Tagg: kvalitet

Större publik är liberal kulturpolitik

Kulturstödet i Stockholm har utökats kraftigt och förändrats under liberalt styre. Både kvalitet och räckvidd står i fokus. Nu gör vi om kulturbonusen, som ska fokusera på ökad publik och fler besökare. Det är ett viktigt, och riktigt, kulturpolitiskt mål.

PUBLIKTRYCK. Parkteatern når stor publik - som en del av Stockholms stads egen verksamhet står den utanför kulturstödet och bonusen. Bild från kulturhusetstadsteatern.se
PUBLIKTRYCK. Parkteatern når stor publik – som en del av Stockholms stads egen verksamhet står den utanför kulturstödet och bonusen. Bild från kulturhusetstadsteatern.se

Det offentliga kulturstödet är viktigt. Det finns till för att vi ska kunna få ta del av de konst- och kulturyttringar som inte – inte ännu, eller inte längre – klarar sig på kommersiella villkor. För att vi ska kunna se uttryck och höra röster som ligger utanför huvudfårorna, som kanske är nyskapande och experimentella, eller som vårdar ett viktigt kulturarv. Det är inget konstigt för en liberal; marknaden är inte allt. Därför har vi också kraftigt utökat kulturstödet under vår tid som ansvariga för kulturpolitiken i Stockholm: från 70 till över 110 miljoner kronor.

Vi har också förändrat kulturstödet, vilket vållat en hel del upprörda känslor, men som också har mött mycket stöd – om än ibland inte lika högljutt uttryckt. Ett första kvitto på vårt nya kulturstöds effekt är att fler än någonsin har sökt, och fler än någonsin också har beviljats kulturstöd.

Vi har fått in fler nya aktörer, vilket var avsikten. Stödet har gjorts mer långsiktigt, så att man kan få stöd i upp till tre år, mot tidigare aldrig mer än ett år i taget (även om det i praktiken var många som då fick oförändrat stöd år efter år; en inlåsningseffekt som tillsammans med att stödet inte höjdes särskilt mycket gjorde att just de nya aktörerna hade svårt att få en chans). För att få stöd behöver man göra en ansökan, berätta om vad man har för idé, vad man vill förverkliga, vad man vill tillföra stockholmarna och vårt kulturliv, och konsten. De långsiktiga ansökningarna behöver naturligtvis inte vara lika specifika när det gäller det andra eller tredje året.

Något som är väldigt viktigt att slå fast är att konstnärlig kvalitet alltid är ett grundkrav. Det görs genom en professionell bedömning, med hjälp av en referensgrupp som besitter stor konstnärlig kompetens och erfarenhet. Alla som mottar kulturstöd från Stockholms stad har med andra ord en hög kvalitet eller intressant idé för att utveckla konsten.

Här ryms ett levande kulturarv. Foto från Wikimedia/Esquilo.
BONUSBELÖNAD. Strindbergs Intima Teater har hört till de större mottagarna av kulturbonus. Teatern ingår i Stiftelsen Strindbergsmuseet, där jag är ordförande och därför framöver förstås inte kommer att delta i stödbeslut i kulturnämnden. Bild från Wikimedia/Esquilo.

Här kommer kulturbonusen in. Den införde vi redan i början av vår tid som ansvariga, så fort vi kunde efter valet 2006. Vi ville, redan inom det då rådande kulturstödssystemet, uppmuntra aktörer som fick en högre andel egna intäkter, som lyckades nå en större publik eller nådde många barn och unga. Att det kvalitativa kulturliv vi stödjer med skattemedel kan nå en större publik är ett mycket viktigt kulturpolitiskt mål för oss i Folkpartiet. Och att man kan få intäkter från fler håll än det offentliga är förstås också mycket viktigt, för kulturlivets styrka och frihet. Ingen kan – mot bakgrund av att vi höjt kulturstödet kraftigt – med intellektuell hederlighet anklaga oss för att detta skulle innebära någon slags besparingsiver på det fria kulturlivet.

