Äntligen ska Stockholm få ett Nobelcentrum av rang, centralt placerat i staden längst ut på Blasieholmen. Det betyder inte att platsens tidigare historia behöver raderas. Upprepa inte skandalen med Klocktornet på Norra Station. Tullhuset från 1876 kan bevaras.

Bara några veckor har gått sedan den brutala rivningen av Klockhuset vid Norra Station vållade stor upprördhet – särskilt som den stod i strid med kommunfullmäktiges uttalade vilja att själva Klocktornet skulle bevaras och byggas upp på en annan plats. Samtidigt pågår en ny strid om en annan viktig, historisk miljö i Stockholm: Tullhusen vid Nybrokajen. Här finns fortfarande alla möjligheter till klokare beslut, där vi kan förena stadens historia med dess framtid på en av dess finaste platser. Jag gläds över att Folkpartiet tar strid för tullhusen.

På Blasieholmen bredvid Nationalmuseum ska Stockholm få sitt efterlängtade Nobelcentrum. För mig är det självklart att Stockholm och Sverige bättre måste uppmärksamma denne, en av våra absolut största och mest framgångsrika innovatörer och entrepenörer. Särskilt som hans namn har den särskilda klang i världen som bara få lyckas uppnå. Det handlar både om att vårda Alfred Nobels minne, och om att dra nytta av det för dagens Stockholm, och för de viktiga ändamål åt vilka han ägnade sitt liv och  sitt arv: Forskning, företagande, framsteg, fred och förståelse.

Alfred Nobels minne handlar i högsta grad om vad människor kan åstadkomma. Det förtjänar ett Nobelcentrum på en av stadens finaste platser. Därför är det rätt att Stockholms stad upplåter tomterna på Blasieholmen.

Nobelcentret behöver, och får, inte innebära att platsens historia förbises. Som jag också skrev om i samband med Klocktornets rivning måste gammalt och nytt kunna förenas i en växande stad med en lång  historia. Under samma tid som Nobel skapade sina innovationer och byggde sitt företagsimperium, var Stockholm också en expansiv stad, och Blasieholmen ett centrum för intensiv handel. Stockholm var då som nu en hamnstad, och sjöfarten var ännu viktigare för vår försörjning. Från 1852 gick passagerar- och lasttrafik till och från Nybrokajen, till andra delar av Sverige och grannländer i Nordeuropa. Runt år 1900, då Nobelpriset befäste grunden för Nobels plats i historieböckerna, var utrikestrafiken som mest intensiv, bl a med stor kaffeimport. Senare har det marina arvet förvaltats bl a av Waxholmsbolagets huvudkontor. (Läs mer om Tullhusen vid Nybrokajen på Wikimedia.)

Nobelcentret behöver, i de senaste arkitektskisserna, inte tillgång till hela området. Här finns nu chansen att integrera en ny märkesbyggnad med ett mycket viktigt innehåll, med platsens historia.

Handel är som det alltid har varit grunden för välstånd, det som möjliggör innovationer, och ger i förlängningen en både rikare och fredligare värld (och Tullhusen kan också symbolisera att vi till skillnad mot slutet av 1800-talet vill se en friare handel, utan tullar).

Ställ inte stadens Bygg Nobelcentret. Bevara Tullhusen. Och låt Nybrokajen fortsatt vara platsen för sjötrafik – här kan rymmas både skärgårdsbåtar och de nya snabba båtbussar på Stockholms inre vatten. som Folkpartiet också arbetar för!

Lars Lundqvist: Tullhuset måste bevaras. DN (ej på nätet men här tillgänglig 24 timmar): FP slåss för Tullhusen. DN: Nobelcentret: jätteprojektet skapar protester. Metro: Nobelcenter väcker protester. Lotta Edholm: Tullhuset borde vara en del av lösningen, inte ett problem.