra ännu mer till ungas möjligheter och alternativ i livet. Därför har Folkpartiet i vårt budgetalternativ förslag om att ”undersöka möjligheten att erbjuda unga inskrivna i Kulturskolan möjlighet att feriaarbeta med utvecklande av sina kulturella färdigheter inom ramen för någon av stadens kulturinstitutioner.” Vi vill nu ta upp detta förslag i kulturnämnden för att få utrett förutsättningarna, möjligheterna och tidshorisonten.
I bästa fall kan Stockholms – och världens? – roligaste sommarjobb förverkligas redan i sommar.
Rasmus Jonlund Hanna Gerdes Anne-Lie Elfvén
vice ordförande ledamot ersättare
I dag har jag nominerats av Folkpartiet till vice ordförande i kulturnämnden i Stockholms stad. Det känns oerhört hedrande, viktigt, roligt – och en smula skrämmande.
BILDNINGSBORG. Interiör från Stockholms Stadsbibliotek.
Kulturen är speciell i många människors liv – och i en stad. Kulturpolitik handlar om rätten att yttra och uttrycka sig – och om att överhuvudtaget ha ett språk, ett uttryckssätt. Och det handlar om att skapa goda förutsättningar för dans, teater, litteratur, och konst i alla dess former; för utövarna, och kulturen.
Det är lätt att hålla högtidstal med vackra fraser om kulturen. Men där bakom finns det hårda slitet långt bort från galor, premiärer och festivaler. Där finns vardagsglädjen i barnens kulturskola – kanske med drömmar om en framtida musikkarriär; där finns det trygga gemensamma vardagsrummet på folkbiblioteket.
Stockholm har ett kulturliv som alla stockholmare kan vara stolta över. En del av det drivs i offentlig regi, mycket står fritt men med stöd av kommun, landsting och stad. Och det allra mesta skapas av människor utan större inblandning av det offentliga. Det är viktigt att komma ihåg för en kulturpolitiker; allt ligger inte, och ska inte ligga, inom vår rådighet!
Det rika kulturlivet framhålls ofta som en av Stockholms styrkor. Så är det också – en del av den varierande, sprudlande, toleranta storstadsmiljö som lockar många att flytta hit från landet och världen. Kulturutbudet är också en attraktionsfaktor för näringslivet, för besökare och företag.
Kulturen betraktas ofta som en nyttighet – ett instrument för många goda syften: demokrati, integration, tillväxt, bildning. Det är den också! Men först och främst finns kulturen i alla sina skepnader till för sin egen skull; genom konstnären som skapar, och publiken som tar del – och deltar. Det är bara så, på sina egna villkor, som kulturen kan vara till nytta för någon.
Att föreslås som vice ordförande i kulturnämnden i Sveriges största stad är förstås väldigt hedrande. Det är ett stort och viktigt uppdrag – och just därför inte så lite skrämmande. Inte minst som jag inom Folkpartiet ska försöka föra vidare den framgångsrika, engagerade politik som drivits av Madeleine Sjöstedt. Jag har som oppositionsledare i kulturfrågorna i Stockholm, precis som tidigare, ingen ambition att kritisera majoriteten för kritikens egen skull.
KULTURAGERAR. Som oppositionspolitiker blir det dock kanske färre tillfällen att invigningstala, som här kort för att uppmärksamma världsminnet Stockholms stadsbyggnadsritningar och de frimärken som skapats utifrån det. Mars 2013, foto av stadsarkivarie Lennart Ploom.
Uppfordrande men glada tillrop är förstås motiverade när de rödgrönrosa i Stadshuset fullföljer och fortsätter de satsningar och initiativ som vi har påbörjat: El Sistema där barns utövande av musik främjar social utveckling; moderna och tillgängliga bibliotek; e-förvaltning och e-arkiv som effektiviserar den offentliga byråkratin – och ger förutsättningar för offentlighetsprincipen i en ny tid. Utbyggnad av Liljevalchs, nya scenen i Gasklockan och ombyggnad av Stadsmuseet, inklusive en ny basutställning, är viktiga planer att fullfölja. Den hittills succéartade kombinationen Kulturhuset Stadsteatern hoppas jag innerligt får minst lika goda förutsättningar framöver (även om det sköts i ett fristående bolag ägt av staden). Jag välkomnar också fri entré på museerna.