När kulturstödet har förändrats är det också dags att förändra kulturbonusen. Kvaliteten är alltså redan bedömd, när man får kulturstöd. Barn och unga är också en viktig bedömningsgrund i själva kulturstödet. Återstår så publiken. För att få en rimlighet i förhållande mellan bonus och stöd, och för att det är viktigt att nå en större publik just för de aktörer som har större mer långsiktig verksamhet, kommer bonusen att göras sökbar, för dem som har ett kulturstöd på minst 350 000 kronor per år.

Att nå en större publik – utifrån förutsättningarna i allt från lokaler till aktivitetens upplägg eller ålder på deltagarna – kan aldrig vara ett problem för ett kulturliv med offentligt stöd.

Läs artikel om nya kulturbonusen i dagens DN Kultur (ännu ej på öppna nätet men tillgänglig 24 timmar här). Madeleine Sjöstedts i pressmeddelande: ”Det finns de som anser att kulturstödet ska sänkas när en fri grupp ökar sina biljettintäkter. Men kvalitetskulturen måste komma bort från nollsummetänkandet. Det är när kulturlivet växer som fler konstnärer kan få jobb och berika samhället med sina konstnärskap”. Madeleine Sjöstedts blogg: Publikbonusen fokuserar på ökad publik.

Bonus till kulturlivet blir kulturbonus för stockholmarna

Årets fördelning av kulturbonus är klar – totalt delar 52 kulturverksamheter på sex miljoner kronor. Dessa extrapengar är till för att kulturen ska nå ännu fler stockholmare.

Filmfestivalens pris Bronshästen. Nu får festivalen själv bonus. Foto: Isa Olsson/Stockholms filmfestival.
Filmfestivalens pris Bronshästen. Nu får festivalen själv bonus. Foto: Isa Olsson/Stockholms filmfestival.

Det rika kulturlivet är, som jag ofta påpekar, en av Stockholms stora styrkor. Kulturen är en av de faktorer som skapar den toleranta, mångfasetterade miljö som många söker i storstaden. Även allt det där man aldrig hinner med, eller själv inte är intresserad av – bara att det finns där.

För att ännu fler stockholmare ska nås av kulturen införde vi 2008 ett bonussystem. Till dem som i år får mest pengar hör Tensta konsthall, Stockholms filmfestival och Turteatern.

Ibland har vårt bonussystem kritiserats. Men jag har svårt att se att det kan vara fel att tillföra extra pengar, som ska stimulera mer kultur till fler stockholmare. Och som ska stimulera att den fria kulturen får mer av andra pengar än skattemedel, och därmed blir ännu friare.

En annan slags kulturbonus är förstås att vi under dessa år också har ökat stödet till kulturen generellt, från ca 70 till 116 miljoner kronor om året.

Både kulturlivet som berikar Stockholm och stockholmarna själva är väl värda en kulturbonus.

Läs mer om bonussystemet och årets fördelning i kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedts pressmeddelande och på hennes blogg. Och läs gärna mina tidigare inlägg om kulturstöd och kulturbonus.

Ja! Kvantitet är viktigt för kulturen

Som engagerad i och för kultur tycker jag naturligtvis att det är viktigt med kvalitet. Men jag tycker också att det är viktigt att kulturen kan nå så många som möjligt – att så många som möjligt ska känna sig berörda. Det gäller inte minst den kulturverksamhet som vi finansierar eller stödjer med skattemedel – det vi betalar tillsammans måste vi naturligtvis sträva efter är tillgängligt för alla. Nästa år satsar vi i Stockholm mer på ännu mer öppet på biblioteken och Kulturhuset, på ännu mer utställningsverksamhet på Liljevalchs och Stadsmuseet, och på ännu mer konst i det offentliga gemensamma rummet. (Läs gärna mer om hur kulturen växer på Madeleine Sjöstedts blogg.)

