Tagg: särskilt stöd

Elevstöd i rättan tid

Elever får inte det extra stöd de behöver i tid – trots att skolan vetat om behoven. Det visar på värdet av tidig och tydlig utvärdering, och att nationella prov och tidiga betyg handlar om skolan, inte eleven. Men utvärderingen måste också leda till åtgärder. Det blir enklare i en statlig skola.

Skolans viktiga uppgift är att förmedla kunskap och färdigheter i bred bemärkelse till alla elever. Oavsett och utifrån elevens egna förutsättningar. Det handlar om att se och uppmuntra talanger av olika slag – och det handlar inte minst om att upptäcka och stötta elever med svårigheter i olika ämnen. Tyvärr har skolan bitvis och tidvis varit alltför dålig på båda delar, och det drabbar främst de elever som behöver extra stöd.

Särskilt stöd till elever ska sättas in så tidigt som möjligt. Då krävs att man upptäcker svårigheterna i tid – och agerar utifrån det. Tyvärr, återigen, verkar det inte räcka att skolor har kännedom om vilka elever och svårigheter det handlar om – stödet sätts ändå in för sent, flera år senare, i värsta fall något år före grundskolans slut. Det visar DN:s granskning i dag. Exemplen Emma och Erik förskräcker (och det finns fler); redan i femman identifierades deras behov, först i åttan kom stödet.

Emma och Erik är inte ensamma. Två av fem elever som fick underkänt i nian hade det redan i de nationella proven i femman. Naturligtvis borde alla de ha fått hjälp tidigare. När man sätter in särskilt stöd hör till det som skiljer Sverige från Finland, där kunskapsskolan länge har stått starkare. Medan svenska elever oftast får stöd först det sista året i grundskolan, har deras finska jämnåriga ofta fått det redan på lågstadiet (SvD). Inte underligt att det kan gå betydligt bättre då.

Att inte ge elever stöd i tid är både ett svek och ett misslyckande. Det visar vikten av tidig utvärdering med nationella prov och betyg – och att dessa i tidiga år inte handlar om att värdera eller hetsa skolbarn, utan om att utvärdera skolan och undervisningen: Hur nås kunskapsuppdraget? Men utvärderingen båtar naturligtvis föga om den inte leder till analys och åtgärd!

Nationella prov behövs, liksom betyg i tidigare år. För att fungera bättre, säkra likvärdigheten och minska lärarnas administrativa börda kan de med fördel rättas centralt – men det viktigaste är att  alla elever sedan får det stöd de har rätt till. Skolledare och lärare behöver de verktyg – befogenheter och resurser – som behövs. Fler speciallärare är viktigt. Och ursäkta att jag tjatar, men nog stärks argumenten ytterligare för ett statligt huvudmannaskap istället för 290 kommunala huvudmän med högst olika prioriteringar, kunskap och intresse. Skolan är det viktigaste vi har.

Statlig skola viktigast för dem med störst behov

Kommunerna har misslyckats med skolan. De har misslyckats som arbetsgivare för lärarna, de har misslyckats med likvärdigheten för eleverna och de misslyckas uppenbarligen med att ge rätt stöd åt alla barn med särskilda behov. En statlig skola är viktigast för eleverna med störst behov.

Kommunaliseringen av skolan var en av det sena 1900-talets mest genomgripande reformer. För allt fler framstår det också som ett genomgripande misslyckande. Parallellt med åren i kommunal regi har skolan blivit allt sämre på att rusta elevernas kunskap, och det drabbar framför allt elever med sämre förutsättningar. Lärarnas status och löner har sjunkit, och färre vill satsa på en karriär i skolans värld.

Och i dag får vi höra hur skolor ofta underlåter att ge rätt stöd till elever med särskilda behov – stöd de har rätt till. ”…enligt en undersökning som Lärarförbundet gjort i år bedömer sex av tio lärare att det finns minst en elev i varje klass som inte får det särskilda stöd hon eller han har rätt till.” Och överklagandena kring åtgärdsprogrammen ökar. (SR)

Bild från stockholmsbloggen.se
Bild från stockholmsbloggen.se

Mycket annat som påverkar skolan har naturligtvis hänt, i skolvärlden och i omvärlden. Det fria skolvalet har kommit för att stanna, och forna tiders boendesegregerade skola var knappast att föredra, men valfriheten kräver rätt omständigheter – att alla skolor är bra och attraktiva. Missriktade reformer har försvagat undervisning och kunskapsfokus. Mot detta har Folkpartiet och Alliansregeringen satt in en rad reformer.

Allt Jan Björklund gör blir inte 100 % rätt från början. Ödmjukhet behövs inför skolvärlden. Den administrativa bördan gjorde att omfattningen av skriftliga omdömen skalades tillbaka.

Men allt Jan Björklund gör tappar effekt om inte kommunerna sköter sin sida av saken. En del kommuner gör, och många försöker förstås göra, vad de kan, men alla når inte fram, och långtifrån alla försöker. Kommunerna brister kring lärarreformen med karriärtjänster och kring en likvärdig skola där alla elever får resurser och stöd utifrån sina förutsättningar. Lärarnas riksförbund, som tillsammans med Folkpartiet hittills har stått rätt ensamt för en statlig skola, skriver i dag på DN Debatt att ”kommunerna har haft sin chans”.

De goda exemplen bland kommuner och skolor visar vad som går att göra. I kommuner där Folkpartiet är med och styr, som i Stockholm (Lotta Edholms blogg) och Landskrona (Folkpartiets webbsida), stiger resultaten. Det gäller att vara tydlig med fokus på kunskap – som en rättighet för alla elever, med lärarnas status och utvecklingsmöjligheter, och med resursfördelningen. Vissa skolor behöver mer pengar.

Med ett statligt huvudmannaskap för skolorna kan de goda exemplen spridas lättare över landet. Lärarna får en bättre och tydligare arbetsgivare, i de offentliga skolorna, och friskolorna och deras lärare får en tydligare relation till en huvudpart. Det lokala inflytandet över lokalisering av skolor osv bör naturligtvis bestå – vi ska inte centralisera för centraliserandets skull.

Statlig skola handlar om kunskap och likvärdighet. Om en skola där både elever och lärare har goda och lika förutsättningar.