Efter dessa förhoppningar är det dags för lite vaksamhet. Kulturpolitik kräver som alla områden både ord och handling. Hur kommer den nya majoritetens politik se ut i praktiken? Kommer man ge kulturlivet både frihet och goda förutsättningar att verka – med ökat oberoende av kommunen? Kommer man lyckas hålla armlängds avstånd? Får biblioteken sköta sin samhällsviktiga uppgift utan politisk inblandning – men med stöd där det behövs, t ex kring e-böckernas tillgänglighet?
Oroande är också den aviserade översynen av kulturstödet. Det nya stödsystem som vi införde har bl a ökat transparensen, kontinuiteten och såväl ansökningar som beviljade stöd. Det infördes med brett stöd i kulturnämnden. Ska det nu undergrävas?
Byråkratiseringen som den nya majoriteten står för är inte bara oroande utan mer direkt bekymmersam. Sju miljoner till kultursekreterare är mycket stora pengar i kultursammanhang.
Kulturpolitiken är bredare än bara en kulturnämnd (eller ett utskott, eller departement). Frågor går i varandra. Det gäller inte minst kring kulturarv och stadsbyggnad – om t ex vår historia ska samsas med en ny tids uttryck, när vi lägger till nya årsringar till den ständigt växande staden. Både gamla och nya hus ska kunna få synas i stadsbilden. Det gäller även – så republikan jag är – Stockholms slott. Att återge Stockholms kanske främsta märkesbyggnad 1700-talets varma, gula färg är en åsikt som jag kommer att förfäkta – även om den ligger bortanför kulturnämndens rådighet.
Detta är ingen programförklaring, utan en reflektion i tacksamheten och nervositeten inför mitt nya uppdrag. Läs gärna mer om vad jag skrivit och funderat på kring kulturen och staden, här på min blogg!
Många lägger stora delar av sin fritid på sitt politiska engagemang. Det handlar om att vilja göra skillnad – i det stora eller i det nära. Jag är djupt imponerad av alla fritidspolitiker och den tid och den energi de lägger ner. Själv fick jag i dag förtroende för ytterligare ett år som ordförande för Folkpartiet på Kungsholmen, och det är samtidigt läge att summera mina uppdrag i Stockholms stad, i det kulturpolitiska 2013.
ORDFÖRANDE. Redogjorde i kväll för den utåtriktade verksamheten i Folkpartiet Kungsholmen under 2013, genom nedslag på vår blogg där vi redovisar våra olika aktiviteter.
Jag har förmånen att ägna i princip hela dagarna, inklusive många kvällar och helger, åt politik. Jag skriver förmån eftersom jag har ett så roligt jobb, så intressanta uppdrag och får chansen att lära mig, uttrycka mig, och påverka.
För mig är politiken alltså delvis ett helt vanligt, ovanligt jobb. Jag är tjänsteman som hjälper andra att formulera och kommunicera sina idéer och förslag. Att balansera detta med att själv få vara förtroendevald känns både roligt och viktigt. Exempelvis här på bloggen formulerar jag mig som mig själv. Jag har förstås förmånen av en arbetsgivare som är mycket förstående för ett politiskt engagemang. Både på jobbet och som fritidspolitiker träffar jag dagligen andra fritidspolitiker, som har helt andra ”vanliga” jobb och andra sysselsättningar. Oavsett om de är lärare, sjuksköterskor, forskare, företagare, människorättsjurister, barnskötare eller något annat imponeras jag alltid av den tid, den energi och det engagemang de lägger ner jämte sina dagliga värv och andra sysslor – ibland på någorlunda arvoderade uppdrag, ofta helt obetalt.