Liljevalchs: verksamhet med kvalitet och kvantitet. Foto från stockholm.se
Liljevalchs: verksamhet med kvalitet och kvantitet. Foto från stockholm.se

Två mål, vi kan kalla dem kvalitet och kvantitet, och jag säger det uppriktigt och rent ut: Kvantitet är viktigt för kulturen!

Kvalitet är ett svårt begrepp, som är svårt att definiera objektivt. Bedömningarna blir på ett eller annat sätt alltid subjektiva. Kvalitet betyder olika saker i olika sammanhang och för olika slags kulturaktiviteter. Kvaliteten ska därför bedömas av insatta personer med bredd i kunskap, erfarenhet och perspektiv. Kvantitet är till synes lättare att mäta. Hur många kommer på utställningarna och går på föreställningarna? Hur många besöker och lånar böcker på biblioteken? Hur långt öppethållande har vi? Hur stora intäkter, från andra håll än skattebetalarna?

Kvantiteten är samtidigt naturligtvis också relativ. Allt från lokalens storlek till nivån och inriktningen på den kulturaktivitet det handlar om, påverkar. Biblioteksbesök är något annat än en utställning på Liljevalchs konsthall. På Liljevalchs är Vårsalongen något annat än Einar Jolin. En experimentell, nyskapande teateruppsättning är något annat än en stor uppsättning med mycket musik på Stadsteaterns stora scen. Osv.

I Stockholm arbetar vi kulturpolitiskt med kvalitet och kvantitet. Vi menar att båda faktorerna är viktiga. Vi ska ha verksamheter som håller hög kvalitet, och som utifrån dessa förutsättningar når så många som möjligt.

Tyvärr verkar en del – ibland vänsteroppositionen, ibland kulturskribenter som verkar ha samma politiska tendens – inte tycka att man kan ha dessa två tankar i huvudet samtidigt. Om vi som 2013 lägger 2,6 miljoner mer på Liljevalchs utställningsverksamhet, och 3,6 miljoner på Stadsmuseets dito, då verkar en del som Aftonbladets kulturskribent Ulrika Stahre i dag anse att det är ”besökssiffror som räknas, inte kvalitet”. Vem har sagt det? Löper ni linan ut och påstår att Liljevalchs och Stadsmuseet håller låg kvalitet? Det är tydligen också fel att sträva efter ”världsklass” och att ”sätta Stockholm och Sverige på kartan” – det påstås strida mot att kunna ”samtala och analysera väsentligheter”.

Samtidigt, i verksamheten på alla våra bibliotek, på Kulturhusets alla utställningar och programaktiviteter, på Stadsmuseet och Liljevalchs, i alla fria kulturverksamheter som får stöd av staden – pågår och väcks samtal och analyser. Ständigt. Det är väl bra om fler kan delta i dem.

40 miljoner mer för Stockholmskulturen

Stockholms stads budget för 2013 skulle kunna kallas en kulturbudget. Åtminstone om en kulturpolitiker får uttolka den. Först de spännande beskeden om Stadsteatern + Kulturhuset och Liljevalchs som kom redan i går. Och nu besked om en rejäl budgetförstärkning.  Totalt 40 miljoner mer för Stockholmskulturen: 10 miljoner till Stadsteatern och 30 miljoner till kulturnämnden.

Det viktigaste nu är förstås inte bara att det blir mer pengar, utan vad vi kan göra för dem. Eller snarare vad våra duktiga kulturinstitutioner och alla fristående aktörer kan tänkas åstadkomma. I stadens egen regi blir det bl.a. ytterstadssatsning för biblioteken, förlängda öppettider på museerna, El Sistema i Kulturskolan för att locka fler barn och unga i socialt utsatta områden, och satsningar på höjd kvalitet för att locka fler besökare till våra kulturinstitutioner. Läs mer på Madeleine Sjöstedts blogg (också specifikt om mer pengar till Stadsteatern).

Pengar är inte allt – att visa det är ju inte minst ett av kulturens huvuddrag – men pengar spelar onekligen stor roll. Kulturen behöver mer pengar, från många håll. Stockholms stad drar sitt strå till stacken.