Politik handlar om att försöka göra skillnad. Och de flesta av oss politiker har det som fritidssyssla – även om engagemanget förstås ofta genomsyrar ett helt liv. Det är vi som fyller de vardagliga styrelsemötena, kampanjerna, nämndsammanträdena och väljarmötena, och får det demokratiska systemet att fungera. Några vill rädda världen, andra vill förbättra sin närmiljö och lokalsamhället, många vill göra både och. Från klimatutmaningar och demokratibistånd till parker och förskolor vill vi göra skillnad.
I kväll har jag med drygt 25 andra deltagit i vårt lokala liberala årsmöte för Folkpartiet på Kungsholmen. Vi lyssnade till jämställdhetsminister Maria Arnholm, vars område ju sträcker sig från de minsta till de största sammanhangen. Vi talade om vad vi gjort och vill göra framåt; det handlar mycket om just parker, om förskolor och stadsplanering inte minst för Fridhemsplan. Läs gärna mer på vår blogg fpkungsholmen.wordpress.com där vi samlar insändare, nyhetsartiklar, kampanjrapporter m m.
Jag fick förtroende som ordförande för ytterligare ett år, och det är dessa frågor jag och vi arbetar med lokalt: med Linda, Charlotta, Björn, Lars, Magnus, Lena och alla andra. På jobbet får jag arbeta för bl a de historiskt stora investeringarna i Stockholms sjukhus, och för en starkare och modern psykiatri. Och i mina kulturpolitiska uppdrag ägnar vi oss inte minst åt bibliotek och barnkultur men också mycket annat – läs gärna min lilla årsrapport nedan!
BILDNINGSBORG. Interiör från Stockholms Stadsbibliotek.
Det har som vanligt varit ett spännande och intressant kulturpolitiskt år i Stockholm. I kulturnämnden fortsätter vi satsningen på bibliotek och läsning, inte minst för barn och unga, och allra mest för att nå pojkar och unga män. Läsning är en jämställdhetsfråga och därför är denna grupp särskilt prioriterad i stadens lässatsning under 2014. En satsning på läsombud på förskolor på Södermalm har mött ett stort intresse och under 2014 är målet att införa läsombud i alla stadsdelar. Många bibliotek har renoverats under året, framför allt i förorterna. Nämnas kan bland annat Skärholmens, Björkhagens, Husby, Aspuddens, Sköndals och Hagsätra bibliotek och det nya biblioteket i Hässelby gård (invigs i februari). Öppettiderna utökas. I Husby invigdes i mars 2013 Stockholms första Berättarministerium. 2014 införs lånekort för papperslösa. Kungsholmens bibliotek, som renoverades för några år sedan, är ett av Stockholms största.
MUSIKGLÄDJE. El Sistema finns i många länder och städer. Här en bild från Conservatory Lab Charter School i Boston, vars El Sistema-ansvariga Rebecca Levi Winston belönats med ett musikledarpris från Yale (conservatorylab.org)
Kulturstödet har förändrats och utökats kraftigt. Med det nya stödet har fler än någonsin sökt kulturstöd och långt fler ansökningar har beviljats. Man kan nu få stöd för allt från enskilda program till långsiktig verksamhet upp till tre år, mot tidigare max ett år i taget. Under 2013 har Stockholm varit huvudsaklig finansiär för den mycket uppmärksammade internationella litteraturfestivalen på Moderna museet liksom dansfestivalen Dance hjärta Stockholm. Dansen, som tidigare varit underrepresenterad i bidragsgivningen, har fått flera fleråriga stöd.
Kulturskolan har med sitt nya digitala kösystem fått en mycket smidigare lösning för barn och föräldrar. Det är nu tydligt vad man köar till och var i staden. Det nya kösystemet bidrog till ca 2 000 fler elevplatser i Kulturskolan det första året. En fortsatt utmaning är att öka räckvidden och nå fler barn vilket görs bl a med El Sistema i Skärholmen/Bredäng och Husby. Omkring 330 barn deltog i det stora uppstartsmötet på Berwaldhallen. El Sistema utvidgas 2014. Allt fler elever i skolan får dessutom ta del professionell kultur genom ”Kulan”-subventionen. 2014 blir ett barnkulturår med en storsatsning i Stockholm.
Stockholms Stadsarkiv, beläget på Kungsklippan, är en central verksamhet för demokratin och offentlighetsprincipen i staden. Arkivet arbetar bl a med s k ”History Marketing” av Stockholm. Stadsbyggnadsritningarna som finns bevarade från 1713 har t ex utsetts till världsminne av UNESCO. Arkivet driver också arbetet med en modern e-förvaltning i Stockholm. Glädjande nog ökar besöken till institutionen och öppettiderna har förlängts.
PARKKONST. Albin Karlssons blommande magiska träd i Brovaktsparken. Foto: stockholmkonst.se
Stadsteatern är Nordens största teater och erbjuder en mängd föreställningar, både breda uppsättningar med stor publik och smalare uppsättningar på mindre scener. Från halvårsskiftet 2013 ingår Kulturhuset i samma organisation. Det ger stora möjligheter till att skapa mer kultur inom allt från debatt över design till musik och litteratur. Lokalerna i Sveriges största och mest centrala besöksmål, Kulturhuset vid Sergels torg, kommer också att kunna utnyttjas bättre. Sammanslagningen till Kulturhuset Stadsteatern har gått bra, tagits emot väl och redan gett positiva resultat. 2014 öppnas ett nytt profilbibliotek som riktar sig till tonåringar. Sedan Folkpartiet fick ansvar för kulturpolitiken kommer alltså tre helt nya profilbibliotek ha öppnats i Kulturhuset: Plattan, Tiotretton och Lava.
Konstrådet och Stockholm Konst fortsätter arbetet med konstnärlig gestaltning i stadens fastigheter och offentliga lokaler. Under 2013 slutfördes och invigdes bl a Kristinebergs Slottspark och Brovaktsparken på västra Kungsholmen.
För första gången ska Stockholms kulturstöd helt fördelas utifrån det nya stödsystemet som beslutades 2011. 29 kulturverksamheter får höjt stöd, 13 kulturaktörer får stöd på mer än ett år.
Teatern är en av de största konstformerna inom kulturstödet. Men långtifrån den enda. Bild John Reid/Wikimedia.
Det har rått en del missuppfattningar och felaktig information men när fördelningen nu görs är det t.ex. tydligt att man kan få mer långsiktigt stöd, att det inte handlar om detaljstyrning av programmen flera år i förväg, och att t.ex. de lokaler man förstås också kan vara en kostnad man söker stöd för.
13 verksamheter får fleråriga, 2- eller 3-åriga stöd, bland andra Folkoperan, Moderna Dansteatern och Bio Rio. 29 verksamheter får höjt stöd, bl.a. Orionteatern, Unga Klara, Carl Eldhs ateljé och K A Almgrens sidenväveri.
Stockholms stads budget för 2013 skulle kunna kallas en kulturbudget. Åtminstone om en kulturpolitiker får uttolka den. Först de spännande beskeden om Stadsteatern + Kulturhuset och Liljevalchs som kom redan i går. Och nu besked om en rejäl budgetförstärkning. Totalt 40 miljoner mer för Stockholmskulturen: 10 miljoner till Stadsteatern och 30 miljoner till kulturnämnden.
Det viktigaste nu är förstås inte bara att det blir mer pengar, utan vad vi kan göra för dem. Eller snarare vad våra duktiga kulturinstitutioner och alla fristående aktörer kan tänkas åstadkomma. I stadens egen regi blir det bl.a. ytterstadssatsning för biblioteken, förlängda öppettider på museerna, El Sistema i Kulturskolan för att locka fler barn och unga i socialt utsatta områden, och satsningar på höjd kvalitet för att locka fler besökare till våra kulturinstitutioner. Läs mer på Madeleine Sjöstedts blogg (också specifikt om mer pengar till Stadsteatern).
Pengar är inte allt – att visa det är ju inte minst ett av kulturens huvuddrag – men pengar spelar onekligen stor roll. Kulturen behöver mer pengar, från många håll. Stockholms stad drar sitt strå till stacken.
Rasmus (liberal) 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.